Grattis Stumpan!
Hipp, hipp hurra för Dexi idag! 5 år gammal redan. Lite grå om nosen, men annars lika pigg som alltid. Idag firar vi med leverpastejtårta... Kan inte förstå att tiden gått så fort. Jag hoppas vi har minst lika många år kvar tillsammans, gumman!
Läger
Hej, alla ni som inte gett upp hoppet om en uppdatering... Förstår inte vart lusten att blogga tagit vägen??
Vi har i alla fall varit på läger hos Vixax i helgen. Ikke har fått prova på Mondioring för instruktör Emma Svensson! Såååå kul!!! Jag är obeskrivligt sur på SKK som inte godkänner denna publikvänliga sport i sverige! Där biter ni er själva i svansen, SKK!!!
Ikke hade inga svårigheter att börja bita i benen istället för i ärm. I alla fall inte så länge han satt i sele och lina, men när han fick springa in själv i full fart, då klickade det i hjärnan, han var på väg att ta ärm, men upptäckte att det inte fanns någon skyddsärm, eftersom Emma, vår instruktör, bara hade bitbyxorna på sig. Då kom han på att benen var tillåtna istället... Pucko... Men Emma sa att det var hans livliga temperament som visade sig där, vilket jag nog kan hålla med om. Det går lite för fort ibland, om man heter Ikke... Men så länge jag bara höll nere farten lite, så skötte han sig kanon. Det var ju bra att han tänkte efter, och inte bet där det var oskyddat, i alla fall...
I mondioring vill man inte ha hysteriska tillkämpanden, utan man vill att hunden i princip bara ska göra sig tung, och bara bita sig fast. Positivt är om hunden hela tiden vill mata munnen full med byxben. Ikke var en naturbegåvning där, och man märker ändå lite att det är med tanke på detta han blivit avlad nere i Belgien. När det kom till kontrollbiten, där Ikke och jag haft problem, gjorde vi ändå ganska stora framsteg, tycker jag. Mot slutet av helgen, lyssnade han riktigt bra, och kunde gå fint fritt följ bland alla ärmar och leg sleeves.
Emma ställde även upp på en liten uppvisning i MR 3, med sin tävlingshund Xa. Det ser så kul ut! Jag önskar att det fanns träningsmöjligheter i min lilla håla, så att vi kunde fortsätta med detta. Men tyvärr, den enda träningsgruppen i Sverige som vet vad de gör, är i Enköping. Det är långt dit... Får se om framtiden erbjuder träning även på närmre håll. I så fall kommer nästa lille belgare absolut tränas mot MR på en gång!
Med Ikke har jag nog bestämt att det är svenskskyddet jag ska försöka med, även om jag under helgen hade en liten tanke på MR. Får jag ordning på honom, så kör jag, annars struntar jag i skyddet över huvud taget. Han är duktig på så mycket annat.
Dex har haft en tråkig period de senaste veckorna. Jag har kastrerat henne, så hon har varit sjukskriven. Passade på under semestern, så att jag kunde vara hemma och sköta om henne. Nu är det 3 veckor sedan, och den tid veterinären sa att hon skulle vara lugn, har äntligen tagit slut. Har börjat sätta igång henne lite grann. Hon är inte särskilt trevlig just nu... Vet inte vem som blir gladast när hon får träna för fullt igen, Ikke, jag eller hon själv... Men allt har gått bra, och nu är det slut på tråkiga skendräktigheter!
Vi har i alla fall varit på läger hos Vixax i helgen. Ikke har fått prova på Mondioring för instruktör Emma Svensson! Såååå kul!!! Jag är obeskrivligt sur på SKK som inte godkänner denna publikvänliga sport i sverige! Där biter ni er själva i svansen, SKK!!!
Ikke hade inga svårigheter att börja bita i benen istället för i ärm. I alla fall inte så länge han satt i sele och lina, men när han fick springa in själv i full fart, då klickade det i hjärnan, han var på väg att ta ärm, men upptäckte att det inte fanns någon skyddsärm, eftersom Emma, vår instruktör, bara hade bitbyxorna på sig. Då kom han på att benen var tillåtna istället... Pucko... Men Emma sa att det var hans livliga temperament som visade sig där, vilket jag nog kan hålla med om. Det går lite för fort ibland, om man heter Ikke... Men så länge jag bara höll nere farten lite, så skötte han sig kanon. Det var ju bra att han tänkte efter, och inte bet där det var oskyddat, i alla fall...
I mondioring vill man inte ha hysteriska tillkämpanden, utan man vill att hunden i princip bara ska göra sig tung, och bara bita sig fast. Positivt är om hunden hela tiden vill mata munnen full med byxben. Ikke var en naturbegåvning där, och man märker ändå lite att det är med tanke på detta han blivit avlad nere i Belgien. När det kom till kontrollbiten, där Ikke och jag haft problem, gjorde vi ändå ganska stora framsteg, tycker jag. Mot slutet av helgen, lyssnade han riktigt bra, och kunde gå fint fritt följ bland alla ärmar och leg sleeves.
Emma ställde även upp på en liten uppvisning i MR 3, med sin tävlingshund Xa. Det ser så kul ut! Jag önskar att det fanns träningsmöjligheter i min lilla håla, så att vi kunde fortsätta med detta. Men tyvärr, den enda träningsgruppen i Sverige som vet vad de gör, är i Enköping. Det är långt dit... Får se om framtiden erbjuder träning även på närmre håll. I så fall kommer nästa lille belgare absolut tränas mot MR på en gång!
Med Ikke har jag nog bestämt att det är svenskskyddet jag ska försöka med, även om jag under helgen hade en liten tanke på MR. Får jag ordning på honom, så kör jag, annars struntar jag i skyddet över huvud taget. Han är duktig på så mycket annat.
Dex har haft en tråkig period de senaste veckorna. Jag har kastrerat henne, så hon har varit sjukskriven. Passade på under semestern, så att jag kunde vara hemma och sköta om henne. Nu är det 3 veckor sedan, och den tid veterinären sa att hon skulle vara lugn, har äntligen tagit slut. Har börjat sätta igång henne lite grann. Hon är inte särskilt trevlig just nu... Vet inte vem som blir gladast när hon får träna för fullt igen, Ikke, jag eller hon själv... Men allt har gått bra, och nu är det slut på tråkiga skendräktigheter!
Lydnadsträning
Igår kväll hann jag med så enormt mycket. Trots att jag både hade långkok på spisen, och hann städa hela köket, så hittade jag en stund på kvällen där jag kunde åka ut till klubben och träna lite lydnad också. Och allt detta INNAN regnet började ösa ner!
Ikke fick börja. Han är ju bara för rolig att träna med! Full fart, och ett aldrig upphörande kontaktsökande... Han fick gå lite linförighet. Positionen är fortfarande kass, när han är så på, varför vi bara går max 3-4 steg framåt i taget. Däremellan blir det mycket vänstersvängar, baklänges och bakdelskontroll. Men han jobbar på glad i hågen. När man väl har kört honom en halvtimme eller nåt, så ser positionen mycket bättre ut. Vi tränade även lite inkallningar, vilket inte var några problem. Sen körde jag läggande och ställande, både under gång vid sidan, med mig framifrån och under inkallning. Han hajjar snabbt, lillkillen! Platsliggningen testade jag en ny teori, som jag funderat på, och igår funkade det alldeles utmärkt. Sen lattjade vi bara lite med kampdutten, och innan jag visste ordet av, så hade jag lärt in kommandot skall... OCH tyst... Och bara som av en händelse, började hunden krypa också, så då belönade jag det också, och Ikke fattade! Det roliga är att han verkar kunna sortera vad som händer, trots att det är så mycket ny inlärning på gång. Tror att han kommer bli en superhund att köra, om nåt år, när han fått balansera upp sitt temperament lite mer. Det har blivit bättre senaste månaderna, men han är fortfarande rätt mycket att hålla reda på...
Dexi fick sig också en genomkörare. Började med fritt följ, där fröken slarvade lite med positionen, men efter en liten påminnelse, gick det bättre. Hon var laddad idag, lilla prinsessan! Sen gick vi över stegen några gånger, och den flyter på sååå fint nu. Hon har slutat med tjurrusningarna uppför, vilket är tur, eftersom de brukar resultera i att hon missar pinnar uppe på toppen. Vilket i sin tur resulterar i panik, och en hund som hoppar ner... Men det har fungerat mycket bra på sistone! Sen lite långa inkallningar, både släta, med ställande och med läggande. Ok resultat, även om det kan bli bättre. Testade en tungapportering med klubbens snuskiga apport, vilket också gick bra. Högt tempo både ut och in. På slutet kryp, där hon uppenbarligen vilar sig i form... Det blir bättre från gång till gång. Hon är riktigt fin att träna med nu! Har lite lösa planer för henne på tävlingsfronten. Får se hur det går...
Resten av veckan kommer nog också bli fylld med träning. Spår idag, bevakning på onsdag, spår, uppletande och lydnad på torsdag, nåt på fredag, spår på lördag. Och jour på söndag... Suck...
Ikke fick börja. Han är ju bara för rolig att träna med! Full fart, och ett aldrig upphörande kontaktsökande... Han fick gå lite linförighet. Positionen är fortfarande kass, när han är så på, varför vi bara går max 3-4 steg framåt i taget. Däremellan blir det mycket vänstersvängar, baklänges och bakdelskontroll. Men han jobbar på glad i hågen. När man väl har kört honom en halvtimme eller nåt, så ser positionen mycket bättre ut. Vi tränade även lite inkallningar, vilket inte var några problem. Sen körde jag läggande och ställande, både under gång vid sidan, med mig framifrån och under inkallning. Han hajjar snabbt, lillkillen! Platsliggningen testade jag en ny teori, som jag funderat på, och igår funkade det alldeles utmärkt. Sen lattjade vi bara lite med kampdutten, och innan jag visste ordet av, så hade jag lärt in kommandot skall... OCH tyst... Och bara som av en händelse, började hunden krypa också, så då belönade jag det också, och Ikke fattade! Det roliga är att han verkar kunna sortera vad som händer, trots att det är så mycket ny inlärning på gång. Tror att han kommer bli en superhund att köra, om nåt år, när han fått balansera upp sitt temperament lite mer. Det har blivit bättre senaste månaderna, men han är fortfarande rätt mycket att hålla reda på...
Dexi fick sig också en genomkörare. Började med fritt följ, där fröken slarvade lite med positionen, men efter en liten påminnelse, gick det bättre. Hon var laddad idag, lilla prinsessan! Sen gick vi över stegen några gånger, och den flyter på sååå fint nu. Hon har slutat med tjurrusningarna uppför, vilket är tur, eftersom de brukar resultera i att hon missar pinnar uppe på toppen. Vilket i sin tur resulterar i panik, och en hund som hoppar ner... Men det har fungerat mycket bra på sistone! Sen lite långa inkallningar, både släta, med ställande och med läggande. Ok resultat, även om det kan bli bättre. Testade en tungapportering med klubbens snuskiga apport, vilket också gick bra. Högt tempo både ut och in. På slutet kryp, där hon uppenbarligen vilar sig i form... Det blir bättre från gång till gång. Hon är riktigt fin att träna med nu! Har lite lösa planer för henne på tävlingsfronten. Får se hur det går...
Resten av veckan kommer nog också bli fylld med träning. Spår idag, bevakning på onsdag, spår, uppletande och lydnad på torsdag, nåt på fredag, spår på lördag. Och jour på söndag... Suck...
Handbok i gräsklippning för oerfarna
1.
Plocka fram gräsklipparen ur garaget. Sätt tillbaka uppsamlaren, som trillade av när du körde över tröskeln. Kontrollera att det finns bensin och olja så att det räcker.
2.
Leta upp choken, och dra i snöret för att starta gräsklipparen. Dra tills du börjar bli trött i armen. Om den inte startar, leta upp död-mans-greppet, håll det inne, och försök igen. Eftersom motorn nu är lite sur, efter de misslyckade startförsök du gjorde tidigare, så kommer det krävas ganska många försök, innan motorn ger ett livstecken ifrån sig. Men ge inte upp, på köpet får du gratis styrketräning av höger arm!
3.
När du väl fått igång din gräsklippare, börja putta omkring den, så märker du snart att gräset blir kortare där du har varit.
4.
När du baxat runt på din gräsklippare ungefär 5 minuter, sätt då tillbaka höger bakhjul, som trillade av förut.
5.
När du satt tillbaka bakhjulet, så kan du lika gärna sätta tillbaka uppsamlaren också.
6.
Starta om gräsklipparen. Undvik i fortsättningen de ställen där gräset är för långt, eftersom motorn då stannar. Glöm inte att sätta tillbaka uppsamlaren, som trillat av igen.
7.
Innan du startar om gräsklipparen nästa gång, rensa undertill, där allt avklippt gräs/mossa samlar sig, så blir det lättare att dra i snöret. Starta sedan gräsklipparen igen. Undvik i fortsättningen även områden med kompakt mossa.
8.
Spring runt och samla upp de gräshögar som gräsklipparen inte behagar lägga i uppsamlaren. Starta sen igen.
9.
Stäng av motorn. Rensa höger bakhjul från klippt gräs, så att det börjar rulla igen. Då blir det genast lättare att putta omkring din maskin. Och glöm inte att sätta tillbaka uppsamlaren.
10.
När du kommit längst bort på din tomt, och det är dags att vända, glöm då inte att sätta tillbaka uppsamlaren, innan du fortsätter.
11.
När du försöker starta gräsklipparen, och snöret inte längre snurrar tillbaka sig, skruva då av skyddskåpan, och kontrollera att plasthöljet har spruckit.
12.
Montera ihop gräsklipparen, lasta den i en bil. Leta upp kvittot, och reklamera den hos din säljare.
13.
Åk sen hem igen och njut av din till 1/3 klippta gräsmatta!
---------------
Kan ju säga att jag var lagom glad... Mina morföräldrar hade en extra gräsklippare, som de lånade ut till mig. Det var ju inte världens bästa kvalitet... Men igår åkte jag och köpte en egen gräsklippare istället, så nu är hela tomten klippt. Den nya var en dröm jämfört med den första. Självgående, lättstartad, och uppsamlaren trillade inte av så fort jag tittade på den.
TJH Dexi i försvarets tjänst...
Certprov!
Vi hade kommit med på ett certprov i Skåne, på Björka övningsområde. Samling kl 9 lördag morgon. Jag var inte säker på hur lång tid det skulle ta att köra ner, så jag gav mig av i god tid, vilket innebar kl 6. Alltså ringde väckarklockan vid 4. Som vanligt när jag anmält till tävling och dylikt, och klockan ringer så tidigt, så funderar jag en stund på vilken sinnessjukdom som påverkat mig till att ställa upp på sånt här... Men till sist lyckades jag slita mig från sängens dragningskraft, och kunde gå upp. Väl på plats insåg jag att jag hade kunnat sova en timme till, men det var lite sent påtänkt...
Vi fick börja med att bygga vår bas, eftersom arrangörerna inte hade ordnat kojor till hundarna. Jag var inte helt förberedd på att jag skulle fixa koja, så det slutade med att jag tog bilburen, slog in den i en presenning, och ställde upp till Dex. Ikke fick rumstera om fritt i bilen ett tag, vilket han absolut inte protesterade mot! Till slut fick jag bygga en provisorisk bur till honom av kompostgaller, som höll honom hjälpligt på plats där bak...
Sen kom invisiteringen igång. Dex och jag hade sista startnumret. Hon gillade inte att bli visiterad, utan stod med svansen mellan benen, och öronen bakåtstrukna. Men hon gjorde inga dumheter, och vi klarade oss utan anmärkningar. Får nog träna lite mer på det där, för visiterade blir de ju innan och efter varje övning sen. Hon sattes i alla fall upp i basen, utan protester. Sen var alla förare tvungna att åka därifrån. Vi fick husera i en barack, där det rådde hundförbud inomhus. Jag valde således att tälta denna helgen också, för att Ikke skulle slippa ligga i bilen dygnet om.
Lördagen ägnades åt patrullering. Dex och jag gick ju sist, och vi klev på patrullstigen vid 16.45. Efter bara 50 m patrull börjar Dex att vinda. Jag gör en halt, och låter henne analysera. Till sist bestämmer jag mig och gör tecken för vindfigurant, trots att Dexi gör en ganska svag markering. Då säger provledaren: Jaja, det är bra, den där tar vi sen... Det visade sig att vindfiggen var 200 m bort, och Dex skulle inte alls ha tagit den just där... Vi fortsätter efter det, och hinner nog bara 100 m till, när jag plötsligt blir utsläpad i skogen. Dexi hade hittat ljudfiguranten! Och gör en mycket tydlig och intensiv markering. Duktig hund!!! Då kan jag slappna av, för vi har faktiskt redan hittat både vind- och ljudgubben. Sen patrullerar vi hela sträckan på 1000 m utan att det händer mer. På slutet får vi ta en alternativ väg, eftersom vinden hade svängt under tiden, och kontrollanterna ville se en till vindmarkering. Det fick de... Jag fick knappt stopp på henne. Hon stod på bakbenen i kopplet och låg på som sjutton, för att komma ut till vindfiggen. De var rätt nöjda med hennes markeringar...
På kvällen var det fast bevakning. Började vid kl 21, så det var inte ens skymning. Dex och jag satt längst ut på vänsterkanten. Vi hade nog bara suttit i 10 minuter, när jag fick första markeringen ut på högersidan. Jag avvaktade lite, för jag tänkte att det kanske var en fågel eller nåt hon markerat. Men när hon minuterna senare markerade mycket tydligt även på vänstersidan, så förstod jag att figgarna var igång. Sen började jag vifta och göra tecken. Och det fick jag hålla på med ett tag, för Dex följde båda figgarna, i vad jag tror samtliga förflyttningar. Vi satt i bevakning sammanlagt 45 minuter, och min duktiga hund jobbade hela tiden. Också kul!
Efter fasta bevakningen blev det korvgrillning, och feedback från kontrollanterna. Till mig sa de att jag kunde skriva en instruktionsbok i fast bevakning... Jag tyckte att Dexi fick göra det istället, eftersom det är hon som gör allt jobb. Det stöp ju tyvärr när vi kom på att hon inte har några tummar. Blir svårt att hålla i en penna då... De var i alla fall mycket nöjda både med mig och hunden, både under patrullen och fasta. Dex hade dessutom skött sig i basen under dagen, trots att flera andra hundar skällt och ylat nästa hela dagen.
Under natten låg jag och Ikke i tältet, och lyssnade på nyss nämnda hundar, som hördes över skogen till mitt lilla läger... Jag var nöjd över att jag inte hörde Dexis stämma, men samtidigt lite orolig för att hon inte skulle sova nånting under hela natten.
Söndag morgon var det dags för spår. Dexi och jag fick starta kl 10.30. Spårupptaget gick helt ok. Patrullen gick på en äng med långt visset gräs, och en och annan liten tall. Hon tog upptaget tydligt, men hade lite svårt att fästa ordentligt. Vi kom iväg åt rätt håll på en gång, och halten funkade bra. Sen susade vi iväg efter omkopplingen. Vi hade nog kommit 3/4 av spåret, när Dex börjar bli störd av någon doft. Och rätt var det var, brakade det till i skogen, och framrusande kommer ett vildsvin... Tjohooo... Det var ju nämligen så, att en insatspluton hade övning samtidigt som vårt certprov, och de pangade en massa med sina automatvapen på andra sidan övningsområdet. Så de hade uppenbarligen skrämt över grisarna på vår sida... Dexis gris låg nog och tryckte i vårt spår, och tyckte att det fick vara nog när vi kom klampande. Efter den incidenten var det en aning svårt att motivera Dex att fortsätta vårt spår, för hon såg ju chansen till en smaskig skinka istället. Vi hankade oss fram och jag var inte alls säker på vad vi spårade, men till sist, när tiden nästan var ute, kom vi ner på en äng. Där såg jag en bil, och en spårmottagare. Eftersom vi för tillfättet inte alls var på spåret, gjorde jag ett genomsök med min trötta hund, men vi hittade inget slut. Fick således rapportera av det vi hittat, och det dröjde inte många minuter förrän kontrollanterna var hos oss. Jag fick redogöra för var vi hade varit, hur spåret hade gått, och vad som hänt. Dex hamnade i basen, och jag fick åka till vårt läger. Tror inte jag hann vara där mer än 10 minuter, när jag blev hämtad av en kontrollant igen. De hade lastat in Dex i sin bil, för att de ville se ett omspår. Sagt och gjort. 400 m spår till, 4-5 apporter, och kontrollanterna följde vårt arbete från en väg. Och Dex spårade som hon brukar, dvs övertygande. När jag rapporterade av upphittade apporter, sträckte kontrollanten fram handen, och sa grattis. Vi hade alltså blivit godkända med grisjakt, och omspår...
Så nu är vi certade, och redo för nya utmaningar!!! Det ska bli så kul att fortsätta vår utbildning!
Vi fick börja med att bygga vår bas, eftersom arrangörerna inte hade ordnat kojor till hundarna. Jag var inte helt förberedd på att jag skulle fixa koja, så det slutade med att jag tog bilburen, slog in den i en presenning, och ställde upp till Dex. Ikke fick rumstera om fritt i bilen ett tag, vilket han absolut inte protesterade mot! Till slut fick jag bygga en provisorisk bur till honom av kompostgaller, som höll honom hjälpligt på plats där bak...
Sen kom invisiteringen igång. Dex och jag hade sista startnumret. Hon gillade inte att bli visiterad, utan stod med svansen mellan benen, och öronen bakåtstrukna. Men hon gjorde inga dumheter, och vi klarade oss utan anmärkningar. Får nog träna lite mer på det där, för visiterade blir de ju innan och efter varje övning sen. Hon sattes i alla fall upp i basen, utan protester. Sen var alla förare tvungna att åka därifrån. Vi fick husera i en barack, där det rådde hundförbud inomhus. Jag valde således att tälta denna helgen också, för att Ikke skulle slippa ligga i bilen dygnet om.
Lördagen ägnades åt patrullering. Dex och jag gick ju sist, och vi klev på patrullstigen vid 16.45. Efter bara 50 m patrull börjar Dex att vinda. Jag gör en halt, och låter henne analysera. Till sist bestämmer jag mig och gör tecken för vindfigurant, trots att Dexi gör en ganska svag markering. Då säger provledaren: Jaja, det är bra, den där tar vi sen... Det visade sig att vindfiggen var 200 m bort, och Dex skulle inte alls ha tagit den just där... Vi fortsätter efter det, och hinner nog bara 100 m till, när jag plötsligt blir utsläpad i skogen. Dexi hade hittat ljudfiguranten! Och gör en mycket tydlig och intensiv markering. Duktig hund!!! Då kan jag slappna av, för vi har faktiskt redan hittat både vind- och ljudgubben. Sen patrullerar vi hela sträckan på 1000 m utan att det händer mer. På slutet får vi ta en alternativ väg, eftersom vinden hade svängt under tiden, och kontrollanterna ville se en till vindmarkering. Det fick de... Jag fick knappt stopp på henne. Hon stod på bakbenen i kopplet och låg på som sjutton, för att komma ut till vindfiggen. De var rätt nöjda med hennes markeringar...
På kvällen var det fast bevakning. Började vid kl 21, så det var inte ens skymning. Dex och jag satt längst ut på vänsterkanten. Vi hade nog bara suttit i 10 minuter, när jag fick första markeringen ut på högersidan. Jag avvaktade lite, för jag tänkte att det kanske var en fågel eller nåt hon markerat. Men när hon minuterna senare markerade mycket tydligt även på vänstersidan, så förstod jag att figgarna var igång. Sen började jag vifta och göra tecken. Och det fick jag hålla på med ett tag, för Dex följde båda figgarna, i vad jag tror samtliga förflyttningar. Vi satt i bevakning sammanlagt 45 minuter, och min duktiga hund jobbade hela tiden. Också kul!
Efter fasta bevakningen blev det korvgrillning, och feedback från kontrollanterna. Till mig sa de att jag kunde skriva en instruktionsbok i fast bevakning... Jag tyckte att Dexi fick göra det istället, eftersom det är hon som gör allt jobb. Det stöp ju tyvärr när vi kom på att hon inte har några tummar. Blir svårt att hålla i en penna då... De var i alla fall mycket nöjda både med mig och hunden, både under patrullen och fasta. Dex hade dessutom skött sig i basen under dagen, trots att flera andra hundar skällt och ylat nästa hela dagen.
Under natten låg jag och Ikke i tältet, och lyssnade på nyss nämnda hundar, som hördes över skogen till mitt lilla läger... Jag var nöjd över att jag inte hörde Dexis stämma, men samtidigt lite orolig för att hon inte skulle sova nånting under hela natten.
Söndag morgon var det dags för spår. Dexi och jag fick starta kl 10.30. Spårupptaget gick helt ok. Patrullen gick på en äng med långt visset gräs, och en och annan liten tall. Hon tog upptaget tydligt, men hade lite svårt att fästa ordentligt. Vi kom iväg åt rätt håll på en gång, och halten funkade bra. Sen susade vi iväg efter omkopplingen. Vi hade nog kommit 3/4 av spåret, när Dex börjar bli störd av någon doft. Och rätt var det var, brakade det till i skogen, och framrusande kommer ett vildsvin... Tjohooo... Det var ju nämligen så, att en insatspluton hade övning samtidigt som vårt certprov, och de pangade en massa med sina automatvapen på andra sidan övningsområdet. Så de hade uppenbarligen skrämt över grisarna på vår sida... Dexis gris låg nog och tryckte i vårt spår, och tyckte att det fick vara nog när vi kom klampande. Efter den incidenten var det en aning svårt att motivera Dex att fortsätta vårt spår, för hon såg ju chansen till en smaskig skinka istället. Vi hankade oss fram och jag var inte alls säker på vad vi spårade, men till sist, när tiden nästan var ute, kom vi ner på en äng. Där såg jag en bil, och en spårmottagare. Eftersom vi för tillfättet inte alls var på spåret, gjorde jag ett genomsök med min trötta hund, men vi hittade inget slut. Fick således rapportera av det vi hittat, och det dröjde inte många minuter förrän kontrollanterna var hos oss. Jag fick redogöra för var vi hade varit, hur spåret hade gått, och vad som hänt. Dex hamnade i basen, och jag fick åka till vårt läger. Tror inte jag hann vara där mer än 10 minuter, när jag blev hämtad av en kontrollant igen. De hade lastat in Dex i sin bil, för att de ville se ett omspår. Sagt och gjort. 400 m spår till, 4-5 apporter, och kontrollanterna följde vårt arbete från en väg. Och Dex spårade som hon brukar, dvs övertygande. När jag rapporterade av upphittade apporter, sträckte kontrollanten fram handen, och sa grattis. Vi hade alltså blivit godkända med grisjakt, och omspår...
Så nu är vi certade, och redo för nya utmaningar!!! Det ska bli så kul att fortsätta vår utbildning!
Tiden fram till certprov.
Vi har haft en hektisk tid fram till certprovet. Vi har spårat många lååååånga spår. Inget kortare än 3 km, tror jag. Massa spårupptag, massa motivationsövningar i patrulleringen, både på ljudet och vinden. Dex har funkat klockrent på det mesta.
Sen blev det genrep på Nyårsåsen tillsammans med Hallandsdistriktets TJH-ekipage. De hade en träningshelg inbokad veckan innan vi skulle upp på certprovet, så vi hakade på, och var med på ett hörn. Hundarna och jag tältade, tillsammans med några andra. Dex låg i bas utanför tältet, och Ikke var med mig inne i tältet. Det funkade jättebra, förutom att Ikke fick lite ågren för att jag skulle kunna dö på natten, medan han hade vakten över matte. Så han var tvungen att kolla mig 2-3 ggr i timmen, så att jag fortfarande levde. Och en blöt, kall hundnäsa, blir faktiskt ÄNNU kallare ute i ett tält på natten... Ifall det är nån som undrar... Nåväl, tredje natten var han så trött, så det dröjde ända tills kl 5.30 innan han kollade mig första gången. Han kanska lär sig till nästa gång...
Under den helgen spårade vi också en massa, körde en certprovsmässig patrullstig, en likadan fast bevakning (där jag fick på mig hörselkåpor, för att inte kunna påverka min hund...) och en del annat. Det mesta funkade rätt bra, även om Dex inte var i toppform, vilket jag tror berodde på att hon inte sov så bra. Efter tredje natten i bas, verkade hon piggare igen, så jag tror att hon lärde sig koppla av vartefter, vilket ju är en nyttig lärdom.
Veckan innan certprovet, fick Dex först vila måndag kväll, för vi var alla tre ganska trötta efter tältandet på Nyårsåsen. På tisdagen åkte jag ut för att lägga spår igen, eftersom jag ville ha ett sista lyckat långspår i kroppen innan certprovet. Jag hade ju lika gärna kunnat ligga hemma på soffan, men det visste jag ju inte då... Det började med att hon var okoncentrerad på spårupptaget, och jobbade med nåt i vinden istället. Gick över spåret, vilket ALDRIG tidigare hänt, i hela hennes liv... Bra början! Efter 200 m på spåret, börjar hon vinda igen, och jag får en känsla av att vi har en viltstörning. Jo tack... Bara lite senare ser jag en älg nere vid vattenbrynet. Kul... Jag grälar lite på Dex, gör en ruta, och får in henne på spåret igen. Efter ytterligare 150 m kommer det en lös Bordercollie springandes i skogen, utan någon tillhörande människa. Dex blir skogstokig, för hon tror att hunden ska stjäla hennes spår, och det gillar hon inte. Jag halar in henne, så att jag kan ha henne under kontroll, och försöker schasa bort bordern, vilket den inte går med på. Till slut låter jag Dex börja skälla, bara för att "kalla in" bordercolliens ägare. Till sist kommer det en tjej, som ser mycket skamsen ut. Hon ber om ursäkt, tar sin hund och vill gå. Jag upplyser henne, faktiskt ganska vänligt, om att mitt spår ligger där, och berättar hur hon på bästa sätt kan gå ner till gångvägen igen. Men hon är så skärrad, så det förstår hon inte riktigt, utan klampar tvärs över min spetsvinkel. Efter den incidenten var Dex lite tokig, och ville ha koll både på var hunden hade varit, och mitt spår. Så det blev lite flaxigt en bit. Jag var lite irriterad, och hade inte särskilt hög tolerans med Dex, vilket ju naturligtvis inte var särskilt rättvist... Och vi hade 2 km spår kvar att ta... I efterhand kan jag tycka att hon var rätt duktig som inte bara gav upp, utan faktiskt klarade resten av spåret galant, men just då och där, var jag rätt sur.
På onsdagen blev det ett nytt spårupptag, som gick hyffsat, åtminstone, så då kändes det lite bättre. En motivationsövning på ett ljud på 100 m avstånd blev det också. Gick kanon! Sen vilade vi resten av veckan. Certprovet berättar jag om i nästa inlägg, så blir det inte så långt...
Sen blev det genrep på Nyårsåsen tillsammans med Hallandsdistriktets TJH-ekipage. De hade en träningshelg inbokad veckan innan vi skulle upp på certprovet, så vi hakade på, och var med på ett hörn. Hundarna och jag tältade, tillsammans med några andra. Dex låg i bas utanför tältet, och Ikke var med mig inne i tältet. Det funkade jättebra, förutom att Ikke fick lite ågren för att jag skulle kunna dö på natten, medan han hade vakten över matte. Så han var tvungen att kolla mig 2-3 ggr i timmen, så att jag fortfarande levde. Och en blöt, kall hundnäsa, blir faktiskt ÄNNU kallare ute i ett tält på natten... Ifall det är nån som undrar... Nåväl, tredje natten var han så trött, så det dröjde ända tills kl 5.30 innan han kollade mig första gången. Han kanska lär sig till nästa gång...
Under den helgen spårade vi också en massa, körde en certprovsmässig patrullstig, en likadan fast bevakning (där jag fick på mig hörselkåpor, för att inte kunna påverka min hund...) och en del annat. Det mesta funkade rätt bra, även om Dex inte var i toppform, vilket jag tror berodde på att hon inte sov så bra. Efter tredje natten i bas, verkade hon piggare igen, så jag tror att hon lärde sig koppla av vartefter, vilket ju är en nyttig lärdom.
Veckan innan certprovet, fick Dex först vila måndag kväll, för vi var alla tre ganska trötta efter tältandet på Nyårsåsen. På tisdagen åkte jag ut för att lägga spår igen, eftersom jag ville ha ett sista lyckat långspår i kroppen innan certprovet. Jag hade ju lika gärna kunnat ligga hemma på soffan, men det visste jag ju inte då... Det började med att hon var okoncentrerad på spårupptaget, och jobbade med nåt i vinden istället. Gick över spåret, vilket ALDRIG tidigare hänt, i hela hennes liv... Bra början! Efter 200 m på spåret, börjar hon vinda igen, och jag får en känsla av att vi har en viltstörning. Jo tack... Bara lite senare ser jag en älg nere vid vattenbrynet. Kul... Jag grälar lite på Dex, gör en ruta, och får in henne på spåret igen. Efter ytterligare 150 m kommer det en lös Bordercollie springandes i skogen, utan någon tillhörande människa. Dex blir skogstokig, för hon tror att hunden ska stjäla hennes spår, och det gillar hon inte. Jag halar in henne, så att jag kan ha henne under kontroll, och försöker schasa bort bordern, vilket den inte går med på. Till slut låter jag Dex börja skälla, bara för att "kalla in" bordercolliens ägare. Till sist kommer det en tjej, som ser mycket skamsen ut. Hon ber om ursäkt, tar sin hund och vill gå. Jag upplyser henne, faktiskt ganska vänligt, om att mitt spår ligger där, och berättar hur hon på bästa sätt kan gå ner till gångvägen igen. Men hon är så skärrad, så det förstår hon inte riktigt, utan klampar tvärs över min spetsvinkel. Efter den incidenten var Dex lite tokig, och ville ha koll både på var hunden hade varit, och mitt spår. Så det blev lite flaxigt en bit. Jag var lite irriterad, och hade inte särskilt hög tolerans med Dex, vilket ju naturligtvis inte var särskilt rättvist... Och vi hade 2 km spår kvar att ta... I efterhand kan jag tycka att hon var rätt duktig som inte bara gav upp, utan faktiskt klarade resten av spåret galant, men just då och där, var jag rätt sur.
På onsdagen blev det ett nytt spårupptag, som gick hyffsat, åtminstone, så då kändes det lite bättre. En motivationsövning på ett ljud på 100 m avstånd blev det också. Gick kanon! Sen vilade vi resten av veckan. Certprovet berättar jag om i nästa inlägg, så blir det inte så långt...
TJH Dexi!!!!
I helgen blev Dex godkänd TJH i bevakning! Jag är så nöjd och glad, och har fått så mycket positiv kritik, både om min hund, och om mitt sätt att föra henne. Helkul!!! Skriver mer om vad som hänt i helgen senare, när jag inte är på jobbet...
Lydnad (och lite bus...)
Igår tränade vi lydnad. När jag kom till klubben var hela parkeringen smockfull med bilar. Jisses, tänkte jag, det här var en populär klubb... Vad jobbigt med trängsel! Men det var nog nåt medlemsmöte eller nåt, för jag var ensam på plan. Och inte behövde jag ha dåligt samvete för att jag inte var på mötet heller, för jag är inte medlem där än!!!
Dex fick moment ur elitlydnad bruks. Gick faktiskt över förväntan! Hade mycket bättre position i fria följet, än vad hon haft på länge. Framåtsändandet gick också ok. Börjar komma tillbaka där vi var i höstas, när vi la ner all träning. Kryper gör hon också bättre än någonsin. Kanske underlättar att gräset är torrt och mjukt också... För små prinsessmagar gillar faktiskt inte att släpas i lera och grus!! Som avslutning lekte vi lite på agilitybanan, och även där var hon duktig. Synd bara att jag inte kan så mycket... Men hon tog alla hinder, och vi lattjade lite på en del kombinationer som redan var uppställda. Kul, kul!
Ikke fick också göra, så klart. Han fick börja med hopp-sitt-hopp, vilket han för första gången förstod vitsen med. Har testat innan, men då har han inte fattat... Visste inte att det kunde vara så svårt?!? Sen blev det fritt följ, och även där gör han framsteg. För varje träningspass, så kommer vi en bit till. Pysslar mycket med position just nu, för det är där han har brustit. Kontakten kan jag inte klaga på... Den är nästan jobbigt intensiv!! En del framförgående, där vi jobbade på att inte streta. Har kört mycket motivation framåt på sistone, så nu får vi tag i stretandet som har blivit resultatet... Men det tar sig. Det enda som släpar efter enormt är platsliggningen. Visste inte att det fanns sååå mycket myror i gräset... Han är härlig att jobba med, lillkillen, för han släpper mig inte ett ögonblick med blicken, utan går hela tiden och vill ha mer. Tror att det är där felet ligger i platsen, han tycker det är tråkigt att ligga där borta själv, för det händer ju alltid så mycket roligt nära mig. Trots att jag, i mina egna ögon, är rätt tråkig på plan med honom. Små belöningar, torra frolic, lågmälda kommandon och små retningar. Aldrig kamp, utan han får bara dutten. Men han tycker det är lattjolajban! Igår dummade han i alla fall inte sig nåt, utan släppte dutten utan diskussion. Inte försökte han äta upp mig heller, när jag plockade upp dutten från marken. Framsteg...!
Imorgon blir det spår igen.
Dex fick moment ur elitlydnad bruks. Gick faktiskt över förväntan! Hade mycket bättre position i fria följet, än vad hon haft på länge. Framåtsändandet gick också ok. Börjar komma tillbaka där vi var i höstas, när vi la ner all träning. Kryper gör hon också bättre än någonsin. Kanske underlättar att gräset är torrt och mjukt också... För små prinsessmagar gillar faktiskt inte att släpas i lera och grus!! Som avslutning lekte vi lite på agilitybanan, och även där var hon duktig. Synd bara att jag inte kan så mycket... Men hon tog alla hinder, och vi lattjade lite på en del kombinationer som redan var uppställda. Kul, kul!
Ikke fick också göra, så klart. Han fick börja med hopp-sitt-hopp, vilket han för första gången förstod vitsen med. Har testat innan, men då har han inte fattat... Visste inte att det kunde vara så svårt?!? Sen blev det fritt följ, och även där gör han framsteg. För varje träningspass, så kommer vi en bit till. Pysslar mycket med position just nu, för det är där han har brustit. Kontakten kan jag inte klaga på... Den är nästan jobbigt intensiv!! En del framförgående, där vi jobbade på att inte streta. Har kört mycket motivation framåt på sistone, så nu får vi tag i stretandet som har blivit resultatet... Men det tar sig. Det enda som släpar efter enormt är platsliggningen. Visste inte att det fanns sååå mycket myror i gräset... Han är härlig att jobba med, lillkillen, för han släpper mig inte ett ögonblick med blicken, utan går hela tiden och vill ha mer. Tror att det är där felet ligger i platsen, han tycker det är tråkigt att ligga där borta själv, för det händer ju alltid så mycket roligt nära mig. Trots att jag, i mina egna ögon, är rätt tråkig på plan med honom. Små belöningar, torra frolic, lågmälda kommandon och små retningar. Aldrig kamp, utan han får bara dutten. Men han tycker det är lattjolajban! Igår dummade han i alla fall inte sig nåt, utan släppte dutten utan diskussion. Inte försökte han äta upp mig heller, när jag plockade upp dutten från marken. Framsteg...!
Imorgon blir det spår igen.
Mer bevakning
Igår kväll var det återigen dags för bevakning. Temat för kvällen var fast bevakning och kort patrull med vind. Vinden gick bra, trots att det inte blåste, utan bara "drog" lite. Jag tror att vi alla börjar bena ut Dexis vindarbete. Igår var hon jättetydlig med att det var någon ute i skogen, men jag fick inte den markeringen med näsan som jag förväntat mig. Men vi har bara kört korta, grunda vindövningar förut, så nu när figgen ligger ute på 50+ m, så kanske jag inte ska förvänta mig samma markering som om den ligger på 10 m... Jag tror i alla fall att jag börjar lära mig, och att Dex börjar få upp motivationen att visa mig vindfiggar.
Ikke, som precis har börjat med ljud, fick inte nån vindfigge. Han fick istället en kort patrull med ljud. Jobbade faktiskt jättebra, trots att det gått en massa tikar på stigen förut, vilket gruppens andra hanne hade lite problem med... Sånt bryr sig inte Ikkestikke om... Han ska hitta busar!!! Det tog ett tag, som vanligt, innan han låste på figgen, men sen blev det en bra markering. Han är fortfarande knäpptyst i arbetet, dock inte innan vi går på, men det gör ju inte så mycket... Han kommer ju aldrig få bli tjänstehund, pga höfterna, men honom tränar jag för ev tävling.
Efter patrullerna blev det fast bevakning. Dex satt med 4 andra hundar i första omgången. Figgen började på 300 m, tror jag. Dex plockade snabbt ljudet rakt framifrån, på ordentligt avstånd. Var ganska tyst under större delen av arbetet. Hon hade glömt lite, vad vi gör där, men kom snabbt ihåg. Hon följde sen figgen snett åt höger, och sen snett tillbaka. Jobbade fint och var tydlig. Sen blev det pip i näsan när figgen kom för nära... Vet inte hur jag ska komma ifrån det??
Ikke fick också en fast bevakning. 2:a gången i hans liv... Kan inte påstå att han visste vad som var meningen. Men jag peppade honom, och de första 5 minuterna höll han ihop sig jättebra, och jobbade. Sen blev det lite annat... Testade att rulla sig, sitta i knät på mig och pussas, leka med mina händer, ligga på rygg för att få lite magkli.. Jag peppade honom lite till, och då var han snabbt med på noterna igen. Markerade faktiskt ganska tidigt, men höll inte i förrän figgen var på 50-60 meters håll. Då höll han bra hela vägen in. Knäpptyst, där också. Kände mig riktigt nöjd med hans arbete, för att vara körd så lite. Sen dummade han sig lite, när han inte ville släppa dutten han fått... Aldrig får man vara riktigt glad...
Ikke, som precis har börjat med ljud, fick inte nån vindfigge. Han fick istället en kort patrull med ljud. Jobbade faktiskt jättebra, trots att det gått en massa tikar på stigen förut, vilket gruppens andra hanne hade lite problem med... Sånt bryr sig inte Ikkestikke om... Han ska hitta busar!!! Det tog ett tag, som vanligt, innan han låste på figgen, men sen blev det en bra markering. Han är fortfarande knäpptyst i arbetet, dock inte innan vi går på, men det gör ju inte så mycket... Han kommer ju aldrig få bli tjänstehund, pga höfterna, men honom tränar jag för ev tävling.
Efter patrullerna blev det fast bevakning. Dex satt med 4 andra hundar i första omgången. Figgen började på 300 m, tror jag. Dex plockade snabbt ljudet rakt framifrån, på ordentligt avstånd. Var ganska tyst under större delen av arbetet. Hon hade glömt lite, vad vi gör där, men kom snabbt ihåg. Hon följde sen figgen snett åt höger, och sen snett tillbaka. Jobbade fint och var tydlig. Sen blev det pip i näsan när figgen kom för nära... Vet inte hur jag ska komma ifrån det??
Ikke fick också en fast bevakning. 2:a gången i hans liv... Kan inte påstå att han visste vad som var meningen. Men jag peppade honom, och de första 5 minuterna höll han ihop sig jättebra, och jobbade. Sen blev det lite annat... Testade att rulla sig, sitta i knät på mig och pussas, leka med mina händer, ligga på rygg för att få lite magkli.. Jag peppade honom lite till, och då var han snabbt med på noterna igen. Markerade faktiskt ganska tidigt, men höll inte i förrän figgen var på 50-60 meters håll. Då höll han bra hela vägen in. Knäpptyst, där också. Kände mig riktigt nöjd med hans arbete, för att vara körd så lite. Sen dummade han sig lite, när han inte ville släppa dutten han fått... Aldrig får man vara riktigt glad...
Mer träning
Igår tränade vi igen. Känns nästan som om jag håller på att återfå mina gamla rutiner med träning nästan varje dag... Ingen är gladare än hundarna!
Var iväg och kikade på ett skyddsgäng igår. De tränar inte alls som jag gjort med Dexi, men de var inte främmande för att köra Dex så som jag ville. Vi testade lite munkorgsbevakningar, och de hade synpunkter på att hon ligger för nära i bevakningen, vilket jag kan hålla med om, men vi har inte brytt oss så mycket om det än. De ville ha henne till att backa ut, och kom med förslaget att kasta en dutt till henne när hon backade. Visst, sa jag, testa, men jag tror inte på det. Och visst, hon backade fint, men stötarna blev mycket, mycket sämre. Precis som jag hade trott... Då gick de med på att hon inte ska ha förväntan på föremål i bevakningarna... Figgen retade på henne lite igen, och vips så var stötarna tillbaka! Det slutade med att figgen kunde säga till henne att backa, utan duttförväntan, med bibehållna stötar. Jag saknar min egen figge, som alltid visste vad som skulle funka på Dex, och som utvecklade henne väldigt i skyddet... Men att åka till Väsby för att träna varje vecka, det blir lite långt... Jag får se om det kommer funka med den här gruppen. De verkade inte helt ovilliga att köra henne som jag vill, men jag tror inte att jag själv kan tillräckligt mycket för att veta vad som krävs för att få henne dit jag vill. Suck...
Ikke fick gå lydnad. Jobbade vidare med fria följet, och det gick sååå bra! Har kommit på hur jag ska göra med honom nu, vilket känns skönt. Han fick lite apporteringsträning också, och har lyckats lära sig att sätta sig med grej i munnen nu (vilket vi inte har tränat på ett halvår...), men han tuggar nåt vansinnigt... Ska försöka ta tag i det problemet också. Lite framförgående, några ingångar, och lite platsliggning med störig matte. All träning gick bra, men han hade lite andra dumheter för sig... Dominant, uschlig, hormonstinn unghane... Blä... Men när vi diskuterat det en stund, och han kom på att jag fortfarande var den som bestämde, så var allt frid och fröjd igen.
Har börjat tänka på skyddet med Ikke igen. Har kört lite bita-släppa-bevaka på mig själv med honom, och då sköter han sig jättebra. Ska börja träna lydnad med ärmen som störning, tänkte jag. På sikt ska jag försöka ta upp skyddet med honom igen. Har lite tankar på hur jag skulle kunna göra, för att han inte ska gå ur hand. Hoppas det kommer funka, för han vore rolig att utveckla i skyddet.
Ikväll ska lilleman få sin andra rabiesspruta, så då blir det ingen träning. Vi ska nog fortsätta matchen mot kirskålen istället...
Var iväg och kikade på ett skyddsgäng igår. De tränar inte alls som jag gjort med Dexi, men de var inte främmande för att köra Dex så som jag ville. Vi testade lite munkorgsbevakningar, och de hade synpunkter på att hon ligger för nära i bevakningen, vilket jag kan hålla med om, men vi har inte brytt oss så mycket om det än. De ville ha henne till att backa ut, och kom med förslaget att kasta en dutt till henne när hon backade. Visst, sa jag, testa, men jag tror inte på det. Och visst, hon backade fint, men stötarna blev mycket, mycket sämre. Precis som jag hade trott... Då gick de med på att hon inte ska ha förväntan på föremål i bevakningarna... Figgen retade på henne lite igen, och vips så var stötarna tillbaka! Det slutade med att figgen kunde säga till henne att backa, utan duttförväntan, med bibehållna stötar. Jag saknar min egen figge, som alltid visste vad som skulle funka på Dex, och som utvecklade henne väldigt i skyddet... Men att åka till Väsby för att träna varje vecka, det blir lite långt... Jag får se om det kommer funka med den här gruppen. De verkade inte helt ovilliga att köra henne som jag vill, men jag tror inte att jag själv kan tillräckligt mycket för att veta vad som krävs för att få henne dit jag vill. Suck...
Ikke fick gå lydnad. Jobbade vidare med fria följet, och det gick sååå bra! Har kommit på hur jag ska göra med honom nu, vilket känns skönt. Han fick lite apporteringsträning också, och har lyckats lära sig att sätta sig med grej i munnen nu (vilket vi inte har tränat på ett halvår...), men han tuggar nåt vansinnigt... Ska försöka ta tag i det problemet också. Lite framförgående, några ingångar, och lite platsliggning med störig matte. All träning gick bra, men han hade lite andra dumheter för sig... Dominant, uschlig, hormonstinn unghane... Blä... Men när vi diskuterat det en stund, och han kom på att jag fortfarande var den som bestämde, så var allt frid och fröjd igen.
Har börjat tänka på skyddet med Ikke igen. Har kört lite bita-släppa-bevaka på mig själv med honom, och då sköter han sig jättebra. Ska börja träna lydnad med ärmen som störning, tänkte jag. På sikt ska jag försöka ta upp skyddet med honom igen. Har lite tankar på hur jag skulle kunna göra, för att han inte ska gå ur hand. Hoppas det kommer funka, för han vore rolig att utveckla i skyddet.
Ikväll ska lilleman få sin andra rabiesspruta, så då blir det ingen träning. Vi ska nog fortsätta matchen mot kirskålen istället...
Söndagen
Igår var vi ute och tränade bevakning igen. Först en patrull med ljud. Dex jobbade jättefint som vanligt. Ljudet låg på lite längre avstånd än vanligt, och mitt i ett terrängskifte, och var ganska lågmält. Det tog ett litet tag innan hon registrerade det, men sen gjorde hon en jättefin markering. Jag höll på att få åka på baken ut i skogen! Det blev lite mer pip i näsan än vad det blivit senaste gångerna, men inte så mycket som jag trott efter onsdagens frustrationsövningar... Efter det körde vi en kort patrull med vindfigurant. Vinden var som vanligt hjälpsam (NOT). Det blåste jättebra när vi la ut figgen, och när vi patrullerade, så blåste det fortfarande jättebra, fast åt andra hållet... Dex fick lite vindduttar här och där, så hon visste var figgen låg, men jag fick ingen klockren markering. Till slut köpte jag en lite halvdan markering, för att hon skulle få springa ut och hämta sin kampdutt. Den sista patrullen var med spårövergång. Ca 100 m patrull innan spåret kom. Och nu var minsann vinden mer än vanligt hjälpsam! Dex fick vind på spåret ungefär 50 m innan vi var framme. Där markerade hon fint i alla fall. Bjöds bakspår av vinden, valde framåt, vända för att kolla bakspåret nån meter, men bestämde sig för framåt. Sen bar det av. Halten och påselningen gick utan problem. Spåret var ca 150 m långt, 3 timmar gammalt, icke-förarspår. Jag har inget att klaga på!
Ikke fick en patrull med ljud. Lite längre patrullering än vad han gjort tidigare, och det märktes, för ju längre vi gick utan att ljudet kom, desto mer markbunden blev han. Men till sist kom det, och han ställde upp sig i fin markering, men tyvärr åt fel håll... Dummerjöns... Han insåg till sist att det var fel håll, och vände. Sen höll han i bra, och blev glad som en mört när kampdutten langades fram!
Resten av dagen höll vi till ute på tomten, och hjälptes åt att dra upp kirskål med rötterna. Jag grävde, Dexi attackerade spaden, och Ikke spred ut de uppgrävde rötterna på gräsmattan. De han inte åt upp i alla fall... Bra med kirskål... Mycket C-vitaminer! Återigen två mycket trötta och nöjda hundar som gjorde kväll senare!
Ikke fick en patrull med ljud. Lite längre patrullering än vad han gjort tidigare, och det märktes, för ju längre vi gick utan att ljudet kom, desto mer markbunden blev han. Men till sist kom det, och han ställde upp sig i fin markering, men tyvärr åt fel håll... Dummerjöns... Han insåg till sist att det var fel håll, och vände. Sen höll han i bra, och blev glad som en mört när kampdutten langades fram!
Resten av dagen höll vi till ute på tomten, och hjälptes åt att dra upp kirskål med rötterna. Jag grävde, Dexi attackerade spaden, och Ikke spred ut de uppgrävde rötterna på gräsmattan. De han inte åt upp i alla fall... Bra med kirskål... Mycket C-vitaminer! Återigen två mycket trötta och nöjda hundar som gjorde kväll senare!
Lördagen som var
I lördags morse åkte jag till jobbet kl 9 för att rapportera av jouren. Sen åkte jag raka vägen ut i skogen. La ett spår till Dexi som blev 2,7 km långt. Lite kul att se hur långt man kan utveckla spårförmågan, tycker jag... Men det tar ju ett tag att traska ut det! Jag hade kommit 2,3 km, när jag bakom en kulle plötsligt får se två människor som står mitt ute i skogen. En bit bort sitter en till i en buske, och mellan dessa båda stationer, går en tant med en kopplad hund. Jag hade lyckats klampa rätt in i en vallad sökruta... Kul! Jag snackade lite med dem, de tog inte alls illa upp, och jag vinklade och klev ut ur rutan. De lovade hålla lite koll åt mitt håll, så att de inte skickade en hund just när jag kom spårandes. Förutom denna svårighet, hade jag trixat med lite annat i spåret. Försökt lura Dex vid grusvägar och mossar och sånt som hon har svårt för. En patrullering med spårupptag blev det också, där Dex valde framspår efter analys av bakspåret. Sedan löste Super-Poppan hela resterande spåret, med svårigheter och vallade sökrutor och allt!!! Hon kollade av ett spår i vallningen som korsade mitt. Kollade åt båda hållen, men valde själv att fortsätta på rätt. Vinkeln i sökrutan missade hon med 4 m, kom på sig själv, slog och så var vi på banan igen. Och när vi var klara med spåret, så hade hon lätt kunnat fortsätta nån kilometer till. Jag är såååå impad över hennes spårarbete just nu!
Ikke fick ett valpspår... 200 m rakt, med godis och massa apporter. Måste försöka få ner tempot på honom, och övertyga honom om att man ska hålla sig till spårkärnan och inte vinda och vimsa runt... Men han var lycklig ändå, trots förolämpningen med valpspår! Han brukar inte ha tid att äta godis i spåret, men i lördags tog han säkert 1/3 av godisarna. Han kanske har mognat sen jag försökte sist...
Efter spåret, åkte jag och handlade hundmat, sen var det lunch hos mina föräldrar. Sen tillbringade jag och hundarna resterande dag i trädgården hemma. De busade och sprang och jagade varandra. Ganska trötta och nöjda på kvällen! Skönt.
Ikke fick ett valpspår... 200 m rakt, med godis och massa apporter. Måste försöka få ner tempot på honom, och övertyga honom om att man ska hålla sig till spårkärnan och inte vinda och vimsa runt... Men han var lycklig ändå, trots förolämpningen med valpspår! Han brukar inte ha tid att äta godis i spåret, men i lördags tog han säkert 1/3 av godisarna. Han kanske har mognat sen jag försökte sist...
Efter spåret, åkte jag och handlade hundmat, sen var det lunch hos mina föräldrar. Sen tillbringade jag och hundarna resterande dag i trädgården hemma. De busade och sprang och jagade varandra. Ganska trötta och nöjda på kvällen! Skönt.
Mer träning
I söndags var vi ju ute och tränade bevakning. Dex var sååå duktig! Jättekul att patrullera med henne nu, för hon går verkligen kanon. Fick först en patrull med ljud, som gick bra. En patrull med spårupptag fick hon också. Bjöds bakspår av vinden, men analyserade och valde framåt. Stolt matte... Spårade jättebra. Ett icke-förarspår på ca 500 m. Spårläggaren hade försökt med lite trix i spåret, men veteranen Dex genomskådade allt, och blev inte bortkollrad nångång.
Ikke fick en patrullstig med ljud, han också. Lilleman var söt som vanligt... Jätteglad blev han när han hittade figurant. Han hade hela patrullstigen hållit koll på folket som var vid bilarna, och när figuranten började agera, så trodde han först att ljudet kom från folksamlingen. Stod länge och lyssnade, men insåg till sist att det kom från ANDRA hållet. Kastar sig ut i skogen på andra sidan, och jag kan meddela att jag fick en inblick i konsten att flyga utan flygplan... Lyckades i alla fall få stopp på bulldozern innan den åt upp figuranten! Gjorde en fin markering, med tungan fastklämd i ena mungipan (han har inte kommit på att man kanske ska dra in den innan man stänger munnen. Kille som han är, kunde han inte både lyssna och tänka på tungan...). Överlycklig, när han sen fick sin kampdutt av figgen.
I måndags var vi ute och spårade igen. Dex fick 2,1 km i blandad skogsterräng. Lite grusväg och lite vatten. Gick jättebra. Hon var övertygande hela tiden, även på gruset. Knappt trött på slutet, så det känns fint. Hon är tillbaka i gammal god spårform. Ikke fick 950 m, med mycket vinklar. Men nu var lillleman trött... Väldigt ofokuserad, tappade flera ggr och försökte gena när han vindade in fortsättningen längre fram. Nackdelen är att han är så stark, så ofrivilligt ger jag honom vinning när han genar, helt enkelt för att jag inte får stopp på det skenande lokomotivet... Jag packade ihop spårlinan och hunden, samlade in spåret själv, och så var det bra med det. Måste ta mig en funderare på vårt fortsatta spårande tillsammans.
I onsdags var det bevakning igen. Det blev verkligen helt misslyckat för Dex... Först en tänkt vindfigge. Men vinden snurrade så mycket, så vi fick aldrig någon tydlig markering av henne. Ändå, så visste hundrackarn var figgen låg, och stretade dit hela tiden. Men jag kan ju inte låta henne vinna på det!?! Hade jag släppt henne, så hade hon bara använt sig av sök för att hitta fram, och det är ju inte meningen. La sen en ljudfigge, som gick bra. Fortsatte sedan envisas med vinden, när vi kastade ut en sk död vind (=ett föremål). Samma sak igen. Vinden vände, men Dex bara vet var den ligger ändå... Försöker på ett tredje ställe få ut en vind. Inser att det inte heller komma gå, så det blir ett till ljud istället. Jag har redan tagit ut Dex ur bilen, så hon lyckas stå och lyssna på figgen när den går ut i skogen. Jag släpper på henne, och hon vet naturligtvis redan var figgen är. När hon inte får gå dit på en gång (tycker inte att hon ska gå ut till en figge som inte ens börjat låta ännu...), så får hon istället vind (!) på spårutgången efter figgen, och stretar ditåt. Medan hon vill fram till spåret, börjar figgen agera, och Dex står och väljer mellan ljud och spår. Väljer till slut ljudet, och sätter sig i markering. När figgen blir synlig, blir Dex uppspelt, och börjar pendla från sida till sida i kopplet, och försöker komma fram. Då kommer det en bil från ingenstans längs grusvägen vi är på, och jag får kasta mig över hunden, och slänga oss i diket, för att inte bli påkörda. Lagom när vi ligger i diket, så kommer figgen fram till Dex, och i allt annat tumult, blir hon så till sig i trasorna, att figgen beslutar sig för att inte belöna hennes galenskap. Vilket bara leder till ännu mer frustration... Vet inte riktigt vad vi sysslade med, men inte var att betrakta som träning i alla fall...
Igår, torsdag, var vi ute på ett första besök på brukshundklubben där vi bor. Det tar bara 5 minuter att åka dit hemifrån. Har aldrig haft så nära till klubben förut. Det var allmän träning, så vi körde lydnad, och Dex fick springa en budföring med skott till okänd mottagare. Lydnaden gick hyffsat, med tanke på hur lite vi kört på sistone. Jobbade mycket med fria följet, eftersom det är där hon tappar mest under vila (position, inte arbetsvilja...). Nötte lite på krypet också. Ikke fick också gå lydnad. Han hade vansinnigt svårt att hålla ihop i början, men efter en halvtimme började jag nå fram till honom. Men då var klockan så mycket, så då ville jag hem... Men lite kvalitetsträning blev det med honom. Jobbade fritt följ och framförgående med honom. Lite ingångar också. Han är så het, så det bara bubblar över i honom. Men jag tycker att jag kommer på mer och mer vad som funkar på honom. För att ha tränat så oerhört lite lydnad, så har han egentligen kommit rätt långt. Men tävlingsstart ligger lååångt bort, framför allt i mognadsgrad...
Inatt går jag jour, så då blir det ingen träning ikväll. Men när jag slutar vid 9.30 imorgon bitti, då ska vi ut och spåra igen. Hoppas det blir en lugn natt, så att jag får sova tillräckligt!
Oj, vad tiden går...
Det är inte klokt så fort tiden går. Tyckte det var igår jag skrev i bloggen, men det var det ju inte...
Här är det full rulle. Mycket att göra på jobbet. Har gått några jourer, både helger och nätter. Lagom kul, men kompledigheten är helt ok!! Hemma har jag äntligen fått upp mitt staket, så nu är det fritt fram för hundarna. Det är sååå härligt att få chansen att se två trötta och nöjda mallar somna gott varje kväll. Det är ju inte så ofta man får se trötta mallar annars... De har i alla fall störtkul med varandra, och matkontot har ökat en hel del... I veckan slogs de om en fotboll, som båda hävdade äganderätt till... Mindre lyckat. Ikke höll på att bli öronkuperad. Ett stort jack tvärs igenom örat. Egentligen hade jag velat sy ihop det, men jag hade bara grov suturtråd hemma, så jag fick nöja mig med att tejpa. Så nu har han ännu snyggare öron *hmpf*... Men det ser ut att läka bra, och jag tror resultatet blir godtagbart.
Träningsmässigt är vi också på god väg. Kör bevakning varje onsdag och söndag. Dex är i riktigt bra form just nu. Vi finslipar lite på ljudmarkeringarna, där jag försöker få in ett bestämt betende. Förut har hennes markeringar varit lite otydliga, och mycket har hängt på mig, att jag läser henne korrekt. Nu vill jag att hon ska vara tydligare. Även Ikke har börjat patrullera. I början förstod han inte alls, utan trodde att vi var ute och spårade. Men det börjar gå upp för honom att han ska lyssna också, och inte bara plöja med näsan i backen. Men han vet inte riktigt VAD det är han ska lyssna efter än. Han är vansinnigt söt när han till slut bestämmer sig för att han har hittat en figurant...
Vi har varit ute och spårat rätt mycket. Dexi är uppe i spårlängder runt 2 km igen. Ikke får spår på 700-900 m. Har en liten förhoppning om att kunna tävla Dex snart igen. Vore kul att tävla bevakning... Jag har en del problem när jag spårar med Ikke, för han ligger på och är så stark att jag knappt kan hålla honom. Testade därför en Bötchersele. Funkade bra första gången. Han drog bara 75 % av vad han brukar, så det var helt ok. Andra gången med selen drog han lite mer, och tredje gången var det ingen skillnad... Så nu är jag tillbaka där jag började. Måste hitta en annan spårlina, som inte gör så ont i händerna. Kanske en ankarkätting, som ger honom lite mer motstånd... Fast då blir det ju ett styrkepass för honom, och sen blir han ÄNNU starkare... Suck...
Har egentligen mer att berätta, men det får bli en annan gång, för nu ska vi ut och träna!
Här är det full rulle. Mycket att göra på jobbet. Har gått några jourer, både helger och nätter. Lagom kul, men kompledigheten är helt ok!! Hemma har jag äntligen fått upp mitt staket, så nu är det fritt fram för hundarna. Det är sååå härligt att få chansen att se två trötta och nöjda mallar somna gott varje kväll. Det är ju inte så ofta man får se trötta mallar annars... De har i alla fall störtkul med varandra, och matkontot har ökat en hel del... I veckan slogs de om en fotboll, som båda hävdade äganderätt till... Mindre lyckat. Ikke höll på att bli öronkuperad. Ett stort jack tvärs igenom örat. Egentligen hade jag velat sy ihop det, men jag hade bara grov suturtråd hemma, så jag fick nöja mig med att tejpa. Så nu har han ännu snyggare öron *hmpf*... Men det ser ut att läka bra, och jag tror resultatet blir godtagbart.
Träningsmässigt är vi också på god väg. Kör bevakning varje onsdag och söndag. Dex är i riktigt bra form just nu. Vi finslipar lite på ljudmarkeringarna, där jag försöker få in ett bestämt betende. Förut har hennes markeringar varit lite otydliga, och mycket har hängt på mig, att jag läser henne korrekt. Nu vill jag att hon ska vara tydligare. Även Ikke har börjat patrullera. I början förstod han inte alls, utan trodde att vi var ute och spårade. Men det börjar gå upp för honom att han ska lyssna också, och inte bara plöja med näsan i backen. Men han vet inte riktigt VAD det är han ska lyssna efter än. Han är vansinnigt söt när han till slut bestämmer sig för att han har hittat en figurant...
Vi har varit ute och spårat rätt mycket. Dexi är uppe i spårlängder runt 2 km igen. Ikke får spår på 700-900 m. Har en liten förhoppning om att kunna tävla Dex snart igen. Vore kul att tävla bevakning... Jag har en del problem när jag spårar med Ikke, för han ligger på och är så stark att jag knappt kan hålla honom. Testade därför en Bötchersele. Funkade bra första gången. Han drog bara 75 % av vad han brukar, så det var helt ok. Andra gången med selen drog han lite mer, och tredje gången var det ingen skillnad... Så nu är jag tillbaka där jag började. Måste hitta en annan spårlina, som inte gör så ont i händerna. Kanske en ankarkätting, som ger honom lite mer motstånd... Fast då blir det ju ett styrkepass för honom, och sen blir han ÄNNU starkare... Suck...
Har egentligen mer att berätta, men det får bli en annan gång, för nu ska vi ut och träna!
