Lydnadsträning
Igår kväll hann jag med så enormt mycket. Trots att jag både hade långkok på spisen, och hann städa hela köket, så hittade jag en stund på kvällen där jag kunde åka ut till klubben och träna lite lydnad också. Och allt detta INNAN regnet började ösa ner!
Ikke fick börja. Han är ju bara för rolig att träna med! Full fart, och ett aldrig upphörande kontaktsökande... Han fick gå lite linförighet. Positionen är fortfarande kass, när han är så på, varför vi bara går max 3-4 steg framåt i taget. Däremellan blir det mycket vänstersvängar, baklänges och bakdelskontroll. Men han jobbar på glad i hågen. När man väl har kört honom en halvtimme eller nåt, så ser positionen mycket bättre ut. Vi tränade även lite inkallningar, vilket inte var några problem. Sen körde jag läggande och ställande, både under gång vid sidan, med mig framifrån och under inkallning. Han hajjar snabbt, lillkillen! Platsliggningen testade jag en ny teori, som jag funderat på, och igår funkade det alldeles utmärkt. Sen lattjade vi bara lite med kampdutten, och innan jag visste ordet av, så hade jag lärt in kommandot skall... OCH tyst... Och bara som av en händelse, började hunden krypa också, så då belönade jag det också, och Ikke fattade! Det roliga är att han verkar kunna sortera vad som händer, trots att det är så mycket ny inlärning på gång. Tror att han kommer bli en superhund att köra, om nåt år, när han fått balansera upp sitt temperament lite mer. Det har blivit bättre senaste månaderna, men han är fortfarande rätt mycket att hålla reda på...
Dexi fick sig också en genomkörare. Började med fritt följ, där fröken slarvade lite med positionen, men efter en liten påminnelse, gick det bättre. Hon var laddad idag, lilla prinsessan! Sen gick vi över stegen några gånger, och den flyter på sååå fint nu. Hon har slutat med tjurrusningarna uppför, vilket är tur, eftersom de brukar resultera i att hon missar pinnar uppe på toppen. Vilket i sin tur resulterar i panik, och en hund som hoppar ner... Men det har fungerat mycket bra på sistone! Sen lite långa inkallningar, både släta, med ställande och med läggande. Ok resultat, även om det kan bli bättre. Testade en tungapportering med klubbens snuskiga apport, vilket också gick bra. Högt tempo både ut och in. På slutet kryp, där hon uppenbarligen vilar sig i form... Det blir bättre från gång till gång. Hon är riktigt fin att träna med nu! Har lite lösa planer för henne på tävlingsfronten. Får se hur det går...
Resten av veckan kommer nog också bli fylld med träning. Spår idag, bevakning på onsdag, spår, uppletande och lydnad på torsdag, nåt på fredag, spår på lördag. Och jour på söndag... Suck...
Ikke fick börja. Han är ju bara för rolig att träna med! Full fart, och ett aldrig upphörande kontaktsökande... Han fick gå lite linförighet. Positionen är fortfarande kass, när han är så på, varför vi bara går max 3-4 steg framåt i taget. Däremellan blir det mycket vänstersvängar, baklänges och bakdelskontroll. Men han jobbar på glad i hågen. När man väl har kört honom en halvtimme eller nåt, så ser positionen mycket bättre ut. Vi tränade även lite inkallningar, vilket inte var några problem. Sen körde jag läggande och ställande, både under gång vid sidan, med mig framifrån och under inkallning. Han hajjar snabbt, lillkillen! Platsliggningen testade jag en ny teori, som jag funderat på, och igår funkade det alldeles utmärkt. Sen lattjade vi bara lite med kampdutten, och innan jag visste ordet av, så hade jag lärt in kommandot skall... OCH tyst... Och bara som av en händelse, började hunden krypa också, så då belönade jag det också, och Ikke fattade! Det roliga är att han verkar kunna sortera vad som händer, trots att det är så mycket ny inlärning på gång. Tror att han kommer bli en superhund att köra, om nåt år, när han fått balansera upp sitt temperament lite mer. Det har blivit bättre senaste månaderna, men han är fortfarande rätt mycket att hålla reda på...
Dexi fick sig också en genomkörare. Började med fritt följ, där fröken slarvade lite med positionen, men efter en liten påminnelse, gick det bättre. Hon var laddad idag, lilla prinsessan! Sen gick vi över stegen några gånger, och den flyter på sååå fint nu. Hon har slutat med tjurrusningarna uppför, vilket är tur, eftersom de brukar resultera i att hon missar pinnar uppe på toppen. Vilket i sin tur resulterar i panik, och en hund som hoppar ner... Men det har fungerat mycket bra på sistone! Sen lite långa inkallningar, både släta, med ställande och med läggande. Ok resultat, även om det kan bli bättre. Testade en tungapportering med klubbens snuskiga apport, vilket också gick bra. Högt tempo både ut och in. På slutet kryp, där hon uppenbarligen vilar sig i form... Det blir bättre från gång till gång. Hon är riktigt fin att träna med nu! Har lite lösa planer för henne på tävlingsfronten. Får se hur det går...
Resten av veckan kommer nog också bli fylld med träning. Spår idag, bevakning på onsdag, spår, uppletande och lydnad på torsdag, nåt på fredag, spår på lördag. Och jour på söndag... Suck...
Handbok i gräsklippning för oerfarna
1.
Plocka fram gräsklipparen ur garaget. Sätt tillbaka uppsamlaren, som trillade av när du körde över tröskeln. Kontrollera att det finns bensin och olja så att det räcker.
2.
Leta upp choken, och dra i snöret för att starta gräsklipparen. Dra tills du börjar bli trött i armen. Om den inte startar, leta upp död-mans-greppet, håll det inne, och försök igen. Eftersom motorn nu är lite sur, efter de misslyckade startförsök du gjorde tidigare, så kommer det krävas ganska många försök, innan motorn ger ett livstecken ifrån sig. Men ge inte upp, på köpet får du gratis styrketräning av höger arm!
3.
När du väl fått igång din gräsklippare, börja putta omkring den, så märker du snart att gräset blir kortare där du har varit.
4.
När du baxat runt på din gräsklippare ungefär 5 minuter, sätt då tillbaka höger bakhjul, som trillade av förut.
5.
När du satt tillbaka bakhjulet, så kan du lika gärna sätta tillbaka uppsamlaren också.
6.
Starta om gräsklipparen. Undvik i fortsättningen de ställen där gräset är för långt, eftersom motorn då stannar. Glöm inte att sätta tillbaka uppsamlaren, som trillat av igen.
7.
Innan du startar om gräsklipparen nästa gång, rensa undertill, där allt avklippt gräs/mossa samlar sig, så blir det lättare att dra i snöret. Starta sedan gräsklipparen igen. Undvik i fortsättningen även områden med kompakt mossa.
8.
Spring runt och samla upp de gräshögar som gräsklipparen inte behagar lägga i uppsamlaren. Starta sen igen.
9.
Stäng av motorn. Rensa höger bakhjul från klippt gräs, så att det börjar rulla igen. Då blir det genast lättare att putta omkring din maskin. Och glöm inte att sätta tillbaka uppsamlaren.
10.
När du kommit längst bort på din tomt, och det är dags att vända, glöm då inte att sätta tillbaka uppsamlaren, innan du fortsätter.
11.
När du försöker starta gräsklipparen, och snöret inte längre snurrar tillbaka sig, skruva då av skyddskåpan, och kontrollera att plasthöljet har spruckit.
12.
Montera ihop gräsklipparen, lasta den i en bil. Leta upp kvittot, och reklamera den hos din säljare.
13.
Åk sen hem igen och njut av din till 1/3 klippta gräsmatta!
---------------
Kan ju säga att jag var lagom glad... Mina morföräldrar hade en extra gräsklippare, som de lånade ut till mig. Det var ju inte världens bästa kvalitet... Men igår åkte jag och köpte en egen gräsklippare istället, så nu är hela tomten klippt. Den nya var en dröm jämfört med den första. Självgående, lättstartad, och uppsamlaren trillade inte av så fort jag tittade på den.
TJH Dexi i försvarets tjänst...
Certprov!
Vi hade kommit med på ett certprov i Skåne, på Björka övningsområde. Samling kl 9 lördag morgon. Jag var inte säker på hur lång tid det skulle ta att köra ner, så jag gav mig av i god tid, vilket innebar kl 6. Alltså ringde väckarklockan vid 4. Som vanligt när jag anmält till tävling och dylikt, och klockan ringer så tidigt, så funderar jag en stund på vilken sinnessjukdom som påverkat mig till att ställa upp på sånt här... Men till sist lyckades jag slita mig från sängens dragningskraft, och kunde gå upp. Väl på plats insåg jag att jag hade kunnat sova en timme till, men det var lite sent påtänkt...
Vi fick börja med att bygga vår bas, eftersom arrangörerna inte hade ordnat kojor till hundarna. Jag var inte helt förberedd på att jag skulle fixa koja, så det slutade med att jag tog bilburen, slog in den i en presenning, och ställde upp till Dex. Ikke fick rumstera om fritt i bilen ett tag, vilket han absolut inte protesterade mot! Till slut fick jag bygga en provisorisk bur till honom av kompostgaller, som höll honom hjälpligt på plats där bak...
Sen kom invisiteringen igång. Dex och jag hade sista startnumret. Hon gillade inte att bli visiterad, utan stod med svansen mellan benen, och öronen bakåtstrukna. Men hon gjorde inga dumheter, och vi klarade oss utan anmärkningar. Får nog träna lite mer på det där, för visiterade blir de ju innan och efter varje övning sen. Hon sattes i alla fall upp i basen, utan protester. Sen var alla förare tvungna att åka därifrån. Vi fick husera i en barack, där det rådde hundförbud inomhus. Jag valde således att tälta denna helgen också, för att Ikke skulle slippa ligga i bilen dygnet om.
Lördagen ägnades åt patrullering. Dex och jag gick ju sist, och vi klev på patrullstigen vid 16.45. Efter bara 50 m patrull börjar Dex att vinda. Jag gör en halt, och låter henne analysera. Till sist bestämmer jag mig och gör tecken för vindfigurant, trots att Dexi gör en ganska svag markering. Då säger provledaren: Jaja, det är bra, den där tar vi sen... Det visade sig att vindfiggen var 200 m bort, och Dex skulle inte alls ha tagit den just där... Vi fortsätter efter det, och hinner nog bara 100 m till, när jag plötsligt blir utsläpad i skogen. Dexi hade hittat ljudfiguranten! Och gör en mycket tydlig och intensiv markering. Duktig hund!!! Då kan jag slappna av, för vi har faktiskt redan hittat både vind- och ljudgubben. Sen patrullerar vi hela sträckan på 1000 m utan att det händer mer. På slutet får vi ta en alternativ väg, eftersom vinden hade svängt under tiden, och kontrollanterna ville se en till vindmarkering. Det fick de... Jag fick knappt stopp på henne. Hon stod på bakbenen i kopplet och låg på som sjutton, för att komma ut till vindfiggen. De var rätt nöjda med hennes markeringar...
På kvällen var det fast bevakning. Började vid kl 21, så det var inte ens skymning. Dex och jag satt längst ut på vänsterkanten. Vi hade nog bara suttit i 10 minuter, när jag fick första markeringen ut på högersidan. Jag avvaktade lite, för jag tänkte att det kanske var en fågel eller nåt hon markerat. Men när hon minuterna senare markerade mycket tydligt även på vänstersidan, så förstod jag att figgarna var igång. Sen började jag vifta och göra tecken. Och det fick jag hålla på med ett tag, för Dex följde båda figgarna, i vad jag tror samtliga förflyttningar. Vi satt i bevakning sammanlagt 45 minuter, och min duktiga hund jobbade hela tiden. Också kul!
Efter fasta bevakningen blev det korvgrillning, och feedback från kontrollanterna. Till mig sa de att jag kunde skriva en instruktionsbok i fast bevakning... Jag tyckte att Dexi fick göra det istället, eftersom det är hon som gör allt jobb. Det stöp ju tyvärr när vi kom på att hon inte har några tummar. Blir svårt att hålla i en penna då... De var i alla fall mycket nöjda både med mig och hunden, både under patrullen och fasta. Dex hade dessutom skött sig i basen under dagen, trots att flera andra hundar skällt och ylat nästa hela dagen.
Under natten låg jag och Ikke i tältet, och lyssnade på nyss nämnda hundar, som hördes över skogen till mitt lilla läger... Jag var nöjd över att jag inte hörde Dexis stämma, men samtidigt lite orolig för att hon inte skulle sova nånting under hela natten.
Söndag morgon var det dags för spår. Dexi och jag fick starta kl 10.30. Spårupptaget gick helt ok. Patrullen gick på en äng med långt visset gräs, och en och annan liten tall. Hon tog upptaget tydligt, men hade lite svårt att fästa ordentligt. Vi kom iväg åt rätt håll på en gång, och halten funkade bra. Sen susade vi iväg efter omkopplingen. Vi hade nog kommit 3/4 av spåret, när Dex börjar bli störd av någon doft. Och rätt var det var, brakade det till i skogen, och framrusande kommer ett vildsvin... Tjohooo... Det var ju nämligen så, att en insatspluton hade övning samtidigt som vårt certprov, och de pangade en massa med sina automatvapen på andra sidan övningsområdet. Så de hade uppenbarligen skrämt över grisarna på vår sida... Dexis gris låg nog och tryckte i vårt spår, och tyckte att det fick vara nog när vi kom klampande. Efter den incidenten var det en aning svårt att motivera Dex att fortsätta vårt spår, för hon såg ju chansen till en smaskig skinka istället. Vi hankade oss fram och jag var inte alls säker på vad vi spårade, men till sist, när tiden nästan var ute, kom vi ner på en äng. Där såg jag en bil, och en spårmottagare. Eftersom vi för tillfättet inte alls var på spåret, gjorde jag ett genomsök med min trötta hund, men vi hittade inget slut. Fick således rapportera av det vi hittat, och det dröjde inte många minuter förrän kontrollanterna var hos oss. Jag fick redogöra för var vi hade varit, hur spåret hade gått, och vad som hänt. Dex hamnade i basen, och jag fick åka till vårt läger. Tror inte jag hann vara där mer än 10 minuter, när jag blev hämtad av en kontrollant igen. De hade lastat in Dex i sin bil, för att de ville se ett omspår. Sagt och gjort. 400 m spår till, 4-5 apporter, och kontrollanterna följde vårt arbete från en väg. Och Dex spårade som hon brukar, dvs övertygande. När jag rapporterade av upphittade apporter, sträckte kontrollanten fram handen, och sa grattis. Vi hade alltså blivit godkända med grisjakt, och omspår...
Så nu är vi certade, och redo för nya utmaningar!!! Det ska bli så kul att fortsätta vår utbildning!
Vi fick börja med att bygga vår bas, eftersom arrangörerna inte hade ordnat kojor till hundarna. Jag var inte helt förberedd på att jag skulle fixa koja, så det slutade med att jag tog bilburen, slog in den i en presenning, och ställde upp till Dex. Ikke fick rumstera om fritt i bilen ett tag, vilket han absolut inte protesterade mot! Till slut fick jag bygga en provisorisk bur till honom av kompostgaller, som höll honom hjälpligt på plats där bak...
Sen kom invisiteringen igång. Dex och jag hade sista startnumret. Hon gillade inte att bli visiterad, utan stod med svansen mellan benen, och öronen bakåtstrukna. Men hon gjorde inga dumheter, och vi klarade oss utan anmärkningar. Får nog träna lite mer på det där, för visiterade blir de ju innan och efter varje övning sen. Hon sattes i alla fall upp i basen, utan protester. Sen var alla förare tvungna att åka därifrån. Vi fick husera i en barack, där det rådde hundförbud inomhus. Jag valde således att tälta denna helgen också, för att Ikke skulle slippa ligga i bilen dygnet om.
Lördagen ägnades åt patrullering. Dex och jag gick ju sist, och vi klev på patrullstigen vid 16.45. Efter bara 50 m patrull börjar Dex att vinda. Jag gör en halt, och låter henne analysera. Till sist bestämmer jag mig och gör tecken för vindfigurant, trots att Dexi gör en ganska svag markering. Då säger provledaren: Jaja, det är bra, den där tar vi sen... Det visade sig att vindfiggen var 200 m bort, och Dex skulle inte alls ha tagit den just där... Vi fortsätter efter det, och hinner nog bara 100 m till, när jag plötsligt blir utsläpad i skogen. Dexi hade hittat ljudfiguranten! Och gör en mycket tydlig och intensiv markering. Duktig hund!!! Då kan jag slappna av, för vi har faktiskt redan hittat både vind- och ljudgubben. Sen patrullerar vi hela sträckan på 1000 m utan att det händer mer. På slutet får vi ta en alternativ väg, eftersom vinden hade svängt under tiden, och kontrollanterna ville se en till vindmarkering. Det fick de... Jag fick knappt stopp på henne. Hon stod på bakbenen i kopplet och låg på som sjutton, för att komma ut till vindfiggen. De var rätt nöjda med hennes markeringar...
På kvällen var det fast bevakning. Började vid kl 21, så det var inte ens skymning. Dex och jag satt längst ut på vänsterkanten. Vi hade nog bara suttit i 10 minuter, när jag fick första markeringen ut på högersidan. Jag avvaktade lite, för jag tänkte att det kanske var en fågel eller nåt hon markerat. Men när hon minuterna senare markerade mycket tydligt även på vänstersidan, så förstod jag att figgarna var igång. Sen började jag vifta och göra tecken. Och det fick jag hålla på med ett tag, för Dex följde båda figgarna, i vad jag tror samtliga förflyttningar. Vi satt i bevakning sammanlagt 45 minuter, och min duktiga hund jobbade hela tiden. Också kul!
Efter fasta bevakningen blev det korvgrillning, och feedback från kontrollanterna. Till mig sa de att jag kunde skriva en instruktionsbok i fast bevakning... Jag tyckte att Dexi fick göra det istället, eftersom det är hon som gör allt jobb. Det stöp ju tyvärr när vi kom på att hon inte har några tummar. Blir svårt att hålla i en penna då... De var i alla fall mycket nöjda både med mig och hunden, både under patrullen och fasta. Dex hade dessutom skött sig i basen under dagen, trots att flera andra hundar skällt och ylat nästa hela dagen.
Under natten låg jag och Ikke i tältet, och lyssnade på nyss nämnda hundar, som hördes över skogen till mitt lilla läger... Jag var nöjd över att jag inte hörde Dexis stämma, men samtidigt lite orolig för att hon inte skulle sova nånting under hela natten.
Söndag morgon var det dags för spår. Dexi och jag fick starta kl 10.30. Spårupptaget gick helt ok. Patrullen gick på en äng med långt visset gräs, och en och annan liten tall. Hon tog upptaget tydligt, men hade lite svårt att fästa ordentligt. Vi kom iväg åt rätt håll på en gång, och halten funkade bra. Sen susade vi iväg efter omkopplingen. Vi hade nog kommit 3/4 av spåret, när Dex börjar bli störd av någon doft. Och rätt var det var, brakade det till i skogen, och framrusande kommer ett vildsvin... Tjohooo... Det var ju nämligen så, att en insatspluton hade övning samtidigt som vårt certprov, och de pangade en massa med sina automatvapen på andra sidan övningsområdet. Så de hade uppenbarligen skrämt över grisarna på vår sida... Dexis gris låg nog och tryckte i vårt spår, och tyckte att det fick vara nog när vi kom klampande. Efter den incidenten var det en aning svårt att motivera Dex att fortsätta vårt spår, för hon såg ju chansen till en smaskig skinka istället. Vi hankade oss fram och jag var inte alls säker på vad vi spårade, men till sist, när tiden nästan var ute, kom vi ner på en äng. Där såg jag en bil, och en spårmottagare. Eftersom vi för tillfättet inte alls var på spåret, gjorde jag ett genomsök med min trötta hund, men vi hittade inget slut. Fick således rapportera av det vi hittat, och det dröjde inte många minuter förrän kontrollanterna var hos oss. Jag fick redogöra för var vi hade varit, hur spåret hade gått, och vad som hänt. Dex hamnade i basen, och jag fick åka till vårt läger. Tror inte jag hann vara där mer än 10 minuter, när jag blev hämtad av en kontrollant igen. De hade lastat in Dex i sin bil, för att de ville se ett omspår. Sagt och gjort. 400 m spår till, 4-5 apporter, och kontrollanterna följde vårt arbete från en väg. Och Dex spårade som hon brukar, dvs övertygande. När jag rapporterade av upphittade apporter, sträckte kontrollanten fram handen, och sa grattis. Vi hade alltså blivit godkända med grisjakt, och omspår...
Så nu är vi certade, och redo för nya utmaningar!!! Det ska bli så kul att fortsätta vår utbildning!
Tiden fram till certprov.
Vi har haft en hektisk tid fram till certprovet. Vi har spårat många lååååånga spår. Inget kortare än 3 km, tror jag. Massa spårupptag, massa motivationsövningar i patrulleringen, både på ljudet och vinden. Dex har funkat klockrent på det mesta.
Sen blev det genrep på Nyårsåsen tillsammans med Hallandsdistriktets TJH-ekipage. De hade en träningshelg inbokad veckan innan vi skulle upp på certprovet, så vi hakade på, och var med på ett hörn. Hundarna och jag tältade, tillsammans med några andra. Dex låg i bas utanför tältet, och Ikke var med mig inne i tältet. Det funkade jättebra, förutom att Ikke fick lite ågren för att jag skulle kunna dö på natten, medan han hade vakten över matte. Så han var tvungen att kolla mig 2-3 ggr i timmen, så att jag fortfarande levde. Och en blöt, kall hundnäsa, blir faktiskt ÄNNU kallare ute i ett tält på natten... Ifall det är nån som undrar... Nåväl, tredje natten var han så trött, så det dröjde ända tills kl 5.30 innan han kollade mig första gången. Han kanska lär sig till nästa gång...
Under den helgen spårade vi också en massa, körde en certprovsmässig patrullstig, en likadan fast bevakning (där jag fick på mig hörselkåpor, för att inte kunna påverka min hund...) och en del annat. Det mesta funkade rätt bra, även om Dex inte var i toppform, vilket jag tror berodde på att hon inte sov så bra. Efter tredje natten i bas, verkade hon piggare igen, så jag tror att hon lärde sig koppla av vartefter, vilket ju är en nyttig lärdom.
Veckan innan certprovet, fick Dex först vila måndag kväll, för vi var alla tre ganska trötta efter tältandet på Nyårsåsen. På tisdagen åkte jag ut för att lägga spår igen, eftersom jag ville ha ett sista lyckat långspår i kroppen innan certprovet. Jag hade ju lika gärna kunnat ligga hemma på soffan, men det visste jag ju inte då... Det började med att hon var okoncentrerad på spårupptaget, och jobbade med nåt i vinden istället. Gick över spåret, vilket ALDRIG tidigare hänt, i hela hennes liv... Bra början! Efter 200 m på spåret, börjar hon vinda igen, och jag får en känsla av att vi har en viltstörning. Jo tack... Bara lite senare ser jag en älg nere vid vattenbrynet. Kul... Jag grälar lite på Dex, gör en ruta, och får in henne på spåret igen. Efter ytterligare 150 m kommer det en lös Bordercollie springandes i skogen, utan någon tillhörande människa. Dex blir skogstokig, för hon tror att hunden ska stjäla hennes spår, och det gillar hon inte. Jag halar in henne, så att jag kan ha henne under kontroll, och försöker schasa bort bordern, vilket den inte går med på. Till slut låter jag Dex börja skälla, bara för att "kalla in" bordercolliens ägare. Till sist kommer det en tjej, som ser mycket skamsen ut. Hon ber om ursäkt, tar sin hund och vill gå. Jag upplyser henne, faktiskt ganska vänligt, om att mitt spår ligger där, och berättar hur hon på bästa sätt kan gå ner till gångvägen igen. Men hon är så skärrad, så det förstår hon inte riktigt, utan klampar tvärs över min spetsvinkel. Efter den incidenten var Dex lite tokig, och ville ha koll både på var hunden hade varit, och mitt spår. Så det blev lite flaxigt en bit. Jag var lite irriterad, och hade inte särskilt hög tolerans med Dex, vilket ju naturligtvis inte var särskilt rättvist... Och vi hade 2 km spår kvar att ta... I efterhand kan jag tycka att hon var rätt duktig som inte bara gav upp, utan faktiskt klarade resten av spåret galant, men just då och där, var jag rätt sur.
På onsdagen blev det ett nytt spårupptag, som gick hyffsat, åtminstone, så då kändes det lite bättre. En motivationsövning på ett ljud på 100 m avstånd blev det också. Gick kanon! Sen vilade vi resten av veckan. Certprovet berättar jag om i nästa inlägg, så blir det inte så långt...
Sen blev det genrep på Nyårsåsen tillsammans med Hallandsdistriktets TJH-ekipage. De hade en träningshelg inbokad veckan innan vi skulle upp på certprovet, så vi hakade på, och var med på ett hörn. Hundarna och jag tältade, tillsammans med några andra. Dex låg i bas utanför tältet, och Ikke var med mig inne i tältet. Det funkade jättebra, förutom att Ikke fick lite ågren för att jag skulle kunna dö på natten, medan han hade vakten över matte. Så han var tvungen att kolla mig 2-3 ggr i timmen, så att jag fortfarande levde. Och en blöt, kall hundnäsa, blir faktiskt ÄNNU kallare ute i ett tält på natten... Ifall det är nån som undrar... Nåväl, tredje natten var han så trött, så det dröjde ända tills kl 5.30 innan han kollade mig första gången. Han kanska lär sig till nästa gång...
Under den helgen spårade vi också en massa, körde en certprovsmässig patrullstig, en likadan fast bevakning (där jag fick på mig hörselkåpor, för att inte kunna påverka min hund...) och en del annat. Det mesta funkade rätt bra, även om Dex inte var i toppform, vilket jag tror berodde på att hon inte sov så bra. Efter tredje natten i bas, verkade hon piggare igen, så jag tror att hon lärde sig koppla av vartefter, vilket ju är en nyttig lärdom.
Veckan innan certprovet, fick Dex först vila måndag kväll, för vi var alla tre ganska trötta efter tältandet på Nyårsåsen. På tisdagen åkte jag ut för att lägga spår igen, eftersom jag ville ha ett sista lyckat långspår i kroppen innan certprovet. Jag hade ju lika gärna kunnat ligga hemma på soffan, men det visste jag ju inte då... Det började med att hon var okoncentrerad på spårupptaget, och jobbade med nåt i vinden istället. Gick över spåret, vilket ALDRIG tidigare hänt, i hela hennes liv... Bra början! Efter 200 m på spåret, börjar hon vinda igen, och jag får en känsla av att vi har en viltstörning. Jo tack... Bara lite senare ser jag en älg nere vid vattenbrynet. Kul... Jag grälar lite på Dex, gör en ruta, och får in henne på spåret igen. Efter ytterligare 150 m kommer det en lös Bordercollie springandes i skogen, utan någon tillhörande människa. Dex blir skogstokig, för hon tror att hunden ska stjäla hennes spår, och det gillar hon inte. Jag halar in henne, så att jag kan ha henne under kontroll, och försöker schasa bort bordern, vilket den inte går med på. Till slut låter jag Dex börja skälla, bara för att "kalla in" bordercolliens ägare. Till sist kommer det en tjej, som ser mycket skamsen ut. Hon ber om ursäkt, tar sin hund och vill gå. Jag upplyser henne, faktiskt ganska vänligt, om att mitt spår ligger där, och berättar hur hon på bästa sätt kan gå ner till gångvägen igen. Men hon är så skärrad, så det förstår hon inte riktigt, utan klampar tvärs över min spetsvinkel. Efter den incidenten var Dex lite tokig, och ville ha koll både på var hunden hade varit, och mitt spår. Så det blev lite flaxigt en bit. Jag var lite irriterad, och hade inte särskilt hög tolerans med Dex, vilket ju naturligtvis inte var särskilt rättvist... Och vi hade 2 km spår kvar att ta... I efterhand kan jag tycka att hon var rätt duktig som inte bara gav upp, utan faktiskt klarade resten av spåret galant, men just då och där, var jag rätt sur.
På onsdagen blev det ett nytt spårupptag, som gick hyffsat, åtminstone, så då kändes det lite bättre. En motivationsövning på ett ljud på 100 m avstånd blev det också. Gick kanon! Sen vilade vi resten av veckan. Certprovet berättar jag om i nästa inlägg, så blir det inte så långt...
TJH Dexi!!!!
I helgen blev Dex godkänd TJH i bevakning! Jag är så nöjd och glad, och har fått så mycket positiv kritik, både om min hund, och om mitt sätt att föra henne. Helkul!!! Skriver mer om vad som hänt i helgen senare, när jag inte är på jobbet...