Rapport och annat
Tänk vad kul man kan ha i skogen med en hund! I lördags var Husse, Dex och jag på rapportintroduktion hos Tomas och Eva Ivarsson. Vi har länge tyckt att detta är en rolig gren, men det har aldrig riktigt blivit av att vi satsat på den. Men Dexi är otroligt duktig på detta, trots att hon bara tränat 3 gånger för ett år sedan. Vi fick i alla fall mersmak, och nu har vi redan varit ute och tränat 2 gånger denna veckan. Första gången i obanad skog, och andra gången på ett öppet fält. Överentusiastiska som vanligt, så tog vi nog i lite i överkant under andra träningen... Att man aldrig lär sig att skynda långsamt! Men jag tror knappast att Dex tog illa upp, dock löste hon inte uppgiften som vi hade tänkt oss. Hon är ju tränad att använda ALLA sina sinnen, så under stationsplaceringen låg hon och lyssnade på allt, och markerade alla människor som rörde sig i området. När jag skickade henne sen, var hon inte helt fokuserad på vart hon skulle. Under en förlängning råkade hon få vittring på husse, och genade givetvis istället för att gå på spåret. När husse sen skickade tillbaka genade hon ännu mer, för nu visste hon ju var rapportsträckan låg... Mycket en husse och matte ska behöva lära sig innan träningen blir rätt... Men det är SÅÅÅÅ kul att stå orörlig 300 m bort och se en liten prick fara fram över fältet och leta sig rätt i en förlängning! Vi ska helt klart försöka satsa mer på denna gren. Speciellt nu när det blir så dåligt med sökträningar...
Ja, sökträningen är ju ett kapitel för sig... Vi är 4-5 st i vår sökgrupp, och alla vill verkligen träna sök, men om en faller bort en helg, så blir vi lite få för att köra. Vi har försökt få in fler i gruppen, men de har samtliga hoppat av, antingen efter någon vecka, eller innan de ens kommit till första träningen... Vi måste vara jättehemska! Så nu är det 3 veckor sen det blev någon träning. Svårt att få till någon riktig tävlingsform då! Och vi som haft lite strul i söket också på sistone, vi skulle verkligen behöva köra regelbundet. Skickar därför ut en efterlysning: Är det någon som kan förbarma sig över oss, och låta oss vara med och leka ibland??
Ikke (eller Retstikke, som han numera kallas...) har givetvis också fått träna. Han ägnar sig mest åt sina spår, där han fortsätter att visa framfötterna. Igår la husse ett spår på 350 m åt honom. Det var nog att betrakta som svårt, även för en mer rutinerad hund. En hel drös med spetsvinklar, och apporter i vinklarna, tätt mellan spåren. Vi hade nog inte rett ut det utan lite "tips från coachen", men med is i magen från min sida, så att han verkligen fick analysera vart vi skulle, så löste han det hela fenomenalt bra. Han har börjat få lite väl bråttom i spåret, så jag får vara noga med att inte låta honom springa iväg för mycket i fortsättningen. Jag har även börjat ta tag i lydnadsträningen med lilleman. Han är lite väl het på gröten, och har väldigt lätt för att skälla, när det inte händer tillräckligt mycket, tillräckligt fort. Men han är rolig att träna med, och gör vad som helst för en liten korvbit. Eftersom han spårmässigt redan är klar för appellspår, så får ju inte lydnaden släpa efter hur mycket som helst...
Våra tråkiga grannar har fortsatt sin antihundkampanj här hemma i huset. Igår satt det ett anslag i hissen från föreningen, att det kommit klagomål på att en hund sitter och skäller ihärdigt hela dagarna. Någonstans mellan våning 6-8. Det är ju bara vi som har hund på de våningarna, men varken Mange eller jag förstod vad de har hört för nåt?? För så vitt vi vet, skäller ingen hund ihärdigt hela dagarna hemma hos oss... Våra hundar är ju aldrig ensamma hemma, just för att de inte är tysta. Någon gång ibland har Dex lämnats ensam när vi tagit ut lillen för att kissa, men det rör ju sig om 5 minuter på en vecka, och hur man kan kalla detta för "ihärdigt hela dagarna", det går utanför mitt förstånd. Min längtan efter att flytta ifrån denna hemska stad med all trafik, köer, tråkiga grannar och långa avstånd blir bara större och större. Snart har vi förhoppningsvis vårt hus på landet, utan grannar inom synhåll! Längtar...
Ja, sökträningen är ju ett kapitel för sig... Vi är 4-5 st i vår sökgrupp, och alla vill verkligen träna sök, men om en faller bort en helg, så blir vi lite få för att köra. Vi har försökt få in fler i gruppen, men de har samtliga hoppat av, antingen efter någon vecka, eller innan de ens kommit till första träningen... Vi måste vara jättehemska! Så nu är det 3 veckor sen det blev någon träning. Svårt att få till någon riktig tävlingsform då! Och vi som haft lite strul i söket också på sistone, vi skulle verkligen behöva köra regelbundet. Skickar därför ut en efterlysning: Är det någon som kan förbarma sig över oss, och låta oss vara med och leka ibland??
Ikke (eller Retstikke, som han numera kallas...) har givetvis också fått träna. Han ägnar sig mest åt sina spår, där han fortsätter att visa framfötterna. Igår la husse ett spår på 350 m åt honom. Det var nog att betrakta som svårt, även för en mer rutinerad hund. En hel drös med spetsvinklar, och apporter i vinklarna, tätt mellan spåren. Vi hade nog inte rett ut det utan lite "tips från coachen", men med is i magen från min sida, så att han verkligen fick analysera vart vi skulle, så löste han det hela fenomenalt bra. Han har börjat få lite väl bråttom i spåret, så jag får vara noga med att inte låta honom springa iväg för mycket i fortsättningen. Jag har även börjat ta tag i lydnadsträningen med lilleman. Han är lite väl het på gröten, och har väldigt lätt för att skälla, när det inte händer tillräckligt mycket, tillräckligt fort. Men han är rolig att träna med, och gör vad som helst för en liten korvbit. Eftersom han spårmässigt redan är klar för appellspår, så får ju inte lydnaden släpa efter hur mycket som helst...
Våra tråkiga grannar har fortsatt sin antihundkampanj här hemma i huset. Igår satt det ett anslag i hissen från föreningen, att det kommit klagomål på att en hund sitter och skäller ihärdigt hela dagarna. Någonstans mellan våning 6-8. Det är ju bara vi som har hund på de våningarna, men varken Mange eller jag förstod vad de har hört för nåt?? För så vitt vi vet, skäller ingen hund ihärdigt hela dagarna hemma hos oss... Våra hundar är ju aldrig ensamma hemma, just för att de inte är tysta. Någon gång ibland har Dex lämnats ensam när vi tagit ut lillen för att kissa, men det rör ju sig om 5 minuter på en vecka, och hur man kan kalla detta för "ihärdigt hela dagarna", det går utanför mitt förstånd. Min längtan efter att flytta ifrån denna hemska stad med all trafik, köer, tråkiga grannar och långa avstånd blir bara större och större. Snart har vi förhoppningsvis vårt hus på landet, utan grannar inom synhåll! Längtar...
Länge sen sist...
Ja, ja!!! Jag ska!!! Efter ALLVARLIGA påtryckningar (tack Anna) får jag väl ta mig i skinnet och uppdatera lite.
Fast det är ju inte så mycket att berätta om. Träningen fortskrider som vanligt. Skolan är som vanligt. Livet i övrigt är som vanligt. Jag är trött som vanligt. Tycker som vanligt att det är för tidigt att gå upp 5.30...
Gynekologikursen är äntligen slut. Ytterligare en specialitet jag med bestämdhet kan säga att jag inte kommer ägna mig åt! Nu går jag på förlossningen i 3 veckor, och igår var jag med och förlöste första barnet. En ganska omtumlande upplevelse faktiskt.
Jag har blivit lite fundersam efter att ha mött en instruktör med en annorlunda pedagogik. Istället för att ge instruktioner inför en övning, så ger vederbörande kritik i efterhand. Och det är ingen konstruktiv kritik direkt, utan man känner sig 2 år gammal när instruktören är klar. Trist när man blir beroende av sådana människor. Fast jag kanske har för höga förväntningar. När man har pluggat så länge som jag, så blir man kanske för kritisk?
Hundträningen står fortfarande lite stilla. Jag har ännu inte hittat någon riktig motivation till att träna. Tänkte att jag skulle anmäla lillkillen till kurs nu, bara för att få tummen ur lite lättare. Om jag ändå är på klubben, så kan jag ju lika gärna träna Dex också, eller hur?? Vi har bara kört skogsjobb sedan Ikke kom i princip. Idag var vi t ex ute och spårade. Dexi fick ett LÅNGT spår. Närmare 2 km tror jag. Jag var helt slut när jag lagt det, och det bar emot lite att ta hunden och gå en gång till. För en gång skull höll jag inte tillbaka henne så mycket, utan kutade efter i stället. Det var lättare än att gå och bromsa... Så en liten joggingtur genom skog och gran blev det allt. Fick springa på rätt bra för att hinna med henne. Men OJ vad kul hon tyckte det var! Ska nog faktiskt fortsätta göra så ett tag, för hon hade inte tid med en enda dumhet i spåret! Ingen rådjursskit, inga harpluttar, ingen viltdoft, inga avsteg. Hon var fortfarande noggrann, och jag testade henne lite i vinklarna, men hon bromsade upp så fint själv, och gick inte över vinklarna mer än vanligt. Tog alla apporter utom en. Hon är ju lite av en bråttom-hund, så det kanske passar henne att springa bakom, istället för att gå med full bromsskärm. Ikke fick 400 m spår, som han löste helt utan anmärkningar. Han har också jättefint drag i spåret. Tidvis i full galopp i selen... Kul om ett halvår! Jag hade snitslat ganska sparsamt i hans spår, för att börja träna på att lita på honom i spåret. Det var inga problem, med det fina spårarbetet!
Nästa helg ska vi förhoppningsvis på kurs. Det kommer bli jättekul, tror jag!
Fast det är ju inte så mycket att berätta om. Träningen fortskrider som vanligt. Skolan är som vanligt. Livet i övrigt är som vanligt. Jag är trött som vanligt. Tycker som vanligt att det är för tidigt att gå upp 5.30...
Gynekologikursen är äntligen slut. Ytterligare en specialitet jag med bestämdhet kan säga att jag inte kommer ägna mig åt! Nu går jag på förlossningen i 3 veckor, och igår var jag med och förlöste första barnet. En ganska omtumlande upplevelse faktiskt.
Jag har blivit lite fundersam efter att ha mött en instruktör med en annorlunda pedagogik. Istället för att ge instruktioner inför en övning, så ger vederbörande kritik i efterhand. Och det är ingen konstruktiv kritik direkt, utan man känner sig 2 år gammal när instruktören är klar. Trist när man blir beroende av sådana människor. Fast jag kanske har för höga förväntningar. När man har pluggat så länge som jag, så blir man kanske för kritisk?
Hundträningen står fortfarande lite stilla. Jag har ännu inte hittat någon riktig motivation till att träna. Tänkte att jag skulle anmäla lillkillen till kurs nu, bara för att få tummen ur lite lättare. Om jag ändå är på klubben, så kan jag ju lika gärna träna Dex också, eller hur?? Vi har bara kört skogsjobb sedan Ikke kom i princip. Idag var vi t ex ute och spårade. Dexi fick ett LÅNGT spår. Närmare 2 km tror jag. Jag var helt slut när jag lagt det, och det bar emot lite att ta hunden och gå en gång till. För en gång skull höll jag inte tillbaka henne så mycket, utan kutade efter i stället. Det var lättare än att gå och bromsa... Så en liten joggingtur genom skog och gran blev det allt. Fick springa på rätt bra för att hinna med henne. Men OJ vad kul hon tyckte det var! Ska nog faktiskt fortsätta göra så ett tag, för hon hade inte tid med en enda dumhet i spåret! Ingen rådjursskit, inga harpluttar, ingen viltdoft, inga avsteg. Hon var fortfarande noggrann, och jag testade henne lite i vinklarna, men hon bromsade upp så fint själv, och gick inte över vinklarna mer än vanligt. Tog alla apporter utom en. Hon är ju lite av en bråttom-hund, så det kanske passar henne att springa bakom, istället för att gå med full bromsskärm. Ikke fick 400 m spår, som han löste helt utan anmärkningar. Han har också jättefint drag i spåret. Tidvis i full galopp i selen... Kul om ett halvår! Jag hade snitslat ganska sparsamt i hans spår, för att börja träna på att lita på honom i spåret. Det var inga problem, med det fina spårarbetet!
Nästa helg ska vi förhoppningsvis på kurs. Det kommer bli jättekul, tror jag!