dexi & ikke

Idag gick det inte längre. Jag var helt enkelt tvungen att ta ledigt från tentapluggandet, och låta Dexi få sig en ordentlig genomkörare. Den var inte nöjd med att bara vara promenadhund längre! Vi började med ett asfaltspår. Jag hade letat upp en stor parkeringsplats i ett gammalt industriområde. Perfekt, tänkte jag, inte en kotte här. Det visade sig raskt att jag hade fel, det var många kottar där... Jag hade visst hamnat mitt i promenadstråket för söndagsflanörerna! Nåja, underliga blickar har man ju fått förr... Dexi spårade i alla fall klockrent, med vinkel och allt. Överkorsningarna från flanörerna brydde hon sig inte om. Mycket lyckat! Vi fortsatte dagen med uppletande. Jag hade fått tipset att kasta ut föremål, för att det inte skulle bli spår, och hon skulle få gå i helt ovallad terräng. Detta skulle enligt någon teori få henne att dra ner på tempot och inte bara springa runt, som hon gärna gör annars. Hmmm, jag är inte helt beredd att hålla med om den teorin... Mycket spring i benen hade den. Eftersom jag inte alls fick ut vad jag ville av övningen, så bröt vi. Ska nog klura lite på en lösning. Medan Dexi vallade av skogen så låg ett spår till sig. Innan vi skulle ut och ta det, så ringde jag ut husse, som skulle få lägga lite förledningar. 4 st hade jag markerat och planerat, men vi fick nog 6... Nåja, allt blir inte alltid som man vill. Jag hade felberäknat skymningen något, så när jag väl släppte på Poppan, var det nästan mörkt. Lite svårt att se mina markeringar. (Note to self: börja spåra innan klockan är 15.30...) Första korsningen, som var färskast, och där både husse, Pillis och Igor (svärfars blandras, som vi passar i helgen) hade gått, gick nästan utan problem. Andra och tredje korsningen visade hon STORT intresse för. När jag inte ville följa med henne, sa hon "Jaha, var det bakspår?" och ville följa husses spår åt andra hållet i stället. Men det gick inte det heller. Då testade hon med att ta sats och vräka sig fram. Typiskt att matte var med på det också... Nåja, jag fortsätter väl rakt fram... I en av de oplanerade korsningarna lyckades hon lura mig några meter, eftersom jag inte visste att det var någon korsning, men jag märkte på hennes intensitet att vi var ute på ett annat spår. Sista korsningen gav hon med sig snabbt och fortsatte på rätt spår.

Jag är i det stora hela nöjd med dagens träning, framför allt hennes superba asfaltspår. Får komma ihåg i framtiden att inte ställa för höga krav när hon varit i träda en vecka. Tyvärr märks det bara obetydlig skillnad i hennes pestighet efter spårandet... Men hon är ju i alla fall söt!

Matte, du är tråkig!, HALLÅÅÅÅÅ! Jag har tråkigt, sa jag!! Ska vi göra nåt?? Vart ska du gå?? Bara till toaletten?!!? GUUUD, vad du är tråkig...

Så lever Dexi och jag våra liv just nu. Dumma matte har tenta i nästa vecka, och eftersom dumma matte har varit lite lat under kursens gång, har dumma matte ganska mycket att plugga in nu på slutet, något som dumma mattes hund INTE uppskattar. Nåja, hon dör ju inte... Fast det är nog risk för oss andra! Det gör ont att ha en malle hemma ibland!

Idag var det ju rapport som var den stora punkten i dagordningen. Tyvärr kunde Johan med rottisen Uma inte vara med, eftersom hans mottagare var tvungen att jobba. Magnus och jag gick därför ut själva med Dexi. Hon laddad som vanligt. När hon och jag satt på B-station kom det plötsligt fram en lös Golden ur skogen. Jaha, tänkte jag, ska det bli en sån dag... Men hunden störde inte oss mer. Däremot när vi satt på C-station, såg jag hur Dexi spände på nåt i skogen. Din luspudel, tänkte jag, är det rådjur i näsan nu igen?? Till slut hörde t o m jag hur det prasslade och brakade bland träden, och rådjursmisstanken försvann. Plötsligt exploderar Dexi och ryter med sin djupaste basröst (som hon annars sparar åt skyddsfiggen Andreas, och en och annan snickare...) KOM INTE HIT!!! Och vem tittar ut bland buskarna om inte den förmodade matten till nyss nämnda golden. Jag låtsas ta ett rejält tag i hennes halsband (hon sitter fast i ett träd dessutom) och väser "duktig hund" samtidigt som jag låtsas försöka få tyst på henne (fast kanske lite för lamt...?). Jag tror att skyddsträningen börjar ge resultat. Dexi har alltid haft svårt att bli arg på människor, eftersom hon ser alla hon möter som gigantiska leksaker. I skyddet har vi försökt få henne att känna att det är OK att bli arg ibland, och jag tror att vi börjar lyckas. Därav min lama hantering av hennes lilla utbrott. Vill ju inte döda ett frö som börjar gro! Nåväl, rapportträningen i övrigt gick mycket bra, förutom att hon tog fel väg i en förlängning. Det blir inte så mycket spår av bara matte, och när det går i Dexis fart, är det såååå lätt att springa över. Det problemet löser sig när vi blir en grupp som tränar.

Efter rapporten packade vi om ryggsäcken och åkte vi ut till Johan och Uma i Bogesund för att spåra. Det blev ett rakt spår med 4 st färska överkorsningar. Hon var helt klart intresserad av Johans förledningar, som ju var mycket färskare än mitt spår, men efter att ha väntat ut henne, valde hon att fortsätta jobba i det rätta spåret, och se, där låg ju belöningen! Jag är mycket nöjd med övningen, och ska fortsätta jobba så här.

När vi kom hem var det faktiskt en nöjd Pest-Fia som intog Biabädden. Det dröjde nog hela två timmar innan hon sa att hon hade tråkigt...

I torsdags morse började Dexi snörvla och nysa. Kennelhosta tänkte jag direkt, rätt årstid... I fredags kom mycket riktigt hostan, och hon lät riktigt eländig på dagen. Bäst att vila henne lite, tänkte jag, och ställde in fredagens träning och lördagens skydd. På lördag morgon vaknade Dex på strålande pesthumör, gjorde saltomortaler på morgonpromenaden och "lekte" med Pillis tills den lilla grisen var svart i synen... Hmmm, vart tog min sjukling vägen? Ingen hosta på hela förmiddagen och nysningarna var som bortblåsta. Skyddet hamnade raskt på schemat igen, och det var nog skönt för hela familjen att Dex fick jobba lite... Forsatte med fasttagningarna i korg, och för att sammanfatta: Det tar sig!! Fast det där med att bara stöta en gång är lite svårt... Andreas fick sig en fin fläskläpp!

Imorgon blir det en tuff dag för liten pestråtta, först rapport, sen spår, och lite uppletande som avslutning. Hoppas hon är nöjd sen...

Och i rättvisans namn även en bild på lilla mördargrisen! Söt som socker...

En liten bild på ögonstenen... Tack till Jeanette som fotade i somras!

I måndags tänkte vi träna lydnad. Veckans projekt hade jag tänkt skulle vara kryp och treans fjärrdirigering. Tyvärr var inte detta Dexis projekt för veckan... Hon hade en aaaaaning för mycket spring i benen för att dessa moment skulle vara genomförbara. Fortfarande efter 45 minuters fritt följ med minimala belöningar, hade hon en galen blick i ögonen. Så vi gick raskt ifrån min ursprungliga plan, och tränade inkallningar med stå och ligg samt framåtsändande istället. Framåtsändandet har snabbt blivit Dexis favvomoment. Springa så fort man kan i 10 m och sen tvärnit. Vänta på sakta-kommandot, sen traska på tills matte tjoar... Hon är jätteduktig, lilla busråttan.

Igår var det skydd som vanligt. Vi tränade lite transporter i korg. Börjar se riktigt städat ut nu. Kämpade vidare med fasttagningarna i korgen också. Hon gjorde två jättefina mitt i ryggen. Sedan lurade Andreas henne några gånger, med att kasta sig på marken när hon hoppat upp. En mycket förvånad Dex flög rakt över figgen... Fast det gick bara att lura henne två gånger. Tredje gången tog hon honom i benen istället. Här flygs inget, sa den!!! Efter det lite transport i ärm. Jobbade lite med överfallen, och avslutade med några höga hopp. Kul, tyckte galenpannan. Fast kondisen har blivit sämre senaste veckorna. Har ju inte kunnat cykla våra vanliga 2-milsrundor pga is och halka. Får ta igen det snart.

Äntligen, efter en lång tids påtryckningar ifrån släkt och vänner, gör vi entré på det stora INTERNÄTET!

Denna blogg kommer framför allt handla om mina vilda äventyr tillsammans med min hund, Dexi, eller Grimlocks Vampire, som hon heter i officiella sammanhang. En komplett galen Belgisk Vallhund, av modellen Malinois.

För att ni ska förstå fortsättningen, sammanfattar jag vårt liv tillsammans så här långt.
Dexi är i dagsläget drygt 2 år. Vi tränar och tävlar en del i bruks och lydnad. Hittills har vi lyckats bli uppflyttade till lydnadsklass 3 och högre klass sök. Vi tränar även spår, skydd och rapport, med förhoppning om tävlingsstart under kommande vår.

I familjen finns även lilla blandrasen Pillis. En hopplös liten hund, blandning mellan staffordshire bullterrier och amstaff/rottis. Hon är 1,5 år och har en väl utvecklad egen vilja. Jag har helt gett upp försöken att dressera eller ens uppfostra henne. Som tur är, är hon snäll mot alla utom mot Dexi (fast det är knappast hennes fel... Dexi är ju som jag nämnt komplett galen!)

Själv är jag en tjej på 30 år. För tillfället studerande på en lååång utbildning. Bor i Stockholm tillsammans med min sambo Magnus och hundarna.