Tragedi...
Trist, trist, trist... och tråkigt!!! Ikke röntgades för 2 veckor sedan, och i tisdags fick jag hem bedömningen. Tyvärr visar det sig att lillkillen har HD D!! Visst, jag var medveten om att det var en chansning att importera, men jag var ändå så noga som det gick att vara. Armbågarna var ok, och ländryggen så fin ut, såvitt jag och veterinären kunde se. Men det syntes inga benpålagringar i höfterna, och han har aldrig visat någon smärta. Han är välmusklad, och jag förväntar mig inte att han ska få problem än på några år, om ens då. Men det är ju alltid trist när en hund inte får vara ok... Jag kommer köra på som vanligt med honom ändå, så får det bära eller brista.
Men tråkigt är det...
Men tråkigt är det...
Söndagsträning
Igår var vi ute och tränade bevakning. På schemat stod spår och patrullering som vanligt. Jag la ut 1000 m spår åt Dex, och 500 m åt Ikke. Inga speciella svårigheter. På patrullen var Dex startnr 2, och Ikke gick sist av 8 hundar. Vi hade vallat en låååång patrullstig, och sen gick de flesta av oss tillbaka till bilarna, eftersom vi inte ville veta var ljudfiggen låg. Dex jobbade bra, inte särskilt markbunden, utan jobbade fint både uppe i luften och ner i spåret. Hade vittring efter en söndagsflanör på hö sida, som hon inte kunde släppa riktigt. Ganska tidigt fick hon en tydlig ljudmarkering åt vänster, och det var ju bara för mig att köpa läget. De som planerade stigen hade försökt lura oss... Vi vallade den jättelånga stigen bara för skojs skull... Dex hade tagit ljudet riktigt snabbt, så jag är mycket nöjd.
Ikke däremot, har ju inte förstått det där med ljud. Han jobbar bara med dofter, och hade det jobbigt när han skulle försöka bena ut alla spåren som gick på stigen... Men han gjorde ett ärligt försök, och ville knappt ge upp när han hörde ljudet. Men till slut tog nyfikenheten över, och plötsligt existerade inget annat än ljudet! Han kan inte göra många saker samtidigt, men när han väl gör nåt, så gör han det ordentligt... Figgen blev synlig, och kom emot oss, och när Ikke fick se en skyddsärm, som var tänkt som belöning, så växte han nog 1 dm. Ögonen höll på att ploppa ut ur skallen... Vilken grej! Kan slå vad om att han kommer lyssna efter figgar nästa gång han patrullerar.
Spåren gick bra med båda hundarna. Inga konstigheter. När vi spårat klart fick hundarna springa av sig lite överbliven energi i skogen, sen var de snälla resten av dagen.
Ikväll ska vi ut och cykla, har jag tänkt. Får se om vi kommer vilse idag igen...
Ikke däremot, har ju inte förstått det där med ljud. Han jobbar bara med dofter, och hade det jobbigt när han skulle försöka bena ut alla spåren som gick på stigen... Men han gjorde ett ärligt försök, och ville knappt ge upp när han hörde ljudet. Men till slut tog nyfikenheten över, och plötsligt existerade inget annat än ljudet! Han kan inte göra många saker samtidigt, men när han väl gör nåt, så gör han det ordentligt... Figgen blev synlig, och kom emot oss, och när Ikke fick se en skyddsärm, som var tänkt som belöning, så växte han nog 1 dm. Ögonen höll på att ploppa ut ur skallen... Vilken grej! Kan slå vad om att han kommer lyssna efter figgar nästa gång han patrullerar.
Spåren gick bra med båda hundarna. Inga konstigheter. När vi spårat klart fick hundarna springa av sig lite överbliven energi i skogen, sen var de snälla resten av dagen.
Ikväll ska vi ut och cykla, har jag tänkt. Får se om vi kommer vilse idag igen...
Rena kriget...
Sitter på en läkarexpedition på psyket, och utanför smattrar det friskt bortifrån försvarets skjutbanor. Tydligen skjutövning. Patronvis eld med automatkarbin, förmodligen nr 5... Kan inte låta bli att drömma mig tillbaka till TFU-G i våras. Himla skoj, var det faktiskt! En positiv följd av skjutövningen, var att jag inte stötte på en enda hundägare ute på lunchen. Vovvarna och jag fick hela Galgberget för oss själva! Tydligen bor det bara skotträdda hundar i Halmstad, som inte klarar lite automateld... Dex riktade inte ens ett öra åt deras håll, medan Ikke tyckte det var lite coooolt... Till en början, sen tröttnade han, när det inte hände så mycket mer. Då tog näsan och dofterna över uppmärksamheten, som vanligt...
Igår utkämpades en ojämn kamp mellan mig och materian. Jag fick hem mitt staket, lite oförberett. Jag visste inte ens att det blivit beställt, men det är en annan femma... Chauffören som levererade det körde ut det på en liten handtruck, som tyvärr inte funkade på min grusade lilla garageuppfart. Därför hamnade hela lasset ute på gatan, som inte direkt är bred. Jag kände att det stod i vägen, rätt rejält, och var tvungen att flytta på det. Det var då kampen började. I ena ringhörnet 60 kg Jenny, i andra 750 kg staket... Jisses vad tungt det var!!! Jag delade upp det i så många paket som det gick, men rullarna med nät kunde jag inte göra mycket åt. Det blev stora björnkramen, och en decimeter i taget, kunde jag stöta det framför mig. Bara att få det ett fåtal meter in på tomten var nästan ogörligt. Och när jag fått upp en rulle, så att den låg på gräset, så fanns det fortfarande 5 st kvar. Puh... Inte blev det bättre av att jag legat med hög feber de senaste dagarna, och fortfarande kände mig matt. Men skam den som ger sig. Alla rullarna hamnade innanför tomten, och på kvällen kom min brorsa, och hjälpte mig bära bak det bakom huset. Hoppas det ligger kvar där, tills jag får hjälp att sätta upp det också...
Igår utkämpades en ojämn kamp mellan mig och materian. Jag fick hem mitt staket, lite oförberett. Jag visste inte ens att det blivit beställt, men det är en annan femma... Chauffören som levererade det körde ut det på en liten handtruck, som tyvärr inte funkade på min grusade lilla garageuppfart. Därför hamnade hela lasset ute på gatan, som inte direkt är bred. Jag kände att det stod i vägen, rätt rejält, och var tvungen att flytta på det. Det var då kampen började. I ena ringhörnet 60 kg Jenny, i andra 750 kg staket... Jisses vad tungt det var!!! Jag delade upp det i så många paket som det gick, men rullarna med nät kunde jag inte göra mycket åt. Det blev stora björnkramen, och en decimeter i taget, kunde jag stöta det framför mig. Bara att få det ett fåtal meter in på tomten var nästan ogörligt. Och när jag fått upp en rulle, så att den låg på gräset, så fanns det fortfarande 5 st kvar. Puh... Inte blev det bättre av att jag legat med hög feber de senaste dagarna, och fortfarande kände mig matt. Men skam den som ger sig. Alla rullarna hamnade innanför tomten, och på kvällen kom min brorsa, och hjälpte mig bära bak det bakom huset. Hoppas det ligger kvar där, tills jag får hjälp att sätta upp det också...
Bläääää...
Sedan i julas har jag varit sjuk 4 ggr. Först en helt vanlig förkylning under julen. Sen en släng av flunsan i början på januari. Efter det en förkylning till, mitt under flytten i mitten på februari. Och nu hästinfluensan... För det måste vara en influensa anpassad att räcka till en hel häst, med tanke på hur klubbad jag känt mig... Jag hann vara på nya jobbet i 3 dagar innan jag blev dålig. 4:e dagen kämpade jag mig dit, trots att jag redan kände mig risig, men sen var det bara till att snällt stanna hemma. Hela helgen försvann i ett dimmigt töcken, och hundarnas utlovade träning kom bort nånstans på vägen. Jag som nästan aldrig brukar vara sjuk! Det märks helt klart att jag inte är i nån toppform... Tycker SÅÅÅ synd om mig själv...
Men nog om det. Nya jobbet har varit så där kul än så länge. Överläkaren på den avdelning jag ska vara på har haft så mycket att göra (alternativt helt saknat intresse för mig...) att hon inte har hunnit med mig överhuvudtaget. 2 dagar har hon lejt ut mig till en annan avdelning, mest för att bli av med mig, tror jag. Jag har haft vettiga arbetsuppgifter att göra sammanlagt 1 timme under mina 4 dagar. Kanon! Just för detta har jag gått i skolan i 5,5 år, skaffat mig hyggliga studieskulder, och gått miste om en ansenlig mängd pensionsinbetalningar. Jag som såg fram emot detta jobbet, just för att jag är intresserad av området. Kan inte göra annat än att hoppas på att det blir bättre!
Hundarnas tillvaro är lite haltande just för tillfället. Vi hann med en del sköna promenader på det ökända Galgberget i Halmstad innan jag blev sjuk. Galgberget (som heter så just för att de hängde folk där förr) ligger precis vid sjukhuset, så det är lätt gjort att traska där på luncherna och efter jobbet. Min lilla mor kom ut en eftermiddag och gjorde oss sällskap på eftermiddagspromenaden. Ovant att kunna träffas runt en så vardaglig händelse, och sen bara kunna skiljas igen, medan var och åker hem till sitt... Har inte vant mig än vid att vara i Halmstad igen. I onsdags tog vi en tur med cykeln efter jobbet. Har fått en terrängkarta över Halmstad med omnejd. Tyckte att jag planerat in en bra cykeltur. Tyvärr fanns det fler vägar i verkligheten än på kartan, så det var med en hårsmån vi klarade oss från att åka vilse. Eller, om sanningen ska fram, så var vi vilse, ända tills jag av en händelse råkade känna igen mig... Men det bekom inte hundarna, utan de sprang glatt vidare. De senaste dagarna har det dock varit en plåga att gå ut genom altandörren, och låta hundarna kissa på tomten. Har ju inget staket än, så jag vågar inte bara släppa ut dem själva. Lite för mycket katter i området... Så just nu är de inte så nöjda med sin matte. Men ge mig några dagar till bara, så ska jag klättra upp på cykeln igen, och klamra mig fast vid bromsarna, medan bestarna roar sig... Fast inte just nu... Ska bara vila lite först...
Men nog om det. Nya jobbet har varit så där kul än så länge. Överläkaren på den avdelning jag ska vara på har haft så mycket att göra (alternativt helt saknat intresse för mig...) att hon inte har hunnit med mig överhuvudtaget. 2 dagar har hon lejt ut mig till en annan avdelning, mest för att bli av med mig, tror jag. Jag har haft vettiga arbetsuppgifter att göra sammanlagt 1 timme under mina 4 dagar. Kanon! Just för detta har jag gått i skolan i 5,5 år, skaffat mig hyggliga studieskulder, och gått miste om en ansenlig mängd pensionsinbetalningar. Jag som såg fram emot detta jobbet, just för att jag är intresserad av området. Kan inte göra annat än att hoppas på att det blir bättre!
Hundarnas tillvaro är lite haltande just för tillfället. Vi hann med en del sköna promenader på det ökända Galgberget i Halmstad innan jag blev sjuk. Galgberget (som heter så just för att de hängde folk där förr) ligger precis vid sjukhuset, så det är lätt gjort att traska där på luncherna och efter jobbet. Min lilla mor kom ut en eftermiddag och gjorde oss sällskap på eftermiddagspromenaden. Ovant att kunna träffas runt en så vardaglig händelse, och sen bara kunna skiljas igen, medan var och åker hem till sitt... Har inte vant mig än vid att vara i Halmstad igen. I onsdags tog vi en tur med cykeln efter jobbet. Har fått en terrängkarta över Halmstad med omnejd. Tyckte att jag planerat in en bra cykeltur. Tyvärr fanns det fler vägar i verkligheten än på kartan, så det var med en hårsmån vi klarade oss från att åka vilse. Eller, om sanningen ska fram, så var vi vilse, ända tills jag av en händelse råkade känna igen mig... Men det bekom inte hundarna, utan de sprang glatt vidare. De senaste dagarna har det dock varit en plåga att gå ut genom altandörren, och låta hundarna kissa på tomten. Har ju inget staket än, så jag vågar inte bara släppa ut dem själva. Lite för mycket katter i området... Så just nu är de inte så nöjda med sin matte. Men ge mig några dagar till bara, så ska jag klättra upp på cykeln igen, och klamra mig fast vid bromsarna, medan bestarna roar sig... Fast inte just nu... Ska bara vila lite först...
Riktigt hundväder...
Idag har vi haft en aktiv dag, hundarna och jag. Träffade bevakningsgänget i morse. La ut spår först. 500 m till Ikke, och ett 1000 m spår till Dex, som lades av en annan tjej i gruppen. Lagom till att vi började trampa ut spåren, så började snöslask vräka ner uppifrån... Mindre kul! Sen fixade vi till en patrullstig. Det blev nog 200-250 m, med 1 vindfigge och 1 ljudfigge. Dex gick som nr 2. Ganska markbunden, men gjorde två jättefina markeringar. Tog ljudet riktigt tidigt. Jag ville ju mest kolla hur hon låg i patrulleringen, eftersom vi inte tränat det sedan i september. Men det var en bra kontroll. Ikke fick en liten ljudmarkering, han också. Han hade inte riktigt tid att lyssna, utan hade fullt upp med att kolla alla spår på stigen. Men till sist registrerade han ljudet, och markerade fint. Ska ju inte vänta mig så mycket av honom, eftersom det här bara var den 4:e markeringen han fått under sin livstid... Och de 3 andra var när han var 3-7 månader gammal.
Spåren var svåra. Ikkes spår hade legat 3,5 timme i konstant regn och snöslask. Han hade lite svårt att fästa, men sen gick det bra. Men stackars hunden var tvungen att sänka tempot!!! Ikke-plågeri...
Dexis spår var över 4 timmar gammalt när jag släppte på henne. Hon tyckte också det var svårt, men jobbade kanonfint. Tyvärr tappade vi det under de sista 50 metrarna, när det gick i en jättetät granplantering. Dex försökte, men det hade flutit bort för mycket där. Så jag bara klappade om henne, och så gick till bilen. Duktig tjej ändå, under de förhållandena.
Väl hemma vilade vi ett tag, sen åkte cykeln fram, och vi tog en premiärtur. Första gången jag cyklade med båda hundarna på en gång. Det gick riktigt bra. Dex stretade och drog som vanligt, men Ikke travade vid min sida med slakt koppel. En liten lagom tur blev det. Skönt att komma igång och cykla igen! Efter denna dag är hundarna rätt nöjda. Det var länge sen...
Spåren var svåra. Ikkes spår hade legat 3,5 timme i konstant regn och snöslask. Han hade lite svårt att fästa, men sen gick det bra. Men stackars hunden var tvungen att sänka tempot!!! Ikke-plågeri...
Dexis spår var över 4 timmar gammalt när jag släppte på henne. Hon tyckte också det var svårt, men jobbade kanonfint. Tyvärr tappade vi det under de sista 50 metrarna, när det gick i en jättetät granplantering. Dex försökte, men det hade flutit bort för mycket där. Så jag bara klappade om henne, och så gick till bilen. Duktig tjej ändå, under de förhållandena.
Väl hemma vilade vi ett tag, sen åkte cykeln fram, och vi tog en premiärtur. Första gången jag cyklade med båda hundarna på en gång. Det gick riktigt bra. Dex stretade och drog som vanligt, men Ikke travade vid min sida med slakt koppel. En liten lagom tur blev det. Skönt att komma igång och cykla igen! Efter denna dag är hundarna rätt nöjda. Det var länge sen...
Nystart
Äntligen kom en liten inspiration till att skriva i bloggen. Bäst att ta chansen innan den försvinner igen...
Här har det hänt en hel del sen sist.
Tog examen i januari. Härligt att inte behöva läsa böcker annat än när man har lust, och då själv få välja litteraturen! Det har varit roligt att vara student igen, och jag kommer sakna den fria tiden, men det är skönt att slippa studentekonomin...
Har jobbat klart i Norrtälje. Avslutade min tid där med att vara dunderförkyld och stanna hemma de sista 2 dagarna. Lite trist att inte få säga hejdå till alla. Jag trivdes jättebra där, både med jobbet och all personal.
Har fått ett nytt jobb i Halmstad, på länssjukhuset, psykiatriska kliniken. Passade på att vara på en intervju när jag ändå var nere på besök, och det gick så bra att jag fick jobbet. Börjar där på måndag. Spännande, och lite nervöst, för det var ett tag sen jag friskade upp kunskaperna inom det området. Men det ska bli kul.
Den största förändringen är att jag flyttat till Halmstad (blir lite långt att pendla till jobbet annars...). Har hittat ett litet hus som jag flyttat in i. En lagom stor trädgård, som jag ska hägna in, så att hundarna kan springa fritt. Jag har under många år längtat efter att bo i hus, och nu gör jag äntligen det.
Jag har till och med börjat träna hund igen. Har varit i ett ridhus och tränat lydnad och varit ute i skogen och spårat 2 ggr under en och samma vecka. Snacka om att hundarna fick en chock... Men det har gått bra. Lite ringrostiga är de klart, men annars har inte arbetskapaciteten tagit skada. Ska iväg imorgon igen. Då blir det spår för båda två, och lite patrullering för Dex. Har till sist bestämt mig för att försöka certa henne, så nu får jag ligga i för att få upp henne i kondition igen. Har träffat ett bevakningsgäng här, som jag får träna med.
Annars har det varit rätt mycket att göra sen flytten. IKEA har tjänat en slant på mig... Det är mycket man behöver när man flyttar till större bostad. Och en del är ju kul att byta ut, trots att man egentligen inte behöver det... Jag har lite svårt att släppa på den ekonomiska svångremmen, när man är så van vid att snåla med studiemedel. Har inte vant mig vid att få lön ännu... Men jag kämpar tappert!!! Har köpt en massa böcker på bokrean, som jag hoppas få tid att läsa nån dag. Kanske i solen på altanen efter jobbet i sommar...
Jag tror att jag kommer bli en mer aktiv bloggare framöver, så det ska inte ta 4 månader innan den blir uppdaterad igen... Hoppas jag...
Här har det hänt en hel del sen sist.
Tog examen i januari. Härligt att inte behöva läsa böcker annat än när man har lust, och då själv få välja litteraturen! Det har varit roligt att vara student igen, och jag kommer sakna den fria tiden, men det är skönt att slippa studentekonomin...
Har jobbat klart i Norrtälje. Avslutade min tid där med att vara dunderförkyld och stanna hemma de sista 2 dagarna. Lite trist att inte få säga hejdå till alla. Jag trivdes jättebra där, både med jobbet och all personal.
Har fått ett nytt jobb i Halmstad, på länssjukhuset, psykiatriska kliniken. Passade på att vara på en intervju när jag ändå var nere på besök, och det gick så bra att jag fick jobbet. Börjar där på måndag. Spännande, och lite nervöst, för det var ett tag sen jag friskade upp kunskaperna inom det området. Men det ska bli kul.
Den största förändringen är att jag flyttat till Halmstad (blir lite långt att pendla till jobbet annars...). Har hittat ett litet hus som jag flyttat in i. En lagom stor trädgård, som jag ska hägna in, så att hundarna kan springa fritt. Jag har under många år längtat efter att bo i hus, och nu gör jag äntligen det.
Jag har till och med börjat träna hund igen. Har varit i ett ridhus och tränat lydnad och varit ute i skogen och spårat 2 ggr under en och samma vecka. Snacka om att hundarna fick en chock... Men det har gått bra. Lite ringrostiga är de klart, men annars har inte arbetskapaciteten tagit skada. Ska iväg imorgon igen. Då blir det spår för båda två, och lite patrullering för Dex. Har till sist bestämt mig för att försöka certa henne, så nu får jag ligga i för att få upp henne i kondition igen. Har träffat ett bevakningsgäng här, som jag får träna med.
Annars har det varit rätt mycket att göra sen flytten. IKEA har tjänat en slant på mig... Det är mycket man behöver när man flyttar till större bostad. Och en del är ju kul att byta ut, trots att man egentligen inte behöver det... Jag har lite svårt att släppa på den ekonomiska svångremmen, när man är så van vid att snåla med studiemedel. Har inte vant mig vid att få lön ännu... Men jag kämpar tappert!!! Har köpt en massa böcker på bokrean, som jag hoppas få tid att läsa nån dag. Kanske i solen på altanen efter jobbet i sommar...
Jag tror att jag kommer bli en mer aktiv bloggare framöver, så det ska inte ta 4 månader innan den blir uppdaterad igen... Hoppas jag...