dexi & ikke

Sitter på en läkarexpedition på psyket, och utanför smattrar det friskt bortifrån försvarets skjutbanor. Tydligen skjutövning. Patronvis eld med automatkarbin, förmodligen nr 5... Kan inte låta bli att drömma mig tillbaka till TFU-G i våras. Himla skoj, var det faktiskt! En positiv följd av skjutövningen, var att jag inte stötte på en enda hundägare ute på lunchen. Vovvarna och jag fick hela Galgberget för oss själva! Tydligen bor det bara skotträdda hundar i Halmstad, som inte klarar lite automateld... Dex riktade inte ens ett öra åt deras håll, medan Ikke tyckte det var lite coooolt... Till en början, sen tröttnade han, när det inte hände så mycket mer. Då tog näsan och dofterna över uppmärksamheten, som vanligt...

Igår utkämpades en ojämn kamp mellan mig och materian. Jag fick hem mitt staket, lite oförberett. Jag visste inte ens att det blivit beställt, men det är en annan femma... Chauffören som levererade det körde ut det på en liten handtruck, som tyvärr inte funkade på min grusade lilla garageuppfart. Därför hamnade hela lasset ute på gatan, som inte direkt är bred. Jag kände att det stod i vägen, rätt rejält, och var tvungen att flytta på det. Det var då kampen började. I ena ringhörnet 60 kg Jenny, i andra 750 kg staket... Jisses vad tungt det var!!! Jag delade upp det i så många paket som det gick, men rullarna med nät kunde jag inte göra mycket åt. Det blev stora björnkramen, och en decimeter i taget, kunde jag stöta det framför mig. Bara att få det ett fåtal meter in på tomten var nästan ogörligt. Och när jag fått upp en rulle, så att den låg på gräset, så fanns det fortfarande 5 st kvar. Puh... Inte blev det bättre av att jag legat med hög feber de senaste dagarna, och fortfarande kände mig matt. Men skam den som ger sig. Alla rullarna hamnade innanför tomten, och på kvällen kom min brorsa, och hjälpte mig bära bak det bakom huset. Hoppas det ligger kvar där, tills jag får hjälp att sätta upp det också...