dexi & ikke

Idag hände nåt stort! Jag var ute med båda tjejerna på promenad. Vi såg en katt, och kan ni tänka er, flickorna rök inte ihop! Annars tillhör det vardagen att de slåss så fort de ser nåt som de blir upprörda över. En katt, nån som säger hej, ett rådjur... Pillis brukar bli svart i synen så fort Dexi blir uppspelt, och tycker att det är HENNES roliga grej som de ser. Och sen är slagsmålet ett faktum. Som den kamphund hon trots allt är, så ger ju den lilla grisen sig inte heller, trots överväldigande motstånd. Men idag, lyckades jag alltså föregå slagsmålet. Kanske har jag kommit på hur jag ska hantera dem till slut. Vore ju inte ett veterinärbesök för tidigt...

Dexi hade tråkigt i bilen i natt medan jag jobbade. Jag vill ju inte att hon ska springa runt på sin trasiga tass för mycket, så hon har en hel del överskottsenergi nu. Hon hade legat och dragit och snuttat på strumpan som jag satt över tassbandaget, så att den var genomblöt. Tyvärr hade hon även dragit i bandaget, så att hon nästan lyckats dra bort det. Inte bra... Jag hade ju inte direkt släpat med mig några prylar för att lägga ett nytt bandage, utan fick försöka rädda det som satt där. För att hon inte skulle komma åt det, fick jag sätta på henne stöveln över tassen. Då hämnades hon genom att gnaga av remmarna på den istället... När jag la om tassen på morgonen, så hade såret öppnat sig igen, och börjat blöda på nytt. Det som såg så fint ut igår. Suck... Det verkar kunna bli en långdragen historia. Hoppas att det slut läker utan komplikationer i alla fall.

Haha... Lata Pilleriller har fått förtjäna sitt uppehälle. Hennes första dagsverk någonsin. En bekants bekant till svärfar arbetar med kognitiv beteendeterapi. En patient med hundfobi hade nu kommit så långt i sin terapi att respektive börjat träffa livs levande hundar. Och vad kan vara bättre än en farlig mördargris! Pillis hade skött sig exemplariskt, och inte ens dragit i kopplet medan patienten tog en liten promenad med henne. Är detta måhända hennes rätta roll här i livet??

Pillis har ju provat några olika yrken hittills i sin karriär. Som lydnadshund var hon ju lite av ett fiasko, eftersom hon enbart ville åt köttbullarna, och mer än gärna tuggade i sig några fingrar för att få dem. Som sökhund var hon inte heller så lämplig, eftersom hon inte var särskilt intresserad av att hitta någon; jo, så länge de hade köttbullar kanske, men sen har ju en så upptagen hund som Pillis inte tid att stanna längre... Hon förstod heller aldrig varför man bara ska leta upp en gubbe i taget. Kan man inte hitta alla efter varandra utan att behöva springa tillbaka till matte hela tiden?? Som spårhund har hon rönt vissa framgångar, att leta godisburkar är helt klart hennes melodi. Tyvärr finns det ju en hel del annat godis i naturen som går precis lika bra som mattes i förväg placerade godbitar... Inte ens den kravlösa tillvaron som goshund har varit någon riktig succé. Pillis tycker nämligen inte om att bli kladdad på. Att ligga bredvid någon i soffan går väl an, men försök inte klappa... Då går hon ner och lägger sig i en av sina prinsessan-på-ärten sängar.

Men nu verkar det ju äntligen som om hon hittat rätt. Terapihund... Det låter det!!

Vi har helt tappat flytet... Dexi hade ju en infekterad trampdyna för snart 3 veckor sedan. Den tassen har precis läkt såpass att vi kunnat börja träna lite smått. Vi hann med ett litet läger med sökgruppen, ett lydnadspass och ett pass räddningssök.  I torsdags åkte Magnus och jag upp till landet med töserna för att fira midsommar. De hann vara ute på tomten i 5 minuter, så kom första slagsmålet. Det såg inte så farligt ut, utan vi särade bara på dem, och sedan var allt bra igen. Tills en timme senare när Dexi kom in i huset, och stämplade blod vart hon än gick... Inspektionen visade ett fult, skitigt sår mellan två tår på höger baktass. Det var bara att börja tassrutinen igen. Tvätta, lägga tassbandage, stövel ute, inte slicka... Det var riktigt kladdigt och infekterat nästa morgon, så det var bara till att leta upp ett apotek som var öppet på midsommarafton, och sedan åka tillbaka och skrubba ordentligt. Det verkar som om vi klarat av infektionen, men hon har haft jätteont i sin stackars tass hela helgen. Hoppat på tre ben mer eller mindre. Idag är hon lite mindre halt, så jag hoppas att det är på väg att läka. Helgen blev inte riktigt som vi tänkt oss. Vi skulle ju utnyttjat Västmanlands underbara skogar till att spåra hela dagarna. Nu blev det till att ligga i sängen och gosa istället. Tur att jag tog med mig en bok i alla fall.

Tråkigt att tjejerna inte kan sluta slåss med varandra... Det var ju inte riktigt så vi hade tänkt oss när vi skaffade Pillis. Nu fick hon stanna hos svärfar och Igor på landet när vi åkte hem igår. Ska bli spännande att se vad som händer när hon kommer hem. Dexi kanske inte släpper in henne igen...

Dexi har fått godkänt anlagsprov bevakning! Vi kommer påbörja utbildning mot försvarsmaktshund i augusti. Spännande. Nu kommer vi krypa runt i skogarna runt Stockholm och spana efter inkräktare... Så om ni hör ett svagt prassel bland buskarna, och en näsa som sniffar intensivt, så är det vi som är er på spåren...

Jag är verkligen inte gjord för att jobba natt. Jag har inga stora svårigheter att hålla mig vaken på nätterna, och hjärnan fungerar hyffsat även kl 03.00 på natten. Men sen kommer mitt stora problem. MAN SKA SOVA PÅ DAGARNA!!! Det går bara inte. Jag somnar gott så där vid 9 på morgonen, bara för att vakna vid 10.30. Jättekissnödig... Går på toa, somnar om efter en stund. Vaknar kl 13. Jättekissnödig. Går på toa, kan inte somna om. Somnar efter nån timme, bara för att vakna igen vid 15.30. Hungrig (och lite kissnödig). Vägrar gå upp, utan ligger kvar i sängen och försöker frenetiskt somna om. Vid 17 är jag så vansinnigt hungrig att det inte går att ligga kvar längre. Ger upp, och går upp. När klockan så börjar närma sig 20-21, dvs när det är dags att åka till jobbet, då hade jag jag lätt kunnat somna om... Jag måste samla på mig stora mängder vätska på nätterna, för så där kissnödig är jag ju aldrig när jag är vaken. Idag har jag sovit max 5 timmar. Och nu sitter jag här på jobbet och har 10 trevliga nattimmar kvar innan passet är slut... Kul!?! Näe...

Just nu far det runt många tankar i huvudet på mig. Jag har sedan länge förvarnat släkt och vänner om att jag vill ha en sån där galen malle till så småningom. Detta så småningom börjar nu närma sig. Jag har varit ganska trygg i tanken att jag visste vilken tik och vilken uppfödare som skulle ta fram min nästa valp, och jag visste att den skulle komma under 2008. I förra veckan fick jag besked om att så förmodligen inte alls var fallet. Uppfödaren funderar på att lägga ner verksamheten, och tiken kanske aldrig mer paras.  Så nu är det lite tumult i mitt sinne. Jag har letat flera nätter på internet efter linjer jag kan tänka mig istället för de som var bestämda för min del. Jag är ju ganska kräsen, och vet vid det här laget vilken typ av malle jag gillar. Om jag ska vara helt ärlig har jag inte hittat nåt jag varit särskilt intresserad av ännu. För tillfället funderar jag till och med på att prova en ny ras. Har alltid varit intresserad av kelpie. Fast å andra sidan, så är jag ju fruktansvärt nöjd med malle, och tycker att det är en otroligt rolig ras att jobba med. Varför ändra nåt i ett vinnande koncept?? Då kommer ju nästa fundering: Ska jag ta valpar på Dexi, för att själv få en ny hund? Jag är ju trots allt jättenöjd med henne, men är hon tillräckligt bra för att gå i avel? Och vad gör jag om det föds 14 valpar, och jag bara har 3 valpköpare... Och vilken hane ska jag i så fall para med? De hanar jag gillar i Sverige, är ju ganska nära släkt med Dex. Och utländska hanar vet jag ju inte så mycket om.

Svårt det där... Man kan ju tänka sig att jag lugnar mig några år, och ser tiden an, men med de erfarenheter jag har av mina tidigare hundar, så börjar jag få bråttom. Ingen av mina tidigare hundar blev äldre än 4 år. I sommar blir Dex 3. Även om mitt logiska sinne är fullt på det klara med att Dex har goda möjligheter att leva längre än 4 år, så är det en liten del av mig som inte vågar ta chansen att stå utan hund om ett år.

Det tål att tänkas på...

Lediga dagar går fort... Nu sitter man på jobbet igen.

Jag hade storslagna planer för den gångna ledigheten. Dexi och jag skulle träna varje dag, både kondition, sök, lydnad, skydd och spår. Ha, trodde jag, ja... Vi började iofs bra på onsdagen. Efter lite sömn, stack vi ut och cyklade på eftermiddagen. Varmt var det, men vi kämpade på. Hade tänkt köra lydnad på kvällen, men kom helt av mig när vi efter cykelturen kommer hem till en invalidiserad husse med ryggskott. När vi vaknade på torsdag morgon, kommer Dex haltande ut ur sin koja. Riktigt ont i höger fram. Ringer till Ullis, som vi bestämt sökträning med på morgonen. Ställer in träningen. Jag trodde att det bara var muskulär ömhet, efter cykelturen kvällen innan. Men nånting stämde inte riktigt, så jag klämde igenom henne ordentligt. Enda punkten hon markerade på var stora trampdynan i hö tass. Den kändes lite konstigt mjuk och fluktuerande. Sätter på en strumpa och ringer vet eftersom jag misstänker en böld. Givetvis har de ingen tid förrän dagen efter. Under dagen (som för övrigt spenderades på akuten med Manges ryggskott... men det är hans historia, inte min) så blir hon mer och mer halt. När vi sedermera ska gå och lägga oss på kvällen, är hon jätteirriterad av tassen, och biter i den hela tiden. Jag kollar, och hittar en strumpa som är genomblöt av var. Klämmer ut ansenliga mängder blodigt var ur den lilla tassen. Inte konstigt att det gjorde ont att gå på den! Tvättar med den utrustning vi har hemma, packar in tassen i strumpor, och så lägger vi oss.

På morgonen är hon inte halt längre, utan är pigg och glad som vanligt. Funderar på om jag verkligen behöver åka till vet, men eftersom jag har första tiden på morgonmottagningen, är det ju svårt att avboka, så vi åker dit. Bara för att få åka hem och återkomma på eftermiddagen. Korkade matte hade ju gett stackarn frukost på morgonen, och hon behövde ju sövas... Nå, sagt och gjort. Återkom efter 6 timmar, bushunden sederades, och trampdynan klipptes upp. Det visade sig då att bölden hade omfattat precis hela trampdynan, och gjort så att allt segt skinn, som hon normalt går på, hade lossnat. Veterinären var helt fascinerad. Hon hade aldrig sett en så stor tassböld. Det gick ju inte att klippa bort allt som satt löst, vilket man normalt sett gör i sådana lägen, för då hade hon inte haft någon trampdyna kvar. Vi dränerade i alla fall bölden, och spolade i sårhålan. Sen fick hon ett tjusigt tassbandage och en uppvakningsspruta.

Som det kan gå. Vi som hade storslagna planer för sommaren. Hon skulle vara i tip top kondition när höstens svalka kom, och det är dags att tävla igen. Nu blir det till att gå med strumpa och sko i några månader tills trampdynan växt till sig igen. Hoppas jag hittar nåt hållbart att sätta på tassen, som sitter kvar när vi tränar. För den Dex vi har hemma just nu, som bara gått promenader sedan i torsdags, den kan vi inte ha hemma om den inte får träna på hela sommaren... Det gör ont att ha en malle, speciellt en understimulerad...

Nu har jag jobbat klart för det här passet. Ledighet ända till måndag kväll. Härligt! Nu ska Dexi äntligen få vad hon förtjänar, nämligen jobba! Det är ju inte lätt för liten skrutt att hålla sig i skinnet när man har så mycket myror i benen. Efter några timmars välbehövlig sömn för matte, så ska loppan-Poppan både få springa bredvid cykeln och köra lydnad.

I natt har jag suttit framför datorn nästan hela natten, endast avbruten av några larm som gick. Otroligt vad många hundsidor det finns... Tur att man har nåt att roa sig med, annars känns nätterna VÄLDIGT långa. Snart får jag komma ut i solen!!!

Efter min slitsamma helg såg jag verkligen fram emot att få sova imorse. Sömn har ju varit lite av en bristvara senaste dygnen. Jag kom hem ifrån jobbet vid 8.30. Kröp ner i sängen vid 9, slocknade förmodligen innan jag ens lagt mig tillrätta. Vaknade efter en stund av att grannen satte slagborren i betongväggen. Med en väl vald svordom på tungan trevade jag efter klockan. Jag hade fått sova EN HEL TIMMA!!! AAARRRGGGHHHH... Varför?? Jag låg kvar en stund och försökte somna trots oväsendet, men det gick ju bara inte. Hela sängen vibrerade i takt med hans borr. Gick upp och beklagade mig för Magnus, och fick låna hans öronproppar. Somnade efter mångt och mycket, trots oväsen och ömma öronproppsöron. Längtar såååå efter att ha ett eget hus UTAN GRANNAR!

Idag slapp Poppan följa med till jobbet. Eller ska jag uttrycka det som att idag fick husse förmånen att ha Poppan hemma. Poppan tycker nämligen att det är rätt kul att följa med morsan på jobb, men husse tycker det är bra när liten Poppilopp är hemma. Orsaken till denna åsikt är att Pillis vägrar sova på nätterna om inte Dex är hemma... Inatt hade hon väckt honom kl 4 på morgonen. Då blev hon inlåst i sin bur, bara för att väcka honom igen kl 7 genom att pipa ynkligt. Till saken hör att Pillis verkligen är bra på att ta långa sovmorgnar i vanliga fall. Men inte när man har hela ansvaret för husses säkerhet... Vad tror de egentligen ska hända bakom en låst säkerhetsdörr?? Att kudden ska koppla strypgrepp när man minst anar det?? Bäst att hålla koll!! När jag lät Dex stanna hemma idag, sa Mange: Yippie, sovmorgon!! Hoppas småglinen håller sig i schack inatt, trots att matte inte är hemma, så att husse också får sova lite.

I helgen har vi varit på skyddsläger för Leif Andersson. Givetvis var Dexi enda mallen bland alla stora schäfrar. Lite utmobbade kände vi oss allt, och hon fick stå ut med att kallas majonäs av schäferfolket... Därför var det extra härligt idag när lilla majonäsen stötte stora stygga Leffe med munkorgen så att tårarna kom... 
-Vadå, sa jag, när han grinade illa. Det är ju bara en majonäs!?!
Mallenutter kan faktiskt OXÅ!!! Hon blev nog lite arg på honom, för idag var första gången som hon bitit sig i tungan i korgen. Hon brukar ha bättre kontroll än så på sina kroppsdelar. Men i stridens hetta kan allt hända.

För min egen del har helgen varit slitsam. Jag började i torsdags morse vid femtiden. Gick upp för att stöka undan sista delen av tentan. Kunde sen inte sova särskilt mycket på dagen, och på kvällen började jag jobba. Efter jobbet så åkte jag direkt ut och tränade sök på fredag morgon. Kom hem vid tolv, efter att ha varit vaken 31 timmar. Sov ända (?) till fyra på eftermiddagen, då jag var tvungen att gå upp för att åka på skyddslägret. Åkte direkt därifrån till jobbet på fredagskvällen, för att återvända direkt efter jobbet på lördag morgon. Tränade sedan flitigt hela lördagen. Sedan, hör och häpna, så åkte jag hem på lördagskvällen, och sov faktiskt en HEL natt (hade då varit vaken 30 timmar). På söndag morgon var det bara att åka tillbaka till lägret, och sedan direkt efteråt tillbaks till jobbet. Och här sitter jag nu. Senaste 87 timmarna har jag sovit sammanlagt 13... Borde nog se över min prioritering, tror jag. Men det har fungerat långt över förväntan. Tänk vad mycket man skulle få gjort om man kunde fortsätta så här... Men det blir onekligen skönt att krypa ner i sängen imorgon bitti, dra täcket över huvudet, och snarka hela långa dagen!

Att blogga har senaste tiden varit lågprioriterat. Skolan tar sin tid, hundträningen tar sin. Inte mycket kvar sen...
Men nu är tentan framgångsrikt över, sommarlovet har börjat och jag sitter och ugglar på jobbet på nätterna igen. Våren har varit intensiv. Vi har tävlat i stort sett varje helg sedan början av april. Tyvärr har vi inte mycket resultat att skryta med. Vi har blivit godkända i högre sök och spår. Utöver detta har vi på tävling spårat en häst och två rådjur... Nog så kul, tycker Dexi, men domarna blir inte så imponerade. Vi har även debuterat i skyddsklass. Det är ju en historia för sig... Att momentet transport med överfall initialt är så förbluffande likt budföring hade jag ingen aning om, förrän Dexi påpekade det för mig på sitt vanliga försynta sätt. Hon stretade, glad i hågen, fram för att få HÄLSA på den roliga figuren som stod på plan. Inte lätt att komma i stämning för att bitas då... Inte alltid bra att ha en hund som tror gott om alla människor. Fast motsatsen är nog värre...

När jag har haft inläsning till tentan senaste 2 veckorna har Dexi passat på att skaffa en hobby. Jag har ju inte hunnit träna henne lika mycket som vanligt, så hon har haft en hel del fritid. Vissa hundar börjar ju vakta otrevligt mycket när de är understimulerade, andra biter sönder saker. Dexis lösning på sina stimulansproblem är att sortera tvätt. Detta kunde ju varit en användbar hobby, om hon bara haft samma åsikter som jag om hur tvätten ska sorteras. Jag tycker till exempel det är trevligt om all smutstvätt ligger i tvättkorgen i badrummet. Redan i sådana grundläggande principer går våra åsikter isär. Dexi tycker nämligen att det absolut viktigaste är att mattes smutsiga strumpor är hos matte. Resten av tvätten kan få ligga i tvättkorgen, eller varför inte på badrumsgolvet? Men strumporna är det faktiskt bäst att matte bär med sig vart hon än går. Riktigt vad hon tänkt sig att jag ska ha alla strumpor till har jag inte fått klart för mig ännu. Det kanske klarnar med tiden? Om jag mot all förmodan skulle vara så otacksam att jag la tillbaka strumporna i tvättkorgen, känner hon sig tvungen att vid första bästa tillfälle nitiskt förse mig med ett ansenligt förråd på nytt. Hon är mycket plikttrogen, min lilla hund... Tyvärr kommer hon nog inte ha tid att utveckla sin lilla hobby så mycket, för jag har storslagna planer för henne i sommar! Vänta bara...