dexi & ikke

Nu är jag precis hemkommen från TFU-G. Detta är en militär grundkurs, som måste genomföras för att få bli hundförare inom försvaret. Störtkul har det varit, och veckan har gått oerhört fort. Jag saknar uniformens stora fickor, där man kan få plats med allt man kan tänkas vilja ha under ett dygn i skogen, och jag famlar fortfarande vid min sida efter mitt vapen, så fort jag ska gå någonstans. Tänk vad fort det går att vänja sig vid nya saker!

Hundarna är välbehållna efter en vecka i husses vård. Något annat hade jag inte förväntat mig heller... När jag kom hem väntade både en present och en överraskning mig. Överraskningen var att husse storstädat hela hemmet under veckan, och putsat och fejat överallt. Jätteskönt att komma hem till! Presenten var min efterlängtade GPS!!! Nu ni, hundar, blir det långspår så det heter duga!!

Nu ska jag gå och lägga mig, och försöka ta igen lite av all förlorad sömn, som det blivit under veckan. Den längsta nattvilan har varit 6 timmar, och den kortaste 4 timmar, så liiiite trött i ena ögat är jag allt... Kanske skriver mer om min vecka i grönvärlden vid ett annat tillfälle.

Igår var det minsann ingen hund som ville vila längre! Ikketikke var jättepestig hela eftermiddagen, så på kvällen åkte vi ut till klubben för lite lydnad. Ikke fick börja. Första moment apportering. Vilka framsteg bara sen i måndags! Fullt ös ut, skopar upp apporten i farten, fullt ös in! Duktig kille!!! Parallellt med själva hämtandet kör vi avlämningar, och det är där han har haft problem. Vill inte hålla i apporten. Men igår efter lite preppande så kunde han sätta sig flera gånger med apporten i munnen. Det går framåt! Sen lite linförighet och framförgående, som också gick bra. Han har fått jättefin koll på rumpan i vänstersvängarna, så vi körde en jättetrång åtta, bara dubbelt vänster, och helt om, oc det tyckte han var roligt. Sen fick träna lite skall och tyst också. Skallet är ju inga problem, men tyst vet han inte vad det är. Längtar tills vi kan komma igång med söket på honom, för vilken skallmarkör han kommer bli...

Dexi fick ett axplock ur högre och elitlydnaden. Hon kröp faktiskt riktigt fint igår. Lite hög bak, men det kan jag köpa i nuläget, efter alla våra turer. Hon kröp i alla fall med en, för henne, jättebra teknik, vilket är lite ovanligt. Ännu ovanligare var att hon kröp vid min sida, och i MITT tempo. Annars brukar det vara min uppgift att se till att hon inte kryper ifrån mig... Kanske börjar landa hos fröken nu, hur man ska göra.

Eftersom jag var ensam ute på klubben i regnet, så släppte jag ut båda hundarna sen, så att de fick lattja en stund. Det var tyvärr ett tag sen, eftersom jag inte vågar släppa Dex i skogen nu, med tanke på alla små djurbarn som håller på att växa upp. De hade störtskoj, och Dex upptäckte till sin fasa att Ikke var lika snabb som hon!!! Nu var hon ju tvungen att anstränga sig för att hänga med, och kunde inte springa i sin vanliga gunghästgalopp, som hon annars brukar när hon leker med hundar. Ikke satte in några riktigt fina tacklingar med hela bröstkorgen i sidan på Dex, vilket resulterade i en del morr från hennes sida. Tål hon inte sina egna knep??? För jag undrar ju vem som lärt honom hur man tacklas...

Idag blir det nog spår, och kanske nåt uppletande. Hoppas det inte regnar...

I söndags var det bevakningsträning igen. Dagens övningar bestod av vindmarkering och spårupptag. Dexi var först ut på patrullstigen med vindfigurant. Vi patrullerade, men hon markerade inget. Instruktören pratade om att hon "förväntade sig ljud, och därför inte kopplade på näsan". Skulle Poppan??? Prioritera bort en vittring??? Inte en chans... När jag sen återpatrullerade, och Dex hoppade upp på ett klippblock, och långt där uppe i vinden kunde sträcka sig upp till en vittring förstod jag problemet. Instruktören hade placerat figuranten bakom ett berg, sen en dal, och sen ett berg till, innan patrullstigen kom. Jag och Dex, som ju kört en del räddning, vet ju att vittringen sällan kommer ner där man tänkt sig, när det finns saker i vägen, och två berg kan ju helt klart flytta ganska bra på en vittring. Alltså var det instruktören som var klantig, och inte Dex som var dålig! När hon väl fick vinden kunde jag knappt hålla kvar henne, men meningen var ju också att hon skulle få gå ut, och då blev hon SÅÅÅÅ glad.

Det första spårupptaget kom efter ca 50 meter patrullsträcka, och där bjöds hon bakspår av vinden. Efter 10 m vände jag henne, och sen var resten inga problem. Det andra spårupptaget blev jättekonstigt. Dex markerade 3 spår på samma ställe, varav ett inte var människa. Vi följde först ett åt höger, och hamnade ute på en bred stig. Det som gick rakt fram var inte människa, men följde i princip det spåret som gick åt höger. Kanske någon som gått med en lös hund i skogen?? Det som gick åt vänster var det rätta, men det fanns spår från andra kursdeltagare, som gick precis i närheten, och någonstans längs vägen bytte Dex. Vi hittade aldrig slutet... Efter denna intensiva träning (!?!), bjöd Hemvärnet på grillad korv.

Igår träffades Elin och jag för mer bevakning. Dex fick ett 1700 meters spår, ca 2 timmar gammalt. Jag hade lånat husses GPS, och det var ju roligt. Två viltstörningar fick vi, där Dex bytte till viltspår. Byracka... Hon känns dåligt motiverad i spåret igen, men om jag tänker efter, så har hon blivit så här förut i de perioder jag förberett mig för tävling, med många långa, gamla, spår. Hon tycker inte det är så kul då. Nu har hon ju fått upp spårkondisen bra, så nu får jag nog köra andra spår med henne också.

Ikke fick ett spår på 400 m som Elin lagt. Jag hade önskat ett risigt spår, med mycket apporter, för att lilleman skulle lugna ner sig lite i spåret. Han gick jättefint. Försökte att älga iväg i början, men märkte snabbt att det inte funkade. Tog alla apporter och vinklar. Duktig kille!

Elins Texas fick att spår över och längs med ett endurospår. Svårt, tyckte han, men han löste det bra, och framförallt, på egen hand!

Vi körde också varsin ljudmarkering. Dex var loj och trött efter sitt spår, så hon var sen att ta. Eller egentligen tidig, men hon låste inte förrän sent. När hon väl var ute hos Elin i skogen, så försvann lojheten i ett vips, och hon var GLAD!!!

På kvällen igår träffade jag Tomas ifrån bevakningen. Han ville ha lite hjälp med lydnadsprogrammet inför uppkörningen i veckan. Jag passade givetvis på att köra lite lydnad med lillen när jag ändå var på klubben. Det blev lite linförighet, stadga i sitt, ligg, stå, lägganden och ställanden under gång, framförgående och apportering (puh, det blev ju en hel del...) Han skötte sig jättefint. Eventuellt har vi kommit en bit på väg nu i apporteringen. Han har ju haft en del åsikter om det momentet... Men kanske hittade jag lösningen igår! Det är roligt att träna lydnad med honom nu, för han kan koncentrera sig bättre och bättre trots störningar. Han linförighet är jättefin, massa driv i den! Börjar sitta fint med vändningar och halter nu också.

Dexi fick ett litet spår till. Tomas fick 6-7 minuters försprång, sen kutade Dex och jag iväg på jakt. Tror det blev ca 400 m, ganska många vinklar, och bara ett slut, i form av Tomas med en kampdutt! Hon blev jätteglad, spårade med världens intensitet. Ska nog försöka busa till det lite i spåren ett tag.

Idag var det tänkt att vi skulle tränat skydd, men det ställdes in. Dex är lite öm i en framtass, så det gjorde inte så mycket. Istället har vi bara vilat ikväll. Båda hundarna har legat som döa sillar i varsin biabädd, så vilan var nog välbehövlig... Inte ens lilleman har frågat efter aktivitet! Då är han trötter...

Jo, som sagt, dagen igår var lång. När klockan ringde 03.30 var jag, som vanligt, på väg att strunta i alltihop. Har alltid den känslan så tidigt en tävlingsmorgon... Men jag kravlade ur sängen, och satte igång. Efter en dusch och lite frukost kändes allt mycket roligare.

Körde de 16 milen till Skutskär, och längs vägen passerade jag Upplands-Väsby. Tror klockan var 05.15, när jag passerade en blond ung tjej, som kom vinglandes mot en busshållplats. Hon var alldeles ruffsig i håret, säkert hade det varit snyggt kvällen före. Blicken var lite vildsint bakis, och den lilla svarta, kortkorta satt lite på sned. Jag kunde inte låta bli att känna mig nöjd med mitt val av livsstil. Där satt jag, urtidigt en lördagmorgon, och var på väg mot en stimulerande dag i skogen med härliga djur, medan hon förmodligen skulle ligga hemma och må rätt risigt hela dagen... Nog för att människor runt omkring mig tycker att jag är både konstig och töntig med mitt stora hundintresse, men det kan de få tycka. Själv stortrivs jag!!

Tillbaka till tävlingen... Vi började med platsliggning, vilket gick bra. Sedan ut i skogen för spår. Jag lottade startnr 2. Något jag var nöjd med just då, men ångrade under spåret. Under de första 150 metrarna på spåret fick vi gå över 3 breda vattenfyllda diken, ett STORT område med fällda, vissna, risiga granar bara för att hitta första vinkeln i ett kärr. Någonstans mitt i all bråte missade vi första apporten, vilket jag inte alls belastar Dex för. Hon var jätteduktig som kunde leda ut oss genom allt det där. Jag gick och tänkte flera gånger att "Här kan de väl ändå inte ha lagt ett tävlingsspår", men jodå, så småningom kom vi till en apport, så vi var nog rätt hela tiden. Slutet hittade vi utan problem. Men vi tappade alltså lite poäng redan under spåret. Tillbaka vid bilen tittade jag ut över startnr 1´s spårmark. Hon hade fått underbar pelarskog med lite blåbärsris på marken. Orättvist...

En lång stund efter spåret var det dags för lydnad. Tävlar man lägre klass skydd består en stor del av dagen av väntan... Hon kändes hyffsad innan vi klev in på planen, men redan under linförigheten hade jag tappat henne. Hon släppte kontakten, gick och tittade på ena domaren, tittade på publiken och var allmänt olydig. Betygen blev ju därefter... Jag använde en hel del dubbelkommandon för att rädda betyg, och vi tog oss igenom lydnaden med uppflyttningspoäng i alla fall. Hon har ju annars en riktigt bra lydnad, men värmen och skendräktigheten tog ut sin rätt. Sen har jag ju faktiskt inte tränat lydnad sedan i höstas heller, så motivationen är väl inte på topp för det. Men det känns ju bra att veta att hon även i sin sämsta form, ändå får betyg med marginal för uppflyttning.

Efter ytterligare väntan kallar tävlingsledaren in oss för skyddet. Det visade sig att de hade glömt bort vår budföring, så vi fick påminna dem. Lite hastigt fixade de en mottagare och ena skyddsfiggen fick agera skytt. Ett lite annorlunda upplägg för budföring, där mottagaren stod på andra sidan planen, så vi fick gå över hela planen för att hälsa. Precis när man kom in på plan, där man är van att mottagaren står, stod istället domarna. Dex blev ju lycklig, för hon förstod ju att det var budföring, så hon var på väg för att hälsa på domarna, trodde väl att de var mottagare. Men det fick hon ju inte, utan vi sprang över planen bort till mottagaren. Väl tillbaka på vår anvisade plats, skickar jag henne och hon springer jättefint, sätter sig som hon ska, springer tillbaka på kommando. Längs vägen tillbaka inser jag att hon inte är på väg till mig... Hon tänkte ta tillfället i akt att hälsa på de där roliga domarna, som hon inte fick hälsa på tidigare... De stod ju precis bredvid mig. Fick alltså klämma till ett dubbelkommando där också, och då kom hon in till mig. Vi fick lite avdrag på budföringen också...

Till sist skyddet. Vi kom in som nr 2 på plan. Jag hade låtit henne sitta och titta på hunden innan oss, i hopp om att hon skulle förstå varför vi var där. Hon verkade dock helt ointresserad... Så när vi klev in på plan visste jag inte alls om vi skulle ta oss runt, eller vad hon hade tänkt. Började med transporten. Återigen olydnad. Jag gick och väste åt henne flera gånger, för hon tyckte helt klart att hon kunde fixa det där utan mig. Men jag fick henne hyffsat under kontroll, och överfallet gick bara bra. Inför fasttagandet försökte jag peppa henne ordentligt. Skickade henne, och hon gjorde en jättefin stöt. Höger höft tog hon. Glad var jag...  Skönt att hon har börjat gå lågt, och inte bara flaxar till. Ärmbevakningen sist. Figgen stod placerad så att jag fick lägga henne mot hans oskyddade arm. Vi har ju alla vissa rutiner hur vi placerar och lämnar hunden... Jag lägger henne och går sedan rakt bakom henne. När jag vände mig om vid min anvisade punkt, låg hon duktigt i en bevakning. Figgen gjorde en förflyttning, och Dex var snabb i bettet. Kampade som en galning, gjorde hon! Figgen fick lite svårt att stå still, och det utnyttjade Dex till att inte släppa. När han efter någon sekund lyckades få kontroll på fötterna släppte hon duktigt, och väntade på nästa förflyttning. Samma fina angrepp där, och lite bättre släppande. Hon var riktigt grisig i bettet... Sen var det över! Jag höll knappt på att få henne av planen, hon var på väg att klippa till ärmfiggen igen... Vi hade lyckats! De enda betygen jag var nöjd med under dagen var skyddet (förutom transporten...).

Transport      6,5 - 6,5
Överfall         7 - 9 (fick en sjua av domaren som stod sämst till, han tyckte att det såg klent ut)
Fasttagande    8,5 - 9
Ärmbevakning  9 - 9 (sent släppande)

Hon hade helt annan attityd mot figgarna nu än förra gången. Nu kändes hon precis som på träning. Inte alls bekommen av att det var ny plats och nya figgar. Jättekul, och känns lovande för framtiden. Slutpoängen blev 492,25. Inget höjdarresultat, men jag får nog vara nöjd ändå. Brukar ju aldrig tävla annars när det är så varmt, för jag vet hur seg hon blir. Men uppflyttningen var med god marginal, och kändes ändå säker. Förstaplatsen knep vi som en ren bonus... Så nu blir det till att fortsätta med dubbelretningen, så kanske vi kan starta högre snart.

Nu är hon alltså uppflyttad ur tre lägre-klasser, sök, spår och skydd. Bara lägre klass bevakning och rapport kvar då... För det är ju kul att tävla!! Undrar hur mycket man egentligen kan lära en hund??

... alla ni som inte trodde på Dexi som skyddshund! Idag blev lillskruttan nämligen uppflyttad till högre klass i skyddet, med klassvinst och mycket bra skyddsarbete. Har ju hört både en och flera gånger att hon aldrig kommer bli nåt i skyddssammanhang, men nu är vi faktiskt på gång! Den attityden hon hade mot figuranterna idag var guld värd!

Lite olydnad här och där drog ner betygen, men så är lilla damen rejält skendräktig också. Värmen gjorde ju inte saken bättre... Men det viktigaste för dagen var ändå hur hon skulle klara skyddet, och det gjorde hon med bravur! Då förlät jag genast den slöa och nonchalanta lydnaden!

Det har varit en lång dag, började 03.30 i morse, så jag skriver mer en annan gång. Tack till Andreas och Ulrica för att ni kämpat vidare med oss!!

Bara för att följa upp mitt klagobrev från igår. När jag väl mötte handledaren, så visade det sig att hon inte alls hade de patienterna inbokade som det var tänkt att jag skulle se. Alltså var jag återigen där förgäves... Hon hade i alla fall anständigheten att säga att jag kunde gå hem. Så det blev en skön dag i solen istället...

På kvällen träffades vi ett gäng om 4 ekipage, och gav oss ut på ett riktigt långt konkurransspår. Monica hade lagt ut ett spår innan vi andra kom. Lite mer än 1 timme hade det tagit, och uppskattningsvis var det omkring 4 km långt. Gick igenom lite omväxlande terräng. Dexi fick några riktigt kluriga avsnitt, med kalhygge och traktorvägar, men andra bitar var i underbar trollskog. Dex fick ta upptaget, vilket hon gjorde mycket bra. Åt rätt håll, och inga tveksamheter. Sedan spårade varje hund i 4 omgångar, byte vid varje apport, som låg med ca 400 m mellanrum. Det var lite roligt, för Dex spårade hela tiden, oavsett om hon gick först i ledet, eller sist. Hon hade stenkoll på spåret hela tiden, och visade rätt så fort någon annan gick av. Hon har verkligen fått upp uthålligheten i spåret! Vi höll på i 2 timmar innan vi kom tillbaka till bilarna, och då hade alla hundar skött sig jättefint, utifrån sina egna referensramar.

Innan vi gav oss iväg på spåret hade vi andra fått möjligheten att sitta en kort fast bevakning. Monica hade varit ute och lagt slutet av spåret när vi kom blåsandes med våra bilar. Hon ringde snabbt upp oss, och gav instruktioner om fast bevakning. Vi kunde ju lika gärna få utnyttja att hon traskade runt i skogen, så våra hundar kunde träna markeringar. Redan när jag gick mot min bevakningsplats hade Dex tagit hennes rörelse. Sedan följde hon duktigt från ena kanten till den andra. Hon känns verkligen säker nu i sitt arbete.

Efter spåret hann vi med varsin kort patrullering med ljudmarkering också. Dex tog snabbt upp ljudet, men lyssnade först ut åt fel håll!?! Hon insåg dock inom kort att det inte var där det rörde sig, och vände sig åt rätt håll. Sen var det ingen tvekan. Det var det i och för sig inte tidigare heller, för hon sa tydligt att hon hörde, men hade inte hunnit lokalisera ännu. Sen brakade vi ut i skogen och lekte med den roliga figgen!

Ikke fick tyvärr inte göra så mycket, så idag är det hans tur. Känns som om han kommer lite i skymundan för tillfället, men det måste nog bli så tills Dexis certprov är avklarat. Sen får han komma igång igen, på allvar. Han börjar ju för övrigt bli en stor kille nu. Insåg i onsdags att han vuxit om Dexi på höjden. Väger 2 kg mer än henne gör han också. 28 kg redan... Skallen är större än vad hennes är. Lyfter på benet gör han redan, och ibland gör han tydliga revirmarkeringar. Känns som om lilleman är tidig i sin utveckling...

Jag måste bara få beklaga mig en stund... Jag är så vansinnigt trött på att bli behandlad som livegen! Min tid är visst inte värd någonting i KI´s värld... Jag läser just nu en kurs i gynekologi. Igår var jag placerad på en ungdomsmottagning inne i stan. Jag såg fram emot dagen, eftersom vi inte ser så mycket ungdomsproblematik i vår vardag. När vi kommer dit, strax efter 8 på morgonen, så visar det sig att de inte har patienter förrän kl 15. Istället har de planering av sin verksamhet, schemaläggning och annat stimulerande på onsdagar. Jättekul, och precis det som är värdefullt för mig att lära mig... NOT!!! Vansinnigt roligt att gå upp 05.45, sitta i trafiken på väg in till stan hur länge som helst, bara för att höra att dr A eller barnmorska B ska vara ledig den eller den dagen. Nu ska ju inte ungdomsmottagningen lastas för detta, de var hur trevliga som helst, utan det är ju helt och hållet kursledningens ansvar att kontrollera att det faktiskt är vettigt för oss att vara på en placering.

Idag blev det ju inte bättre, när det på mitt schema står att jag ska börja kl 8. Går upp 05.30, får att hinna sitta i trafikkö innan jag börjar. Kommer i god tid, precis som det förväntas av oss, väntar snällt en kvart, bara för att få höra att läkaren jag ska gå bakom inte börjar förrän kl 9. För det gör hon alltid! Jag blir SÅÅÅ trött... Var det så svårt för vår schemaläggare att ta reda på att hon alltid börjar kl 9??

Hela denna terminen har varit så här. Patienterna har inte kommit, jag har varit placerad på allergimottagning när de inte hade öppet för allergipatienter, jag var på endokrinoligimottagning under påsklovet då inga patienter var inbokade, jag var placerad på neonatologi när de hade 3 patienter på 6 läkare och 2 kandidater, jag har gått två hela nätter och en dag på förlossningen utan en enda förlossning... Kan hålla på hur länge som helst. Så vansinnigt roligt är det inte att betala bensin och parkering varje dag, bara för att få nöjet att sitta och vänta en hel dag på att ingenting händer. För man får ju inte bara gå hem, det KAN ju hända nåt, säger de som har makten... Nu är jag som tur är ganska ohörsam när det gäller vissa regler, så jag brukar gå hem i alla fall, och det visar sig att det är rätt beslut varje gång. Men jag förstår inte hur jag ska kunna lära mig det jag behöver, när planeringen av min utbildning är så dåligt genomförd? Skönt att allt är över om ett halvår...

Så, nu ska jag sluta gnälla! En liten stund har i alla fall gått nu, i min väntan på att klockan ska bli 9, och min handledare äntligen ska dyka upp. Hoppas bara att patienterna kommer också...

Igår var jag energisk och la långspår till Dex, och ett lagom spår åt Ikke. Dexis spår tog 35 minuter bara att lägga ut. Tror det blev drygt 2 km långt. 13 apporter fick jag plats med, och en hel del klurigheter och vinklar. Skönt att hålla sig i hemmaskogen, annars hade jag nog gått vilse... Ungefär en timme gammalt blev det, innan jag släppte på henne. Spårade jättefint. Vi fick två viltkorsningar som var ganska färska enligt Dex, men jag fick lätt tillbaka henne i arbete. Skönt, efter allt strul vi haft med viltet. Det känns helt klart som om vi är på väg åt rätt håll med det problemet. Snart kanske vi kan ställa upp i elitspåret också!?! Det var ju varmt, så hon ville vila vid några apporter. Det fick hon givetvis, och efter någon minuts flåsande och några slurkar vatten, så såg man att näsan sög in spåret igen, och sen for vi vidare. Mot slutet var hon riktigt behaglig att gå bakom... Trött som få när vi hittade slutet som låg på en äng, orkade knappt gå till bilen... Då hade hon jobbat i 53 minuter i värmen. Väldigt nöjd med sig själv, såg hon ut att vara. Matte var i alla fall nöjd med spårinsatsen! Hon var väl värd den älskade bollen!

Ikke fick ungefär 500 m, med en del vinklar. Han var galen som vanligt, eller faktiskt lite mer galen än vanligt... Fullt ös, medvetslös... Jobbigt att spåra med honom efter Dex, när man redan är trött i händerna. Han spårar ju i full galopp, så om det ska gå i ett lämpligt tempo, så får man ju liksom bromsa rätt hårt! Men han var duktig ändå, jobbade jättefint i spetsvinkeln, och letade noga efter spåret i olika riktningar innan han fick tag i det. Han har även lärt sig att söka sig bakåt när han tappat. Det var ju nåt han var jätteduktig på som liten plutt, men vartefter drifterna har ökat, så har han liksom glömt bort det. Men nu börjar det komma tillbaka. Han utvecklas i spårarbetet hela tiden, men jag hade önskat lite mindre arbetslust ibland... Trodde aldrig jag skulle tänka tanken att jag vill ha lite mindre i min hund, men ibland vore det skönt... Får lära mig att inte spåra med båda två på samma dag, så kanske jag orkar hålla i honom! Men han är allt bra härlig, min lilla arbetsmyra... Och det är ju faktiskt rätt kul med alla de där drifterna, så jag vill nog egentligen inte ha honom annorlunda!

Idag är det skyddsträning. Hoppas de gör bra ifrån sig där också!

Jo, det var så att vi skulle övernatta i skogen med bevakningskursen. Samlades kl 10 i Arninge, för avfärd ut till Värmdö. Väl på plats, bjöds det på fika, och kort info. Först skulle tältet resas, och basen byggas. Intressant, för ingen av oss kände sig haj på att resa militärtält. Men efter att ha försökt ett tag, så stod det i alla fall upp. En rastslinga för hundarna rekades, och alla hundar fick varsitt litet knäpptält att söka skydd i. När basen var klar, fick vi info om eftermiddagens patrullering. Tre grupper med tre stationer. En skogsväg på 500 m, och en stig på 800 m skulle patrulleras. Två grupper fick varsin patrull, tredje gruppen fick basansvaret. Varje hel timme var det byte mellan stationerna. Jag blev gruppchef över en grupp om 3 ekipage. Dex och jag började patrullera vägen på 500 m, fram och tillbaka. All aktivitet som hunden visade på, skulle rapporteras in över radion. Dexi vindmarkerade efter ca 250 m, men övergick sedan till att lyssna. Vi rapporterade, och fick order om att göra en stillasittande bevakning en liten stund. Det visade sig att det var en figurant där ute, fick vi veta på kvällen, så Dex hade gjort helt rätt! Vi fortsatte, kom framtill vår vändpunkt, och startade återpatrulleringen. Då markerade hon ytterligare aktivitet på andra sidan, ner mot en byggnad. Riktigt ivrig blev hon, och jag höll på att släpas ut på mage efter henne... Det var helt klart nån där!

Efter att ha pysslat med våra olika stationer i 4,5 timme, bröt vi basen en stund för att gå iväg och grilla. Gott och trevligt. Det var mycket skratt och fnitter under middagen... Tror att en del var lite trötta redan då! Sen blev det en stunds teori. Vi fick feedback på våra patrulleringar, och lite info om det stundande certprovet. En eldpostlista gjordes upp, och jag tog tiden mellan 23-00. Vi återvände till vår bas, och det visade sig att vi skulle sitta i en fast bevakning i en timme. Dex satt längst ut till höger. Hon lyssnade aktivt hela tiden, plockade figgen som rörde sig ute i skogen, och följde ganska bra. Hon tog figgen när denna var ganska mitt för henne, och höll sedan i hela tiden den var på hennes kant, men släppte sedan över ansvaret till de andra hundarna.

Efter bevakningen visade det sig att min eldposttid hade förflutit. Så jag slapp teoretiskt sett att sitta eldpost! Dock hade jag gjort misstaget att välja plats i tältet bredvid eldposten, så i praktiken satt jag eldpost hela natten. Varje gång jag höll på att slumra till, rörde sig eldposten, eller så var det byte, och då vaknade jag till. Somnade inte förrän 05.00, och vaknade av att det pratades kl 06.30. Var inte pigg, men det var ju bara till att skaka liv i sig. Kl 07.00 var det frukost. Hundarna skötte sig hyffsat i basen. De skällde dock varje gång någon rörde sig utanför tältet, så vi visste alla när någon gått ut för att pinka... Framåt morgonkvisten var det en ung schäfertik som hade fått nog, så hon började gnälla och skälla övergivet, och fick sättas in i en bil. Lugn och ro i basen!! Dex hade nog inte sovit en blund på hela natten, för hon var alldeles groggy när jag rastade henne på morgonen.

Efter frukost tog vi ner tältet, bröt basen, plockade ihop efter oss, för förflyttning till spårmarker. Dex fick ett spår på ca 800 m, som slutade på en äng. Spårade bra trots tröttheten, var lite virrigare än vanligt, men höll sig till spåret fint. När vi kom ner till ängen var det rätt mycket som hade pågått där, så då tappade hon. Vi redde ut det till slut, så vi hittade slutet. Väl tillbaka i basen, satt vi alla och skrattade en stund åt henne. SÅÅÅÅÅ trött, men ville inte somna. Tappade huvudet flera gånger, men upp med det igen bara... Vi var klara och åkte hem vid 15, och när klockan var 16.30 hade vi båda installerat oss på soffan. Husse och Ikke hade haft det skönt här hemma under tiden, men lilleman hade nog saknat oss en del. Vi sov på soffan några timmar, jag blev väckt för att äta, men var nog för trött egentligen. Kom i säng ganska tidigt i alla fall!

På det hela taget en jättetrevlig helg. Tur med vädret hade vi. Skulle vara kul att göra om, helt klart!

Vi firade första maj i skogen med lite bevakningsträning. Ovanligt, va???
Vi träffades ett gäng ute i Täby Kyrkby. Började med patrullering. Varje hund fick en stig med 3 ljudfiggar på. Dexi tog samtliga jättefint, gick inte att tveka på att hon hade nåt. Avståndet till figgen var bara 50 m, eftersom hon varit lite loj pga skendräktigheten, och hon fick springa ut och leka med samtliga figgar. Helt klart roligt!

När vi kört alla 6 hundar samlades vi på Tomas lilla gräsplätt för att grilla. Jag var så hungrig att jag åt korvarna innan de var färdiggrillade... Men de är ju goda ändå! Efter grillningen var det några som la spår. Elin och jag valde att göra vindövningar med våra valpar i stället. Det var jättelänge sen Ikke fick göra sökövningar, men han hade inte glömt något. Han vindade glatt in, även på 50 m djup. Letade tills han hittade, och sen kampade han med Elin. 4 övningar fick han, och han hade lätt kunna göra lika många till! Elin lilla hoffe-valp på 14 veckor gjorde vindövningar för första gången. Hon var lite skeptisk, men allt löste sig med lite korv... Gott!

Det var i alla fall en jätteskön dag. Solen sken, vi hade roligt, underbart att få vara ute en hel dag.

Den 2:a maj tog jag med mig husse ut i skogen för att lägga spår åt hundarna. Husse utrustad med GPS la ett på 1,5 km åt Dex. Det gick i kringelikrokar, och där terrängen var som svårast, där hade husse gått... Mycket upp och ner! Utan GPS hade i alla fall jag gått vilse. Efter halva spåret hade jag inte ens en aning om åt vilket håll bilen stod... Dexi spårade med lite olika framgång. Hon blev ganska trött, och då fick vi tappt några ggr. Lite viltkänningar hade vi. Men hon kom i alla fall till slutet, så det blev ett lyckat spår, till slut.

Till Ikke hade jag lagt ett ca 600 m långt spår. Inte några egentlliga svårigheter, utan bara vad terrängen erbjöd. Försökte att inte snitsla för mycket, utan ville lita på honom i stället. Och det var ju inga problem. Han spårade jättebra, hittade alla apporter. Inga som helst problem att orka med längden på spåret. Känns som om han är mindre värmekänslig än Dex, och det är ju trevligt.

Efter att ha spårat mer än 2 km med två traktorer i linan, var jag helt slut i mina händer och underarmar... Så det blev inte så mycket mer gjort under eftermiddagen. Men på kvällen åkte vi och tränade skydd. Först bjöds det på uppflyttningstårta, då Andreas och Jaaga blivit uppflyttade till elit i skyddet. Grattis till er! Sen gjorde Dex ett riktigt bra träningspass, medan Ikke hade nåt fuffens för sig. Han struntade plötsligt att bita i skyddsärmen, utan lyckades i stället att bita Andreas i magen... Tur att han hade sina figurantbrallor på sig, för de tog väl det mesta i alla fall...

Två nöjda hundar somnade gott på kvällen!! Medan jag själv sprang runt och packade... till vad ser ni i nästa inlägg!