Nöjd... Supernöjd!
Vilka duktiga hundar jag har! De slutar aldrig imponera på mig!
Igår tränade Anna, Robban och jag räddning. Alla hundar skötte sig jättebra. Vi höll på mellan 10-14, så vi hann med en hel del. Dexi fick köra två omgångar, med 2 figgar i varje omgång. 3 hitteövningar och en markering. Vi hittade en massa roliga och svåra legor, så det var nästan svårt att bestämma sig vilka man skulle välja... Den första figgen kom hon fram till ganska lätt, men den andra var SVÅÅÅR!! Hon fick figgen (Robban) i näsan, och hade full koll på var han låg, men miljön var så läskig att hon inte riktigt vågade jobba sig fram till honom. Jag hade nog inte gissat på att det skulle vara riktigt så svårt, med tanke på att lillbrorsan utan problem hade klättrat där fram och tillbaka medan vi rekade... Jag fick backa upp henne och stötta henne hela vägen fram, men till slut så var hon faktiskt där. Bra slut. I den andra omgången fick hon en ny svår, fast svår av en annan anledning. Robban låg i slutet av ett långt (15 m?) rör. Där han låg fanns en öppning, men den var för hög för henne, utan hon var tvungen att gå in i andra änden. Vad vi inte visste när vi planerade den legan, var att vinden förmodligen blåste genom röret som en skorsten, så det fanns ingen vittring där Dexi skulle gå in, utan all vittring låg i Robbans ände. Hon försökte och försökte, men hittade ingen väg in till honom. Till slut ställde jag mig på ett strategiskt valt ställe, så att jag erbjöd henne öppningen som möjlig väg. Hon fick springa genom det kolsvarta mörkret i röret, som svajade och rörde sig. Inte en jättekaxig hund som kom fram, men OJ vad glad hon blev när hon fick kontakt med Robban. Sen var hon tvungen att springa genom röret 20 ggr till, i sann malleanda, bara för att det blev så där skojigt läskigt. Sista figgen var en ganska hög, som hon inte kunde komma åt. Där testade jag en markering med fastrullen, och för första gången i Dexis karriär som räddningshund, så lyckades hon markera en hög figge! Mycket nöjd matte som skickade på påvis.
Sen var det lilleman. Han fick 4 figgar. Två rena bebisövningar, där han fick vinda in figgen på 4-5 meters håll. Ingen miljö att övervinna, utan lättåtkomliga figgar, om än väl dolda. Det gick strålande! 3:e figgen var med lite svårigheter att komma över på vägen, och det är faktiskt inte så lätt när man har så där låg markfrigång... Men han kämpade jättebra, och kom över hindret. 4:e figgen var en riktig utmaning. Jag ville testa honom lite, så Robban fick lägga sig 6-7 meter in i bråten. Det fanns en väg in, som visserligen var svår men inte omöjlig för en liten valpskrutt. Ikke plockade som vanligt vittringen med stor övertygelse. Tyvärr fick han inte vinden vid den planerade vägen, utan bredvid, där det inte gick att ta sig fram. Så liten fick leta sig runt efter en väg också. Men han jobbade tappert, och vips så hade han faktiskt letat sig runt. Jag var så oerhört imponerad! Trodde ett tag att jag tagit i för mycket när jag placerade Robban, men små mallar kan faktiskt också! Han är totalt orädd i miljön, och trillar han ner, så försöker han bara igen. Har han fått en vittring i näsan, så ger han sig inte ett dugg, bara för att det blir lite svårframkomligt.
Två nöjda hundar som kom hem!
Idag har vi varit och spårat (note to self: åk iväg och lägg spår INNAN det blir mörkt...). Dexi fick ett svårt spår med mycket klurigheter. Trodde jag... Ett spårupptag som hon vindade in från 80 m. Plockade det åt rätt håll. efter bara 10 m så gick det ut på en grusväg, där jag sedermera lagt en spetsvinkel, som inte heller var svår. Nästan direkt efter vägen på andra sidan, hade jag vallat av ett område på 10 x 10 m ungefär, där jag sprungit kors och tvärs, och sen försökte jag gömma utgången ur rutan, och fortsättningen av spåret. Hon blev lite förbryllad av vallningen, men beslöt sig snabbt för att följa ytterkanten, och det tog ju inte många sekunder för henne att hitta spåret igen. Efter bara 20 m "vanligt" spår, gick jag ner i en liten rund sänka, som jag följde runt kanten lite mer än ett varv, och sedan klättrade upp ur. Hon hittade min utgång med en gång, och funderade inte ens... Sedan drog jag det genom krånglig risig terräng, och gick lite sicksack, mycket spetsvinklar, och en hel del stigar. Inga problem för spårexperten Dex... Lyckades således inte lura henne idag heller. Dock blev hon så taggad av alla svårigheter att hon struntade i 2 apporter. Men jag kan ju inte vara annat än nöjd ändå, med tanke på spårarbetet!
Ikke fick givetvis också spåra. Även han fick klurigheter. Hans påsläpp låg på en stig, som jag hade följt 20 m. Sedan in i skogen, och så småningom ut på grusvägen. Till sist slutet i skogen. Ca 150 m idag igen, 3 apporter, och 3 räta vinklar. Han är ju rolig, för han plockar apporterna jättefint, men har inte riktigt tid att få belöning för dem. Han är fullt nöjd med att plocka upp dem i munnen, och spåra vidare. Men det får inte plats så många apporter i en så liten mun... Grusvägen tyckte han var svår, och han försökte verkligen hitta spåret någon annan stans, men till slut var han tvungen att köpa att spåret faktiskt låg i gruset. När det beslutet väl var fattat, så spårade han lika fint på grus. När vi hittat slutet och jag försökte gå tillbaka till bilen, så satte han sig på tvären och pep. Han var faktiskt inte klar med spåret! Ännu ett imponerande arbete av en liten, liten valp!
Kul att ha fått en valp med så mycket fokus i sitt nosarbete. Det gör ju att jag i ett tidigt stadium kan utmana honom, och han köper snällt utmaningarna, och försöker lösa dem, utan att tappa motivation. Hade aldrig drömt om att spåra grus 4:e gången man lägger spår till en så liten valp, men varför inte? Han har ju faktiskt inga som helst krav på sig, så blir det för svårt, händer ju inte så mycket mer än att jag får bromsa mig lite och göra det lättare för honom. Hittills har han ju klarat allt jag ställt honom inför med bravur. Duktig liten kille!
Igår tränade Anna, Robban och jag räddning. Alla hundar skötte sig jättebra. Vi höll på mellan 10-14, så vi hann med en hel del. Dexi fick köra två omgångar, med 2 figgar i varje omgång. 3 hitteövningar och en markering. Vi hittade en massa roliga och svåra legor, så det var nästan svårt att bestämma sig vilka man skulle välja... Den första figgen kom hon fram till ganska lätt, men den andra var SVÅÅÅR!! Hon fick figgen (Robban) i näsan, och hade full koll på var han låg, men miljön var så läskig att hon inte riktigt vågade jobba sig fram till honom. Jag hade nog inte gissat på att det skulle vara riktigt så svårt, med tanke på att lillbrorsan utan problem hade klättrat där fram och tillbaka medan vi rekade... Jag fick backa upp henne och stötta henne hela vägen fram, men till slut så var hon faktiskt där. Bra slut. I den andra omgången fick hon en ny svår, fast svår av en annan anledning. Robban låg i slutet av ett långt (15 m?) rör. Där han låg fanns en öppning, men den var för hög för henne, utan hon var tvungen att gå in i andra änden. Vad vi inte visste när vi planerade den legan, var att vinden förmodligen blåste genom röret som en skorsten, så det fanns ingen vittring där Dexi skulle gå in, utan all vittring låg i Robbans ände. Hon försökte och försökte, men hittade ingen väg in till honom. Till slut ställde jag mig på ett strategiskt valt ställe, så att jag erbjöd henne öppningen som möjlig väg. Hon fick springa genom det kolsvarta mörkret i röret, som svajade och rörde sig. Inte en jättekaxig hund som kom fram, men OJ vad glad hon blev när hon fick kontakt med Robban. Sen var hon tvungen att springa genom röret 20 ggr till, i sann malleanda, bara för att det blev så där skojigt läskigt. Sista figgen var en ganska hög, som hon inte kunde komma åt. Där testade jag en markering med fastrullen, och för första gången i Dexis karriär som räddningshund, så lyckades hon markera en hög figge! Mycket nöjd matte som skickade på påvis.
Sen var det lilleman. Han fick 4 figgar. Två rena bebisövningar, där han fick vinda in figgen på 4-5 meters håll. Ingen miljö att övervinna, utan lättåtkomliga figgar, om än väl dolda. Det gick strålande! 3:e figgen var med lite svårigheter att komma över på vägen, och det är faktiskt inte så lätt när man har så där låg markfrigång... Men han kämpade jättebra, och kom över hindret. 4:e figgen var en riktig utmaning. Jag ville testa honom lite, så Robban fick lägga sig 6-7 meter in i bråten. Det fanns en väg in, som visserligen var svår men inte omöjlig för en liten valpskrutt. Ikke plockade som vanligt vittringen med stor övertygelse. Tyvärr fick han inte vinden vid den planerade vägen, utan bredvid, där det inte gick att ta sig fram. Så liten fick leta sig runt efter en väg också. Men han jobbade tappert, och vips så hade han faktiskt letat sig runt. Jag var så oerhört imponerad! Trodde ett tag att jag tagit i för mycket när jag placerade Robban, men små mallar kan faktiskt också! Han är totalt orädd i miljön, och trillar han ner, så försöker han bara igen. Har han fått en vittring i näsan, så ger han sig inte ett dugg, bara för att det blir lite svårframkomligt.
Två nöjda hundar som kom hem!
Idag har vi varit och spårat (note to self: åk iväg och lägg spår INNAN det blir mörkt...). Dexi fick ett svårt spår med mycket klurigheter. Trodde jag... Ett spårupptag som hon vindade in från 80 m. Plockade det åt rätt håll. efter bara 10 m så gick det ut på en grusväg, där jag sedermera lagt en spetsvinkel, som inte heller var svår. Nästan direkt efter vägen på andra sidan, hade jag vallat av ett område på 10 x 10 m ungefär, där jag sprungit kors och tvärs, och sen försökte jag gömma utgången ur rutan, och fortsättningen av spåret. Hon blev lite förbryllad av vallningen, men beslöt sig snabbt för att följa ytterkanten, och det tog ju inte många sekunder för henne att hitta spåret igen. Efter bara 20 m "vanligt" spår, gick jag ner i en liten rund sänka, som jag följde runt kanten lite mer än ett varv, och sedan klättrade upp ur. Hon hittade min utgång med en gång, och funderade inte ens... Sedan drog jag det genom krånglig risig terräng, och gick lite sicksack, mycket spetsvinklar, och en hel del stigar. Inga problem för spårexperten Dex... Lyckades således inte lura henne idag heller. Dock blev hon så taggad av alla svårigheter att hon struntade i 2 apporter. Men jag kan ju inte vara annat än nöjd ändå, med tanke på spårarbetet!
Ikke fick givetvis också spåra. Även han fick klurigheter. Hans påsläpp låg på en stig, som jag hade följt 20 m. Sedan in i skogen, och så småningom ut på grusvägen. Till sist slutet i skogen. Ca 150 m idag igen, 3 apporter, och 3 räta vinklar. Han är ju rolig, för han plockar apporterna jättefint, men har inte riktigt tid att få belöning för dem. Han är fullt nöjd med att plocka upp dem i munnen, och spåra vidare. Men det får inte plats så många apporter i en så liten mun... Grusvägen tyckte han var svår, och han försökte verkligen hitta spåret någon annan stans, men till slut var han tvungen att köpa att spåret faktiskt låg i gruset. När det beslutet väl var fattat, så spårade han lika fint på grus. När vi hittat slutet och jag försökte gå tillbaka till bilen, så satte han sig på tvären och pep. Han var faktiskt inte klar med spåret! Ännu ett imponerande arbete av en liten, liten valp!
Kul att ha fått en valp med så mycket fokus i sitt nosarbete. Det gör ju att jag i ett tidigt stadium kan utmana honom, och han köper snällt utmaningarna, och försöker lösa dem, utan att tappa motivation. Hade aldrig drömt om att spåra grus 4:e gången man lägger spår till en så liten valp, men varför inte? Han har ju faktiskt inga som helst krav på sig, så blir det för svårt, händer ju inte så mycket mer än att jag får bromsa mig lite och göra det lättare för honom. Hittills har han ju klarat allt jag ställt honom inför med bravur. Duktig liten kille!
Mer räddning och spår
I helgen har vi roat oss igen. Mer räddningssök stod på schemat i lördags. Höll på i nästan 5 timmar... Dex fick kluriga legor med mycket miljö att övervinna. Det märks att hon börjar förstå principen, för nu kan hon släppa vittringen tillfälligt för att försöka hitta en väg fram. I början var hon så låst, och kunde inte söka sig runt för att hitta en väg, men det börjar lossna. Jag är som vanligt strålande nöjd med hennes prestation. Testade en markering också, på en figge hon inte kunde komma fram till, och det fungerade jättebra.
Ikke vallade området med Axxa igen. Han är ju rolig den där lille filuren. Tultade fram där, och var inte rädd för nånting. Varken halka, prassel, trängsel eller konstiga föremål. Han fick sina första vindövningar på husse också. Den första var rolig att se, för han gick som vanligt och letade spår, men så fick han vinden i näsan, och man såg hur hela hunden sög in vittringen. Jätteglad blev han över att hitta husse, bland all bråte! Nästa skick var han med från början, och letade aktivt med hög näsa. Gick (galopperade...) i kopplet så länge han hade vittringen i näsan, och tvärstannade när han gått förbi. Sedan visste han inte hur han skulle göra riktigt för att komma tillbaka in i vittringen. Tyvärr fick han syn på husse innan han hunnit fundera färdigt. Tredje övningen gjorde han jättebra, och den löste han enbart med näsans hjälp. Vilken liten kille... Men hjärnan är inte riktigt redo för detta med vindvittringar ännu. Han tar vittring jättefint, men vet inte vad han ska göra med den.
I söndags var vi ute och spårade, och Ikke fick även några bebis-uppletande. Dexis spår var återigen ett tjänstehundsspår. Stigar, asfalt, grus och lite skog. Ca 600 m blev det nog. Tre viltövergångar markerade hon, men jag kunde lätt styra bort henne därifrån. Har slutat hoppas på att hon inte ska intressera sig för viltspår. Nu går jag in för att alltid kunna svara på vad hon spårar istället, så får jag styra bort henne när det blir fel. Tråkigt, men så är det med en viltidiot. Hon var i alla fall jätteduktig i spåret, som vanligt. Jag lyckades inte lura henne denna gången heller...
Ikkes spår var ca 150 m långt, med 2 st 90-graders vinklar och 3 apporter. Ett stort hopp från det vi spårat tidigare, men jag gillar ju att testa mina hundar. Han gick på jättefint, hittade det själv. Spårade koncentrerat och jobbade sig igenom hela spåret, och tog alla apporter. Några korta pauser tog han, så det var nog jobbigt för honom. Stod och tittade en liten stund, och sen ner med näsan igen och fortsatte. Känner ju igen det beteendet från Dexi, som också gör så när spåret blir svårt. Idag hade vi t o m lite drag i linan, så han tycker nog att det är kul. Men man blir SÅÅÅÅ trött efteråt... Ikke fick även lite uppletandeövningar, men det förstod han inte mycket av. Roligt att de är så olika. Med Dexi har jag ju haft söket och uppletandet gratis. Hon har ju alltid gett sig den på att hitta med hög näsa. Men hon förstod ju inte spår förrän hon var närmare året. Ikke däremot är en naturbegåvning i spår, men har svårt för sök och uppletande. Men med tanke på vilken duktig spårhund Dexi är idag, så ska jag nog inte ge upp vindgrenarna med Ikke än...
Annars märks det nu att Ikke har börjat acklimatisera sig. Numera är han en jättetrevlig valp, och han har släppt mycket av sina dominansbeteenden. Han har bara kissat inne två gånger hittintills, sedan han flyttade in. Han sover tyst och snällt hela natten, om han bara får en skål med frukost strax före kl 6. Sedan sover han oftast till 8-tiden. Väldigt skönt, när man har en annan liten terrorist i färskt minne. Där skulle det bara sovas 2-3 timmar i sträck, sedan var det TRÅKIGT!!! Tur att de finns i olika modeller...
Ikke vallade området med Axxa igen. Han är ju rolig den där lille filuren. Tultade fram där, och var inte rädd för nånting. Varken halka, prassel, trängsel eller konstiga föremål. Han fick sina första vindövningar på husse också. Den första var rolig att se, för han gick som vanligt och letade spår, men så fick han vinden i näsan, och man såg hur hela hunden sög in vittringen. Jätteglad blev han över att hitta husse, bland all bråte! Nästa skick var han med från början, och letade aktivt med hög näsa. Gick (galopperade...) i kopplet så länge han hade vittringen i näsan, och tvärstannade när han gått förbi. Sedan visste han inte hur han skulle göra riktigt för att komma tillbaka in i vittringen. Tyvärr fick han syn på husse innan han hunnit fundera färdigt. Tredje övningen gjorde han jättebra, och den löste han enbart med näsans hjälp. Vilken liten kille... Men hjärnan är inte riktigt redo för detta med vindvittringar ännu. Han tar vittring jättefint, men vet inte vad han ska göra med den.
I söndags var vi ute och spårade, och Ikke fick även några bebis-uppletande. Dexis spår var återigen ett tjänstehundsspår. Stigar, asfalt, grus och lite skog. Ca 600 m blev det nog. Tre viltövergångar markerade hon, men jag kunde lätt styra bort henne därifrån. Har slutat hoppas på att hon inte ska intressera sig för viltspår. Nu går jag in för att alltid kunna svara på vad hon spårar istället, så får jag styra bort henne när det blir fel. Tråkigt, men så är det med en viltidiot. Hon var i alla fall jätteduktig i spåret, som vanligt. Jag lyckades inte lura henne denna gången heller...
Ikkes spår var ca 150 m långt, med 2 st 90-graders vinklar och 3 apporter. Ett stort hopp från det vi spårat tidigare, men jag gillar ju att testa mina hundar. Han gick på jättefint, hittade det själv. Spårade koncentrerat och jobbade sig igenom hela spåret, och tog alla apporter. Några korta pauser tog han, så det var nog jobbigt för honom. Stod och tittade en liten stund, och sen ner med näsan igen och fortsatte. Känner ju igen det beteendet från Dexi, som också gör så när spåret blir svårt. Idag hade vi t o m lite drag i linan, så han tycker nog att det är kul. Men man blir SÅÅÅÅ trött efteråt... Ikke fick även lite uppletandeövningar, men det förstod han inte mycket av. Roligt att de är så olika. Med Dexi har jag ju haft söket och uppletandet gratis. Hon har ju alltid gett sig den på att hitta med hög näsa. Men hon förstod ju inte spår förrän hon var närmare året. Ikke däremot är en naturbegåvning i spår, men har svårt för sök och uppletande. Men med tanke på vilken duktig spårhund Dexi är idag, så ska jag nog inte ge upp vindgrenarna med Ikke än...
Annars märks det nu att Ikke har börjat acklimatisera sig. Numera är han en jättetrevlig valp, och han har släppt mycket av sina dominansbeteenden. Han har bara kissat inne två gånger hittintills, sedan han flyttade in. Han sover tyst och snällt hela natten, om han bara får en skål med frukost strax före kl 6. Sedan sover han oftast till 8-tiden. Väldigt skönt, när man har en annan liten terrorist i färskt minne. Där skulle det bara sovas 2-3 timmar i sträck, sedan var det TRÅKIGT!!! Tur att de finns i olika modeller...
En bra dag
Igår hade vi en rolig dag. På förmiddagen träffades vi ett gäng och tränade lite sök. Dex hade kul... Trots att ena figgen hamnade väldigt långt fram, och den andra väldigt långt bak. Jag stod nånstans på mitten och skickade snett och vint. Men Dex sprang dit jag pekade, duktig som hon är. Till slut tappade vi helt figgen som var för långt bak, så då blev det tomt på ena sidan. Och husse på den andra (gissa själva vilken sida Dex favoriserade...). Även Ikke fick 4 skick på husse, med ljud- och bildretning. Ca 30 meters djup, och korvbelöning. Han sprang så fort hans små ben kunde, i oländig terräng. Han ger ju inte sig direkt, bara för att han inte kommer över en stock i första taget. Trägen vinner!
På kvällen hängde vi med Anna på räddningsträning. Dexi är en klar naturbegåvning på detta område (också... tihi). Hon tycker det är så otroligt kul, och svansen går som en propeller hela tiden hon arbetar. Det ser ibland ut som om hon bara springer runt på måfå, men är ändå så klockren på att plocka vittringar när hon får dem i näsan. Igår fick hon 4 figgar, och alla var för lätta. Synd att hon inte får vara både bevakningshund, räddningshund och skyddshund... Ikke var givetvis också med. Han och Annas valp Axxa (15 veckors schäfervalp) röjde runt när de stora hundarna hade tränat klart. Han var jätteduktig och inte alls berörd av miljön. Jag är verkligen jättenöjd med lillkillen (även om det ver en riktigt tröttpestig liten valp på kvällen, men skyll mig själv).
Idag, däremot, har Ikke haft allt annat än en bra dag. Både kloklippning och vaccinering... Roligare kan man ha - BLÄÄÄ!!
På kvällen hängde vi med Anna på räddningsträning. Dexi är en klar naturbegåvning på detta område (också... tihi). Hon tycker det är så otroligt kul, och svansen går som en propeller hela tiden hon arbetar. Det ser ibland ut som om hon bara springer runt på måfå, men är ändå så klockren på att plocka vittringar när hon får dem i näsan. Igår fick hon 4 figgar, och alla var för lätta. Synd att hon inte får vara både bevakningshund, räddningshund och skyddshund... Ikke var givetvis också med. Han och Annas valp Axxa (15 veckors schäfervalp) röjde runt när de stora hundarna hade tränat klart. Han var jätteduktig och inte alls berörd av miljön. Jag är verkligen jättenöjd med lillkillen (även om det ver en riktigt tröttpestig liten valp på kvällen, men skyll mig själv).
Idag, däremot, har Ikke haft allt annat än en bra dag. Både kloklippning och vaccinering... Roligare kan man ha - BLÄÄÄ!!
Duktiga hundar!
Idag har vi spårat. Dexi fick ett riktigt tjänstehundsspår. Det gick bland en massa kolonilotter hemma hos oss. Mycket grus, asfalt, och lite skog. Ett parti hade jag gått i ett djupt vattenfyllt dike. Det var konstigt sa hon, och var tvungen att kontrollera både tre och fyra gånger att spåret verkligen gick I vattnet. Sedan försökte hon följa spåret, medan hon gick i gräset i dikeskanten, men det gick ju inte, kom hon fram till, så det var bara till att plaska i. Kul att se! Sedan gick spåret ut på en leråker, och det var också konstigt, men var mycket lättare att ställa om sig till. Hon var ren och fin när vi kom tillbaka till bilen... Men SÅÅÅÅ duktig!
Lillkillen fick också spåra. Jag hade lagt två spår om vardera ca 40 m med slut till honom. Hade struntat i att förenkla för honom idag, utan gått med vanliga steg, utan korv i spåret. Första spåret blev med störning, eftersom en skällig ung terv råkade passera på promenadvägen bredvid. Ikke stannade upp precis efter upptaget och stod och tittade på den gapiga terven, och fortsatte sen med spåret som om inget hade hänt. Tuffade på ända fram till slutet, som var en boll. Rolig, var den... Det andra spåret gick ännu bättre. Det blev ett spårupptag à la försvarsmaktshund, även om det inte var planerat så. Vi kom gåendes längs en stig, och plötsligt sa Ikke "Här går ett spår!" och plockade det åt rätt håll. Vad ska det bli av denna lilla kille?? Spårade klockrent, tog min 90 graders vinkel utan att tveka, och hittade sin boll. Mycket lyckat. Jag är glad att jag inte fick honom som första hund, för då hade jag inte lärt mig ett dugg om att utbilda spårhundar...
Under kvällen har vi varit och kört skydd igen. Dexi gör fortsatt bra ifrån sig i korgarbetet. Några riktigt fina upphopp gjorde hon också (även om ett höll på att hamna i Andreas ansikte...) Ikke var med och tittade på medan de andra körde. Han hade mer än gärna hjälpt till idag. Morrade åt Andreas när han smög på en annan hund. Gott gry i lilla killen.
Lillkillen fick också spåra. Jag hade lagt två spår om vardera ca 40 m med slut till honom. Hade struntat i att förenkla för honom idag, utan gått med vanliga steg, utan korv i spåret. Första spåret blev med störning, eftersom en skällig ung terv råkade passera på promenadvägen bredvid. Ikke stannade upp precis efter upptaget och stod och tittade på den gapiga terven, och fortsatte sen med spåret som om inget hade hänt. Tuffade på ända fram till slutet, som var en boll. Rolig, var den... Det andra spåret gick ännu bättre. Det blev ett spårupptag à la försvarsmaktshund, även om det inte var planerat så. Vi kom gåendes längs en stig, och plötsligt sa Ikke "Här går ett spår!" och plockade det åt rätt håll. Vad ska det bli av denna lilla kille?? Spårade klockrent, tog min 90 graders vinkel utan att tveka, och hittade sin boll. Mycket lyckat. Jag är glad att jag inte fick honom som första hund, för då hade jag inte lärt mig ett dugg om att utbilda spårhundar...
Under kvällen har vi varit och kört skydd igen. Dexi gör fortsatt bra ifrån sig i korgarbetet. Några riktigt fina upphopp gjorde hon också (även om ett höll på att hamna i Andreas ansikte...) Ikke var med och tittade på medan de andra körde. Han hade mer än gärna hjälpt till idag. Morrade åt Andreas när han smög på en annan hund. Gott gry i lilla killen.
Bläää...
Fy bubblan vad det är trist att vara magsjuk! Började känna mig risig igår kväll, och det var definitivt inte bra att försöka äta frukost imorse! Jag som skulle varit på upprop på ny kurs idag. Fick spendera förmiddagen på toaletten istället. Det värsta, tycker jag, är att jag fortfarande kan bli hungrig i allt elände. Försöker man då äta nåt, så får man ganska snabbt ångra det. Nu framåt kvällen börjar det dock kännas bättre (så länge jag inte äter, i alla fall). Klarade till och med att gå en promenad med hundarna, utan att det blev panik. Dexi har inte alls förstått vitsen med att bara vara hemma och ligga på soffan hela dagen. Hoppas jag klarar att spåra lite med dem imorgon. Måste ju kolla om det var nybörjartur med Ikke!
Ja, Ikke har fått sina hästar varma ikväll. Jag bestämde mig för att nu får det vara slut på s k smekmånad, för en liten herre har börjat ta för sig alldeles för mycket. Han har börjat visa rätt mycket dominans, och morrar och hugger mot mig om han har något gott, eller roligt. Jag har med mjuka metoder försökt visa att jag inte konkurrerar med honom, men det har inte gått hem. Så idag konfronterade jag honom istället. Jag kan ju avslöja att lillkillen inte är vek för fem öre... En lustiger dans blev det, i olika omgångar, och det verkar som om han accepterar att jag vann matchen idag. Får se hur det blir nästa gång det serveras grisöra... Jag har helt klart fått nåt att bita i där! Ska bli kul.
Ja, Ikke har fått sina hästar varma ikväll. Jag bestämde mig för att nu får det vara slut på s k smekmånad, för en liten herre har börjat ta för sig alldeles för mycket. Han har börjat visa rätt mycket dominans, och morrar och hugger mot mig om han har något gott, eller roligt. Jag har med mjuka metoder försökt visa att jag inte konkurrerar med honom, men det har inte gått hem. Så idag konfronterade jag honom istället. Jag kan ju avslöja att lillkillen inte är vek för fem öre... En lustiger dans blev det, i olika omgångar, och det verkar som om han accepterar att jag vann matchen idag. Får se hur det blir nästa gång det serveras grisöra... Jag har helt klart fått nåt att bita i där! Ska bli kul.
Bilder
Här är lite bilder från hans första vecka hos oss. Just nu står öronen åt alla håll och kanter, så han har bett mig att inte lägga ut hans dagsform på nätet. Fåfäng, visst... Får se om jag smyger dit nån sen, när han har somnat om...
Det var det jag trodde!
Igår spårade Ikke för första gången i sitt 12 veckor långa liv. Kan säga att jag bara gick och gapade bakom honom... Vilken spårstjärna! En riktig naturbegåvning. Hade lagt ett ca 50 m långt spår med lite korv i och en godisburk som slut. Gått med myrsteg på en lövbädd i skogen. Redan innan vi kom fram till spåret hade han vindat in det, och gick på som värsta elithunden. Ramlade in i spårkärnan, satte ner näsan, och bara tuffade på. Har aldrig sett på maken... Tappade spåret en gång, slog med en halv meters radie, hittade spåret igen (en vinkel) och så bar det iväg. Så klockrent spårarbete! Låg näsa hela tiden, och sansat tempo. Aldrig sett något liknande på en 12-veckors valp. Ska bli oerhört spännande att utveckla spåret tillsammans med honom.
Även Dexi fick ett spår, ca 400 m och 5 minuter gammalt, med så mycket svårigheter matte bara kunde hitta på och terrängen erbjöd. Där gick det undan. Var glad att det bara var 400 m, för längre hade jag inte orkat... Men hon spårade jättefint, och redde ut alla mina klurigheter, med ett nästan hånfullt uttryck i ansiktet. "Var det allt du hade att komma med, tant?? Försök inte lura MIG, för JAG har en näsa..." Sedan träffade vi några från bevakningen och körde en patrullstig. Dex plockade figgen redan vid starten, långt innan figgen började agera (ljudfigurant). Släppte den dock snabbt, så vi började patrullera, och efter 20 m markerade hon igen (figgen skulle agera efter 200 m, så vi hade ganska långt kvar, men man måste ju andas, även som figurant...). Släppte dock igen, men gjorde en klockren markering så fort figgen startade sedan. Höll i jättefint och länge. Nästa gång vi kör, ska jag se om jag inte kan få henne att jobba med de tidiga markeringarna, istället för att släppa dem. Hon är ju ruskigt vaksam och alert, så bevakning passar henne som handen i handsken.
I helgen har vi även haft besök av mina föräldrar från Halmstad. Kan ju inte påstå att hundarna skötte sig exemplariskt direkt... Vi hade Pillis hemma, så hon var instängd i ett rum, Ikke var i köket bakom galler, och Dexi fick röra sig fritt. Kan bara tänka mig hur det ser ut om man kommer in utifrån. Vilket kaos... Dexi var jätteglad och uppspelt, och tiggde uppmärksamhet hela tiden. Ikke var riktigt tröttpestig, som bara en mallevalp kan vara, och tyckte det var jätteroligt att terrorisera mina föräldrar. Kan säga att nu, när de åkt hem igen, så är det en liten kille som sovit fem timmar i sträck, utan att ens vara ute och kissa... Och han ser inte ut att vilja vakna än på ett bra tag! Hoppas bara att han sover inatt ändå...
Även Dexi fick ett spår, ca 400 m och 5 minuter gammalt, med så mycket svårigheter matte bara kunde hitta på och terrängen erbjöd. Där gick det undan. Var glad att det bara var 400 m, för längre hade jag inte orkat... Men hon spårade jättefint, och redde ut alla mina klurigheter, med ett nästan hånfullt uttryck i ansiktet. "Var det allt du hade att komma med, tant?? Försök inte lura MIG, för JAG har en näsa..." Sedan träffade vi några från bevakningen och körde en patrullstig. Dex plockade figgen redan vid starten, långt innan figgen började agera (ljudfigurant). Släppte den dock snabbt, så vi började patrullera, och efter 20 m markerade hon igen (figgen skulle agera efter 200 m, så vi hade ganska långt kvar, men man måste ju andas, även som figurant...). Släppte dock igen, men gjorde en klockren markering så fort figgen startade sedan. Höll i jättefint och länge. Nästa gång vi kör, ska jag se om jag inte kan få henne att jobba med de tidiga markeringarna, istället för att släppa dem. Hon är ju ruskigt vaksam och alert, så bevakning passar henne som handen i handsken.
I helgen har vi även haft besök av mina föräldrar från Halmstad. Kan ju inte påstå att hundarna skötte sig exemplariskt direkt... Vi hade Pillis hemma, så hon var instängd i ett rum, Ikke var i köket bakom galler, och Dexi fick röra sig fritt. Kan bara tänka mig hur det ser ut om man kommer in utifrån. Vilket kaos... Dexi var jätteglad och uppspelt, och tiggde uppmärksamhet hela tiden. Ikke var riktigt tröttpestig, som bara en mallevalp kan vara, och tyckte det var jätteroligt att terrorisera mina föräldrar. Kan säga att nu, när de åkt hem igen, så är det en liten kille som sovit fem timmar i sträck, utan att ens vara ute och kissa... Och han ser inte ut att vilja vakna än på ett bra tag! Hoppas bara att han sover inatt ändå...
Vilket humör...
Jag ska nog anmäla Ikke till en kurs. "Anger management" vore nog nåt för honom... Att man kan bli så frustrerad bara för att nåt inte går ens väg tillräckligt snabbt?!? Vad månne detta lilla pyre utvecklas till... Men han börjar i alla fall bli bättre på att lugna ner sig. Jag blir ju inte så imponerad av hans små utbrott, utan väntar tills han sätter sig ner, och lugnar sig, så får han som han vill sen (få sin mat, bli lös-släppt, få komma ut genom dörren etc)
Han kommer bli en jättebra skallhund i söket, tror jag (och det kan nog grannarna hålla med om...) Svårt det där, man vill ju inte belöna honom för att står och gapar i tid och otid, men det är svårt att bara strunta i honom när man har grannar som redan är negativa till våra hundar. Och att gå på honom för att få honom att sluta är liksom fel metod just nu. Det blir inte direkt bättre av det...
Igår fick Dexi träffa Andreas för lite "massage" (med munkorgen). Det tyckte hon var roligt. Hon har verkligen börjat gå kalas i munkorgen nu. Hon har släppt sin armfixering, och satsar allt mot kroppen nu. Även mitt i bröstet på Andreas. Mot slutet av passet körde vi lite modprov. Vi testade ett regelrätt, där Andreas vände upp och mötte henne efter att jag skickat henne. Kan ju avslöja att hon inte var ärmfixerad där heller, för hon var på väg att ta den andra armen... Han fick slänga sig undan när hon var i luften... Hon har ju haft en tendens att gå mot kroppen även i modprovet, så han har fått skydda sig med ärmen och ta ner henne på fel sida. Hunden gör ju egentligen inte fel, men det kan ju bli svårt att hitta folk som vill figga för henne, om hon biter var som helst. Får skaffa heldräkt till figgarna...
Jag SKA lägga ut bilder på lilla mmonstret, men har stött på lite problem. Min egen dator har lagt av, och husses dator saknar mjukvara till min kamera. Så jag måste fixa till det först. Ber om ursäkt till alla nyfikna... Men - all good things to those who wait - eller hur?
Han kommer bli en jättebra skallhund i söket, tror jag (och det kan nog grannarna hålla med om...) Svårt det där, man vill ju inte belöna honom för att står och gapar i tid och otid, men det är svårt att bara strunta i honom när man har grannar som redan är negativa till våra hundar. Och att gå på honom för att få honom att sluta är liksom fel metod just nu. Det blir inte direkt bättre av det...
Igår fick Dexi träffa Andreas för lite "massage" (med munkorgen). Det tyckte hon var roligt. Hon har verkligen börjat gå kalas i munkorgen nu. Hon har släppt sin armfixering, och satsar allt mot kroppen nu. Även mitt i bröstet på Andreas. Mot slutet av passet körde vi lite modprov. Vi testade ett regelrätt, där Andreas vände upp och mötte henne efter att jag skickat henne. Kan ju avslöja att hon inte var ärmfixerad där heller, för hon var på väg att ta den andra armen... Han fick slänga sig undan när hon var i luften... Hon har ju haft en tendens att gå mot kroppen även i modprovet, så han har fått skydda sig med ärmen och ta ner henne på fel sida. Hunden gör ju egentligen inte fel, men det kan ju bli svårt att hitta folk som vill figga för henne, om hon biter var som helst. Får skaffa heldräkt till figgarna...
Jag SKA lägga ut bilder på lilla mmonstret, men har stött på lite problem. Min egen dator har lagt av, och husses dator saknar mjukvara till min kamera. Så jag måste fixa till det först. Ber om ursäkt till alla nyfikna... Men - all good things to those who wait - eller hur?
Karriären påbörjad!
Så har då Ikke gjort sitt första framträdande som sökhund. Med beröm godkänt, måste en stolt matte erkänna... Fast ska sanningen fram, så krävdes det inte så mycket av honom. Full synretning, och 8-9 meters djup på figgen. Men vad kan man kräva av en 11-veckors? Han rultade fram, över stock och sten, och åt glatt sina köttbullar. Första skicket var med en liten tvekan halvvägs, men de 2 andra var med full fart (så mycket full fart man nu kan få på så där korta, stabbiga ben...).
Dexi tyckte det var SÅÅÅÅ orättvist att lillbrorsan fick börja. Hon var tokladdad, även för att vara Dexi (och då är det mycket...) Jag utfärdade varning över radion till figgarna, så att de skulle vara beredda på anstormningen. Första figgen plockade hon i vinden redan från stigen, och låg som ett streck i luften ut i terrängen. Lekte som en tok med stackars Anna, som hade svårt att hänga med henne. Bra jobbat, Anna!! Fortsatte sedan i samma fart hela banan, vilket var kul att se. Även när jag plockat in figgar och körde tomt, gick det med bra fart. Hon kanske behöver lite konkurrens för att plocka fram det där lilla extra, som jag annars saknat i söket på henne. Hon skötte sig i övrigt jättebra. Fint djup, och bra framslag. Synd att det inte finns några söktävlingar nu, för nu börjar hon kännas riktigt fin i söket igen.
I övrigt så gör Ikke framsteg varje dag, tycker jag. Han blir mer och mer hemtam. Han och Dexi kan leka jättefint nu, även om han ibland blir så pestig att hon säger till honom. Men då lyssnar han snällt och lugnar sig. Skönt att kommunikationen funkar mellan dem. Jag vet ju en annan liten mallevalp vi hade för ca 3 år sedan som inte lyssnade på någon, hund eller människa... Gissa vem?
Han är ganska hård i psyket, och det är inte så mycket som berör honom. Jag råkade trampa honom på tassen med min stora grova stövel när vi var ute. Han följde ett spår av nåt slag. Han skrek till, men lyfte inte ens näsan från marken, när jag trampade på honom. Tittade inte ens på mig... Lite skillnad från Dexi, som tror hon gjort nåt fel, när man råkar trampa henne. Humör har han också, lille parveln. Han berättar högljutt när något inte går som han tänkt sig. Oftast är ju matte medverkande i de situationerna... T ex när det är matdags, och man inte får springa fram direkt och börja äta, utan måste sitta fint och vänta på ett "varsågod". Kan säga att vi inte är där ännu, men han har slutat bita mig i benen för att försöka få mig att tappa matskålen...
Den här veckan måste jag tentaplugga, inför stortenta på fredag. Men sen, ska vi minsann ut och träna massor, både Dexi och Ikke. Kul, ska det bli!
Dexi tyckte det var SÅÅÅÅ orättvist att lillbrorsan fick börja. Hon var tokladdad, även för att vara Dexi (och då är det mycket...) Jag utfärdade varning över radion till figgarna, så att de skulle vara beredda på anstormningen. Första figgen plockade hon i vinden redan från stigen, och låg som ett streck i luften ut i terrängen. Lekte som en tok med stackars Anna, som hade svårt att hänga med henne. Bra jobbat, Anna!! Fortsatte sedan i samma fart hela banan, vilket var kul att se. Även när jag plockat in figgar och körde tomt, gick det med bra fart. Hon kanske behöver lite konkurrens för att plocka fram det där lilla extra, som jag annars saknat i söket på henne. Hon skötte sig i övrigt jättebra. Fint djup, och bra framslag. Synd att det inte finns några söktävlingar nu, för nu börjar hon kännas riktigt fin i söket igen.
I övrigt så gör Ikke framsteg varje dag, tycker jag. Han blir mer och mer hemtam. Han och Dexi kan leka jättefint nu, även om han ibland blir så pestig att hon säger till honom. Men då lyssnar han snällt och lugnar sig. Skönt att kommunikationen funkar mellan dem. Jag vet ju en annan liten mallevalp vi hade för ca 3 år sedan som inte lyssnade på någon, hund eller människa... Gissa vem?
Han är ganska hård i psyket, och det är inte så mycket som berör honom. Jag råkade trampa honom på tassen med min stora grova stövel när vi var ute. Han följde ett spår av nåt slag. Han skrek till, men lyfte inte ens näsan från marken, när jag trampade på honom. Tittade inte ens på mig... Lite skillnad från Dexi, som tror hon gjort nåt fel, när man råkar trampa henne. Humör har han också, lille parveln. Han berättar högljutt när något inte går som han tänkt sig. Oftast är ju matte medverkande i de situationerna... T ex när det är matdags, och man inte får springa fram direkt och börja äta, utan måste sitta fint och vänta på ett "varsågod". Kan säga att vi inte är där ännu, men han har slutat bita mig i benen för att försöka få mig att tappa matskålen...
Den här veckan måste jag tentaplugga, inför stortenta på fredag. Men sen, ska vi minsann ut och träna massor, både Dexi och Ikke. Kul, ska det bli!