dexi & ikke

Vad kul det var!! Ruinsök var ju Poppans grej! Efter att ha haft lite svårigheter med att hitta rätt i Rosersberg, tack vare en förvirrad vägbeskrivning från Anna, så var vi slutligen framme. Området inbjuder till en massa kul. Först körde Camilla med sin lånehund Vempa, en liten BC på 8 (tror jag) månader. Efter honom var det terven Zebbes tur. Han var lite fånig och tyckte det var läskigt med ruinerna, men jobbade på så gott han kunde. När så grabbarna hade kört, var det dags för en höglöpande Dexi. Hon störtade som vanligt ut ur bilen, undrandes var det var för kul ställe. Hon ville som vanligt hälsa på alla hon kände igen, och som vanligt fick hon inte hälsa på nån. Men det gör ju inte henne mindre glad. När jag klätt på henne sökskynket, så gick vi längs ruinerna, så att hon skulle få vind på Mange, som gömt sig. Första skicket var så klockrent. Hon fick vittringen i näsan, och bara gled iväg, mycket målinriktad. Första skicket tyckte hon det var lite konstigt att balansera bland ruinerna, men sedan var det inga problem. Man såg tydligt hur vittringen studsade bland byggnaderna, för det var inte helt lätt att hitta rätt, trots att man hade vittringen i näsan. Hon skötte sig i alla fall ypperligt, och hon hade mycket roligt. Tror inte svansen slutade vifta någon gång. Även om det blev mörkt, så jobbade hon på. 5 figgar fick hon totalt, men hon fick verkligen jobba för dem... Det var tydligt att hon inte hade rutin på arbetet, för hon hade svårt att komma på att man ibland måste gå runt, för att komma åt figgen. Men man kan ju inte kräva så mycket första gången. Efter Dexi var det Robban och Birre, en flat, som verkade kunna jobba trots frestande löpdofter. Sist ut i mörkret var Anna med Fara, som numera titulerar sig räddningshund, så hon är ju rutinerad bland ruinerna. Tyvärr såg jag inte hur Anna jobbade med henne, eftersom jag låg figge. Men Anna var i alla fall nöjd, och Faran verkade ha kul, så det gick nog bra för dem.

Tack Anna för att vi fick följa med, hoppas att det blir fler gånger!

Idag var det skyddsträning igen. Dexi var lite loj, som hon numera är i de flesta grenar. Hon gick i alla fall ganska bra, men hon satsade inte helhjärtat. Jag ser fram emot att löp och skendräktighet är över, så jag får tillbaka min Spexa igen. Mitt lilla Pesto...

Efter skyddet så la jag ett spår. Ganska kort, 400 m eller nåt. Tack vare snön så hade jag ett facit, när jag sen släppte på henne. Det var intressant att se hur noggrann hon var. Det trodde jag faktiskt inte. Max 3 dm ifrån spårkärnan, sen kände hon att hon inte var riktigt i spåret, och sökte sig tillbaka. En spetsvinkel gick hon över med ett steg, sen vinklade hon klockrent. Duktig hund!! Hon fick en liten intensitetsökning när spåret följde ett färskt kaninspår, men kom väldigt fort på att mitt spår nog var roligare. Jag jublade för mig själv, där jag gick och slogs mot alla grenar i ansiktet.

Imorgon är det sökträning. Mycket att göra för liten Poppa, men då trivs hon!!

Löptikar!!! Vad ska man ha dem till?? Inte kan de spåra, inta kan de lyda, inte kan de hitta saker i uppletanderutan... Hela Dexis näsa verkar vara igenproppad med hormonsnor. Samtidigt som hon har jättesvårt att koncentrera sig och jobba, så är hon hetare än någonsin. Magnus blev av med några fingrar igår när han satt figge i söket... Till och med han tyckte Poppan var lite intensiv när hon kom farande. Vad ska då inte Annas stackars kille tycka, som figgade för Poppan för första gången igår. Nästan lite elakt av min grupp att sätta ut honom i skogen åt Dex, det var ju första gången han följde med oss ut. Nu är han väl avskräckt för resten av livet. Uppletande, som alltid varit en favorit hos Dex, även om hon har lite för mycket spring i benen, fungerar inte över huvud taget just nu. Jag hoppas att det är löpet, och att det inte kommer vara så här för alltid... Trots 10 minuter i rutan hittade hon ingentig! Men hon fick ju lite motion i alla fall.

Pillis har ett annat sätt att hantera ett löp, därav hennes extranamn, Pilska Pillis... Hon försöker förföra Poppan på alla sätt. Så fort jag går ur rummet så hör man hennes klor på parketten, och det går inte att ta miste på vad klorna gör... Man behöver bara nudda hennes ländrygg för att hela hunden ska skjuta rygg och frysa i positionen. Än så länge står svansen rakt upp i alla fall, men snart viker hon väl undan den lite kokett istället. Själv går hon runt och stryker ryggen mot allt som är tillräckligt lågt. Skrubbar ryggen mot soffan som en björn med löss... Pilska Pillis...

Imorgon börjar min termin. Efter att ha varit hemma med ett självständigt projekt sedan slutet av november, så känns det lite ångestfyllt att behöva sitta i morgonrusningen igen, på vägen till KS. Hundarna får vänja sig vid långa timmar i bilen igen. Magnus får börja åka kommunalt hem från jobbet på kvällarna... Kanske ska sluta skolan och bli hemmafru, så att jag kan ta hand om all markservice istället!

... så har vår passerat bäst-före datum! Skulle återuppta träningen av transporter idag på skyddet. Dexi har ju bara blivit uppgasad nu under de senaste veckorna, så nu var det dags att kolla av lydnaden, tyckte Andreas. Hmmm... det kunde vi ju låtit bli, tycker jag! Vadå, fot?? Har aldrig hört! Jag vill ju bitas! var det nån som sa... och gjorde. Våra tidigare så fina transporter var som bortblåsta. Nu fick vi lite grann börja om, fast med en hund som är mycket starkare mentalt, och ligger mycket högre i drift. Men det ska väl gå. Jag kan ju alltid skylla på att hon precis börjat löpa, och är lite tokig av alla hormoner. Om tre veckor har jag säkert kommit på en ny ursäkt...

Innan skyddet körde vi lydnad en timme. Det börjar kännas riktigt bra med de nya moment vi håller på att träna in. Kanske, kanske har jag löst våra krypproblem nu också. Hoppas...