dexi & ikke

Ibland är tikar bara för tråkiga! När de inte är totalt galna för att de löper, så är de sååååå sega bara för att de inbillar sig att valparna är på väg. Dexi har kommit in i skendräktighet nu. Ingenting fungerar som det ska. Hon är otroligt nonchalant och okoncentrerad, omotiverad, tråkig... I spåret hittar hon doftfläckar som är såååå väldigt mycket mer intressanta än spåret. I uppletanderutan hittar hon bajs som hon nöjt står och mumsar på. På appellplan vill hon helst bara ligga och tugga på sin boll...

-VEM HAR STULIT MIN HUND???

Jag vill ju träna massor... Men inte hon... Eller rättare sagt, hon hoppar och studsar lika mycket som förut när vi ska träna, men det är ju bara kul i 2 minuter. Hoppas hon tar sig samman snart igen, för det här går ju inte!

I måndags höll Pillis på att bli av med ett öga! Jag hade kommit hem, tagit ut hundarna från bilen, och skulle bara kissa dem lite snabbt vid parkeringen hemma. En gubbe kommer fram och börjar prata med oss. Dexi blir jätteglad och vill hälsa, och det får hon ju INTE tycker Pillis, som flyger på henne med ett avgrundsvrål. Båda två är ju kopplade, så jag hänger Pillis i kopplet, så att hon varken får luft eller fotfäste (nästan det enda sättet att bryta henne på), och säger åt Dex att sluta. Släpper ner Pillis, som flyger på igen. Dumma hund... När jag till slut får isär dem, så tittar Pillis upp på mig, och hela hennes ena öga är alldeles igenblodat. Blod rinner ner från både yttre och inre ögonvinkeln, och hon blinkar och kisar, och har ont. Får upp henne i lägenheten och sköljer ögat, och föröker titta hur mycket som är skadat. Som tur var så var bara nedre ögonlocket trasigt. Ögat var helt! Pust... Trodde att det skulle bli veterinär och operation och enögd hund, så som hon såg ut...

Händelsen har väl fått oss att tänka till lite. Sårskador är ju lätta att bortse ifrån, de läker ju, men att förlora ett öga? Dex och Pillis går verkligen inte ihop! Är det värt att riskera så stora skador?? Så just nu lutar det åt att Pillis får flytta hemifrån... Hur ska vi klara oss utan en liten gris hemma?? Vem ska nu snarka på nätterna och äta upp alla dammråttorna hemma... Hoppas vi hittar en lösning som blir till allas bästa.

Först och främst, tack för alla grattisar. Det värmer!

Här har livet gått vidare. Inte mycket ändras bara för att man har fått en elithund i hemmet... Jag är givetvis fylld av stolthet, eftersom jag aldrig förr tävlat högre än appellklass med någon hund. Dexi har haft lite vilovecka, eftersom jag haft många långa dagar i plugget under veckan. I torsdags följde hon och Pillis med husse till landet över dagen. Givetvis hann de med att slåss, så det var en trasig Dex som kom hem... Dumma Pillis! Bita mattes lilla hund... Därmed blev det några vilodagar till.

Idag var det bevakningskurs igen. Husse var ledig, så han följde med ut i skogen tillsammans med Pillis. Pillis fick vara med och lägga spår till Dex, och satt i basen resten av dagen. Hon såg ut att trivas vid sitt träd.

Dex fick två spår. Det ena hade en kursdeltagare lagt till henne, det andra skulle bli ett färskt spår efter husse och Pillis. Tyvärr missförstod husse och jag varandra när han blev dirigerad till ett område, så det vart alldeles fel. Precis där jag sa att det inte skulle gå, där började det... Jag hittade en snitsel en bit bort, där jag trodde att jag skulle släppa på henne, men det visade sig att jag släppt henne på ett bakspår... Hon spårade ca 100 m, hittade en apport, men sen gick det inte längre. Jag förstod ingenting. Inte Dex heller. Vi bröt det spåret, och gick vidare till det andra som legat ca 90 minuter. Där spårade hon okoncentrerat och slarvigt, men löste det i alla fall till slut, men det var ju inte den duktiga spårhund jag är van vid. Undrar om hon inte är på väg in i skendräktighetens dimma i alla fall...

Efter spåren var det fast bevakning. Dex satt så att hon hela tiden fick vind av husse och Pillis i basen, men hon markerade fint ett par gånger i alla fall.

När vi var klara gick husse och jag för att samla ihop spåret som Dex bröt. Jisses, vad mycket fel jag hade antagit... Ska aldrig mer försöka ta ett spår utan att veta hur det börjar. Inte smart att komma in på mitten, och åt fel håll...

Haha!!! Vilken duktig hund jag har! Alla synder är förlåtna idag... Idag blev vi nämligen uppflyttade till elitklass spår!!!

Började dagen 03.45 imorse med ett vansinnigt oljud. Tog ett tag innan jag förstod att det var väckarklockan som föreslog att jag skulle masa mig upp... Åkte de 23 milen till sandviken och var där i god tid innan samlingen. Regnet öste ned friskt... Vi fick börja med platsliggning. Regnet var snällt nog att hålla upp just då, vilket uppskattas. Alla hundarna låg lugnt och fint. Sedan ut till spåren och lottning. Drog lott nr 7 av 8 startande. Typiskt min tur, jag som alltid vill ha 1:an på spårtävlingar... Nåja, domarna höll god fart, och väntan blev inte så lång. Påsläppet var struligt. Dexi trasslade in linan i små granar två gånger, så det vart tvärstopp. Lite bökigt att ta loss henne, samtidigt som hon försökte streta vidare. Vindade in spåret från långt håll, och var inte riktigt i spårkärnan när hon lämnade rutan. Jag stod kvar i rutan så länge jag kunde. När linan var fullt utmatad, stannade Dex och tittade på mig, ungefär som om hon undrade om inte jag skulle med. Så sätter hon ner näsan, och jag tar klivet ut ur rutan. I samma ögonblick ropar tävlingsledaren "Bakspår, tillbaks till rutan!" Hmmm, bra början... Vänder henne, och hon verkar tolka det som att jag inte är nöjd med spåret hon hittade, så hon fortsätter att leta spår, istället för att bara vända. Till slut kommer hon på att det enda som finns är det som hon hittade, och sen sätter hon iväg. Spårar lugnt och samlat för en gångs skull. Inte alls samma tokdrag som vanligt. Riktigt behagligt. Hon gjorde mig snabbt nervös, när jag märkte att vi följde en traktorväg med djupa spår av älgklövar och en hel del färsk spillning... Men hela hunden sa att den spårade, och inte var ute på dumheter, så hon fick hållas. Och ju fler pinnar vi hittade desto större blev mitt leende! Vi kom i mål med alla pinnar på 22 minuter. Duktigt för en liten vilt-idiot!

Sedan lydnad på en gång. Jag var beredd med ett helt gäng dubbelkommandon att använda vid behov för att rädda betyg, men behövde knappt använda något, till min stora förvåning! Hon kändes förvånansvärt samlad även här. Måste vara på väg in i skendräktighet... Både framåtsändandet och krypet, våra problemmoment, var helt ok. Tungapporten var lite äcklig, eftersom så många slemmat på den, så den släppte hon vid mina fötter när hon kommit in och satt sig. Annars betyg som jag helt klart är nöjd med.

Efter en kort lunch var det uppletande. En jättefin ruta hade de märkt upp. Jag började skicka uppe i vänstra hörnet. Första skicket hittade Dex nåt att spåra direkt ut ur rutan åt vänster. Jag stod och gapade en stund och undrade vad hon höll på med, men fann mig sen och kallade in. Hon kommer som ett skott, tack och lov! Nästa skick sprang hon åt rätt håll, och hittade sedan i rask takt 4 föremål. Inget tugg alls, utom på sista, som var en leksak. Klart på 2.33 minuter. Betyg enligt inlägget nedan.

Skönt att äntligen få utdelning för alla timmar ute i spårskogen. Nu ska vi ladda för debut i elitklass nästa år!

Betyg:

Fritt följ: 8,5 - 9
Ink m ställ: 8,5 - 7
Framåtsändande: 8,5 - 9
Krypande: 8,5 - 8
Skall: 9 - 9
Tungt föremål: 7 - 7 (äcklig, sa Dex)
Hopp: 10 - 9,5
Plats m skott: 10 - 10

Upptag: 6 - 6 (bakspår...)
Spårning: 10 - 10
Uppletande: 9,5 - 9,5

Summa 531,25 p

UPPFLYTTADE till ELIT!!!
2:a placering av 8.

Vi kan faktiskt skryta med att vi varit riktigt flitiga de senaste 2 veckorna. Träningen har funkat bra, Dexi har spårat flera 2 km-spår utan några som helst problem. Hon har klarat alla svårigheter jag så påhittigt funderat ut utan att ens tänka efter. Antingen är hon väldigt duktig, eller så är jag väldigt korkad, som inte kommer på tillräckligt svåra saker... Jag lämnar till er som känner oss att avgöra vilket! Ett spår har fastnat lite särskilt i minnet. 1,5 km långt, 9 föremål av olika material. Hon hittade samtliga förmål, men ändå kommer vi hem med bara 8 st. Hon åt nämligen upp ett! Glupska hund, får du ingen mat hemma?? En liten bit sämskskinn som hängt med sedan hon var 11 veckor gammal. Vi kampade lite med den som vanligt, hon fick vinna, och när jag letar i fickan efter en köttbulle, så börjar hon tugga på den. Loss, säger jag, gulp, säger hon, och så var den borta! Jaja, sämre saker än en liten skinnbit finns det ju att svälja... Undrar om den var behandlad med nåt, för hon har varit lite dålig i magen senaste dagarna?

Uppletandet har vi också dammat av. Det var ett tag sen. Första försöket var katastrofalt. Hon hittade snabbt alla, men plockade inget, utan bara sprang i vallningen. Då grälade jag faktiskt lite på henne... Andra försöket gick således MYCKET bättre! Första föremålet apporterades in redan efter 10 s, och sedan hittade hon resterande 4 snabbt och snyggt.

Idag har jag blivit skallad av vilddjuret. Mindre kul. Vi låg sked i soffan. Plötsligt rasar mitt prydligt staplade berg av disk i golvet ute i köket. Dexi flyger givetvis upp, och lyckas skalla mig i farten. Så nu har jag ett djupt jack i underläppen, som för övrigt är så svullen att jag ser den själv utan spegel... Jättekul att äta! Dreglar som om hela munnen blivit bedövad av tandläkaren. För att inte tala om hur skönt det är att få varm mat i det där jacket... Önskar nästan att hela munnen faktiskt HADE blivit bedövad...

Igår på skyddsträningen gjorde Dexi sitt absolut bästa fasttagande i munkorg någonsin! Sååååå snyggt! Vi stod alla och gapade av förvåning, för hon såg ut som om hon aldrig gjort annat. Stenhårt och lågt, mitt i ryggen. Riktig fullträff. Hon blev genast förlåten för dagens andra fadäser, med klockrent bakspår, olydnad på planen och race i uppletanderutan... Jag hoppas bara hon kommer ihåg hur hon gjorde det där suveräna fasttagandet, för det vill jag gärna se på tävling nästa gång!

I eftermiddag har vi ett digert schema, med spår, lydnad, uppletande, cykelmotion och bevakning... Bäst att sätta igång!

Idag var det bevakningskurs igen. Vi skulle träna spår och fast bevakning. Dexi var i den första gruppen som skulle spåra. Hon fick ett otroligt jobbigt spår i skog på hela 120 meter... Va, är vi redan klara, tyckte Dex när jag selade av henne, vi har ju precis börjat!! Nivån är lite olika i gruppen, och nu har alla fått börja om från början. Men hon fick ju ett spår på 2 km igår att bita i, så hon borde vara nöjd med helgen. Annars gick mesta tiden på kursen åt till att träna bas, vilket i princip innebär att hon sitter uppbunden vid ett träd, och jag sitter någon annanstans och fikar... Det går över förväntan för min lilla nippertippa, som jag trodde skulle leva rövare vid sitt träd, men hon sitter som ett tänt ljus. Jag hoppas dock att hon lär sig att man även kan leka släckt ljus, för nu kopplar hon inte direkt av vid trädet...

Sen testade vi en fast bevakning i 20 minuter. Vi satt där, alla 13 ekipagen, och tittade ut i skogen, och varken Dexi eller jag förstod riktigt vad vi gjorde. Hon trodde att det var pajastävling, så hon pussades, ville upp i knät eller lägga sig och klia ryggen mot gräset. Men hon får säkert grepp om det där också, så småningom.

Annars har vi varit flitiga med spåret under veckan. Det har gått bra för det mesta. Hon har lite svårt att gå från mjuka underlag till hårda, så det jobbar vi på. Enbart hårt spår går bra, men just bytet är svårt, av någon anledning.

Tjejjerna har äntligen löpt klart för den här gången, och jag lovar mig själv ännu en gång att Pillis inte ska löpa mer, utan kastreras. Det sa jag för ett halvår sedan också, så vi får se hur det blir den här gången... Hon blir enormt jobbig under löpen. Riktigt porrig. Men en kastration kostar ju en del, om det inte är för medicinska skäl, vilket det ju inte är i hennes fall. CSN kanske kan sponsra det hela??? Inte troligt, kanske...