Grattis Dexi!
Hipp hipp hurra, för 4-åringen idag!
Poppanloppan fyller faktiskt 4 år idag. Tänka sig... Om 1 månad blir hon den äldsta hunden som jag haft, och hon är redan den hund som jag haft längst. Vilket rekord!
Hon firar sin stora dag på solkusten i Halmstad, liggandes på gräset med ett tuggben. Snart blir det tårta, och lite senare blir det en tur till stranden och en stunds vattenlekar.
Vi hälsar också och grattar alla syskonen, och hoppas att de har det lika bra på sina kalas.
Poppanloppan fyller faktiskt 4 år idag. Tänka sig... Om 1 månad blir hon den äldsta hunden som jag haft, och hon är redan den hund som jag haft längst. Vilket rekord!
Hon firar sin stora dag på solkusten i Halmstad, liggandes på gräset med ett tuggben. Snart blir det tårta, och lite senare blir det en tur till stranden och en stunds vattenlekar.
Vi hälsar också och grattar alla syskonen, och hoppas att de har det lika bra på sina kalas.
Bilder från räddningsträningen
Lyckades ju även ha med kameran till senaste räddningsträningen.
Här är området vi tränar på.
Ikke samlar sig...
för att ge sig ut och söka.
Var kan de ha gömt sig??
Någon som ser husse??
Ikke får kampa med matte i väntan på att figgen trasslar sig ut.
Dexi har hittat Anna under en traktor. Tjohooo...
Var kan nästa figge ha gömt sig, tro?? Dex letar...
Aha! Han var bakom ryggen!!
Husse hittad i containern.
Dex kampar med spenat i nyllet... Nån som ser henne??
Poppan och husse roar sig kungligt!
Här är området vi tränar på.
Ikke samlar sig...
för att ge sig ut och söka.
Var kan de ha gömt sig??
Någon som ser husse??
Ikke får kampa med matte i väntan på att figgen trasslar sig ut.
Dexi har hittat Anna under en traktor. Tjohooo...
Var kan nästa figge ha gömt sig, tro?? Dex letar...
Aha! Han var bakom ryggen!!
Husse hittad i containern.
Dex kampar med spenat i nyllet... Nån som ser henne??
Poppan och husse roar sig kungligt!
Stilstudier
Har ju lovat bilder vid flera tillfällen. Här kommer några.
Först ut har vi "lilla" Ikke under en "Good-ear-day".
Fröken Dex gör sig söt...
För att sedan visa sitt rätta jag...
Vampyren Ikke i farten!
Först ut har vi "lilla" Ikke under en "Good-ear-day".
Fröken Dex gör sig söt...
För att sedan visa sitt rätta jag...
Vampyren Ikke i farten!
Sista natten för sommaren!
Hihi... Inatt jobbar jag sista natten för den här sommaren! Såååå skönt. Sen har jag semester fram till början av september. Måste ju njuta lite av sitt sista sommarlov. Tyvärr har jag haft lite för mycket utgifter i sommar, så för kassans skull hade det kanske varit bra att jobba mer... Men, man lever bara en gång!
Idag (eller tekniskt sett igår...) tränade hundarna lydnad igen. Ikke gjorde fortsatta framsteg med sin apportering. Kunde till och med använda plastapporten i stället för bara metallapporten, utan att den blev till flisor! Kanske finns hopp om den gossen, i alla fall... I övrigt så körde vi lite framförgående, hopp både ut och in, samt kryp. Han har verkligen en naturlig fallenhet för krypande. Fattade med en gång, vad jag ville. Bra position, bra teknik. Det som tagit Dexi 2,5 år att lära sig, och som fortfarande inte sitter till 100 %. Men å andra sidan lärde hon sig apportering under en eftermiddag...
Dex fick fritt följ, vinklar i kryp, fjärrdirigering och framåtsändande. Sen blev det även något hopp med apportering och sättande under gång. Har fått en konstig tanke om att försöka starta henne i trean nån gång... Hon var riktigt duktig idag. Tyvärr avbröts vår krypträning av en tant som plockade blommor i skogskanten bredvid planen. Dex blev så perplex att hon inte kom ihåg vad vi höll på med. Hon skulle bara ljudmarkera och berätta att det fanns en tant där... Bevakningsträningen har inte bara varit av godo! Nu har hon fantastiska förväntningar varje gång hon hör en människa i skogen.
Efter träningen hann vi med en promenad, innan det var dags att åka till jobbet. Hoppas i alla fall att träningen var till nytta, och att hundarna var lite snällare mot husse under kvällen... Det var ju huvudsyftet!
Imorgon (eller idag, tekniskt sett...) blir det spår för byrackorna. Kanske försöker klämma in en cykeltur för Dex också. Sen blir det premiär för våra nya leksaker... Ska nog ta med kameran, så ni kan få se vad vi har skaffat.
Idag (eller tekniskt sett igår...) tränade hundarna lydnad igen. Ikke gjorde fortsatta framsteg med sin apportering. Kunde till och med använda plastapporten i stället för bara metallapporten, utan att den blev till flisor! Kanske finns hopp om den gossen, i alla fall... I övrigt så körde vi lite framförgående, hopp både ut och in, samt kryp. Han har verkligen en naturlig fallenhet för krypande. Fattade med en gång, vad jag ville. Bra position, bra teknik. Det som tagit Dexi 2,5 år att lära sig, och som fortfarande inte sitter till 100 %. Men å andra sidan lärde hon sig apportering under en eftermiddag...
Dex fick fritt följ, vinklar i kryp, fjärrdirigering och framåtsändande. Sen blev det även något hopp med apportering och sättande under gång. Har fått en konstig tanke om att försöka starta henne i trean nån gång... Hon var riktigt duktig idag. Tyvärr avbröts vår krypträning av en tant som plockade blommor i skogskanten bredvid planen. Dex blev så perplex att hon inte kom ihåg vad vi höll på med. Hon skulle bara ljudmarkera och berätta att det fanns en tant där... Bevakningsträningen har inte bara varit av godo! Nu har hon fantastiska förväntningar varje gång hon hör en människa i skogen.
Efter träningen hann vi med en promenad, innan det var dags att åka till jobbet. Hoppas i alla fall att träningen var till nytta, och att hundarna var lite snällare mot husse under kvällen... Det var ju huvudsyftet!
Imorgon (eller idag, tekniskt sett...) blir det spår för byrackorna. Kanske försöker klämma in en cykeltur för Dex också. Sen blir det premiär för våra nya leksaker... Ska nog ta med kameran, så ni kan få se vad vi har skaffat.
Lydnad
Ikväll hann vi med lite lydnad innan jobbet. Ikke blev så glad att hann formligen tjöt i bilen, när vi svängde in på parkeringen vid klubben. Att det kan vara så kul att tvingas lyda matte??? För även om jag tränar väldigt mycket med positiva förstärkningar, så är det ändå så att en liten spoling som Ikketikk måste tvingas ibland... Han har liksom rätt mycket egen vilja!
Vi fortsatte med apporteringsträning. Fick ett mindre genombrott idag, då han lyckades sätta sig med apporten i munnen utan att släppa. Dessutom upprepade han bravaden ännu en gång! Mycket lycklig matte!! Dock ganska snabbt mindre lycklig, när Ikke i sin jakt på brandslangen i min hand, lyckas begrava sin ena hörntand djupt i handen... Blodet flödade... Sedan ännu mindre lycklig, när jag kampandes med den andra handen, lyckas få en nagel uppfläkt av monstret. Så nu sitter jag med en värkande hand i högläge, och en halv blånagel på den andra... Det kostar att träna hund!
Men nog om det. Träningen kunde jag fortsätta en timme efter bettet, sedan försvann funktionen i handen, i takt med att smärtan ökade. Under den timmen slipade jag tempoväxlingar och halter med Ikke. Lite framförgående, och lite ren lydnad med mer krav, som att kunna gå fot med kontakt, trots att matte slängt iväg brandslangen åt andra hållet. Svårt... Blev lite hopp också. Har hittills mest tränat återhopp, och inte så mycket uthopp än. Han var riktigt duktig idag, trots att några andra körde skydd på planen bredvid. Han vill jättemycket, och har bara ögon för mig (och metallapporten, som är sååå rolig...)
Dexi fick börja med metallapportering över hinder. Strålande!!! Kunde inte önska mer tempo. Lite svårt med avlämnandet, eftersom hon inte gillar att metallen skramlar så mellan tänderna, men det ska vi jobba på. Sen tränade vi på högt tempo i inkallningen, vilket gick jättebra. Snart ska jag nog lägga in ställandet och läggandet igen. Men då är jag förmodligen tillbaka i eye-andet. Svår balansgång! Framåtsändande gjorde vi också. Jättefin växling. Måste snart börja sätta ihop momentet igen, för hon gick ner sig av att få göra hela. Har ju belönat växlingarna ett tag nu, så bollen har kommit rätt snabbt. Men vi har ju inte direkt nån tävling inplanerad ännu, så vi har tid på oss att fnula... Lite kryp hann vi med också. Tekniken är fortsatt bra. Idag var kontakten lite si och så. Fick påminna henne om att jag fanns... Dock var hon med bra i halterna. Tränade lite vinklar också. Sen tyckte Dex att det var nog, för hon tog sin boll med sig in i skuggan. Och det var nog ett bra beslut, för min hand började göra riktigt ont.
Väl hemma hade husse varit och hämtat våra nya leksaker... Får se om jag vågar berätta vad det är efter premiärturen i helgen...
Vi fortsatte med apporteringsträning. Fick ett mindre genombrott idag, då han lyckades sätta sig med apporten i munnen utan att släppa. Dessutom upprepade han bravaden ännu en gång! Mycket lycklig matte!! Dock ganska snabbt mindre lycklig, när Ikke i sin jakt på brandslangen i min hand, lyckas begrava sin ena hörntand djupt i handen... Blodet flödade... Sedan ännu mindre lycklig, när jag kampandes med den andra handen, lyckas få en nagel uppfläkt av monstret. Så nu sitter jag med en värkande hand i högläge, och en halv blånagel på den andra... Det kostar att träna hund!
Men nog om det. Träningen kunde jag fortsätta en timme efter bettet, sedan försvann funktionen i handen, i takt med att smärtan ökade. Under den timmen slipade jag tempoväxlingar och halter med Ikke. Lite framförgående, och lite ren lydnad med mer krav, som att kunna gå fot med kontakt, trots att matte slängt iväg brandslangen åt andra hållet. Svårt... Blev lite hopp också. Har hittills mest tränat återhopp, och inte så mycket uthopp än. Han var riktigt duktig idag, trots att några andra körde skydd på planen bredvid. Han vill jättemycket, och har bara ögon för mig (och metallapporten, som är sååå rolig...)
Dexi fick börja med metallapportering över hinder. Strålande!!! Kunde inte önska mer tempo. Lite svårt med avlämnandet, eftersom hon inte gillar att metallen skramlar så mellan tänderna, men det ska vi jobba på. Sen tränade vi på högt tempo i inkallningen, vilket gick jättebra. Snart ska jag nog lägga in ställandet och läggandet igen. Men då är jag förmodligen tillbaka i eye-andet. Svår balansgång! Framåtsändande gjorde vi också. Jättefin växling. Måste snart börja sätta ihop momentet igen, för hon gick ner sig av att få göra hela. Har ju belönat växlingarna ett tag nu, så bollen har kommit rätt snabbt. Men vi har ju inte direkt nån tävling inplanerad ännu, så vi har tid på oss att fnula... Lite kryp hann vi med också. Tekniken är fortsatt bra. Idag var kontakten lite si och så. Fick påminna henne om att jag fanns... Dock var hon med bra i halterna. Tränade lite vinklar också. Sen tyckte Dex att det var nog, för hon tog sin boll med sig in i skuggan. Och det var nog ett bra beslut, för min hand började göra riktigt ont.
Väl hemma hade husse varit och hämtat våra nya leksaker... Får se om jag vågar berätta vad det är efter premiärturen i helgen...
Skyddsträning
Tisdag betyder skyddsträning! Även de dagar jag jobbar. Har ungefär en timme på mig i Märsta, att riva av båda hundarna.
Dexi fick ett pass i munkorg, som hon skötte alldeles ypperligt. Började med ett civilsändande, som var mycket bra. Härlig attityd hos lillskrutt, och inte störd över att jag anslöt. Därifrån transport, med överfall. I transporten var hon lite för laddad, och gick och slängde med huvudet. Jag tog henne lite för hårt för det, vilket ledde till att hon sökte min kontakt, och inte fokuserade lika fint på figgen som vanligt, men hon var ändå med i överfallet. Därefter några dubbelstötar mitt i bröstet, som hon också gjorde utan tvekan, bara saftade rätt på. Till sist två fasttaganden. Det första på kort avstånd, med Andreas på snedden framför. Där satt hon i hans axel. Det andra tävlingsmässigt på 10 m. Då satsade hon rätt i häcken på honom. Strålande!! Vill hellre ha henne lågt i rumpan, än flaxandes uppe kring axlarna. Mycket mindre skaderisk...
Ikke gick två pass, tätt inpå varandra. Det första med anskällningar och inhopp. Det blir bara bättre och bättre med anskällningarna. De första är han lite för laddad, och vill lite mycket, men har han bara fått göra några stycken, så ligger han riktigt fint sen. Det är lite roligt att Dex och han är så olika. Dex har alltid haft naturliga bevakningar, ända sen hennes första skyddspass, 11 veckor gammal. Hon går in i bevakning, så fort figgen blir passiv, och ligger fint i analys. Ikke däremot, saknar helt naturlig bevakning. Han kör mer med raka rör, pang på... Hade vi inte haft lina på honom, hade han nog kladdat rätt fint på figgen... Men han är ju som tur är inte helt obildbar, utan det har ju gått att lära honom bevakningar. Inhoppen gjorde han också mycket bra. Han slänger sig handlöst in i Andreas, med hela sin tyngd. Varför bromsa själv, när man har en så utmärkt bromskloss framför sig?? Fast jag vill ju heller inte att han ska bromsa upp, så jag är rätt nöjd...
Det andra passet fick Ikke börja med släppanden. Jag har ju fasat lite inför detta moment... Men det gick faktiskt över förväntan. Han förstod ganska snabbt vad som gällde, efter lite påtryckningar från Andreas sida. Hoppas bara att han inte glömmer bort det sen, när han vuxit på sig lite mer... Hans bett har blivit bättre på senare tid också. Nu tar han fullbett, och behåller det. Förut var han snabb med att skifta ut någon cm när han tagit fullbett, men inte nu längre. Han växlar också bättre mellan byte och figurant nu. Inte lika fixerad vid det döda bytet längre. Nästa moment att fasa för är helt klart transporterna... Fixar han det, då finns det inga hinder i vägen för honom över huvud taget...
Jag blir inte riktigt klok på Dex. För någon vecka sen var hon så seg och låg att jag tänkte starta veterinärutredning på henne. Men den senaste veckan har hon varit helt otroligt på. Trots värmen, som hon annars brukar bli så påverkad av. Idag var hon jättegasad, och höll lätt ihop hela passet. Inget annat att göra än att flyta med henne, och hoppas att det håller i sig, för nu är hon riktigt fin att jobba med!
Dexi fick ett pass i munkorg, som hon skötte alldeles ypperligt. Började med ett civilsändande, som var mycket bra. Härlig attityd hos lillskrutt, och inte störd över att jag anslöt. Därifrån transport, med överfall. I transporten var hon lite för laddad, och gick och slängde med huvudet. Jag tog henne lite för hårt för det, vilket ledde till att hon sökte min kontakt, och inte fokuserade lika fint på figgen som vanligt, men hon var ändå med i överfallet. Därefter några dubbelstötar mitt i bröstet, som hon också gjorde utan tvekan, bara saftade rätt på. Till sist två fasttaganden. Det första på kort avstånd, med Andreas på snedden framför. Där satt hon i hans axel. Det andra tävlingsmässigt på 10 m. Då satsade hon rätt i häcken på honom. Strålande!! Vill hellre ha henne lågt i rumpan, än flaxandes uppe kring axlarna. Mycket mindre skaderisk...
Ikke gick två pass, tätt inpå varandra. Det första med anskällningar och inhopp. Det blir bara bättre och bättre med anskällningarna. De första är han lite för laddad, och vill lite mycket, men har han bara fått göra några stycken, så ligger han riktigt fint sen. Det är lite roligt att Dex och han är så olika. Dex har alltid haft naturliga bevakningar, ända sen hennes första skyddspass, 11 veckor gammal. Hon går in i bevakning, så fort figgen blir passiv, och ligger fint i analys. Ikke däremot, saknar helt naturlig bevakning. Han kör mer med raka rör, pang på... Hade vi inte haft lina på honom, hade han nog kladdat rätt fint på figgen... Men han är ju som tur är inte helt obildbar, utan det har ju gått att lära honom bevakningar. Inhoppen gjorde han också mycket bra. Han slänger sig handlöst in i Andreas, med hela sin tyngd. Varför bromsa själv, när man har en så utmärkt bromskloss framför sig?? Fast jag vill ju heller inte att han ska bromsa upp, så jag är rätt nöjd...
Det andra passet fick Ikke börja med släppanden. Jag har ju fasat lite inför detta moment... Men det gick faktiskt över förväntan. Han förstod ganska snabbt vad som gällde, efter lite påtryckningar från Andreas sida. Hoppas bara att han inte glömmer bort det sen, när han vuxit på sig lite mer... Hans bett har blivit bättre på senare tid också. Nu tar han fullbett, och behåller det. Förut var han snabb med att skifta ut någon cm när han tagit fullbett, men inte nu längre. Han växlar också bättre mellan byte och figurant nu. Inte lika fixerad vid det döda bytet längre. Nästa moment att fasa för är helt klart transporterna... Fixar han det, då finns det inga hinder i vägen för honom över huvud taget...
Jag blir inte riktigt klok på Dex. För någon vecka sen var hon så seg och låg att jag tänkte starta veterinärutredning på henne. Men den senaste veckan har hon varit helt otroligt på. Trots värmen, som hon annars brukar bli så påverkad av. Idag var hon jättegasad, och höll lätt ihop hela passet. Inget annat att göra än att flyta med henne, och hoppas att det håller i sig, för nu är hon riktigt fin att jobba med!
En ledighet i träningens tecken
Ja, ledigheter går tyvärr fort över, och nu sitter man på jobbet igen. Men det kanske är tur att jag jobbar ibland, annars skulle det inte bli mycket bloggande... Det är inte högprioriterat när det är varmt och soligt ute!
I onsdags när jag gick av passet, så sov jag givetvis en stund först, men sen bar det direkt av ut i skogen. Jag fick med mig både husse och hundar ut till Brottby. Jag hade spårat där innan passvändan hade börjat, och jag hade fått för mig att Ikke hade glömt favvobrandslangen där. Men inte hittade vi någon brandslang! Hade precis accepterat att den var borta, när jag till sist hittade den. På golvet i bilen... Nåja, det krävdes alltså att jag åkte till Brottby för att hitta den, men inte där jag trodde... Det man inte har i huvudet, får man ha i bensintanken, eller hur var det??
Husse la ett spår till Dex, 600 m, lite klurigheter som apporter i vinklar och sånt. Hon löste det finfint! Hon fick ta det med en gång, så liggtiden blev nog bara 20 minuter, eller nåt. Bra motivation, och inga dumheter.
Jag la ett spår till Ikke, också 600 m. Egentligen inget att kommentera. Han gick jättebra, som vanligt.
I torsdags åkte jag till Fågelsången och la spår. Dex fick ett ganska långt på 1060 m i jättetrevlig skog. Hennes spårkondis har helt klart förbättrats, och hon blev inte jättetrött. Det var lite svalare den dagen också. Mattes spårmotivation var dock inte på topp denna gång... Blev en massa distraktioner längs vägen - blåbären var mogna!!! Och JÄTTEgoda... När jag precis hasat mig runt på mitt långa spår medan jag la det, och precis letade efter ett ställe att lägga slutet på, så springer jag på en häst med ryttare, mitt ute i spenaten. Vi tittar lite misstänksamt på varandra, och sen fortsätter var och en åt sitt håll. Jaha, tänker jag, här har man sprungit mer än 1 km, bara för att hunden ska få spåra häst på slutet... Men inte spårade Dex häst! Trots att våra spår korsades åtminstone 2 ggr, som jag såg, så lyckades hon hålla sig i skinnet. Duktig tös!
Ikke fick ett spår på 780 m. Följde bitvis stigar, som jag sen gick av, vilket han inte hade några problem alls med. Gjorde ett bra jobb, trots att han på slutet fick spåra med 2 islandshästar 3 meter ifrån sig. Spåret gick bredvid deras ridväg, och de lyckades komma precis jämsides med honom. Han tittade bara upp i en sekund, sedan tog spåret över intresset. Duktigt av en liten spoling!
På fredagen åkte vi till Åkersberga för att spåra. Husse följde med och visade ett nytt ställe som han hade hittat. Omväxlande terräng, om än lite mycket undervegetation bitvis. Jag la till Dexi, 1260 m. Det blev ett sick-sack spår, således med en hel del skarpa vinklar. Spåret var 40 minuter när hon släpptes på. Missade några apporter, men spårade hur bra som helst. Inga tveksamheter alls. Trött på slutet, men hon hade nog kunnat fortsätta några hundra meter till, kändes det som.
Husse la till Ikke, 850 m i väldigt skiftande terräng. Han hade även följt en grusväg några meter, och det tyckte lillkillen var svårt. Men till slut, när han inte hittade spåret någon annanstans, stoppade han ner näsan i gruset, och sen var det bara att hänga med. Han är duktig, lilleman! Inga problem att orka med det långa spåret, även om matte gick och grinade illa bakom honom... Det är tungt att försöka bromsa en bulldozer i skogen!
I lördags började Dex och jag dagen med en cykeltur på ca 1 mil. Hisnande rivstart bjöd lilla damen mig på, men sen märktes det att kondisen inte är som vanligt. Framåt eftermiddagen träffade vi Anna och Robban, och körde lite räddning vid en stenkross i Kungens Kurva. Det blev 2 varv var för hundarna.
Dex fick hitteövningar båda passen. Några som var svåra vittringsmässigt, där vinden gjorde så att vittringen inte alls var där figgen var. Svårt, sa Dex, men roligt!
Ikke fick börja markera figgar. Han ska bli skallhund i söket, så då får han bli det i räddningen också. Lite svårt var det att komma på att man skulle skälla också, men det gick bättre vartefter dagen gick. KOmmer nog bli kanon, när det är klart, för han har ett underbart skall, alldeles av sig själv.
I söndags blev det vilodag för hundarna, till deras stora besvikelse... Vi hade lite annat att pyssla med. Mer om det kanske kommer senare. (liiite hemlighetsfull...) Dex var i alla fall lite öm i tassarna efter cykelturen, så hon kunde behöva vila lite.
Idag till sist, blev det spår igen. Åkte till Arninge. Dex fick återigen längd på spåret, 1400 m, 40 minuter gammalt. Idag var fröken lite slarvig, missade flera apporter, och några vinklar. En stark viltkänning hade vi också, men där var hon tydlig, och gick rätt lätt att bryta. På slutet skrämde vi två schäfrar som var ute med sin husse. De stod på gångvägen en bit ifrån oss, och morrade och skällde på prasslet i skogen... Jag fick ge mig tillkänna för deras husse, som såg ut att tro att det var en yxmördare lös... Dex brydde sig inte nämnvärt. Vid slutet var stumpan trött och varm. Det var jättekvavt i luften, och hon blev nog påverkad av det. Men jag är inte missnöjd. Hennes spårkondis blir allt bättre, och det är ju mitt mål. Jag vet ju hur värmekänslig hon är, så hade jag inte varit tvingad att få upp hennes spårkondis nu, så hade jag aldrig lagt så långa spår mitt i varmaste sommaren. Men certprovet hägrar ju...
Ikke fick 740 m, med en del planerade och andra oplanerade svårigheter. De planerade var att få fäste på en stig, där spåret började, sen kors och tvärs genom torkad sumpmark, spetsvinklar, apport i vinkel etc. De oplanerade var rådjur som korsade spåret 2 ggr medan jag la det, samt en svampplockare som kom irrandes i spåret när jag precis släppt på honom. Vi hade spårat 40 m, när han gör en jättetydlig ljudmarkering ut i skogen. Jag avvaktar, och en liten polsk tant kommer då fram ur granarna, och förklarar lyckligt på knagglig svenska att hon hittat kantareller. Grattis, tänkte jag, men vårt spår då??? Hon visade och pekade rätt bort i spårets sträckning, att jodå, där borta hade de funnits många kantaraller. Jag lät Ikke fortsätta med spåret, vilket han gjorde väldigt övertygande, som om det aldrig hade stannat en liten polsk tant för att prata kantareller. Och inte hade han några tendenser att kolla vad tanten hade gjort i skogen heller, trots att mitt spår var 1,5 timme gammalt, och tantens bara några minuter. Han visste allt vilket spår han skulle följa. Lite svårt hade han de nästkommande 80 metrarna, men löste det helt utan hjälp, och enligt GPS´n var han aldrig illa ute. Men det tog på hjärncellerna... Lite jobbigt blev det sen! Men rådjurskorsningarna märkte jag aldrig av, och han tog alla apporter, klarade mina planerade krux, och hittade till slutet, utan att någonsin vara mer fel än 3 meter. Imponerande... Han ger verkligen aldrig upp!
Sen har vi inte gjort så mycket mer. Nu jobbar jag min sista passvända för sommaren, och sen ska vi träna ännu mer, när jag är ledig varje dag... Härligt!
I onsdags när jag gick av passet, så sov jag givetvis en stund först, men sen bar det direkt av ut i skogen. Jag fick med mig både husse och hundar ut till Brottby. Jag hade spårat där innan passvändan hade börjat, och jag hade fått för mig att Ikke hade glömt favvobrandslangen där. Men inte hittade vi någon brandslang! Hade precis accepterat att den var borta, när jag till sist hittade den. På golvet i bilen... Nåja, det krävdes alltså att jag åkte till Brottby för att hitta den, men inte där jag trodde... Det man inte har i huvudet, får man ha i bensintanken, eller hur var det??
Husse la ett spår till Dex, 600 m, lite klurigheter som apporter i vinklar och sånt. Hon löste det finfint! Hon fick ta det med en gång, så liggtiden blev nog bara 20 minuter, eller nåt. Bra motivation, och inga dumheter.
Jag la ett spår till Ikke, också 600 m. Egentligen inget att kommentera. Han gick jättebra, som vanligt.
I torsdags åkte jag till Fågelsången och la spår. Dex fick ett ganska långt på 1060 m i jättetrevlig skog. Hennes spårkondis har helt klart förbättrats, och hon blev inte jättetrött. Det var lite svalare den dagen också. Mattes spårmotivation var dock inte på topp denna gång... Blev en massa distraktioner längs vägen - blåbären var mogna!!! Och JÄTTEgoda... När jag precis hasat mig runt på mitt långa spår medan jag la det, och precis letade efter ett ställe att lägga slutet på, så springer jag på en häst med ryttare, mitt ute i spenaten. Vi tittar lite misstänksamt på varandra, och sen fortsätter var och en åt sitt håll. Jaha, tänker jag, här har man sprungit mer än 1 km, bara för att hunden ska få spåra häst på slutet... Men inte spårade Dex häst! Trots att våra spår korsades åtminstone 2 ggr, som jag såg, så lyckades hon hålla sig i skinnet. Duktig tös!
Ikke fick ett spår på 780 m. Följde bitvis stigar, som jag sen gick av, vilket han inte hade några problem alls med. Gjorde ett bra jobb, trots att han på slutet fick spåra med 2 islandshästar 3 meter ifrån sig. Spåret gick bredvid deras ridväg, och de lyckades komma precis jämsides med honom. Han tittade bara upp i en sekund, sedan tog spåret över intresset. Duktigt av en liten spoling!
På fredagen åkte vi till Åkersberga för att spåra. Husse följde med och visade ett nytt ställe som han hade hittat. Omväxlande terräng, om än lite mycket undervegetation bitvis. Jag la till Dexi, 1260 m. Det blev ett sick-sack spår, således med en hel del skarpa vinklar. Spåret var 40 minuter när hon släpptes på. Missade några apporter, men spårade hur bra som helst. Inga tveksamheter alls. Trött på slutet, men hon hade nog kunnat fortsätta några hundra meter till, kändes det som.
Husse la till Ikke, 850 m i väldigt skiftande terräng. Han hade även följt en grusväg några meter, och det tyckte lillkillen var svårt. Men till slut, när han inte hittade spåret någon annanstans, stoppade han ner näsan i gruset, och sen var det bara att hänga med. Han är duktig, lilleman! Inga problem att orka med det långa spåret, även om matte gick och grinade illa bakom honom... Det är tungt att försöka bromsa en bulldozer i skogen!
I lördags började Dex och jag dagen med en cykeltur på ca 1 mil. Hisnande rivstart bjöd lilla damen mig på, men sen märktes det att kondisen inte är som vanligt. Framåt eftermiddagen träffade vi Anna och Robban, och körde lite räddning vid en stenkross i Kungens Kurva. Det blev 2 varv var för hundarna.
Dex fick hitteövningar båda passen. Några som var svåra vittringsmässigt, där vinden gjorde så att vittringen inte alls var där figgen var. Svårt, sa Dex, men roligt!
Ikke fick börja markera figgar. Han ska bli skallhund i söket, så då får han bli det i räddningen också. Lite svårt var det att komma på att man skulle skälla också, men det gick bättre vartefter dagen gick. KOmmer nog bli kanon, när det är klart, för han har ett underbart skall, alldeles av sig själv.
I söndags blev det vilodag för hundarna, till deras stora besvikelse... Vi hade lite annat att pyssla med. Mer om det kanske kommer senare. (liiite hemlighetsfull...) Dex var i alla fall lite öm i tassarna efter cykelturen, så hon kunde behöva vila lite.
Idag till sist, blev det spår igen. Åkte till Arninge. Dex fick återigen längd på spåret, 1400 m, 40 minuter gammalt. Idag var fröken lite slarvig, missade flera apporter, och några vinklar. En stark viltkänning hade vi också, men där var hon tydlig, och gick rätt lätt att bryta. På slutet skrämde vi två schäfrar som var ute med sin husse. De stod på gångvägen en bit ifrån oss, och morrade och skällde på prasslet i skogen... Jag fick ge mig tillkänna för deras husse, som såg ut att tro att det var en yxmördare lös... Dex brydde sig inte nämnvärt. Vid slutet var stumpan trött och varm. Det var jättekvavt i luften, och hon blev nog påverkad av det. Men jag är inte missnöjd. Hennes spårkondis blir allt bättre, och det är ju mitt mål. Jag vet ju hur värmekänslig hon är, så hade jag inte varit tvingad att få upp hennes spårkondis nu, så hade jag aldrig lagt så långa spår mitt i varmaste sommaren. Men certprovet hägrar ju...
Ikke fick 740 m, med en del planerade och andra oplanerade svårigheter. De planerade var att få fäste på en stig, där spåret började, sen kors och tvärs genom torkad sumpmark, spetsvinklar, apport i vinkel etc. De oplanerade var rådjur som korsade spåret 2 ggr medan jag la det, samt en svampplockare som kom irrandes i spåret när jag precis släppt på honom. Vi hade spårat 40 m, när han gör en jättetydlig ljudmarkering ut i skogen. Jag avvaktar, och en liten polsk tant kommer då fram ur granarna, och förklarar lyckligt på knagglig svenska att hon hittat kantareller. Grattis, tänkte jag, men vårt spår då??? Hon visade och pekade rätt bort i spårets sträckning, att jodå, där borta hade de funnits många kantaraller. Jag lät Ikke fortsätta med spåret, vilket han gjorde väldigt övertygande, som om det aldrig hade stannat en liten polsk tant för att prata kantareller. Och inte hade han några tendenser att kolla vad tanten hade gjort i skogen heller, trots att mitt spår var 1,5 timme gammalt, och tantens bara några minuter. Han visste allt vilket spår han skulle följa. Lite svårt hade han de nästkommande 80 metrarna, men löste det helt utan hjälp, och enligt GPS´n var han aldrig illa ute. Men det tog på hjärncellerna... Lite jobbigt blev det sen! Men rådjurskorsningarna märkte jag aldrig av, och han tog alla apporter, klarade mina planerade krux, och hittade till slutet, utan att någonsin vara mer fel än 3 meter. Imponerande... Han ger verkligen aldrig upp!
Sen har vi inte gjort så mycket mer. Nu jobbar jag min sista passvända för sommaren, och sen ska vi träna ännu mer, när jag är ledig varje dag... Härligt!
Skyddsträning
Fantastiskt att man har så snälla hundar, att de utan minsta protest ligger tyst och snällt i sina burar och sover en hel dag med mig! Faktiskt jätteskönt. Jag har ju rätt svårt att sova på dagarna trots att jag jobbat hela natten, så minsta lilla ljud, så är jag klarvaken och kan inte somna om på 2 timmar... De senaste 2 dagarna har husse jobbat, och hundarna sovit i burarna, vilket har varit underbart tyst och skönt. Så jag har kunnat sova ganska ok, och känner mig inte alls särskilt trött ikväll.
Nackdelen med att hundarna sover hela dagarna, utöver nätterna, när de sover med husse, är ju att de har en hel del energi som måste få utlopp de timmar de är vakna... Men ikväll fick de bränna lite energi på skyddsträning, i alla fall. Ikke gick först idag, och han gjorde ett bra pass med anskällningar och inhopp. Men jag fasar lite för den dag vi ska börja med släppanden på honom... Huh... Anskällningarna börjar arta sig. Han bromsar in själv och lägger sig i bevakning. Han har börjat centrera sig bättre och bättre framför Andreas, och söker sig inte enbart ut på ärmsidan längre. Han är ju en aaaaaning bytesfixerad... Idag låg han också mer stabilt i bevakningarna, och hoppade inte runt så mycket. Inhoppen var som vanligt bra. Ett hopp halkade han precis i avstampet, så det blev ett framtandsbett, men han var snabb som blixten med att skifta in.
Dexi var verkligen på hugget idag. Inte ett spår av förra veckans dåliga munkorgsarbete, tramsiga bevakningar och osäkerhet. Idag var det gamla vanliga Poppan igen, med attityd och j-lar anamma, och det var roligt att se. Vi körde civilsändanden, lite korgtransport och något fasttagande på kort avstånd. Undrar om det kan ha varit antibiotikabehandlingen som gjorde henne så seg förra veckan. Kuren är ju slut nu, och nu känns hon pigg och igång igen. Nästan så jag funderar på att avblåsa veterinärutredningen. För man kan inte vara jättesjuk, om man åstadkommer såna fina träningspass... Avvaktar nog lite, och ser hur det utvecklar sig. Nu är i alla fall tassen helt läkt, så jag tänkte köra igång lite försiktig fysträning på henne, och se hur hon tar det. För övrigt har hon visat sitt rätta jag nu... Den så ståtliga belgiska vallhunden har på bara någon vecka förvandlats till... en belgisk nakenråtta!!! Hon är helt urfälld nu, med bara lite testar kvar av krage och byxor. Ser onekligen rätt kul ut!! Skulle hon ångra sig och vilja ha tillbaka pälsen, så vet jag var den är... På golvet hemma... Och så lite i dammsugaren...
När det bara 8 timmar och 57 minuter kvar tills jag är ledig! Hurra...
Nackdelen med att hundarna sover hela dagarna, utöver nätterna, när de sover med husse, är ju att de har en hel del energi som måste få utlopp de timmar de är vakna... Men ikväll fick de bränna lite energi på skyddsträning, i alla fall. Ikke gick först idag, och han gjorde ett bra pass med anskällningar och inhopp. Men jag fasar lite för den dag vi ska börja med släppanden på honom... Huh... Anskällningarna börjar arta sig. Han bromsar in själv och lägger sig i bevakning. Han har börjat centrera sig bättre och bättre framför Andreas, och söker sig inte enbart ut på ärmsidan längre. Han är ju en aaaaaning bytesfixerad... Idag låg han också mer stabilt i bevakningarna, och hoppade inte runt så mycket. Inhoppen var som vanligt bra. Ett hopp halkade han precis i avstampet, så det blev ett framtandsbett, men han var snabb som blixten med att skifta in.
Dexi var verkligen på hugget idag. Inte ett spår av förra veckans dåliga munkorgsarbete, tramsiga bevakningar och osäkerhet. Idag var det gamla vanliga Poppan igen, med attityd och j-lar anamma, och det var roligt att se. Vi körde civilsändanden, lite korgtransport och något fasttagande på kort avstånd. Undrar om det kan ha varit antibiotikabehandlingen som gjorde henne så seg förra veckan. Kuren är ju slut nu, och nu känns hon pigg och igång igen. Nästan så jag funderar på att avblåsa veterinärutredningen. För man kan inte vara jättesjuk, om man åstadkommer såna fina träningspass... Avvaktar nog lite, och ser hur det utvecklar sig. Nu är i alla fall tassen helt läkt, så jag tänkte köra igång lite försiktig fysträning på henne, och se hur hon tar det. För övrigt har hon visat sitt rätta jag nu... Den så ståtliga belgiska vallhunden har på bara någon vecka förvandlats till... en belgisk nakenråtta!!! Hon är helt urfälld nu, med bara lite testar kvar av krage och byxor. Ser onekligen rätt kul ut!! Skulle hon ångra sig och vilja ha tillbaka pälsen, så vet jag var den är... På golvet hemma... Och så lite i dammsugaren...
När det bara 8 timmar och 57 minuter kvar tills jag är ledig! Hurra...
Lydnad
I helgen har det bara varit jobb, äta och försöka sova. Det sistnämnda är det som fungerat sämst... Men idag, eftersom jag börjar senare på vardagar än helger, så hann jag med lite lydnadsträning med jyckarna.
Ikke gick först. Han har fått ett jättefint fritt följ, med bra kontakt och fin position. Nu slipar vi bara på detaljerna, som att sätta sig spikrakt i vänster halt. I temposkiftningen från språng till vanlig marsch tenderar han att komma ett halvt huvud för långt fram, så det jobbade vi också med. Framförgåendet börjar lossna, även om han oftast antingen stretar eller går för långsamt, men han har fattat att det gäller att vara framför. Läggandena är snabba, så nu ska jag bara jobba bort dubbelkommandot, och få mer stabilitet. Det enda som han inte gör framsteg i är apporteringen. Han har bra tempo ut, jättefint gripande, och kanonfart in igen, men han kan bara inte fatta hur avlämnandet ska gå till. Hur ska man både kunna hålla apporten och sätta sig fot??? Karlar... Har jobbat flera månader på att han bara ska sitta och hålla apporten, men det går bara en halv sekund, sen antingen tuggar eller spottar han. Gasar upp sig gör han också, så det blir lätt skall och tjut, eftersom han inte får göra som han vill med apporten. Dagen till ära hade han även lyckats bita sig så ordentligt i tungan, att det var ett stort hål rätt igenom... Fråga mig inte hur eller när det hade hänt??
Dexi var ovanligt pigg idag, till en början. Även hon gjorde ett fint fritt följ, och jag lyckades inte få henne ur position mer än ett par gånger. Hon vill ju gärna ligga för långt fram, och det blir mer tydligt ju längre program man går med henne. Men idag höll hon sig på en helt ok position, trots att jag provocerade henne. Tempot i inkallningen har ju också varit ett problem, men med lite nya knep var den jättebra idag. Framåtsändande nötte vi några gånger, där jag premierade temposkiftena. För första gången på länge testade jag kryp med vinklar, och det gick riktigt bra. Behöll kryptekniken genom vinkeln, och gick inte upp högt som hon brukar. Men sen var hunden trött och varm... Så då åkte vi hem, och tog en promenad. Sen var det bara att göra sig i ordning för jobbet... Blääää!!
Jag är i alla fall nöjd med båda hundarnas träning idag. Ikke har gjort en hel del framsteg på kort tid, framför allt i koncentrationsförmåga och arbetslust. Idag tränade jag honom utan koppel, trots andra hundar på plan, och han hade bara ögon för mig. Kul, eftersom det har varit svårt tidigare att fånga hans uppmärksamhet, även när vi varit ensamma på planen. Dexi kändes glad idag, och inte disträ som hon gjort de senaste gångerna. Även om hennes ork tog slut tidigare än vanligt, så var hon med på vad jag gjorde.
Imorgon blir det skydd igen, och på onsdag morgon går jag av mitt skift! Sen har jag 5 lediga dagar (eller nätter...) då vi kan träna hur mycket som helst!!! Underbart...
Ikke gick först. Han har fått ett jättefint fritt följ, med bra kontakt och fin position. Nu slipar vi bara på detaljerna, som att sätta sig spikrakt i vänster halt. I temposkiftningen från språng till vanlig marsch tenderar han att komma ett halvt huvud för långt fram, så det jobbade vi också med. Framförgåendet börjar lossna, även om han oftast antingen stretar eller går för långsamt, men han har fattat att det gäller att vara framför. Läggandena är snabba, så nu ska jag bara jobba bort dubbelkommandot, och få mer stabilitet. Det enda som han inte gör framsteg i är apporteringen. Han har bra tempo ut, jättefint gripande, och kanonfart in igen, men han kan bara inte fatta hur avlämnandet ska gå till. Hur ska man både kunna hålla apporten och sätta sig fot??? Karlar... Har jobbat flera månader på att han bara ska sitta och hålla apporten, men det går bara en halv sekund, sen antingen tuggar eller spottar han. Gasar upp sig gör han också, så det blir lätt skall och tjut, eftersom han inte får göra som han vill med apporten. Dagen till ära hade han även lyckats bita sig så ordentligt i tungan, att det var ett stort hål rätt igenom... Fråga mig inte hur eller när det hade hänt??
Dexi var ovanligt pigg idag, till en början. Även hon gjorde ett fint fritt följ, och jag lyckades inte få henne ur position mer än ett par gånger. Hon vill ju gärna ligga för långt fram, och det blir mer tydligt ju längre program man går med henne. Men idag höll hon sig på en helt ok position, trots att jag provocerade henne. Tempot i inkallningen har ju också varit ett problem, men med lite nya knep var den jättebra idag. Framåtsändande nötte vi några gånger, där jag premierade temposkiftena. För första gången på länge testade jag kryp med vinklar, och det gick riktigt bra. Behöll kryptekniken genom vinkeln, och gick inte upp högt som hon brukar. Men sen var hunden trött och varm... Så då åkte vi hem, och tog en promenad. Sen var det bara att göra sig i ordning för jobbet... Blääää!!
Jag är i alla fall nöjd med båda hundarnas träning idag. Ikke har gjort en hel del framsteg på kort tid, framför allt i koncentrationsförmåga och arbetslust. Idag tränade jag honom utan koppel, trots andra hundar på plan, och han hade bara ögon för mig. Kul, eftersom det har varit svårt tidigare att fånga hans uppmärksamhet, även när vi varit ensamma på planen. Dexi kändes glad idag, och inte disträ som hon gjort de senaste gångerna. Även om hennes ork tog slut tidigare än vanligt, så var hon med på vad jag gjorde.
Imorgon blir det skydd igen, och på onsdag morgon går jag av mitt skift! Sen har jag 5 lediga dagar (eller nätter...) då vi kan träna hur mycket som helst!!! Underbart...
Veckan som varit (lååångt...)
Sitter nu på jobbet igen, efter 4 härliga lediga dagar, fulla med hundträning!
I måndags hade jag storstilade planer på både spår, uppletande och lydnad. Dock hade väderguden storSTRILANDE planer... Ösregnade hela dagen. Blää! Men i ett uppehåll hann vi ut till klubben och Dex och Ikke fick varsitt uppletande och varsitt lydnadspass. Ikke fick springa uppletande på fullstor vallad ruta, med 4 föremål. Ville bara testa... Han gjorde ett fantastiskt fint jobb med de 2 första föremålen. Det tredje hade han lite problem med, och under det fjärde följde jag med honom ut i rutan, för då var hönshjärnan trött... Men jag kan inte vara annant än nöjd. Lydnaden gick också bra, tränade mest fritt följ och framförgående. Bättre och bättre dag för dag...
Dex fick samma uppletanderuta som Ikke, men hon kändes inte helt fräsch. Sprang först runt som en tok flera skick, utan att ha näsan med. Sen tvärdog hon, började trava runt i rutan, och åt gräs... Inte likt henne... Hon hittade två föremål själv. Det tredje fick hon en synretning på, och det fjärde plockade jag in... Lydnaden var också utan hennes vanliga glöd. Vet inte om hon var berörd av sin onda tass, och stöveln, eller om det är nåt annat med henne.
På klubben träffade jag i alla fall Camilla, och vi gjorde genast planer inför nästa dag...
Träffade således Camilla och hennes terv i tisdags, för att åka ut till F8 och lägga ängspår. Ikke fick ett på en öppen äng, kanske 300 m, med 6 vinklar. Ganska blåsigt var det. Han förstod knappt att det kunde finnas spår på ängar... Spårade till sist bra på rakorna, men tappade i varje vinkel. Eller tappade och tappade... Han fortsatte liksom rakt fram, utan spår i näsan! Men med gemensamma krafter gick det till slut bra!
Dex fick ett klurigt spår, som började på fin gräsmatta med spetsvinkel, korsade en betongväg, upp på hårig äng, över jord, uppför ett jordskred till en kal klipphäll, sen ut i skogen. Till sist nerför jordskredet igen, korsade sitt eget spår och ut på en annan äng där slutet väntade. Inte så vansinnigt långt, kanske 400 m. Hon tyckte det var störtkul, till och med så kul att hon struntade i apporterna, trots att de låg mitt framför näsan! Hon hade lite svårt vid korsningen, andra gången vi var där, men vi löste det till sist.
Jack fick 50 m spår på äng, med 4 små bitar Frolic och en brandslang som slut. Jack åt mycket mer än 4 små bitar Frolic, och jag misstänker att det handlade om visitkort från våra skuttande långörade betraktare... Nåja, man kan ju inte ställa krav på en hund som inget vet! Sin vana trogen tog Jack, helt slutkörd(!!), en paus i arbetet 3 meter innan slutet... Jag lyckas alltid lägga för långt spår! Även om jag lägger kort, så är det 3 meter för långt... Jaja... Jag har ju inget mål med Jacks spårning, så låt gå...
På tisdagskvällen åkte husse och jag ut i skogen igen. Nu fick Dex en patrullstig, 300 m, med ljudfig på 100 m djup. Hon hade nåt att jobba med på andra sidan stigen, som hon visade med både ljud och vindmarkering. Tog därför husse lite sent, men var desto tydligare i sin markering. Ikke fick träna markeringsövningar inför söket. Det gick kanoners! Andra gången han tränade skallmarkering, och första gången på husse. Jättefint skall har han! Jack skulle göra vindövningar, men vinden försvann, så det blev både lite syn och ljud istället.
Under onsdagen blev det först mer spår med Camilla. Dex fick ett spår som började på en VÄLDIGT vildvuxen äng, 320 m långt totalt. Hade svårt att få med mig fötterna... Denna gång var hon inte helt fräsch igen. Gav upp i två terrängskiften, och stod bara och flåsade. Fick säga till henne flera gånger att leta efter spåret. Hon är sig inte lik... Eftersom ängarna var så håriga, så fick Ikke spåra vid Stockholms-avdelningens klubbområde istället. Där fick han ett spår på 400 m med massa vinklar. Han löste det strålande som vanligt, trots att en tant hade korsat spåret med sin hund bara 10 m efter hans påsläpp. Mallarna fick lite lydnad också. Körde inget avancerat, utan nötte vidare med fritt följ för båda, framförgående för Ikke, framåtsändande för Dex. Jack fick en liten promenad, och fick titta på omgivningen. Spännande, tyckte han! Tog sen sitt spår på 50 m, och lyckades hitta både slutapporten och en hög rådjursbajs... Vet inte vilket han blev gladast för...
Onsdagkvällen vigdes åt sökträning. Dex började. Kändes laddad, och gjorde några fina skick i början. Men snabbt tog hennes ork slut. Vid ett svårt skick, där hon fick klättra uppför en bergsklack för att komma ut, fick jag skicka henne 4 ggr utan att hon gick ut i rutan ordentligt. Två av gångerna kom hon tillbaka med rullen i blindmarkering. Hon klarar inte minsta press från min sida, utan då blindar hon... Jag blev inte ens irriterad på henne, utan bara skickade om henne. Trist, för hon var en superduktig sökhund för ett år sedan, men nu känns tävlandet långt borta.
Ikke fick springa runt i skogen och skälla, vilket han gjorde med bravur. Han fick mycket beröm från sökgruppen, som är mer vana vid skallhundar än vad jag är. Ikke är ju min första.
I torsdags åkte jag ut till Brottby och la återigen spår. Dex fick 1260 m. Inget märkvärdigt. Fick lite strul i början, där hon inte fäste ordentligt. Lyckades sen lägga sig mitt i ett myrbo vid första apporten, och blev biten på hela magen. Efter det ville hon bara ligga och åla i gräset, för att bli av med myrorna. Till sist kom vi vidare, och hon spårade bra ett tag, men sen vindade hon in en viltvittring. Efter det gav jag i princip upp, för Dex var helt slut, och ville inte spåra mer... Jag släppte henne lös, och hon frispårade fram till sista apporten. Vart har min duktiga hund tagit vägen???
Ikke fick ett 540 m långt spår, återigen med mycket vinklar. Löste det som vanligt galant! Men mattes händer var inte sköna efter 3 dagar av spårande... Många blåsor och skav blir det, trots tjocka handskar. Speciellt Ikke är inte kul att gå bakom längre... "Stackel och el, är aldrig fel" börjar låta som en bra slogan, bara det får honom att ta det LITE lugnare i spåret... Skämt åsido, måste nog hitta en annan lina när jag spårar med honom, som inte skär in så i händerna.
Efter spåren åkte jag in till Hundstallet och lämande Jack. Lycka till, Jack Smack!!
Idag, fredag, har jag stökat och plockat hemma. Lite tomt har det varit, med bara två hundar hemma. Vi har tagit några promenader, och då är det ändå rätt skönt att bara ha två vildbasingar att hålla reda på... På kvällen var det skyddsträning. Dex började, och hon var ofokuserad och tramsig. Brydde sig om pisken för första gången på läääänge...
Ikke däremot gör framsteg. Vi fortsatte på anskällningarna, och han börjar förstå vitsen nu. Tycker även att han börjar kunna växla lite mer mellan bytet och Andreas. Idag bet han bättre än vad han gjort tidigare. Han fokuserar bättre för varje gång, och det blir mindre och mindre trams. Gjorde några inhopp också, och han är ju snabb som en vessla. Jag hinner inte se när han hoppar av, för innan man vet ordet av, så sitter han i ärmen. Men han tar ut sig så i allt han gör! Sitter i bilen och flåsar en halvtimme efter att han är färdig... Här sparar vi inte på krutet!
Nu sitter jag alltså på jobbet, och har 5 långa nätter framför mig, innan jag kan braka ut i skogen med hundarna igen. Längtar redan...
Efter veckan som varit, har jag bestämt mig för att boka tid hos veterinären för Dex, för att kolla upp henne ordentligt. Hon har inte känts fräsch sedan senaste löpet i våras, och ett tag skyllde jag på skendräktighet, sen var det värmen, men nu känns det inte ok längre. Så får vi se om de hittar nåt, eller om det bara går troll i vår träning... Lillfisan är inte sitt vanliga träningstokiga jag i alla fall.
Historien om Jack
Jag har fått frågor om hur det gick för Jack, om han hittade ett hem. Tyvärr blev det inte så denna gång. Spekulanterna som Jack presenterades för hade redan köpt en annan hund, så de tackade nej. Igår körde jag tillbaka Jack till Hundstallet. Vi kände att vi inte kunde göra mer för honom nu.
Vi hade honom hemma i 4 veckor, och min målsättning var att han på den tiden skulle utvecklas till en kanonhund i alla bemärkelser, så att han till sist kunde få hamna som tjänstehund hos någon. Det är ju nämligen svårt att få ut blandraser som behöver jobba hos någon bruksmänniska, eftersom man inte får tävla alla grenar. Mitt hopp stod alltså till att han skulle vara lämplig som exempelvis väktarhund. Det började bra, han var stabil i miljö och hetsade inte upp sig i onödan. Men tyvärr visade han sig känslig för skarpa ljud. Han hade även ett väldigt dåligt gripande, och brister i dådkraften. Samtliga dessa egenskaper är, har jag fått lära mig, genetiskt beskaffade, och även om det till en viss del går att träna upp, så blir det sällan helt ok. Således diskvalificerade han sig både från tjänster inom ordnings- och försvarsmakten, som samtliga kräver åtmintone en skottfast hund. Eftersom vi bestämt att inte ta honom själva, fanns inte så mycket mer att göra, utan han står åter på Hundstallet, och väntar på att någon ska vilja ha honom.
Han har i alla fall haft det skönt i 4 veckor. Busat med Ikke. Fixat till några nya gråa hår på mattes huvud. Spårat lite. Hittat husse i skogen. Ätit kaninlortar i spåret, medan matte trodde det var Frolic... Även om det är surt att mitt projekt inte lyckades fullt ut, så vill jag gärna tro att vi bjussade Jack på en härlig månad!
Vi hade honom hemma i 4 veckor, och min målsättning var att han på den tiden skulle utvecklas till en kanonhund i alla bemärkelser, så att han till sist kunde få hamna som tjänstehund hos någon. Det är ju nämligen svårt att få ut blandraser som behöver jobba hos någon bruksmänniska, eftersom man inte får tävla alla grenar. Mitt hopp stod alltså till att han skulle vara lämplig som exempelvis väktarhund. Det började bra, han var stabil i miljö och hetsade inte upp sig i onödan. Men tyvärr visade han sig känslig för skarpa ljud. Han hade även ett väldigt dåligt gripande, och brister i dådkraften. Samtliga dessa egenskaper är, har jag fått lära mig, genetiskt beskaffade, och även om det till en viss del går att träna upp, så blir det sällan helt ok. Således diskvalificerade han sig både från tjänster inom ordnings- och försvarsmakten, som samtliga kräver åtmintone en skottfast hund. Eftersom vi bestämt att inte ta honom själva, fanns inte så mycket mer att göra, utan han står åter på Hundstallet, och väntar på att någon ska vilja ha honom.
Han har i alla fall haft det skönt i 4 veckor. Busat med Ikke. Fixat till några nya gråa hår på mattes huvud. Spårat lite. Hittat husse i skogen. Ätit kaninlortar i spåret, medan matte trodde det var Frolic... Även om det är surt att mitt projekt inte lyckades fullt ut, så vill jag gärna tro att vi bjussade Jack på en härlig månad!
Lydnad
Vi kom faktiskt iväg till klubben för lydnadsträning idag. Jag blev riktigt imponerad av mig själv! Gick upp redan 15.45 efter att ha kommit i säng vid 9.30. Alldeles för få sovtimmar, dessutom med dålig kvalitet, då jag vaknat 10 ggr (minst...) under dagen. Men vad ska man göra, när man inte kan sova längre?? Nu däremot, skulle det vara skönt att få gå och lägga sig igen... Men det är en annan historia!
Lydnad skulle jag ju skriva om... Dexi gjorde ett riktigt bra träningspass. Körde moment ur högre och elitlydnaden. Hon överraskade med att krypa bättre än någonsin! Hon måste verkligen ha vilat sig i form, för hon hade både en ny krypteknik, ett rimligt tempo och kontakt med mig! Kryptekniken var intressant, för det var nåt hon aldrig gjort förut, men hon var så låg som det går för en hund att vara. Hon kan annars vara rätt hög bak. Undrar hur hon kommit på den tekniken, och hoppas att den håller i sig, för jag såg genast för mitt inre öga hur domarna visade fina betyg på moment kryp... Undrar om det var stöveln på framtassen som gjorde det? I så fall kommer hon ha stövel på varenda tävling framöver! Även framåtsändandet och fria följet kändes bra idag. Det lönar sig att traggla... Efter att ha kört framåtsändande varje träningspass i 1,5 år, börjar det sitta...
Ikke fick börja med apportering, för att springa av sig lite. Har tränat gripandena med honom, och så fort han gripit, har jag slängt iväg bollen åt andra hållet. Det har fått resultatet att han nu försöker se om han kan få bollen ivägskickad utan att först gripa apporten. Det har inte lyckats än, men man vet aldrig, tänker Ikke, för plötsligt händer det, säger de ju på TV. Han rusar således ut mot apporten, men innan han är ända framme, gör han en lov tillbaka. När bollen inte kommer, så cirklar han ut igen och plockar apporten. Han har inte riktigt förstått att det är apporten som är själva poängen... Det där med att lämna av, och kunna hålla apporten utan att tugga, det fattar han inte alls vitsen med. Har nog ett styvt jobb framför mig där, tror jag! Tränade även lite fritt följ, lägganden och kryp med lilleman. Jätteduktig kille! Kommer få blixtrande snabba lägganden... I krypet har han en fin teknik alldeles naturligt, som jag försöker behålla. Idag var även första gången jag vågade träna med honom lös på planen, trots att det fanns andra hundar där. Ett stort framsteg! Han stack inte en enda gång! Men lite sugen var han vid några tillfällen... Sprallpelle...
Med Jack tänkte jag träna lite kontaktövningar. Jack däremot, tänkte träna lite på sociala interaktioner med artfränder... Han var oerhört okoncentrerad på mig, men vansinnigt fokuserad på vad alla de andra gjorde... Så vi gick bara en liten sväng på planen, och sen åkte vi hem... Jag var alldeles för trött för att jobba upp intresset på honom, så för att inte bli frustrerad och irriterad på honom, så gjorde jag så. Han lekte lite med bollen, och apportbocken, och verkade nöjd ändå.
Nu sitter jag på jobbet igen, och ser fram emot kvällens höjdpunkt: Middagen!! Vilka enkla nöjen man har som nattarbetare...
Lydnad skulle jag ju skriva om... Dexi gjorde ett riktigt bra träningspass. Körde moment ur högre och elitlydnaden. Hon överraskade med att krypa bättre än någonsin! Hon måste verkligen ha vilat sig i form, för hon hade både en ny krypteknik, ett rimligt tempo och kontakt med mig! Kryptekniken var intressant, för det var nåt hon aldrig gjort förut, men hon var så låg som det går för en hund att vara. Hon kan annars vara rätt hög bak. Undrar hur hon kommit på den tekniken, och hoppas att den håller i sig, för jag såg genast för mitt inre öga hur domarna visade fina betyg på moment kryp... Undrar om det var stöveln på framtassen som gjorde det? I så fall kommer hon ha stövel på varenda tävling framöver! Även framåtsändandet och fria följet kändes bra idag. Det lönar sig att traggla... Efter att ha kört framåtsändande varje träningspass i 1,5 år, börjar det sitta...
Ikke fick börja med apportering, för att springa av sig lite. Har tränat gripandena med honom, och så fort han gripit, har jag slängt iväg bollen åt andra hållet. Det har fått resultatet att han nu försöker se om han kan få bollen ivägskickad utan att först gripa apporten. Det har inte lyckats än, men man vet aldrig, tänker Ikke, för plötsligt händer det, säger de ju på TV. Han rusar således ut mot apporten, men innan han är ända framme, gör han en lov tillbaka. När bollen inte kommer, så cirklar han ut igen och plockar apporten. Han har inte riktigt förstått att det är apporten som är själva poängen... Det där med att lämna av, och kunna hålla apporten utan att tugga, det fattar han inte alls vitsen med. Har nog ett styvt jobb framför mig där, tror jag! Tränade även lite fritt följ, lägganden och kryp med lilleman. Jätteduktig kille! Kommer få blixtrande snabba lägganden... I krypet har han en fin teknik alldeles naturligt, som jag försöker behålla. Idag var även första gången jag vågade träna med honom lös på planen, trots att det fanns andra hundar där. Ett stort framsteg! Han stack inte en enda gång! Men lite sugen var han vid några tillfällen... Sprallpelle...
Med Jack tänkte jag träna lite kontaktövningar. Jack däremot, tänkte träna lite på sociala interaktioner med artfränder... Han var oerhört okoncentrerad på mig, men vansinnigt fokuserad på vad alla de andra gjorde... Så vi gick bara en liten sväng på planen, och sen åkte vi hem... Jag var alldeles för trött för att jobba upp intresset på honom, så för att inte bli frustrerad och irriterad på honom, så gjorde jag så. Han lekte lite med bollen, och apportbocken, och verkade nöjd ändå.
Nu sitter jag på jobbet igen, och ser fram emot kvällens höjdpunkt: Middagen!! Vilka enkla nöjen man har som nattarbetare...
Svårt beslut
Idag kom dagen jag helst velat undvika. Idag ringde Hundstallet och sa att de hade en presumptiv köpare till Jack, och de ville veta ifall vi ville behålla honom, eller om de skulle presentera honom för köparen. Vad ska man säga?? Ifrån början gick vi in i det här utan några som helst tankar på att skaffa en tredje hund. Vi var bara nyfikna på Jack, och ville hjälpa honom. Men Jack visade sig vara en riktigt trevlig kille, och ganska snart fäste vi oss vid honom, och han vid oss. Vi har pratat om att ha honom kvar, men inte riktigt bestämt oss slutgiltigt. När husse och jag pratade igenom saken idag, för att kunna ge Hundstallet ett besked, kom vi fram till att det nog är bäst för Jack om han får en egen familj. Hos oss riskerar han att alltid hamna i tredje hand, eftersom vi redan har Dex och Ikke, som har varsin tävlingskarriär framför sig. Hos en egen familj kan han få mer tid än vad vi kan ge honom. Imorgon ska jag alltså ringa till stallet och meddela vårt beslut. Hoppas bara att det klickar mellan Jack och köparen, så att han slipper sitta på stallet igen. Det är alltid tråkigt att lämna bort en hund man lärt känna, men vi vill allt det bästa för Jacket.
Kameran
Nu har den senaste leksaken kommit i min ägo. Kul var det att ta kort idag... Hundarna fick givetvis stå ut med att vara modeller. Tyvärr kan jag inte dela med mig av resultatet, eftersom jag sitter på jobbet för tillfället. Den var väldigt lätt att hantera i alla fall, och det blev hyffsade amatörkort på en gång. Härligt med automatik, så att man inte måste gå en 10-veckors kurs bara för att komma igång. Finesserna kan man ju liksom lära sig efter hand.
Idag har hundarna varit väldigt snälla, och låtit mig pyssla med kameran. De har varit helt utmattade, och legat utslängda på golvet allihop (eller grabbarna på golvet, Prinsessan i soffan bredvid matte...) Måste varit jobbigare att vara på landet än jag trodde. Fick släpa med dem ut på två långpromenader under dagen...
Dexi har fått sin tass ompysslad, och än så länge ser den fin ut. Såsar inte så mycket längre, så hoppet lever än, att veterinären fick ut alla flisor av träpinnen. Men stackarn har fortfarande ett hål tvärs igenom tassen. Konstigt att man ens kan gå på en sån tass.
Hundarna blev alldeles galna när jag gjorde mig i ordning för att åka till jobbet. De trodde visst att de allihop skulle få följa med mig. Men de fick allt stanna hemma med husse inatt. Jack lyckades smita med mig ut 3 gånger innan jag fick igen dörren bakom mig. Lille gubben, han vill vara där matte är! Grabbarna håller allt koll på sin matte. När jag stod i duschen låg Jack på badrumsgolvet, och Ikke låg utanför dörren. När jag fixade matlådan låg Jack vid fötterna, och Ikke i dörröppningen till köket. Man behöver aldrig känna sig ensam med 3 hundar i huset! Dexi såg till att husse inte kände sig utanför. De delar på ansvaret...
Imorgon tänkte jag försöka orka med en tur till klubben för lite lydnad. Känner att jag ligger efter med både Ikke och Dex, om vi ska lyckas starta i några tävlingar i höst. Planer finns det ju gott om, men man kanske måste anstränga sig lite för att de ska gå i lås?? Får hoppas att hundarna är snälla imorgon också, så jag får sova vad jag behöver. Om de bara kunde förstå sambandet mellan snäll-och-tyst-hund-på-dagen = glad-matte-som-orkar-träna-på-kvällen. Börjar ju jobba ganska sent, så teoretiskt finns det möjligheter!
Idag har hundarna varit väldigt snälla, och låtit mig pyssla med kameran. De har varit helt utmattade, och legat utslängda på golvet allihop (eller grabbarna på golvet, Prinsessan i soffan bredvid matte...) Måste varit jobbigare att vara på landet än jag trodde. Fick släpa med dem ut på två långpromenader under dagen...
Dexi har fått sin tass ompysslad, och än så länge ser den fin ut. Såsar inte så mycket längre, så hoppet lever än, att veterinären fick ut alla flisor av träpinnen. Men stackarn har fortfarande ett hål tvärs igenom tassen. Konstigt att man ens kan gå på en sån tass.
Hundarna blev alldeles galna när jag gjorde mig i ordning för att åka till jobbet. De trodde visst att de allihop skulle få följa med mig. Men de fick allt stanna hemma med husse inatt. Jack lyckades smita med mig ut 3 gånger innan jag fick igen dörren bakom mig. Lille gubben, han vill vara där matte är! Grabbarna håller allt koll på sin matte. När jag stod i duschen låg Jack på badrumsgolvet, och Ikke låg utanför dörren. När jag fixade matlådan låg Jack vid fötterna, och Ikke i dörröppningen till köket. Man behöver aldrig känna sig ensam med 3 hundar i huset! Dexi såg till att husse inte kände sig utanför. De delar på ansvaret...
Imorgon tänkte jag försöka orka med en tur till klubben för lite lydnad. Känner att jag ligger efter med både Ikke och Dex, om vi ska lyckas starta i några tävlingar i höst. Planer finns det ju gott om, men man kanske måste anstränga sig lite för att de ska gå i lås?? Får hoppas att hundarna är snälla imorgon också, så jag får sova vad jag behöver. Om de bara kunde förstå sambandet mellan snäll-och-tyst-hund-på-dagen = glad-matte-som-orkar-träna-på-kvällen. Börjar ju jobba ganska sent, så teoretiskt finns det möjligheter!
2100:- fattigare...
Ja, så kan det snabbt gå när man är hundägare. Dexis tass, den hon fått en pinne igenom i fredags, började se ful ut igår, så idag åkte vi in akut till Ultuna. Vi var ju ändå på väg hem, och vår vanliga veterinär hade inte tid förrän på torsdag, så vi passade på att ta vägen genom Uppsala. Kom dit 14.30 och blev intagna på rummet vid 16. Dex sederades och veterinären skar upp hennes tass, spolade och sonderade. Lite flisor från pinnen kom ut, och vi får hoppas att det var de som ställde till problemen. 4 timmar, ett STORT tassbandage och ett antibiotikarecept senare, var vi klara. Nu får vi hoppas att det läker som det ska. Men lillfröken skulle ta det lugnt den närmsta veckan, vilket nog blir det svåraste... Just nu sover hon i alla fall ruset av sig, och drömmer om att äntligen få mat igen. Stackaren fick ju ingen frukost, eftersom jag misstänkte att det skulle sederas.
Idag hade Ikke kunnat få träna skydd i eget majestät, utan att stå i Dexis skugga. Vi hade precis hunnit till träningen, på väg från Ultuna. Men jag tyckte inte att det kändes okej att ha Dex i bilen under tiden. Groggy som hon var, hade hon ju kunnat skada sig i upphetsningen. Så lillemannen fick allt följa med hem. Det blir skydd nästa vecka istället.
Jack blev överlycklig när han kom hem. Tyckte det var störtkul, att komma hit igen. Så Ikke och Jack lekte en stund, med matte ryandes efter dem... Inte helt lämpligt att de röjer runt i lägenheten! De är ju inte direkt försiktiga av sig...
Har fått kommentarer av min kära mor, angående den fjärde medlemmen på gruppbilden av hundarna i förra inlägget. Den där röda saken med runda tassar, LÅÅÅNG näsa och smal svans. Lilla mor tyckte inte riktigt att den gjorde sig på bild. Sanningen är dock att denna tingest är en så nära vän till familjen, att den mer än väl pryder sin plats på gruppfotot... För vad skulle man ta sig till utan sin dammsugare?? Drunkna i hundhår? Njae, inget alternativ direkt!
Imorgon börjar jag jobba igen. En 5-nätters runda. Passar kanske bra när Dex ändå ska ta det lugnt? Imorgon ska jag även få min kamera levererad. Hade tydligen sån tur att jag hittade en hundägare att köpa kamera av. Hon skulle givetvis till världsutställningen och titta, och vad passar då bättre än att leverera en kamera samtidigt?!? Måste nog leka lite med den innan jag kan gå och sova imorgon...
Idag hade Ikke kunnat få träna skydd i eget majestät, utan att stå i Dexis skugga. Vi hade precis hunnit till träningen, på väg från Ultuna. Men jag tyckte inte att det kändes okej att ha Dex i bilen under tiden. Groggy som hon var, hade hon ju kunnat skada sig i upphetsningen. Så lillemannen fick allt följa med hem. Det blir skydd nästa vecka istället.
Jack blev överlycklig när han kom hem. Tyckte det var störtkul, att komma hit igen. Så Ikke och Jack lekte en stund, med matte ryandes efter dem... Inte helt lämpligt att de röjer runt i lägenheten! De är ju inte direkt försiktiga av sig...
Har fått kommentarer av min kära mor, angående den fjärde medlemmen på gruppbilden av hundarna i förra inlägget. Den där röda saken med runda tassar, LÅÅÅNG näsa och smal svans. Lilla mor tyckte inte riktigt att den gjorde sig på bild. Sanningen är dock att denna tingest är en så nära vän till familjen, att den mer än väl pryder sin plats på gruppfotot... För vad skulle man ta sig till utan sin dammsugare?? Drunkna i hundhår? Njae, inget alternativ direkt!
Imorgon börjar jag jobba igen. En 5-nätters runda. Passar kanske bra när Dex ändå ska ta det lugnt? Imorgon ska jag även få min kamera levererad. Hade tydligen sån tur att jag hittade en hundägare att köpa kamera av. Hon skulle givetvis till världsutställningen och titta, och vad passar då bättre än att leverera en kamera samtidigt?!? Måste nog leka lite med den innan jag kan gå och sova imorgon...