dexi & ikke

I måndags hade jag storstilade planer på både spår, uppletande och lydnad. Dock hade väderguden storSTRILANDE planer... Ösregnade hela dagen. Blää! Men i ett uppehåll hann vi ut till klubben och Dex och Ikke fick varsitt uppletande och varsitt lydnadspass. Ikke fick springa uppletande på fullstor vallad ruta, med 4 föremål. Ville bara testa... Han gjorde ett fantastiskt fint jobb med de 2 första föremålen. Det tredje hade han lite problem med, och under det fjärde följde jag med honom ut i rutan, för då var hönshjärnan trött... Men jag kan inte vara annant än nöjd. Lydnaden gick också bra, tränade mest fritt följ och framförgående. Bättre och bättre dag för dag...

Dex fick samma uppletanderuta som Ikke, men hon kändes inte helt fräsch. Sprang först runt som en tok flera skick, utan att ha näsan med. Sen tvärdog hon, började trava runt i rutan, och åt gräs... Inte likt henne... Hon hittade två föremål själv. Det tredje fick hon en synretning på, och det fjärde plockade jag in... Lydnaden var också utan hennes vanliga glöd. Vet inte om hon var berörd av sin onda tass, och stöveln, eller om det är nåt annat med henne.

På klubben träffade jag i alla fall Camilla, och vi gjorde genast planer inför nästa dag...

Träffade således Camilla och hennes terv i tisdags, för att åka ut till F8 och lägga ängspår. Ikke fick ett på en öppen äng, kanske 300 m, med 6 vinklar. Ganska blåsigt var det. Han förstod knappt att det kunde finnas spår på ängar... Spårade till sist bra på rakorna, men tappade i varje vinkel. Eller tappade och tappade... Han fortsatte liksom rakt fram, utan spår i näsan! Men med gemensamma krafter gick det till slut bra!

Dex fick ett klurigt spår, som började på fin gräsmatta med spetsvinkel, korsade en betongväg, upp på hårig äng, över jord, uppför ett jordskred till en kal klipphäll, sen ut i skogen. Till sist nerför jordskredet igen, korsade sitt eget spår och ut på en annan äng där slutet väntade. Inte så vansinnigt långt, kanske 400 m. Hon tyckte det var störtkul, till och med så kul att hon struntade i apporterna, trots att de låg mitt framför näsan! Hon hade lite svårt vid korsningen, andra gången vi var där, men vi löste det till sist.

Jack fick 50 m spår på äng, med 4 små bitar Frolic och en brandslang som slut. Jack åt mycket mer än 4 små bitar Frolic, och jag misstänker att det handlade om visitkort från våra skuttande långörade betraktare... Nåja, man kan ju inte ställa krav på en hund som inget vet! Sin vana trogen tog Jack, helt slutkörd(!!), en paus i arbetet 3 meter innan slutet... Jag lyckas alltid lägga för långt spår! Även om jag lägger kort, så är det 3 meter för långt... Jaja... Jag har ju inget mål med Jacks spårning, så låt gå...

På tisdagskvällen åkte husse och jag ut i skogen igen. Nu fick Dex en patrullstig, 300 m, med ljudfig på 100 m djup. Hon hade nåt att jobba med på andra sidan stigen, som hon visade med både ljud och vindmarkering. Tog därför husse lite sent, men var desto tydligare i sin markering. Ikke fick träna markeringsövningar inför söket. Det gick kanoners! Andra gången han tränade skallmarkering, och första gången på husse. Jättefint skall har han! Jack skulle göra vindövningar, men vinden försvann, så det blev både lite syn och ljud istället.

Under onsdagen blev det först mer spår med Camilla. Dex fick ett spår som började på en VÄLDIGT vildvuxen äng, 320 m långt totalt. Hade svårt att få med mig fötterna... Denna gång var hon inte helt fräsch igen. Gav upp i två terrängskiften, och stod bara och flåsade. Fick säga till henne flera gånger att leta efter spåret. Hon är sig inte lik... Eftersom ängarna var så håriga, så fick Ikke spåra vid Stockholms-avdelningens klubbområde istället. Där fick han ett spår på 400 m med massa vinklar. Han löste det strålande som vanligt, trots att en tant hade korsat spåret med sin hund bara 10 m efter hans påsläpp. Mallarna fick lite lydnad också. Körde inget avancerat, utan nötte vidare med fritt följ för båda, framförgående för Ikke, framåtsändande för Dex. Jack fick en liten promenad, och fick titta på omgivningen. Spännande, tyckte han! Tog sen sitt spår på 50 m, och lyckades hitta både slutapporten och en hög rådjursbajs... Vet inte vilket han blev gladast för...

Onsdagkvällen vigdes åt sökträning. Dex började. Kändes laddad, och gjorde några fina skick i början. Men snabbt tog hennes ork slut. Vid ett svårt skick, där hon fick klättra uppför en bergsklack för att komma ut, fick jag skicka henne 4 ggr utan att hon gick ut i rutan ordentligt. Två av gångerna kom hon tillbaka med rullen i blindmarkering. Hon klarar inte minsta press från min sida, utan då blindar hon... Jag blev inte ens irriterad på henne, utan bara skickade om henne. Trist, för hon var en superduktig sökhund för ett år sedan, men nu känns tävlandet långt borta.
Ikke fick springa runt i skogen och skälla, vilket han gjorde med bravur. Han fick mycket beröm från sökgruppen, som är mer vana vid skallhundar än vad jag är. Ikke är ju min första.

I torsdags åkte jag ut till Brottby och la återigen spår. Dex fick 1260 m. Inget märkvärdigt. Fick lite strul i början, där hon inte fäste ordentligt. Lyckades sen lägga sig mitt i ett myrbo vid första apporten, och blev biten på hela magen. Efter det ville hon bara ligga och åla i gräset, för att bli av med myrorna. Till sist kom vi vidare, och hon spårade bra ett tag, men sen vindade hon in en viltvittring. Efter det gav jag i princip upp, för Dex var helt slut, och ville inte spåra mer... Jag släppte henne lös, och hon frispårade fram till sista apporten. Vart har min duktiga hund tagit vägen???

Ikke fick ett 540 m långt spår, återigen med mycket vinklar. Löste det som vanligt galant! Men mattes händer var inte sköna efter 3 dagar av spårande... Många blåsor och skav blir det, trots tjocka handskar. Speciellt Ikke är inte kul att gå bakom längre... "Stackel och el, är aldrig fel" börjar låta som en bra slogan, bara det får honom att ta det LITE lugnare i spåret... Skämt åsido, måste nog hitta en annan lina när jag spårar med honom, som inte skär in så i händerna.

Efter spåren åkte jag in till Hundstallet och lämande Jack. Lycka till, Jack Smack!!

Idag, fredag, har jag stökat och plockat hemma. Lite tomt har det varit, med bara två hundar hemma. Vi har tagit några promenader, och då är det ändå rätt skönt att bara ha två vildbasingar att hålla reda på... På kvällen var det skyddsträning. Dex började, och hon var ofokuserad och tramsig. Brydde sig om pisken för första gången på läääänge...

Ikke däremot gör framsteg. Vi fortsatte på anskällningarna, och han börjar förstå vitsen nu. Tycker även att han börjar kunna växla lite mer mellan bytet och Andreas. Idag bet han bättre än vad han gjort tidigare. Han fokuserar bättre för varje gång, och det blir mindre och mindre trams. Gjorde några inhopp också, och han är ju snabb som en vessla. Jag hinner inte se när han hoppar av, för innan man vet ordet av, så sitter han i ärmen. Men han tar ut sig så i allt han gör! Sitter i bilen och flåsar en halvtimme efter att han är färdig... Här sparar vi inte på krutet!

Nu sitter jag alltså på jobbet, och har 5 långa nätter framför mig, innan jag kan braka ut i skogen med hundarna igen. Längtar redan...

Efter veckan som varit, har jag bestämt mig för att boka tid hos veterinären för Dex, för att kolla upp henne ordentligt. Hon har inte känts fräsch sedan senaste löpet i våras, och ett tag skyllde jag på skendräktighet, sen var det värmen, men nu känns det inte ok längre. Så får vi se om de hittar nåt, eller om det bara går troll i vår träning... Lillfisan är inte sitt vanliga träningstokiga jag i alla fall.