Lilla parveln

Odjuret heter Ikke, för er som är så nyfikna ;)

Kan avslöja att han är importerad. Vill ni ha närmare information än så, är ni välkomna att skicka ett mail till mig, så ska ni få reda på mer av hemligheten.

Kan ju inte avslöja allt på en gång, eller hur!?!

Uppdatering

Tjaha... Nu har man visst valp i huset igen. Hade nog glömt hur mycket passning det egentligen innebär att ha en liten knodd... Visste inte att vi hade SÅ mycket tuggbart hemma!

Han gör sig mer och mer hemmastadd. Ett riktigt litet monster har börjat utvecklas. Första dygnet var han lite tagen, efter resan, och en olycklig maginfluensa redan första dagen. Men nu är han lika pestig som en mallevalp ska vara. Hoppar och biter, drar och sliter, verkar vara hans motto. Han tar riktiga fullbett i vaderna. Kanske ska satsa på mondioring? Han är inte lika livlig som Dexi, utan är lite coolare. Men kamplusten är det minsann inga fel på, och inte matlusten heller... Har aldrig varit med om en sådan födodrift förut! Han har lätt för att koncentrera sig på en uppgift. Gömde hans leksak som han höll på med. Han letade oavbrutet i 2 minuter, trots störning från storasyrran. Ganska bra för en 10 veckors valp. Han går hela tiden med nosen i backen och letar spår. Kan avslöja att det kliar i mina fingrar att få börja lägga spår till honom!

Det går bättre och bättre mellan honom och Dex också. Idag har de kunnat leka riktigt fint en stund. Dexi sprang runt i en cirkel med en pinne i munnen, med honom efter (i en liten mindre cirkel...)

Nätterna har funkat relativt bra. Alla våra hundar sover ju i burar på nätterna, så det håller vi på att vänja honom vid också. Första natten sov han en timme i taget, sen började han skrika. Jag la mig på soffan med hans bur bredvid mig för att åtminstone husse skulle få sova. Andra natten vaknade han bara till några gånger, pep lite, och somnade om. Behövde bara kissa en gång på hela natten. Får se vad som händer tredje natten!

Ska försöka ta mig i skinnet och lägga ut lite bilder på underverket snart.

Kommer ni ihåg?

I somras avslöjade jag att jag hade en hemlighet. Nu är det till slut dags att berätta...

För nu är han här! 10 veckor gammal, och helt underbar...

Givetvis pratar jag om en mallevalp. Mitt framtida hopp. Hoppas han kan mäta sig med sin storasyster i ambition och framgångar. Hämtades igår, så det är ännu tidigt, men jag är jättenöjd än så länge.

Dexi är överförtjust. Hon kan knappt sluta att nosa på honom, och försöker locka honom till lek hela tiden. Tyvärr är hon, i all välmening, lite för våldsam, så leken har inte gått så bra ännu, men de lär sig nog båda två. Hon har dock svårt att acceptera att valpar faktiskt behöver sova sådär mycket...

Så, nu har ni min djupaste hemlighet i öppen dager!

Händelserik helg, Dexi mentaltestad

Om vi ska börja med mentaltestet, så kan de som inte är intresserade av resten av vår helg sluta läsa sen.

Hon slutade på 418 poäng, klart godkänt. Domarna tyckte att hon genomgående hade för hög intensitet i de flesta moment. Det kom ju inte som en överraskning direkt, men givetvis åkte en hel del poäng där. Jag gillar ju hennes intensitet, så för mig gör det inte så mycket. Hon hälsade ivrigt på ALLA hon kom åt, men tyckte inte att hanteringen var jättekul. Inte förvånande för mig. Leken var störtkul, även om testledaren tog emot henne lite klantigt på 40 m, så gripandet där blev inte med hel mun. Hon släppte givetvis på passiv figurant, men domarna drog inget för det, eftersom de tog reda på att hon var skyddstränad. Lilla bytet var kul att jaga, även om trasan var äcklig när hon kom fram. Grep med tidsfördröjning, och drog bytet hela vägen till matte. I uthålligheten jobbade hon bara i 20 s, sedan hittade hon snöret som bytet satt fast i, och följde det bort till figuranten. Figurraden löste hon utan att tveka. Hon skrek när jag drog iväg, och jag hörde två skall när figuren for upp, sedan kom Dexi farandes rätt väg genom alla figurer med en blick som bara sa "Var är min matte????" Sen kom socialgubben, som bara var så kul!! Hon spelade med på minsta vink figuranten gjorde. När jag kopplade loss for hon rätt fram och hoppade upp i famnen på tanten. Sen ner och snodde hennes mössa som låg på marken. Den gav hon till mig. Efter det kom dumpe. Hon for framåt med ett avgrundsvrål. Sprang bakom och kollade snabbt, hittade sen ett spår i ljungen som var viktigare... Kallade in henne, och när jag gått halva sträckan var hon framme och kollade lite närmare (och smakade lite...) Hon hittade på en jätterolig lek, man nöp dumpe i benet, då rörde han sig, och man kunde skälla ut honom en gång till. Sen fick han ett nyp i benet till, och så där höll hon på... Inga som helst kvarstående rädslor, men varje gång vi passerade fick han ett bett i benet... Ena domaren var så där glad för nypen, men man ska ju inte ha lydnad på ett mentaltest, eller?? Skramlet blev hon jättearg på, för det skrämde henne. Trodde inte det var så stor skillnad om skramlet kom jämsides med eller bakom hunden, men det var ju jätteskillnad, sa Dex. Hon blev som sagt arg för att det skrämde henne, och behövde tid för att lösa det. Men sen inget kvarstående. Släden var ju intressant. Hon stod på sig tills fulingen gjorde sista rycket fram, då flydde hon bakom mig, men var genast framme på andra sidan. Såg faktiskt inte så snäll ut... Vågade sig fram när jag gått halva sträckan, och var sen mest intresserad av fulingens mössa som hon försökte smyga fram och nypa till sig. Under promenaderna under avreaktionen bet hon lite i figuren varje gång, och fick nästan med sig mössan. Domaren sa till mig att inte ha fullt koppel (vilket ju testledaren sagt att jag SKULLE ha?) och gå en extra gång, och då brydde hon sig inte om fulingen. Till slut skott, och det var givetvis inga problem.

Jag är nöjd med resultatet, och Dex hade störtkul. Hade hon fått välja hade hon gärna blivit mentaltestad varje dag...

Nu till resten av helgen. I morse åkte jag till bevakningen som vanligt. Vi körde hennes andra patrullstig nånsin, och hon har såååå fina markeringar. Idag var hon lite för taggad, och det kom ett boff och lite pip, så nästa gång ska vi flytta bort figuranten en bit, så att retningen blir mindre för henne. Efter det ett spår på ca 600 m. Jättefint jobb, inget mer med det. Sen gick vi in i en stuga, och skulle ha ett grupparbete. Då ringer min mobiltelefon. Det är Roslagens BK, som säger att jag kan få komma och mentaltesta min hund. Jag hade nämligen blivit 2:a reserv på korning, och räknade inte alls med att få komma. De sa att om jag kunde vara där till 14.30 så var jag välkommen. Klockan var då 13.45 och jag befann mig mitt i skogen i Vallentuna. Vilken puls... Ringde till husse som slängde sig i bilen och lämnade hennes papper och en vägbeskrivning till mig längs vägen. Sen foten på gasen, och var framme med 3 minuter till godo. Bra utgångsläge, va? En hund som jobbat sedan kl 9 på morgonen och en matte som var sönderstressad... Men det gick ju bra ändå.

Igår var vi uppe i ottan och åkte på söktävling på stockholms södra BK. Det var ju intressant. Enda elithunden började, hittade en figge och inget mer. Första högrehunden blindmarkerade på första skicket. Markerade sedan första figgen men kunde inte påvisa. Bröt. Sen Dexi, som markerade första figgen, men kunde inte påvisa... Försökte en gång till, och då hittade hon och påvisade. På 80 m blindmarkerade hon, och sen bröt vi. Hon och de andra hundarna hade flera jättekonstiga beteenden för sig. Till saken hör ju att det var årets första snöslask i skogen, och det luktade förmodligen jättekonstigt. Vi skyller på det. Bara att bryta ihop och gå vidare... Jag var i alla fall glad att jag satte på vinterdäcken i fredags kväll. Råkade titta på nätet, och se att det väntades snö. Så vid 20 på kvällen var det jag som låg på knä på parkeringen och bytte däck. Annars hade jag aldrig kommit iväg till tävlingen (vilket iofs kanske hade varit bra...)

Det är bara att ta nya tag!

Utmanade

Vi har blivit utmanade av Anna med Faran, Chili och lilla Axxa (www.rackartyg.net). Dexi ska försöka dela med sig av 6 stycken konstiga eller underliga saker som hon gör. Nu vet ju alla som träffat Dexi, att allt hon gör är fullständigt adekvat, och inte det minsta underligt... Men för sakens skull går hon med på att jag skvallrar om henne.

1. Efter maten är Dexi så vaaaansinnigt snuskig och kladdig om hakan, att hon springer in i vardagsrummet, och står med rumpan i vädret och torkar ansiktet på mattan (eller hennes alldeles privata servett, som hon ser det). Ser fruktansvärt roligt ut. Jag har försökt få henne att sluta, men det är lönlöst, inser jag efter 3 år.

2. När jag sitter och äter frukost, och Dexi vill smaka på mina frukostpuffar, så går hon in i badrummet eller sovrummet på jakt efter mina smutsiga strumpor. En strumpa innebär en puff. Och de är ju bara så gudomligt goda... Som mest har hon samlat ihop 15 strumpor och gett mig, en efter en. Alla var mina, husses duger ju inte... När hon inte hittar fler strumpor, försöker hon återanvända de hon redan gett mig.

3. Dexi får egentligen inte vara i soffan, men har kommit på ett snillrikt sätt att kringgå denna regel. Man går upp med framdelen i soffan (vilket är fullt tillåtet). Lägger sig till rätta med framben och huvud, med bakbenen kvar på golvet. Sedan använder hon sina magmuskler och drar upp bakdelen också, och vips är hela hunden i soffan, utan att hon egentligen GÅTT upp i soffan. Smart, va!?! Vilka kryphål de där människorna har i sina regler...

4. Dexi hör på ljudet när ett äpple är färdig äppleskrutt. Äppleskruttar är ju bara såååå gott. Hon bevakar avvaktande från sin biabädd när äpplet tas ut ut kylen, sköljs och börjar ätas. Inte förrän hon hör att man nästan ätit upp det kommer hon fram och börjar tigga. Men då rinner dreglet desto mer!

5. Hon har utsett hissen till något sorts station för sadomasochistisk njutning. Hon springer in i hissen, och stryker sig utefter väggen och avslutar med att dänga in häcken i väggen så att hela hissen skakar. sedan stryker man sig utefter andra sidan och gör likadant. Så där fortsätter hon tills man handgripligen hindrar henne.

6. Hon ska hjälpa till med allt man gör. Senast för någon vecka sedan skulle hon hjälpa mig att skruva ihop en byrå från IKEA. Det gick jättebra att hämta skruvmejslar och skiftnycklar till matte. Men hammaren, den rackaren, gjorde ju motstånd mot att bli hämtad, så den var hon tvungen att behålla för sig själv en stund och läxa upp... Till slut fick jag tillbaka den, i ett något "förbättrat" skick (enligt Dex). Tack för hjälpen, gumman...

Eftersom alla, vars bloggar jag läser, redan blivit utmanade, så står valet fritt.
Känn dig utmanad, om du vill!