Lydnad (och lite bus...)
Dex fick moment ur elitlydnad bruks. Gick faktiskt över förväntan! Hade mycket bättre position i fria följet, än vad hon haft på länge. Framåtsändandet gick också ok. Börjar komma tillbaka där vi var i höstas, när vi la ner all träning. Kryper gör hon också bättre än någonsin. Kanske underlättar att gräset är torrt och mjukt också... För små prinsessmagar gillar faktiskt inte att släpas i lera och grus!! Som avslutning lekte vi lite på agilitybanan, och även där var hon duktig. Synd bara att jag inte kan så mycket... Men hon tog alla hinder, och vi lattjade lite på en del kombinationer som redan var uppställda. Kul, kul!
Ikke fick också göra, så klart. Han fick börja med hopp-sitt-hopp, vilket han för första gången förstod vitsen med. Har testat innan, men då har han inte fattat... Visste inte att det kunde vara så svårt?!? Sen blev det fritt följ, och även där gör han framsteg. För varje träningspass, så kommer vi en bit till. Pysslar mycket med position just nu, för det är där han har brustit. Kontakten kan jag inte klaga på... Den är nästan jobbigt intensiv!! En del framförgående, där vi jobbade på att inte streta. Har kört mycket motivation framåt på sistone, så nu får vi tag i stretandet som har blivit resultatet... Men det tar sig. Det enda som släpar efter enormt är platsliggningen. Visste inte att det fanns sååå mycket myror i gräset... Han är härlig att jobba med, lillkillen, för han släpper mig inte ett ögonblick med blicken, utan går hela tiden och vill ha mer. Tror att det är där felet ligger i platsen, han tycker det är tråkigt att ligga där borta själv, för det händer ju alltid så mycket roligt nära mig. Trots att jag, i mina egna ögon, är rätt tråkig på plan med honom. Små belöningar, torra frolic, lågmälda kommandon och små retningar. Aldrig kamp, utan han får bara dutten. Men han tycker det är lattjolajban! Igår dummade han i alla fall inte sig nåt, utan släppte dutten utan diskussion. Inte försökte han äta upp mig heller, när jag plockade upp dutten från marken. Framsteg...!
Imorgon blir det spår igen.
Mer bevakning
Ikke, som precis har börjat med ljud, fick inte nån vindfigge. Han fick istället en kort patrull med ljud. Jobbade faktiskt jättebra, trots att det gått en massa tikar på stigen förut, vilket gruppens andra hanne hade lite problem med... Sånt bryr sig inte Ikkestikke om... Han ska hitta busar!!! Det tog ett tag, som vanligt, innan han låste på figgen, men sen blev det en bra markering. Han är fortfarande knäpptyst i arbetet, dock inte innan vi går på, men det gör ju inte så mycket... Han kommer ju aldrig få bli tjänstehund, pga höfterna, men honom tränar jag för ev tävling.
Efter patrullerna blev det fast bevakning. Dex satt med 4 andra hundar i första omgången. Figgen började på 300 m, tror jag. Dex plockade snabbt ljudet rakt framifrån, på ordentligt avstånd. Var ganska tyst under större delen av arbetet. Hon hade glömt lite, vad vi gör där, men kom snabbt ihåg. Hon följde sen figgen snett åt höger, och sen snett tillbaka. Jobbade fint och var tydlig. Sen blev det pip i näsan när figgen kom för nära... Vet inte hur jag ska komma ifrån det??
Ikke fick också en fast bevakning. 2:a gången i hans liv... Kan inte påstå att han visste vad som var meningen. Men jag peppade honom, och de första 5 minuterna höll han ihop sig jättebra, och jobbade. Sen blev det lite annat... Testade att rulla sig, sitta i knät på mig och pussas, leka med mina händer, ligga på rygg för att få lite magkli.. Jag peppade honom lite till, och då var han snabbt med på noterna igen. Markerade faktiskt ganska tidigt, men höll inte i förrän figgen var på 50-60 meters håll. Då höll han bra hela vägen in. Knäpptyst, där också. Kände mig riktigt nöjd med hans arbete, för att vara körd så lite. Sen dummade han sig lite, när han inte ville släppa dutten han fått... Aldrig får man vara riktigt glad...
Mer träning
Var iväg och kikade på ett skyddsgäng igår. De tränar inte alls som jag gjort med Dexi, men de var inte främmande för att köra Dex så som jag ville. Vi testade lite munkorgsbevakningar, och de hade synpunkter på att hon ligger för nära i bevakningen, vilket jag kan hålla med om, men vi har inte brytt oss så mycket om det än. De ville ha henne till att backa ut, och kom med förslaget att kasta en dutt till henne när hon backade. Visst, sa jag, testa, men jag tror inte på det. Och visst, hon backade fint, men stötarna blev mycket, mycket sämre. Precis som jag hade trott... Då gick de med på att hon inte ska ha förväntan på föremål i bevakningarna... Figgen retade på henne lite igen, och vips så var stötarna tillbaka! Det slutade med att figgen kunde säga till henne att backa, utan duttförväntan, med bibehållna stötar. Jag saknar min egen figge, som alltid visste vad som skulle funka på Dex, och som utvecklade henne väldigt i skyddet... Men att åka till Väsby för att träna varje vecka, det blir lite långt... Jag får se om det kommer funka med den här gruppen. De verkade inte helt ovilliga att köra henne som jag vill, men jag tror inte att jag själv kan tillräckligt mycket för att veta vad som krävs för att få henne dit jag vill. Suck...
Ikke fick gå lydnad. Jobbade vidare med fria följet, och det gick sååå bra! Har kommit på hur jag ska göra med honom nu, vilket känns skönt. Han fick lite apporteringsträning också, och har lyckats lära sig att sätta sig med grej i munnen nu (vilket vi inte har tränat på ett halvår...), men han tuggar nåt vansinnigt... Ska försöka ta tag i det problemet också. Lite framförgående, några ingångar, och lite platsliggning med störig matte. All träning gick bra, men han hade lite andra dumheter för sig... Dominant, uschlig, hormonstinn unghane... Blä... Men när vi diskuterat det en stund, och han kom på att jag fortfarande var den som bestämde, så var allt frid och fröjd igen.
Har börjat tänka på skyddet med Ikke igen. Har kört lite bita-släppa-bevaka på mig själv med honom, och då sköter han sig jättebra. Ska börja träna lydnad med ärmen som störning, tänkte jag. På sikt ska jag försöka ta upp skyddet med honom igen. Har lite tankar på hur jag skulle kunna göra, för att han inte ska gå ur hand. Hoppas det kommer funka, för han vore rolig att utveckla i skyddet.
Ikväll ska lilleman få sin andra rabiesspruta, så då blir det ingen träning. Vi ska nog fortsätta matchen mot kirskålen istället...
Söndagen
Ikke fick en patrull med ljud. Lite längre patrullering än vad han gjort tidigare, och det märktes, för ju längre vi gick utan att ljudet kom, desto mer markbunden blev han. Men till sist kom det, och han ställde upp sig i fin markering, men tyvärr åt fel håll... Dummerjöns... Han insåg till sist att det var fel håll, och vände. Sen höll han i bra, och blev glad som en mört när kampdutten langades fram!
Resten av dagen höll vi till ute på tomten, och hjälptes åt att dra upp kirskål med rötterna. Jag grävde, Dexi attackerade spaden, och Ikke spred ut de uppgrävde rötterna på gräsmattan. De han inte åt upp i alla fall... Bra med kirskål... Mycket C-vitaminer! Återigen två mycket trötta och nöjda hundar som gjorde kväll senare!
Lördagen som var
Ikke fick ett valpspår... 200 m rakt, med godis och massa apporter. Måste försöka få ner tempot på honom, och övertyga honom om att man ska hålla sig till spårkärnan och inte vinda och vimsa runt... Men han var lycklig ändå, trots förolämpningen med valpspår! Han brukar inte ha tid att äta godis i spåret, men i lördags tog han säkert 1/3 av godisarna. Han kanske har mognat sen jag försökte sist...
Efter spåret, åkte jag och handlade hundmat, sen var det lunch hos mina föräldrar. Sen tillbringade jag och hundarna resterande dag i trädgården hemma. De busade och sprang och jagade varandra. Ganska trötta och nöjda på kvällen! Skönt.
Mer träning
I söndags var vi ju ute och tränade bevakning. Dex var sååå duktig! Jättekul att patrullera med henne nu, för hon går verkligen kanon. Fick först en patrull med ljud, som gick bra. En patrull med spårupptag fick hon också. Bjöds bakspår av vinden, men analyserade och valde framåt. Stolt matte... Spårade jättebra. Ett icke-förarspår på ca 500 m. Spårläggaren hade försökt med lite trix i spåret, men veteranen Dex genomskådade allt, och blev inte bortkollrad nångång.
Ikke fick en patrullstig med ljud, han också. Lilleman var söt som vanligt... Jätteglad blev han när han hittade figurant. Han hade hela patrullstigen hållit koll på folket som var vid bilarna, och när figuranten började agera, så trodde han först att ljudet kom från folksamlingen. Stod länge och lyssnade, men insåg till sist att det kom från ANDRA hållet. Kastar sig ut i skogen på andra sidan, och jag kan meddela att jag fick en inblick i konsten att flyga utan flygplan... Lyckades i alla fall få stopp på bulldozern innan den åt upp figuranten! Gjorde en fin markering, med tungan fastklämd i ena mungipan (han har inte kommit på att man kanske ska dra in den innan man stänger munnen. Kille som han är, kunde han inte både lyssna och tänka på tungan...). Överlycklig, när han sen fick sin kampdutt av figgen.
I måndags var vi ute och spårade igen. Dex fick 2,1 km i blandad skogsterräng. Lite grusväg och lite vatten. Gick jättebra. Hon var övertygande hela tiden, även på gruset. Knappt trött på slutet, så det känns fint. Hon är tillbaka i gammal god spårform. Ikke fick 950 m, med mycket vinklar. Men nu var lillleman trött... Väldigt ofokuserad, tappade flera ggr och försökte gena när han vindade in fortsättningen längre fram. Nackdelen är att han är så stark, så ofrivilligt ger jag honom vinning när han genar, helt enkelt för att jag inte får stopp på det skenande lokomotivet... Jag packade ihop spårlinan och hunden, samlade in spåret själv, och så var det bra med det. Måste ta mig en funderare på vårt fortsatta spårande tillsammans.
I onsdags var det bevakning igen. Det blev verkligen helt misslyckat för Dex... Först en tänkt vindfigge. Men vinden snurrade så mycket, så vi fick aldrig någon tydlig markering av henne. Ändå, så visste hundrackarn var figgen låg, och stretade dit hela tiden. Men jag kan ju inte låta henne vinna på det!?! Hade jag släppt henne, så hade hon bara använt sig av sök för att hitta fram, och det är ju inte meningen. La sen en ljudfigge, som gick bra. Fortsatte sedan envisas med vinden, när vi kastade ut en sk död vind (=ett föremål). Samma sak igen. Vinden vände, men Dex bara vet var den ligger ändå... Försöker på ett tredje ställe få ut en vind. Inser att det inte heller komma gå, så det blir ett till ljud istället. Jag har redan tagit ut Dex ur bilen, så hon lyckas stå och lyssna på figgen när den går ut i skogen. Jag släpper på henne, och hon vet naturligtvis redan var figgen är. När hon inte får gå dit på en gång (tycker inte att hon ska gå ut till en figge som inte ens börjat låta ännu...), så får hon istället vind (!) på spårutgången efter figgen, och stretar ditåt. Medan hon vill fram till spåret, börjar figgen agera, och Dex står och väljer mellan ljud och spår. Väljer till slut ljudet, och sätter sig i markering. När figgen blir synlig, blir Dex uppspelt, och börjar pendla från sida till sida i kopplet, och försöker komma fram. Då kommer det en bil från ingenstans längs grusvägen vi är på, och jag får kasta mig över hunden, och slänga oss i diket, för att inte bli påkörda. Lagom när vi ligger i diket, så kommer figgen fram till Dex, och i allt annat tumult, blir hon så till sig i trasorna, att figgen beslutar sig för att inte belöna hennes galenskap. Vilket bara leder till ännu mer frustration... Vet inte riktigt vad vi sysslade med, men inte var att betrakta som träning i alla fall...
Igår, torsdag, var vi ute på ett första besök på brukshundklubben där vi bor. Det tar bara 5 minuter att åka dit hemifrån. Har aldrig haft så nära till klubben förut. Det var allmän träning, så vi körde lydnad, och Dex fick springa en budföring med skott till okänd mottagare. Lydnaden gick hyffsat, med tanke på hur lite vi kört på sistone. Jobbade mycket med fria följet, eftersom det är där hon tappar mest under vila (position, inte arbetsvilja...). Nötte lite på krypet också. Ikke fick också gå lydnad. Han hade vansinnigt svårt att hålla ihop i början, men efter en halvtimme började jag nå fram till honom. Men då var klockan så mycket, så då ville jag hem... Men lite kvalitetsträning blev det med honom. Jobbade fritt följ och framförgående med honom. Lite ingångar också. Han är så het, så det bara bubblar över i honom. Men jag tycker att jag kommer på mer och mer vad som funkar på honom. För att ha tränat så oerhört lite lydnad, så har han egentligen kommit rätt långt. Men tävlingsstart ligger lååångt bort, framför allt i mognadsgrad...
Inatt går jag jour, så då blir det ingen träning ikväll. Men när jag slutar vid 9.30 imorgon bitti, då ska vi ut och spåra igen. Hoppas det blir en lugn natt, så att jag får sova tillräckligt!
Oj, vad tiden går...
Här är det full rulle. Mycket att göra på jobbet. Har gått några jourer, både helger och nätter. Lagom kul, men kompledigheten är helt ok!! Hemma har jag äntligen fått upp mitt staket, så nu är det fritt fram för hundarna. Det är sååå härligt att få chansen att se två trötta och nöjda mallar somna gott varje kväll. Det är ju inte så ofta man får se trötta mallar annars... De har i alla fall störtkul med varandra, och matkontot har ökat en hel del... I veckan slogs de om en fotboll, som båda hävdade äganderätt till... Mindre lyckat. Ikke höll på att bli öronkuperad. Ett stort jack tvärs igenom örat. Egentligen hade jag velat sy ihop det, men jag hade bara grov suturtråd hemma, så jag fick nöja mig med att tejpa. Så nu har han ännu snyggare öron *hmpf*... Men det ser ut att läka bra, och jag tror resultatet blir godtagbart.
Träningsmässigt är vi också på god väg. Kör bevakning varje onsdag och söndag. Dex är i riktigt bra form just nu. Vi finslipar lite på ljudmarkeringarna, där jag försöker få in ett bestämt betende. Förut har hennes markeringar varit lite otydliga, och mycket har hängt på mig, att jag läser henne korrekt. Nu vill jag att hon ska vara tydligare. Även Ikke har börjat patrullera. I början förstod han inte alls, utan trodde att vi var ute och spårade. Men det börjar gå upp för honom att han ska lyssna också, och inte bara plöja med näsan i backen. Men han vet inte riktigt VAD det är han ska lyssna efter än. Han är vansinnigt söt när han till slut bestämmer sig för att han har hittat en figurant...
Vi har varit ute och spårat rätt mycket. Dexi är uppe i spårlängder runt 2 km igen. Ikke får spår på 700-900 m. Har en liten förhoppning om att kunna tävla Dex snart igen. Vore kul att tävla bevakning... Jag har en del problem när jag spårar med Ikke, för han ligger på och är så stark att jag knappt kan hålla honom. Testade därför en Bötchersele. Funkade bra första gången. Han drog bara 75 % av vad han brukar, så det var helt ok. Andra gången med selen drog han lite mer, och tredje gången var det ingen skillnad... Så nu är jag tillbaka där jag började. Måste hitta en annan spårlina, som inte gör så ont i händerna. Kanske en ankarkätting, som ger honom lite mer motstånd... Fast då blir det ju ett styrkepass för honom, och sen blir han ÄNNU starkare... Suck...
Har egentligen mer att berätta, men det får bli en annan gång, för nu ska vi ut och träna!