Lydnad (och lite bus...)
Igår tränade vi lydnad. När jag kom till klubben var hela parkeringen smockfull med bilar. Jisses, tänkte jag, det här var en populär klubb... Vad jobbigt med trängsel! Men det var nog nåt medlemsmöte eller nåt, för jag var ensam på plan. Och inte behövde jag ha dåligt samvete för att jag inte var på mötet heller, för jag är inte medlem där än!!!
Dex fick moment ur elitlydnad bruks. Gick faktiskt över förväntan! Hade mycket bättre position i fria följet, än vad hon haft på länge. Framåtsändandet gick också ok. Börjar komma tillbaka där vi var i höstas, när vi la ner all träning. Kryper gör hon också bättre än någonsin. Kanske underlättar att gräset är torrt och mjukt också... För små prinsessmagar gillar faktiskt inte att släpas i lera och grus!! Som avslutning lekte vi lite på agilitybanan, och även där var hon duktig. Synd bara att jag inte kan så mycket... Men hon tog alla hinder, och vi lattjade lite på en del kombinationer som redan var uppställda. Kul, kul!
Ikke fick också göra, så klart. Han fick börja med hopp-sitt-hopp, vilket han för första gången förstod vitsen med. Har testat innan, men då har han inte fattat... Visste inte att det kunde vara så svårt?!? Sen blev det fritt följ, och även där gör han framsteg. För varje träningspass, så kommer vi en bit till. Pysslar mycket med position just nu, för det är där han har brustit. Kontakten kan jag inte klaga på... Den är nästan jobbigt intensiv!! En del framförgående, där vi jobbade på att inte streta. Har kört mycket motivation framåt på sistone, så nu får vi tag i stretandet som har blivit resultatet... Men det tar sig. Det enda som släpar efter enormt är platsliggningen. Visste inte att det fanns sååå mycket myror i gräset... Han är härlig att jobba med, lillkillen, för han släpper mig inte ett ögonblick med blicken, utan går hela tiden och vill ha mer. Tror att det är där felet ligger i platsen, han tycker det är tråkigt att ligga där borta själv, för det händer ju alltid så mycket roligt nära mig. Trots att jag, i mina egna ögon, är rätt tråkig på plan med honom. Små belöningar, torra frolic, lågmälda kommandon och små retningar. Aldrig kamp, utan han får bara dutten. Men han tycker det är lattjolajban! Igår dummade han i alla fall inte sig nåt, utan släppte dutten utan diskussion. Inte försökte han äta upp mig heller, när jag plockade upp dutten från marken. Framsteg...!
Imorgon blir det spår igen.
Dex fick moment ur elitlydnad bruks. Gick faktiskt över förväntan! Hade mycket bättre position i fria följet, än vad hon haft på länge. Framåtsändandet gick också ok. Börjar komma tillbaka där vi var i höstas, när vi la ner all träning. Kryper gör hon också bättre än någonsin. Kanske underlättar att gräset är torrt och mjukt också... För små prinsessmagar gillar faktiskt inte att släpas i lera och grus!! Som avslutning lekte vi lite på agilitybanan, och även där var hon duktig. Synd bara att jag inte kan så mycket... Men hon tog alla hinder, och vi lattjade lite på en del kombinationer som redan var uppställda. Kul, kul!
Ikke fick också göra, så klart. Han fick börja med hopp-sitt-hopp, vilket han för första gången förstod vitsen med. Har testat innan, men då har han inte fattat... Visste inte att det kunde vara så svårt?!? Sen blev det fritt följ, och även där gör han framsteg. För varje träningspass, så kommer vi en bit till. Pysslar mycket med position just nu, för det är där han har brustit. Kontakten kan jag inte klaga på... Den är nästan jobbigt intensiv!! En del framförgående, där vi jobbade på att inte streta. Har kört mycket motivation framåt på sistone, så nu får vi tag i stretandet som har blivit resultatet... Men det tar sig. Det enda som släpar efter enormt är platsliggningen. Visste inte att det fanns sååå mycket myror i gräset... Han är härlig att jobba med, lillkillen, för han släpper mig inte ett ögonblick med blicken, utan går hela tiden och vill ha mer. Tror att det är där felet ligger i platsen, han tycker det är tråkigt att ligga där borta själv, för det händer ju alltid så mycket roligt nära mig. Trots att jag, i mina egna ögon, är rätt tråkig på plan med honom. Små belöningar, torra frolic, lågmälda kommandon och små retningar. Aldrig kamp, utan han får bara dutten. Men han tycker det är lattjolajban! Igår dummade han i alla fall inte sig nåt, utan släppte dutten utan diskussion. Inte försökte han äta upp mig heller, när jag plockade upp dutten från marken. Framsteg...!
Imorgon blir det spår igen.
Kommentarer
Trackback