Var inte oroliga! Vi lever fortfarande...

Även om det är på håret... Hela denna veckan har vi haft vetenskaplig utveckling i skolan. Det har handlat om medicinsk etik, forskningsetik, djuretik och filosofiska diskussioner om etik... Kan säga att det inte är mina favoriter direkt. Har känt hur de succesivt sugit ut lite mer livsvilja varje dag ur mig. Men nu är det över! Yippeee...

Annars är det lite av varje som har hänt. Kan ju börja berätta att Dexi har krockat med en moppe. Vi var ute och körde vagn på en grusväg här hemma. Grusvägen används av alla typer av trafikanter, cyklister, barnvagnar, hästar, dagisbarn etc. Det brukar inte vara nån fara att köra vagn där. Men så hörde jag att vi var på väg att möta moppar på andra sidan av en krök. Vi girade genast så långt ut till höger av den lilla vägen som möjligt. Olyckligtvis gjorde moppeligisten likadant, alltså girade till min högersida. Jag insåg att det inte gick att undvika en krock, och det var långa ögonblick av oro för Poppan, som var den som var först i vårt ekipage. Hon sprang rätt in i framhjulet på moppen, studsade åt sidan och var totalt panikslagen. Som tur är så litar hon på sin matte även i en sån situation, så jag fick snabbt henne lugn. När jag kopplat loss henne från skakeln, som för övrigt var böjd i 90 graders vinkel, så gick jag lite med henne för att se så att alla ben var hela. Lyckligtvis klarade hon sig med ett skärsår på näsan och en skrubbad tass. Kan säga att moppekillens självkänsla klarade sig betydligt sämre, efter att jag skällt ut honom efter noter. Hur kan man släppa ut så unga killar utan någon som helst trafikmognad eller sunt förnuft på trimmade moppar? Det var ju inte direkt 30 han körde i. Han kunde ju mött vad som helst på andra sidan om kröken. En traktor t ex, som också kör där ofta. Det var en spak kille som körde sakta och försiktigt ifrån olyckplatsen. Jag fick ringa efter husse som fick hjälpa mig hem med den halvt sabbade vagnen. Poppan var som tur var lika glad som alltid. Tror inte hon förstod varför matte plötsligt blev så arg på killen. Ibland är det tur att man har en idiot till hund, som inte tar åt sig i första hand. Det enda minnet hon har är ett ärr på näsan.

Kan ju även meddela att Pillis öde inte är slutgiltigt bestämt ännu. Vi har ju lite grann hoppats på att svärfar skulle förbarma sig över henne, eftersom hans hund och Pillis trivs så bra ihop. Men det verkar inte som om det blir så. Vi vill ju helst undvika att sätta ut annons på henne, utan vill ju gärna ha henne kvar hos någon vi känner. Så nu har svärfar och vi delad vårdnad om henne tills vidare... Vi får försöka hitta en mer permanent lösning snart. De hålls ganska kort på promenaderna i alla fall, och har inte lyckats ryka ihop på ett tag.

Träningen har rullat på som vanligt. Vi ska göra ett försök att bli uppflyttade till elit sök i höst, så vi fortsätter att nöta högrelydnad. Ska bli skönt att kunna lägga de momenten på hyllan ett litet tag när tävlingssäsongen är över för året. Det har varit lite trögt med sökträning under hösten, men jag hoppas att hon kommer ihåg hur man gör...

Förra helgen var vi på spår- och lydnadsläger med Tomas och Eva Ivarsson. Alltid lika roligt. Fick lite tips i lydnaden som jag absolut ska träna vidare på. I spåret lekte vi lite med olika spårtyper, t ex motivationsspår och parallellspår, där 3 hundar var ute samtidigt och spårade antingen efter varandra eller bredvid varandra. Andra dagen var det hårda spår som gällde. Jag tycker nog att Dex löste det mesta väldigt bra. Speciellt på de hårda spåren överraskade hon mig lite. Jag har nog lätt för att underskatta hennes förmåga en del. Hon är ju faktiskt en riktigt duktig spårhund!

I helgen är det mer träning som gäller. Imorgon blir det sök, och jag ska försöka hinna med lite uppletande också. På söndag är det bevakning igen. Vad skulle man göra utan en hund att träna...