dexi & ikke

Igår var jag på tryckmätning av ett muskelfack som sitter på framsidan av underbenen. Vi misstänkte att detta muskelfack är för trångt på mig, för jag får orimligt mycket smärta i musklerna när jag går raskt, eller springer. En muskel sväller ju när den arbetar, och är hinnan som omger muskeln för trång, då blir trycket i muskeln för högt, blodcirkulationen stryps, och det blir syrebrist i muskeln, med smärta som följd. Så igår gjordes alltså en tryckmätning, som gick till så att de stack in 6-7 cm tunn slang i muskeln på vardera benet, varpå mina fötter blev fastspända i väggen, medan jag låg på rygg på en brits. Sen fick jag periodvis spänna upp fötterna mot kroppen, för att kunna mäta trycket under belastning. Efter ungefär 2 minuters arbete skrek mina stackars muskler att de inte fick något syre. Då var det bara 8 minuter kvar av testet... Jag riktigt kände hur sura musklerna var av all mjölksyra. Efter 5 minuter gjorde det så ont som något kan göra, men jag var ju tvungen att fortsätta. Till slut var det klart, och resultatet av undersökningen var att muskelfacken var för trånga, precis som jag trodde. Trycket i musklerna blev sjukligt högt. Så nu ska jag opereras för att korrigera det hela. Måste säga att jag ser fram emot detta, för sen kan jag komma igång och springa igen! Har inte kunnat göra det på säkert 7-8 år pga smärta. Tryckmätningen gav mig även en helt ny förståelse för vilken smärta folk med hjärtinfarkt har! Det är ju samma syrebrist i hjärtmuskeln under en infarkt, som det var i mina ben, och det gjorde verkligen sjukt ont!!! Tanterna som utförde mätningen sa till mig att jag skulle ta det lugnt resten av dagen, eftersom man ändå stuckit in något såpass långt in i muskeln. Jaja, sa jag, men en promenad med hundarna kan väl inte vara några problem. Nja, tyckte tanterna, men till sist gav de upp, och gav mig "tillåtelse" att promenera hundar. Men när jag gick bort till bilen efter mätningen, var jag inte så kaxig längre. Det gick ju knappt att gå på benen... Så det var faktiskt soffläge som gällde. Ända tills kvällen...

...för skyddsträningen kunde jag ju inte hoppa över!!! Dex tyckte att jag gick lite konstigt, och testade om hon kanske kunde strunta i vad jag sa, men tji fick hon... Hon packades allt ihop i samma lilla box av lydnad som vanligt, och hon skötte sig, precis som vanligt, alldeles utmärkt. Faktiskt så bra att jag började fundera på att anmäla till ett lägre skydd... Får se om modet kvarstår några dagar till, så kanske jag slår till!

Ikke hade gasat upp sig lite extra sedan i tisdags. Han var helt okontaktbar när jag kom fram till Andreas med honom. Men liten kille var allt tvungen att sitta stilla och tyst vid min sida ändå, innan han fick startkommando. Det var nog det absolut svåraste han någonsin gjort... Han är alldeles för bytesfixerad. Han försökte frenetiskt skälla liv i trasan som låg på marken, och såg inte alls Andreas. Då gick A fram till honom och nöp honom i ljumsken. Första gången blev det ingen reaktion, men andra gången resulterade det i att Ikke bet A i benet istället... Kanske ska satsa på Mondioring?!? Han är tyvärr lika envis som Dex; när han får ett dåligt bett i trasan, gör han allt för att få behålla bettet, istället för att skifta in till ett bättre bett när möjligheten ges. Känns som om han skulle behöva lugna sig lite, och inte bara använda musklerna. Men som sagt, eftertänksamhet är inte Ikkes grej...

Idag har vi börjat dagen med en lång promenad. Hundarna sprang lösa en lång stund och lekte. Skönt att Dex löp börjar ta slut, så man vågar ha dem lösa tillsammans igen. Ikke visade ju sig vara lite brådmogen, och hade mer än gärna satt på redan nu, vid 6 månaders ålder... Han börjar ju bli rätt stor nu. Har passerat 25 kg, och är nästan lika hög som Dex. Lyfter på benet gör han ibland också... Snart ska vi ut och träna. Spår och lydnad blir det nog idag. Kanske lite patrullering också. Får se hur långt vi kommer i planeringen!

Igår träffade jag Elin från bevakningskursen. Vi traskade ut en 300 m lång patrullstig i ett rastningsområde. Längst ut fick Dex en spårövergång, med 70 m spår. Hon är rolig, för nu har hon verkligen förstått vad det går ut på att patrullera. Hon ligger på som sjutton med näsan i alla doftfläckar, tills jag kommit fram till starten. När hon fått arbetstecken så är alla doftfläckar borta ut medvetandet. Hon går långsamt med korta steg, utan att streta, med näsan upp i luften och öronen spetsade framåt. Hon letar, helt enkelt! Efter halva sträckan blev hon nödig. Då går hon snabbt av stigen, trycker ut det hon ska, hoppar ut på patrullstigen igen, och fortsätter. Svansen viftar hela tiden när hon patrullerar, så tydligen har hon kul. Spårupptaget gick inte att tveka på. Hon sög det 20 m ifrån övergången, ville gena, men fick inte. Då letade hon upp kärnan i stället. Tog det åt rätt håll, och följde jättefint. Hittade en liten pinal som Elin tappat utan att veta om det. Slutet tog hon också. Duktig tjej!!

Ikke fick träna lydnad tillsammans med Elins hund Texas. Han var tidvis jättekoncentrerad, men var ju tvungen att kolla vad Elin gjorde också... Han fick en minuts platsliggning tillsammans med Texas, fast en liten bit ifrån. Har börjat lägga en korvbit mellan framtassarna på honom när han ligger plats, och han försöker hypnotisera den stackars korven till att hoppa in i hans mun. När inte det funkar, börjar han titta på mig istället, och väntar på ett varsågod. Han låg jättefint, lugnt och tyst. Tittade till nån gång på Texas, men höll annars kontakten fint med mig. Börjar få riktigt fin stabilitet i sitt och ligg nu. Det som var så svårt bara för någon månad sen. Då kunde han ju bara sitta 2 sekunder, och studsade sen upp efter mig. Nu kan jag hoppa och springa framför honom, utan att han lyfter rumpan. Gick fot gjorde vi sen, och han har jättefin position, bra kontakt, snabba sättanden. Kan nog knappt vara mer nöjd, när han har tränat så lite...

Ikväll blir det mer skydd. Känns bra att ha kommit igång med träningen igen, efter månader av dålig motivation från min sida. Snart kanske vi kan ge oss ut på tävlingsplanen igen! Tjoho!!!

Igår skulle jag ha gått i skolan tills 17.00. Som tur är, så har påsklovet gjort att de små barnen är hemma istället för hos doktorn, så jag kunde gå hem redan kl 10. Så skönt! Hann med lite skoljobb, och sedan bar det iväg till Märsta för träning. Åkte en timma för tidigt, för att hinna med lydnad innan skyddet började. Idag fick Ikke börja, så han skulle slippa kolla Dexis spår på planen. Alla leksaker undanstoppade, så att han inte skulle varva upp så mycket. Och, se... plötsligt kunde liten kille! Han var jätteduktig, gick fot med halter och vändningar, låg platsliggning, ställande och läggande under gång och avslutningsvis lite kryp. Allt med bara godis och lek med kopplet som belöning. Kopplet är ju så där lagom kul. Det är roligt när matte gör det roligt, men har inget egenvärde, till skillnad från leksakerna. Då varvar han inte upp lika mycket. Dex fick lite fritt följ, sen kom det en hel grupp med unga oerfarna hundar upp på min lilla plan, så då kunde vi inte köra vidare. Inkallning och framåtsändande kräver ju tyvärr en del yta... Inte lätt att få till, när alla vimsar runt utan att ha ett mål...

Skyddet gjorde båda hundarna fint. Dex gjorde några fasttagningsstötar på nära håll som var helt ok. Vi började med dubbelretningen också, och det tror jag att hon började förstå. Sen gjorde hon som vanligt riktigt fina bevakningsstötar också.

Ikke fortsatte med sin trasa. Det är den roligaste lek han vet. Han är helt inne i sin trasa, och försöker skälla liv i den, även när Andreas inte håller i den. Andreas vill ha honom lite mer eftertänksam, nu är han bara varvad. Vi får väl se... Eftertänksamhet verkar inte vara Ikkes grej!!

Idag blir det nog spår. Hoppas att jag kan sluta tidigt, så vi hinner innan det blir mörkt.

I söndags var det nypremiär i söket. Jag tränade med ett nytt gäng från klubben. Massa riesen var med, och så jag med mallar, och Tomas med en lillasyrra till Dexi. Dex fick gå sist, eftersom hon löper. Hon fick gå en relativt lång bana, som inte var särskilt svår. Figgar på varje skick idag med, eftersom jag velat få upp motivationen, för att förhoppningsvis slippa blindmarkeringarna då. Första skicket var jättefint, hon lämnade figgen en kort sväng under leken, eftersom jag inte gick ut till dem. Jag vill att hon ska greja att leka själv ute hos figgen, så jag står kvar på stigen, och kallar in henne efter en stund. Det var nog lite konstigt med helt nya figgar för henne... Andra skicket var ett strulskick. Hon sprang först ut i första vallningsstråket och följde det. Sen sprang hon snett. Sen åt hon snö... Efter ett ljud hos figgen, fick jag iväg henne utan mer strul. Efter det gick allt jättebra! Fortfarande på slutet var hon taggad, och tjuvade nästan ut. En markering med löst påvis gjorde vi, och markeringen hade gått jättebra. Resten av skicken var bara hitteövningar. Ska försöka få köra när vallningen är lite färskare nästa gång, för att se om den stör henne då.

Igår träffade vi Anna och Robban för lite räddningssök. Vi körde i och utanför en betongfabrik. Dex gick först av mina två. Hon fick en figge med en del miljö. Gallertrappa och gallerspång, sen mörker och trångt. Hon fick ingen vittring på figgen, utan var tvungen att jobba sig längst bort i en mörk korridor, innan hon fick nåt i näsan. Hon var inte helt övertygad när jag sa åt henne att fortsätta, men blev jättelycklig när hon träffade på Anna. Gallret var lite läskigt, men helt ok. Andra figgen låg upp på en hög med betongblock. Den fick hon i näsan jättefint, och var inga problem alls. I andra omgången fick hon också två figgar, nu i en verkstad. Robban låg uppe på en trave säckar. Vittringen låg bra, och hon fick jobba lite för att komma på var den kom ifrån. När hon väl hittat tog hon ett skutt upp på Robban. Anna hade gömt sig längre in i verkstaden, i ett litet trångt hörn, där hon klämt in sig och stora magen... Dex stod först och nosade på några rör som stack ut från väggen, 2 dm ifrån Anna. Snacka om att inte använda synen när man letar...

Ikke fick två figgar i mörker. Han var lite försiktig på båda, men så förstod han nog inte heller varför han skulle in själv i mörkret. Blinda matte stannade ju vid dörren. Vittringsmässigt fick han ju ingen hjälp heller. Men han sprang runt och utforskade, och rätt var det var, så sprang han på en människa. Kan det bli roligare?? Han fick även Dexis miljöfigge med gallrena. Han tyckte det var rätt roligt med galler. Han fick en figge i verkstaden också under första omgången. Robban hade bara satt sig runt ett hörn en bit in. Ikke var väldigt frimodig i denna, för honom, konstiga miljö. Fick vittringen tidigt, och jobbade jättefint för att fånga in den. I andra omgången sprang han först direkt bort till gallertrappan, och klättrade upp. Det var tydligen kul med galler... Att matte stod kvar vid bilen med ett tomt koppel och ropade, brydde han sig väldigt lite om... Sen fick han två figgar i verkstaden. Även han fick Robban på traven med säckar. Jobbade bra i vittringen. Hittade till sist Robban. Och vet ni vad? Små mallar kan också hoppa... Det vet Robban, för plötsligt kom en galen mallevalp och landade på magen på honom! Kampade som ett litet svin där uppe. Höll på att ramla ner (kanske 1,2 m upp), men var lika glad för det. Jag lyfte till slut ned honom, men tassarna hann bara landa på golvet, så var han uppe på traven igen. Även han tog Anna jättefint. Kul att han är så oberörd i miljö. Jag kampade lite med honom själv därinne, och testade att dänga in honom i diverse pinaler, och trycka upp honom i trånga vrår. Inte ett tugg i bettet. Helt trygg. Inget rusk, inget morr. Kanske ska hoppa av min utbildning, och köra upp honom som väktarhund istället... Han verkar ju rätt pålitlig i miljö...

På kvällen åkte jag ut till klubben för första gången på länge, och körde lydnad med båda busarna. Dex fick köra lite av varje. Hon är lite låg nu, så jag kunde inte nöta så mycket på något moment. Mycket bus i stället... Hårdträningen får vänta tills hon löpt klart.

Ikke fick sitt andra organiserade lydnadspass någonsin. Han hade fullt upp med att kolla vad Dex gjort på planen, så han var lite splittrad. Därför blev det mycket bus med honom också. Han lyckades även klänga sig upp på ett högt bord, där jag lagt ryggsäck och en del grejer. Det var av metall, och ganska halt i snön. Men det bekom inte lilleman... Han åkte ner, jag fångade honom i luften, sen hoppade han upp igen. Och igen. Och igen... Undrar om det någonsin blir någon ordning på den där... Lydnaden gick sisådär... Han är lite splittrad, och har SVÅÅÅRT för att sitta still. Han blir rätt uppjagad när man använder lek som belöning, men samtidigt räcker inte godiset särskilt långt i konkurrens med alla spännande dofter. Får se vad som händer om jag börjar träna mer kontinuerligt. Kan ju vara så att det funkar bättre då...??

I torsdags träffades Anna och jag för att träna och fika lite. Vi packade in alla hundarna i deras Cheva och åkte till Lidingö BK. Först fick alla hundarna varsitt uppletande. Jag var lite för optimistisk med Ikke, och gjorde det alldeles för svårt för honom. Men han hade kul ändå. Sprang som en tok i vallningen. Hittade av en händelse två-tre föremål, som han förtjust kom till mig med. Dexi fick samla ihop rutan, och hon var sådär laddad. Ville mest springa i vallningen hon också. Hon blir ju lite knäpp när hon löper, och tar inte alltid med sig näsan på träningen. Vi får ta nya tag om någon vecka, när löpfia börjar komma tillbaka till jorden.

Anna och jag satte oss och fikade sen, medan valparna (som nu är ganska stora...) röjde järnet på den inhägnade appellplanen. Vi hade tur att ingen annan var där och tränade, så vi kunde med gott samvete låta dem leka. Och som de lekte! De höll på i nästan en och en halv timme. Sen fick Ikke bada när vi kom hem, för planen såg ju ut som appellplaner brukar se ut så här års: Lervälling... Och valpar drattar ju liksom omkull en del när de leker. Vi hade i alla fall en jätteskön dag i vårsolen!

I fredags träffades vi på förmiddagen och tränade skydd. Dexi gick SÅÅÅÅ fint! 10-mässiga transporter både i korg och ärm. Jättefina överfall. Faktiskt några riktigt bra upphopp också. Synd att fasttagandena är ett sådant problem, för det skulle vara kul att tävla henne igen. Ikke fick leka trasa ett varv. KUL!!! Han fick springa in lös och ta bett i trasan några gånger också. Han satsar verkligen allt! Han kommer nog bli fin när han blir stor, om han fortsätter så här.

På eftermiddagen i fredags samlades vi ett litet gäng och körde lite patrullstigar. Precis när ljudfiguranten började agera, så höll Dex på och vindmarkerade på andra sidan (bonusfigge...) och hade inte tid med ljudet. Hon patrullerade fint, ända tills en skogshare dök upp framför näsan på oss. Sen var det inte precis figuranter vi letade...

I lördags träffades vi i skogen kl 10, och kom inte hem förrän 15. En jätteskön dag i snö och sol. Patrullering, spår och korvgrillning stod på schemat. Patrulleringen gick sisådär. Patrullerade på en grusväg, och Dex trodde nog mest att vi promenerade. Ville pinka revir... Aja-baja! Tog till sist ljudfiguranten, som var HUSSE! Jippie!! Var lite distraherad sen på återpatrulleringen, när husse gick bakom... Ikke fick ett spår, ca 500 m. Första gången han spårade i snö, och det gick kalasbra. Husse hade lagt spåret. Jag fick veta lite vad vi behöver träna på med lilleman: täta apporter, apporter i starten, apporter efter svårigheter. Han är ju ganska spårfixerad, och har han precis fått göra avbrott i spåret, och plocka en apport, då har han faktiskt inte tid att stanna en gång till, 5 m senare. Så det så! Annars gick det jättebra.

På lördagkvällen var det påskmiddag hos svärfar. Dexi fick inte vara med, eftersom hon höglöper, men Ikke var med. Han tog genast över stället, åt upp Igors grisöra, hans märgen, låg i hans säng och tuggade på hans leksaker, och morrade så fort Igor tittade åt hans håll... Bra intryck du ger, lilleman! Utforskade hela stället, rev ner en massa prylar som stod på golvet, klättrade upp på soffbordet, var på väg ner i Igors säck med hundmat... Ja, han hade störtkul helt enkelt... När vi satte oss till bords, somnade han pladask under min stol.

Idag är det sökträning med ett nytt gäng. Hoppas Dexi stoppar ned näsan i ryggsäcken, så hon inte glömmer den idag med...

I måndags var vi och hälsade på Pillis och hennes nya ägare. Hon blev SÅÅÅÅ glad att se oss! Och vi med, för den delen. Hon var sig lik (fast lite mulligare...). De var så nöjda med henne. Allt var bara positivt. Hon gick jättefint ihop med deras gamla schäfertant, hon var snäll mot dottern och sov sött i deras säng. Det enda klagomålet var att hon snarkade (va, aldrig hört förr???). Funkade bra med hennes allergi också. Hon hade inga utslag, trots att numera äter torrfoder. Skönt att se henne igen, och se att allt var så bra.

I tisdags förmiddag ringde Tomas från bevakningskursen och undrade om jag ville träna lite. Javisst!! Jag hade sån tur att när jag kom ut, så låg ett spår och väntade på Dexi. Vilken service! Vi började med en promenad med Dexi och Tomas hund. Hans hund har lite lätt för att stressa upp sig, så hon behöver avdramatisera situationer där hon förväntar sig roligt jobb. Ifrån promenaden släppte jag på Dex på spåret. Tyvärr hade hormonstinna Dex inte riktigt spårnäsan med sig... Inte lätt att vara löptik! Däremot var hon väldigt pigg på att kolla vilka eventuella konkurrenter som gått i området. Och stiliga karlar, givetvis... Spåret slutade på en grusplan, och lagom när vi närmade oss, hörde vi hur en maskin körde runt och sopade planen, så det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Jag var inte särskilt nöjd med hennes arbete, så jag kopplade bara om henne, och så var det slut så. Sen körde vi en fast bevakning, som Dex gjorde jättefint. Vi hade aktivitet både till höger och vänster om oss. När Tomas hund var koncentrerad, tog hon hand om vänsterkanten, och Dex tog högerkanten. När Tomas hund blev ofokuserad, gick Dex in och kollade båda sidorna. Fascinerande... Ett litet uppletande på grusplan fick Dex också, sen fick hon vara nöjd. Ikke gick också en promenad med Tomas och hans hund. Jättenyttigt för liten kille att vara nära andra hundar, utan att umgås. Han skötte sig jättefint, och gick för det mesta fint vid min sida. Inte alls intresserad av Tomas hund.

Efter hela detta paket av träning, åkte vi till klubben för att skjuta för en annan av bevakningskursdeltagarna. I väntan på henne la jag ett 500 m långt ängspår till Ikke. Både skotten och spåret gick bra. Han är duktig min lille spårhund. På kvällen sen var det dags för skydd. Dex gjorde ett jättebra pass. Vi körde transport i ärm och korg, bevakning i ärm och korg, höga hopp och lite fasttagningsstötar. Ikke fick leka med trasan. Han har ju definitivt ett kom-ihåg från förra gången... Helt tokig! Kommer nog få lägga en hel del krut på lydnaden på den där...

Idag hade jag tänkt att hundarna skulle få vilodag (Ikke behöver det ibland, till Dexis stora sorg). Istället skulle jag få lite skolarbete gjort. Men 12.30 ringer Tomas igen, och vem kan då motstå?? Inte jag i alla fall... Så vi gjorde i princip samma sak idag, som igår. Med i princip samma resultat... Spåret sisådär, fastbevakningen bra, promenaderna ok för Dexi och Ikke. Nu ligger valpen lite halvtrött och sover, efter 3 timmar igång. Jättebra träning för honom att gå promenad och strunta i andra hundar, och bara lyssna på matte. Jag slarvar ju gärna med det, eftersom man nästan alltid är ute själv med hundarna.

Imorgon ska Ikke träffa Rackartygs Axxa. Får se om de forna polarna känner igen varandra. De har ju inte setts på 3 månader nu. Spännande...

Den här helgen har varit en bra hundhelg (om man bortser från vädret under lördagen, men vem kommer ihåg sådana petitesser?). Igår träffade jag Monika och Monica (förvirrande,jag vet, men praktiskt!). Monica hade lagt ett LÅÅÅNGT spår åt oss, som vi tog som konkurransspår med alla 3 hundarna. De spårade ungefär 300 m i taget, sen fick nästa ta över, och så gick man bakom nästföljande 600 m. 4 gånger fick varje hund spåra, så med lite snabb huvudräkning, måste spåret varit bortåt 3 km. Störtkul, och ett jättefint spår. Roligt att se hur hundarna delar på ansvaret. När en hund gick först, så var det bara spåret i huvudet, till och med för de båda hanarna, trots Dexis goda löpdofter. Som hund nr 2 i ledet, hade de lite halvkoll på spåret, men som hund nr 3 släppte de helt spåret, och hade tid med annat. Tänk om det varit lika lätt för oss människor att fördela arbetsuppgifter!?!

Dexi spårade jättefint, god intensitet och stort fokus. Hon gick som första hund, och fick alltså spårupptaget, vilket hon gjorde jättefint. Analyserade bakspåret, och valde framspår. En enda liten dumhet gjorde hon, då hon stannade och nosade på en doftfläck, men då var hon nära slutet, och TRÖTT!! Annars inga problem, trots att vildsvinen hade bökat upp jorden ordentligt. Någon som också var trött var matte. Att gå och bromsa en traktor i nästan 3 km i obruten terräng, det tar rätt bra i händer och armar. Känner av det en liten aning så här en dag senare...

Monika la sen ett spår till Ikke. Tror nog det var bortåt 500-600 m långt. Helt utan snitslar... (duktigt matte! Lita på sin valp!) 6 föremål av varierande material. Både Monika och Monica gick bakom. Han spårade som vanligt kalasfint. Ett litet trassel, där jag tror att han genade i en vinkel, och missade var spåret fortsatte, men han löste det fint på egen hand. Han lyfte näsan från marken en gång, i en halv sekund, men det var allt. Snacka om naturbegåvning! Kul, kul!

Alla hundarna (utom Ikketikk) fick varsin liten ljudmarkering också,

Idag var det bevakning som vanligt. En lång patrullstig, förmodligen över 500 m, la vi upp. Trevlig terräng. Jag beställde en vindgubbe i början, och en ljudgubbe på slutet. Dex patrullerade jättefint, otroligt duktig. Faktiskt helt enligt min målbild för hur jag vill ha henne. Vindgubben var klockren, trots en djup figge och omärklig vind. Hon stod fint och sög på den en stund innan jag lät henne gå ut. Inga tendenser till att släppa idag. Patrullerade sedan vidare, och var omväxlande hög och låg med näsan, långt ut på varje sida, lyssnade aktivt, ut på nästa sida, lyssnade, sniffade, kollade spåret... Jätteduktig, brydde sig inte alls om vad de andra hundarna före henne gjort, utan letade bara i terrängen med alla sina sinnen. Ljudgubben tog hon jättetidigt, men släppte efter en kort markering. Jag var lite elak mot henne, och ville bli övertygad, så jag stannade inte för hennes korta markering. Efter några meter stannade hon till och markerade ordentligt, och som belöning fick hon gå ut och hälsa.

Det var den bra helgen, således över till den korkade valpen...

I torsdags kväll spydde liten valpuschling upp något snuskigt. Snabb som attan hann han käka upp det igen innan jag hann fram. Men jag såg att det var nåt som små valpar inte ska äta (förmodligen bitar av Dexis bilpläd, en halv strumpa etc). Tidigt fredag morgon var det dags igen. Jag hann ur sängen och fram till hans bur lagom för att se honom slicka upp resterna av spyan. Mutter... Ringde veterinären och ville ha kräkmedel till honom, så att han kunde kräkas upp det där när jag var lite mer beredd. Givetvis fanns bara akuttider kvar, och att betala över 1000 kr bara för att se honom kräkas, njae... Vi hoppades på att det skulle komma upp i alla fall, och i överenskommelse med veterinärstationen fick han behålla det goda i magen en stund till. Sedan ville han inte kräkas igen förrän lördag kväll. Då kom det inget alls. Sen försökte han igen i söndags morse, utan resultat. Sen började han kräkas nu på eftermiddagen, och fick upp massa geggigt slem. Men ingen pläd, och ingen strumpa... Får se hur det här utvecklas. Jag är inte särskilt orolig, för han äter bra, och bajsar som han ska, så det verkar inte vara stopp nånstans.

Uppdatering!
Nu är den ute. En stor läskig sak kom precis upp. Att man kan bli så lycklig över att valpen kräks!! 12:e och förhoppningsvis sista försöket. Han verkar i alla fall lycklig nu, och började genast tugga på ett tomt märgben...

Vi har upptäckt en rolig sak med Dex i skyddet. Jag måste ha stenhård lydnad på henne, från det att hon hoppar ut ur bilen, tills hon sitter där igen efter passet. Släpper jag henne en millimeter, så går hon inte lika bra i skyddet. Det är nästan som en fjäder, ju hårdare jag packar ihop henne, desto mer spänns fjädern, och desto hårdare stöter hon. I tisdags var jag rätt arg och irriterad (hade inte med Dexi att göra) när jag kom till träningen. Jag var förmodligen inte fokuserad på det vi gjorde, och det märktes genast på Poppan. Hon var tillbaka i sitt mes-stadium igen, med flaxiga stötar, tassar osv. Men så sa Andreas åt mig att skärpa till mig, och se, vilken skillnad det blev, när jag fick mer attityd. Så hon slutade verkligen på topp! Tyvärr hann vi inte köra Ikke, för Andreas hade bråttom hem. Men det blir nog fler tillfällen för honom.

Igår lyckades vi köra lite sök. En kompis från klubben var ledig på förmiddagen, vilket även jag var, så vi passade på. Mange följde med och figgade. Först vallade jag och Mange och Ikke. Vilken kondis den där lille har redan! När vi ändå var ute, fick Ikke springa mellan oss och äta godis, som förövning inför rapporten. Dexi fick köra som andra hund. Jag skickade henne utan retning i vallningen, för att se hur motivationen var nu. Till min lycka struntade hon helt i vallningen, och sprang i full fart ut i rutan. Jättefina slag. Ingen tendens till dumheter. En markering gjorde vi, resten hitteövningar. Nya norskrullen är därmed invigd, och den funkade utmärkt. Matte är nöjd med sin Poppa, som genomförde ett strålande sökpass!!

Sist fick Ikke göra några vindövningar på husse. Vilken näsa! Han var mycket tydlig i sin markering, när han hade husse i näsan, och när jag släppte honom, pinnade han så fort han kunde ut, och fick kampa med sin nya favvoleksak - skinntrasan! 4 övningar, samtliga på 30-40 m djup. Sen var det en liten trött valp som kom hem, efter vallning, "rapport" och sök. Han sov i ett svep från 12 till 17.30... Bra för då fick matte tid att skriva projektarbete!

I lördags skulle jag ha kört sök med ett gäng från klubben. En blev sjuk, en fick skjutsa sonen till hockey, resten ställde in, och kvar stod jag på parkeringen... De glömde meddela mig att det inte blev nåt!!! Nog för att jag tycker det är bra att komma upp i tid på helgerna, men att omotiverat gå upp kl 6.30 en lördag, det blev jag inte så glad för... Men Dexi fick ett ordentligt lydnadspass, Ikke fick två kortare lydnadspass, och 500 m spår. Som vanligt spårade han gudomligt bra. En vinkel på slutet gick han över 3 m, men det tycker jag inte är så mycket att anmärka på. Terrängskifte till kalhygge var inga problem. Alla apporter med hem. Lite roligt är hans inlärningshastighet. Jag körde lite början till ställande under gång med honom i lördags. Tror att han fick 3 lyckade försök innan jag bröt. Under söndagens långpromenad lät jag Dexi gå framförgående, och när jag kommenderade henne "stanna", vem tror ni det var som stannade? Jo, givetvis Dexi, men även Ikke, som gick fot vid min sida! Vilken kille, va!?!

I söndags var det bevakningskurs som vanligt. Dexi fick en lång patrullstig, med en vindfigurant och en ljudfigurant. Vinden tog hon utan problem, men det blev lite struligt, för hon gick upp i stress rätt mycket. När hon inte fick kasta sig ut till figgen, så släppte hon den istället, och ville patrullera vidare. Men vi löste det efter bästa förmåga. Hon patrullerade jättefint. Bara lite för mycket muskler, som vanligt, så hon var lite flåsig på slutet. Fick väl inte så mycket luft... Ljudfiguranten på slutet var svår att ta efter så lång sträcka utan fig, men till slut lyssnade hon till ordentligt, och som belöning fick hon jobba sig ut till figgen. På slutet, när alla hade kört sina patrulleringar, la vi ut en vindfigurant till. Den här gången höll hon i mycket bättre, och jag visste mer vad jag skulle göra.

Idag ska vi köra skydd igen. Ikke debuterade som skyddshund förra veckan. Det var ju inga större problem. Han är ju redan fullt belastningsbar, biter bra, skiftar in bra, lugnt och tryggt bett, inget rusk, bra tillkämpande. Hoppas han behåller alla positiva egenskaper när han växer vidare! Även Dexi skötte sig fint förra veckan. Några helt ok fasttaganden i korg på korta avstånd. Hoppas, hoppas att problemen börjar släppa, så vi kan tävla snart igen!

Klockan är mycket. Jag sitter i köket och äter en sen middag. Blicken vandrar mellan TV´n och den sovande valpen vid min sida. En tanke om att jag borde plocka undan bland leksakerna på köksgolvet försöker ta sig in i medvetandet, men möter hårt motstånd, och tvingas ge sig av igen. Plötsligt vaknar valpen till, sträcker lite sömnigt på sig, och sneglar på mig. Huvudet läggs sedan åter till rätta mellan framtassarna. Sekunden senare studsar det upp igen, och jag riktigt ser tanken formas i den omogna lilla hundhjärnan. Tanken omvandlas omedelbart till handling, som så ofta hos våra fyrbenta vänner. Bakbenen samlas ihop under den lilla hundrumpan, och attacken är påbörjad. Ett valpigt språng avslutas med ett ödesdigert bett. Den intet ont anande strumpan hade ingen chans... Den ruskas ihärdigt tills motståndet upphör, åtminstone i fantasin. Sedan börjar en underlig lek, som nog just den här valpen är ensam om. Strumpan placeras omsorgsfullt i valpens matskål. En rejäl sak i rostfritt stål, som inte välter bara för att en valp råkar använda den. När strumpan väl ligger i matskålen, genomgår den en fantastisk förvandling, och blir genast till ett farligt monster, som absolut ska sättas på plats. Och vem lämpar sig bättre till denna uppgift än valpen själv? Strumpmonstret attackeras med skall och morr, stampas på, som vore den en livsfarlig skallerorm. Plötsligt upphör det inbillade hotet, och valpen går och lägger sig på sin väl ihopknölade filt igen. Huvudet verkar åter tungt, och snart sover den lilla varelsen, tillsynes nöjd med sin insats.