Halta Lotta!
Igår premiärcyklade vi för året. Idag haltar Dex... Suck! Hon har slitit ut en trampdyna, så det är en vätskefylld blåsa eller böld i stora trampdynan på höger framtass.Kommer ihåg att hon gjorde precis samma sak förra våren, och då fick hon sövas och trampdynan klippas upp. Hoppas att det inte behöver gå så långt denna gången. Men jag är lite sugen på att klippa upp den själv... Hon har ju ingen känsel i det yttersta lagret som täcker blåsan, så det borde ju inte göra ont. Får se hur det utvecklar sig under dagen, hittills har hon bara blivit mer halt, vartefter timmarna går. Den kanske spricker upp själv, så att jag bara behöver tvätta och lägga om.
Igår tränade vi patrullering igen. Börjar bli tjatigt... Skendräktiga kossan Dex var inte särskilt alert... Tyvärr hade vi en tant irrandes runt i skogen också, som sabbade hela vår träning... Hon kom när vi redan hade parkerat våra bilar, och höll på att lägga upp vår träning. Parkerade sin bil, slängde upp bakluckan åt hunden, tog sitt pick och pack och gick ut i skogen. Inte något "hej, vad tränar ni, och vilken mark använder ni?". Vi märkte sen att hon la blodspår åt sin hund, och hon var precis ÖVERALLT!!! Hon lyckades förstöra Dexis patrull rätt rejält. Dexi hade precis tagit ljudfiggen, som låg kanske 70 m ut. Vi var på väg ut, tittade över en bergskam, och får syn på tanten, som precis irrat sig in i vår "bana". Självklart kunde inte Dex hålla kvar ljudet i tanken, när hon såg en sån syn. Hade god lust att släppa hunden på tanten... Men Dex hade nog inte lärt sig så mycket på det?!? Vi tog in henne i bilen, och väntade ut tanten. Sedan körde vi Elins Texas, och efter det fick Dex en kort rolig markering.
Jag hade även lagt ut ett spårupptag åt Dex. 150 m patrull innan spårövergången. 2 timmar gammalt. Vad tror ni ligger mitt i vår patrullering?? Jo, tantens rådjursskank!!! Dex hittade den och var mycket fascinerad. Jag höll på att gå upp i limningen... Men det var bara att ta ett djupt andetag, och säga åt hunden att fortsätta. Skanken hade jag lust att stoppa på mig... Har hon förstört så mycket åt oss, så kan väl vi förstöra lite åt henne... Det gick i alla fall bra till slut. Hon hittade vårt spår, tog det utan att tveka åt rätt håll, spårade sig igenom 200 m till slutet.
Ikke fick inte göra så mycket, men när vi kom hem, och jag tog fram cykeln åt Dex, slog latheten till... Varför gå en långpromenad med honom, när jag kan sitta bekvämt på cykeln och låta honom sköta traskandet??? Sagt och gjort, lilleman fick sin första cykeltur. Jag tog vår vanliga långpromenad, fast med cykeln. Han travade i sakt mak bredvid. Ville ju inte belasta honom när han är så ung, så vi tog det riktigt långsamt. Men några gånger tyckte han att det var så roligt att matte kunde hålla samma tempo som han, så då fick han sätta av i en hisklig fart. Cykeln brydde han sig inte det minsta om, den var bara rolig. När vi kom hem somnade han gott under soffan, på sitt vanliga trånga favoritställe... Trötta valpar är de bästa valparna!
Igår tränade vi patrullering igen. Börjar bli tjatigt... Skendräktiga kossan Dex var inte särskilt alert... Tyvärr hade vi en tant irrandes runt i skogen också, som sabbade hela vår träning... Hon kom när vi redan hade parkerat våra bilar, och höll på att lägga upp vår träning. Parkerade sin bil, slängde upp bakluckan åt hunden, tog sitt pick och pack och gick ut i skogen. Inte något "hej, vad tränar ni, och vilken mark använder ni?". Vi märkte sen att hon la blodspår åt sin hund, och hon var precis ÖVERALLT!!! Hon lyckades förstöra Dexis patrull rätt rejält. Dexi hade precis tagit ljudfiggen, som låg kanske 70 m ut. Vi var på väg ut, tittade över en bergskam, och får syn på tanten, som precis irrat sig in i vår "bana". Självklart kunde inte Dex hålla kvar ljudet i tanken, när hon såg en sån syn. Hade god lust att släppa hunden på tanten... Men Dex hade nog inte lärt sig så mycket på det?!? Vi tog in henne i bilen, och väntade ut tanten. Sedan körde vi Elins Texas, och efter det fick Dex en kort rolig markering.
Jag hade även lagt ut ett spårupptag åt Dex. 150 m patrull innan spårövergången. 2 timmar gammalt. Vad tror ni ligger mitt i vår patrullering?? Jo, tantens rådjursskank!!! Dex hittade den och var mycket fascinerad. Jag höll på att gå upp i limningen... Men det var bara att ta ett djupt andetag, och säga åt hunden att fortsätta. Skanken hade jag lust att stoppa på mig... Har hon förstört så mycket åt oss, så kan väl vi förstöra lite åt henne... Det gick i alla fall bra till slut. Hon hittade vårt spår, tog det utan att tveka åt rätt håll, spårade sig igenom 200 m till slutet.
Ikke fick inte göra så mycket, men när vi kom hem, och jag tog fram cykeln åt Dex, slog latheten till... Varför gå en långpromenad med honom, när jag kan sitta bekvämt på cykeln och låta honom sköta traskandet??? Sagt och gjort, lilleman fick sin första cykeltur. Jag tog vår vanliga långpromenad, fast med cykeln. Han travade i sakt mak bredvid. Ville ju inte belasta honom när han är så ung, så vi tog det riktigt långsamt. Men några gånger tyckte han att det var så roligt att matte kunde hålla samma tempo som han, så då fick han sätta av i en hisklig fart. Cykeln brydde han sig inte det minsta om, den var bara rolig. När vi kom hem somnade han gott under soffan, på sitt vanliga trånga favoritställe... Trötta valpar är de bästa valparna!
Helgen
Vill börja med att gratta Anna och Robban, som fick en liten dotter i onsdags! Hoppas att ni mår bra allihop!
Jag skrev tenta i fredags. Tveksamt hur det gick, det var en konstig tenta... Meddetsamma efter tentan bar det ut i skogen. Vet inte vem som saknat den mest, jag eller hundarna. Typiskt att man ska sitta instängd och tentaplugga när det varit så underbart väder. Men allt har ett slut, och så även tentaveckor!
I fredags träffade vi Tomas och tränade lite bevakning. På väg ut i skogen såg vi ett rådjur som gick och strosade på en äng. Jag släppte genast av husse, som fick lägga ett spår till Dexi-viltspåraren över rådjurets spår. Parkerade bilen, och sen gick vi och tog spåret på en gång. Hon vimsade lite i första viltkorsningen, men gick ändå relativt lätt att få in på rätt spår igen. Den andra viltkorsningen märkte jag knappt. Helt ok resultat tycker jag. Känns ändå som om viltproblemet har blivit lite mindre med tiden.
Sen rekade vi ut en patrullstig. Det blev en vindmarkering på en tröja, och en ljudfigge. Jag visste inte alls när Tomas skulle börja agera för Dex, så när hon markerade mycket tidigare än jag trott, var jag tvungen att fråga Tomas över radion om det var han som lät. Vill ju inte släppa henne på ett rådjur... Men jodå, det var han som rörde sig, och Dex hade gjort ett strålande jobb! Hon hade tagit honom på första rörelsen. Och då låg han ändå 150 m ut i skogen, långsamt ålandes på mage i gräset. Starkt jobbat, stumpan!! Vindmarkeringen var inga som helst problem. Vinden motarbetade oss en del, så hon fick vittringen bakifrån, men det gick lika bra det!
Medan vi patrullerade hade husse lagt ett spår åt lilleman. Många vinklar... och massa apporter! Vi försöker få ner tempot på den lille galningen. Han gjorde också ett bra jobb, och fick med sig alla vinklar. Tog till och med någon apport i vinkel, vilket han brukar ha svårt för. Jag vet inte om tempot har blivit så mycket lägre av denna träning, men han har i alla fall näsan med sig hela tiden nu.
I lördags var vi iväg till Stockholms-avdelningens BK och tränade skott och lydnad. Dexi fick en tävlingsmässig budföring med skott. Det var säkert ett år sedan vi körde det senast, men det satt som en smäck! Platsliggningen gick som den brukar, inte ens ett öronvift vid skotten. Lydnaden gick faktiskt också riktigt bra, och det som gladde mig mest, var att krypet kändes ovanligt fint! Ikke fick också träna lydnad, och även han var jätteduktig. Vi tränade linförighet, framförgående, läggande och ställande under gång och hopp. Han börjar bli rolig att träna lydnad med nu. Han är fortfarande splittrad ibland, men när han väl koncentrerar sig, då är han jättebra! Han fick lyssna på skotten också. Det första skottet tittade han till mot skytten. Resten hörde han inte ens. Han fick en liten 30 s platsliggning med ett skott, och han vek inte ens örat bakåt. Kommer nog inte att bli några problem med skotten på honom, hoppas jag!
Senare under lördagen åkte vi ut och spårade, hundarna och jag. Dexi fick ca 600 m, vilket hon löste lätt som en plätt. Ikke fick tusen vinklar igen... Han börjar bli riktigt duktig på att ta vinklar nu. Inte ens spetsvinklarna är något problem. Hans spår var nog 300 m, gott och väl.
På kvällen i lördags var det dramatik hemma. Jag hade stängt in Ikke i hans bur av kompostgaller, för han var jättetrött, och jättepestig. Jag ville ha lite lugn och ro medan jag åt. Plötsligt kommer husse hem från jobbet, och Dexi springer ut i hallen för att hälsa. Ikke vill ju också ut, och tar ett hopp upp mot burdörren. Lyckas klämma ut halva sig, och springer genom vardagsrummet, med buren runt baken. Sedan får han ut ena baktassen, men fastnar i gallret med den andra. Han får panik, börjar skrika och blir rädd. Jag skyndar fram och försöker få honom lugn, så att han inte ska skada sig, och försöker samtidigt få loss tassen. Då blir han sjövild, och hugger omkring sig, och får tag i min hand några gånger. Husse lyckas sen hålla honom stilla medan jag springer och hämtar en avbitartång, och får klippa upp gallret för att få loss honom. Jag är givetvis rädd för att han ska ha gjort sig ordentligt illa, men så fort han kommer loss, springer han med glad svans fram till husse, för det var ju hälsa han var på väg att göra förut. Sen kommer han på att nånting hade hänt i vardagsrummet, så då springer han fram till kompostburen, fortfarande med glad svans, för att kolla om allt var som det skulle. Oavsett vad obehagligt som händer den där lille killen, så verkar det inte bekomma honom det minsta! Skönt, i såna här situationer. Har inte märkt minsta lilla kvarstående hos honom, någonsin. Så det var bara till att fixa till buren igen, plåstra om mina händer, och sen var allt som vanligt igen. Förutom att vi numera bara skjuter till dörren om hans bur, så att han lätt kan ta sig ut om han vill...
I söndags åkte vi till bevakningen som vanligt. Dexi fick en patrullstig med 2 ljudfiggar, och en bonus... Båda figgarna låg rejält djupt, mer än 100 m. Den första tog det ett tag innan hon plockade, men sen var det inga tveksamheter om att hon hade hittat nån. Den andra tog hon mycket snabbare. Det märks att hon är skendräktig, för hon är loj, och väldigt doftintresserad. Känns lite nonchalant i arbetet. Likadant var det i spåret. Hon tog sig tid att kolla av lite annat, när hon ändå var ute i skogen... Matte blir ju så där lagom glad då, men vad ska man göra?? Spårupptaget gjorde hon i alla fall bra. Markerade tidigt att det fanns ett spår, tog först bakspår, vilket jag kände i kopplet, analyserade 5 m, sen vände hon självmant, och då gick det inte att tveka om att hon var rätt. Hoppas hon hinner ur skendräktigheten innan certprovet, så slipper vi i alla fall det bekymret...
Jag skrev tenta i fredags. Tveksamt hur det gick, det var en konstig tenta... Meddetsamma efter tentan bar det ut i skogen. Vet inte vem som saknat den mest, jag eller hundarna. Typiskt att man ska sitta instängd och tentaplugga när det varit så underbart väder. Men allt har ett slut, och så även tentaveckor!
I fredags träffade vi Tomas och tränade lite bevakning. På väg ut i skogen såg vi ett rådjur som gick och strosade på en äng. Jag släppte genast av husse, som fick lägga ett spår till Dexi-viltspåraren över rådjurets spår. Parkerade bilen, och sen gick vi och tog spåret på en gång. Hon vimsade lite i första viltkorsningen, men gick ändå relativt lätt att få in på rätt spår igen. Den andra viltkorsningen märkte jag knappt. Helt ok resultat tycker jag. Känns ändå som om viltproblemet har blivit lite mindre med tiden.
Sen rekade vi ut en patrullstig. Det blev en vindmarkering på en tröja, och en ljudfigge. Jag visste inte alls när Tomas skulle börja agera för Dex, så när hon markerade mycket tidigare än jag trott, var jag tvungen att fråga Tomas över radion om det var han som lät. Vill ju inte släppa henne på ett rådjur... Men jodå, det var han som rörde sig, och Dex hade gjort ett strålande jobb! Hon hade tagit honom på första rörelsen. Och då låg han ändå 150 m ut i skogen, långsamt ålandes på mage i gräset. Starkt jobbat, stumpan!! Vindmarkeringen var inga som helst problem. Vinden motarbetade oss en del, så hon fick vittringen bakifrån, men det gick lika bra det!
Medan vi patrullerade hade husse lagt ett spår åt lilleman. Många vinklar... och massa apporter! Vi försöker få ner tempot på den lille galningen. Han gjorde också ett bra jobb, och fick med sig alla vinklar. Tog till och med någon apport i vinkel, vilket han brukar ha svårt för. Jag vet inte om tempot har blivit så mycket lägre av denna träning, men han har i alla fall näsan med sig hela tiden nu.
I lördags var vi iväg till Stockholms-avdelningens BK och tränade skott och lydnad. Dexi fick en tävlingsmässig budföring med skott. Det var säkert ett år sedan vi körde det senast, men det satt som en smäck! Platsliggningen gick som den brukar, inte ens ett öronvift vid skotten. Lydnaden gick faktiskt också riktigt bra, och det som gladde mig mest, var att krypet kändes ovanligt fint! Ikke fick också träna lydnad, och även han var jätteduktig. Vi tränade linförighet, framförgående, läggande och ställande under gång och hopp. Han börjar bli rolig att träna lydnad med nu. Han är fortfarande splittrad ibland, men när han väl koncentrerar sig, då är han jättebra! Han fick lyssna på skotten också. Det första skottet tittade han till mot skytten. Resten hörde han inte ens. Han fick en liten 30 s platsliggning med ett skott, och han vek inte ens örat bakåt. Kommer nog inte att bli några problem med skotten på honom, hoppas jag!
Senare under lördagen åkte vi ut och spårade, hundarna och jag. Dexi fick ca 600 m, vilket hon löste lätt som en plätt. Ikke fick tusen vinklar igen... Han börjar bli riktigt duktig på att ta vinklar nu. Inte ens spetsvinklarna är något problem. Hans spår var nog 300 m, gott och väl.
På kvällen i lördags var det dramatik hemma. Jag hade stängt in Ikke i hans bur av kompostgaller, för han var jättetrött, och jättepestig. Jag ville ha lite lugn och ro medan jag åt. Plötsligt kommer husse hem från jobbet, och Dexi springer ut i hallen för att hälsa. Ikke vill ju också ut, och tar ett hopp upp mot burdörren. Lyckas klämma ut halva sig, och springer genom vardagsrummet, med buren runt baken. Sedan får han ut ena baktassen, men fastnar i gallret med den andra. Han får panik, börjar skrika och blir rädd. Jag skyndar fram och försöker få honom lugn, så att han inte ska skada sig, och försöker samtidigt få loss tassen. Då blir han sjövild, och hugger omkring sig, och får tag i min hand några gånger. Husse lyckas sen hålla honom stilla medan jag springer och hämtar en avbitartång, och får klippa upp gallret för att få loss honom. Jag är givetvis rädd för att han ska ha gjort sig ordentligt illa, men så fort han kommer loss, springer han med glad svans fram till husse, för det var ju hälsa han var på väg att göra förut. Sen kommer han på att nånting hade hänt i vardagsrummet, så då springer han fram till kompostburen, fortfarande med glad svans, för att kolla om allt var som det skulle. Oavsett vad obehagligt som händer den där lille killen, så verkar det inte bekomma honom det minsta! Skönt, i såna här situationer. Har inte märkt minsta lilla kvarstående hos honom, någonsin. Så det var bara till att fixa till buren igen, plåstra om mina händer, och sen var allt som vanligt igen. Förutom att vi numera bara skjuter till dörren om hans bur, så att han lätt kan ta sig ut om han vill...
I söndags åkte vi till bevakningen som vanligt. Dexi fick en patrullstig med 2 ljudfiggar, och en bonus... Båda figgarna låg rejält djupt, mer än 100 m. Den första tog det ett tag innan hon plockade, men sen var det inga tveksamheter om att hon hade hittat nån. Den andra tog hon mycket snabbare. Det märks att hon är skendräktig, för hon är loj, och väldigt doftintresserad. Känns lite nonchalant i arbetet. Likadant var det i spåret. Hon tog sig tid att kolla av lite annat, när hon ändå var ute i skogen... Matte blir ju så där lagom glad då, men vad ska man göra?? Spårupptaget gjorde hon i alla fall bra. Markerade tidigt att det fanns ett spår, tog först bakspår, vilket jag kände i kopplet, analyserade 5 m, sen vände hon självmant, och då gick det inte att tveka om att hon var rätt. Hoppas hon hinner ur skendräktigheten innan certprovet, så slipper vi i alla fall det bekymret...
Skäms...
Jag erkänner! Jag är skyldig... Jag har tränat så mycket att jag nedprioriterat bloggandet... Men var lugna, jag ska uppdatera er en aning i alla fall!
För det första vill jag bara berätta att jag är på riktigt dåligt humör just nu, så att ni vet, ifall det skulle lysa igenom i det jag skriver. Kursledningen på Karolinska har idag bestämt att jag ska ha en muntlig tenta imorgon, på ett sjukhus, jag vet ännu inte vilket!?! Vi har tentavecka, inläsning fram till fredag, då vi ska skriva tentan. Muntan var enligt alla uppgifter borttagen ur examinationen, ända tills idag. Kan ju säga att jag inte riktigt har förberett mig färdigt för att kunna ställas till svars redan imorgon. Men som vanligt när man har med KI att göra, så har man inte ett SKIT att säga till om, utan det är bara att inställa sig i lokal C1:01 på, tydligen, valfritt sjukhus...
Nåja, tillbaks till träningen, för det är det som denna blogg egentligen handlar om, eller hur!
Vi har, precis som vissa misstänkt, tränat vidare. Det har varit enorma mängder bevakningsträning, eftersom certprovet närmar sig snabbt nu. Dexi har börjat bli säker i sina patrulleringar. Nu är hon riktigt taggad även på ljudfiggarna som ligger 100 m och mer ut på djupet. Det känns bra. Nu ska vi bara öka längden på tompatrulleringen innan det händer nåt ute i skogen också. Vi har också kört en hel del långa patrulleringar med spårupptag. Lite kul, när jag tränade spårupptag inför högre spår tävlandet, så tyckte jag att 50 m upptagsruta med spår i bakkant var enormt långt borta. Nu ligger spåret 200-300 m ut, från där jag släpper på henne. Hon har hittills inte missat ett spår, eller tagit något bakspår, utan gått jättebra där också. Vi har försökt utmana henne med vilt i spåren också, men rådjuren har inte riktigt samarbetat. Men de dofter hon fått av viltet, har varit lägre prio för henne än spåret, så hon har självmant valt bort viltet. Matte har jublat!!!
För någon vecka sedan var vi på ett halvt skyddsläger för Andreas. Jag deltog med båda busarna. Dexi körde korg nästan hela dagen, med stor framgång. Hon fick även gå en del på en alldeles ny figurant under utbildning, som ville lära sig mer. När han väl hade lärt sig att slå överfall i transporterna (något som ser lättare ut än vad det är!!), så gick hon i bra på honom också. Hon har ju haft svårt att gå i ordentligt på andra figgar förut. Hon har även gått en del på Andreas sambo Ulrica, och även där gått bra. Så figurantproblemet kanske är löst nu? På lägret tränade vi in dubbelretningen också, med nya figgen framför och Andreas som fritagare. I början gick hon inte i, utan jag hade henne kopplad och vi skrämde bort Andreas. Sen fick hon gå i någon gång. Stackars Andreas hade inte ens västen på sig, utan fick sig en ordentlig smäll i revbenen...
Ikke lekte med trasa under lägerdagen. Han satsar ju verkligen den där lille... Han ligger på så hårt i selen när han sitter fast i stolpen, att han väser för att han inte får luft. Men det hindrar inte honom. Andas kan man ju göra en annan gång!?! Han tar i alla fall fina bett, har börjat skifta in bra, och gör suveränt fina inhopp! Ett inhopp han gjorde satsade han nog på att gå igenom hela Andreas. Han nöjde sig inte med att sikta på trasan som Andreas höll framför sig, utan nöp lite i Andreas också, som ju råkade befinna sig på andra sidan trasan... Det enda vi tjafsar om är att man inte ska börja tugga på trasan så fort man vunnit, utan man ska stå och hålla lugnt och fint. Det har han alls inte förstått.
När vi tränade skydd i tisdags, råkade vi ut för ett litet problem... Jag hade glömt Ikkes egen trasa hemma, så vi lånade en av Andreas. Den var ca 30 x 20 cm, i mjukt skinn, och indränkt i rapsolja för att vara riktigt hal. Ikke bet, vann, och SVALDE!!! Oooopsss... Det var bara att ringa Albano, slänga sig i bilen och köra i ilfart, för att hinna innan kl 22, då de stänger. Liten fick en kräkspruta, och i andra kräkningen kom trasan upp. Puh!!! Veterinären trodde inte att han skulle lyckas få upp den själv, utan de hade redan satt nål på honom och varskott narkosen, så att de var beredda att gå ner och fiska upp den. Men det slapp vi som tur var. Men OJ vad ynklig lilleman var under närmsta timmen... Kräktes nog 12-13 ggr, innan han började må lite bättre. När vi väl kom hem, var han dock hungrig igen, så det var nog inte så farligt med honom då. Enligt vet fick jag inte ge honom mat förrän dagen efter, men det var ju omöjligt att undanhålla den utsvultna krabaten mat. Så han fick lite köttfärs, som han åt med god aptit. Sen somnade han gott. Själv kunde jag inte låta bli att tänka lite på de 1900:- som numera låg hos Albano, istället för att finnas på mitt konto... Visst är det trevligt med valpar!
I söndags var det bevakningskurs som vanligt. Jag var ljudfigge ute i skogen i princip hela dagen. Körde Dex på två patrulleringar. Det fanns ett spår utlagt till mig, som jag inte skulle hinna ta med Dex. Då frågade Tomas ifall han skulle ta Ikke och gå spåret. Bra idé, tänkte jag, räckte över sele och lina, frågade om han hade handskar med sig. Närå, Tomas är ju karl, och karlar behöver minsann inte handskar när de spårar... När de kom tillbaka en bra stund senare, var Tomas högröd och svettblank i ansiktet. Ikke stretar som en bulldog i kopplet med tungan mellan frambenen. Tomas utbrister "Han är ju helt galen, den där hunden!!" och lämnar snabbt över kopplet till mig. Jag frågade lite försynt om han hade lyckats spåra, men jovisst, det hade gått bra. Men Tomas var inte sugen på att skaffa malle som nästa hund... Vet inte hur jag ska tolka det?? Ikke är ju en medfödd spårstjärna, vill han inte ha en sådan!?! Fast jag vet ju hur Ikke spårar, och det är ju faktiskt lite arbetsamt som förare att hänga med i svängarna. För här kan vi snacka drifter i den lilla hunden...
Ja, nu börjar det här inlägget bli så långt att jag kanske ska avrunda det, innan alla läsare tröttnar... Måste nog i alla fall fortsätta plugga nu, så jag klarar muntan imorgon.
Anna, jag håller tummarna varje dag för att det ska hända nåt! Så vi kan åka ut i skogen och träna igen... Med en liten publik och ivrig påhejare ;)
För det första vill jag bara berätta att jag är på riktigt dåligt humör just nu, så att ni vet, ifall det skulle lysa igenom i det jag skriver. Kursledningen på Karolinska har idag bestämt att jag ska ha en muntlig tenta imorgon, på ett sjukhus, jag vet ännu inte vilket!?! Vi har tentavecka, inläsning fram till fredag, då vi ska skriva tentan. Muntan var enligt alla uppgifter borttagen ur examinationen, ända tills idag. Kan ju säga att jag inte riktigt har förberett mig färdigt för att kunna ställas till svars redan imorgon. Men som vanligt när man har med KI att göra, så har man inte ett SKIT att säga till om, utan det är bara att inställa sig i lokal C1:01 på, tydligen, valfritt sjukhus...
Nåja, tillbaks till träningen, för det är det som denna blogg egentligen handlar om, eller hur!
Vi har, precis som vissa misstänkt, tränat vidare. Det har varit enorma mängder bevakningsträning, eftersom certprovet närmar sig snabbt nu. Dexi har börjat bli säker i sina patrulleringar. Nu är hon riktigt taggad även på ljudfiggarna som ligger 100 m och mer ut på djupet. Det känns bra. Nu ska vi bara öka längden på tompatrulleringen innan det händer nåt ute i skogen också. Vi har också kört en hel del långa patrulleringar med spårupptag. Lite kul, när jag tränade spårupptag inför högre spår tävlandet, så tyckte jag att 50 m upptagsruta med spår i bakkant var enormt långt borta. Nu ligger spåret 200-300 m ut, från där jag släpper på henne. Hon har hittills inte missat ett spår, eller tagit något bakspår, utan gått jättebra där också. Vi har försökt utmana henne med vilt i spåren också, men rådjuren har inte riktigt samarbetat. Men de dofter hon fått av viltet, har varit lägre prio för henne än spåret, så hon har självmant valt bort viltet. Matte har jublat!!!
För någon vecka sedan var vi på ett halvt skyddsläger för Andreas. Jag deltog med båda busarna. Dexi körde korg nästan hela dagen, med stor framgång. Hon fick även gå en del på en alldeles ny figurant under utbildning, som ville lära sig mer. När han väl hade lärt sig att slå överfall i transporterna (något som ser lättare ut än vad det är!!), så gick hon i bra på honom också. Hon har ju haft svårt att gå i ordentligt på andra figgar förut. Hon har även gått en del på Andreas sambo Ulrica, och även där gått bra. Så figurantproblemet kanske är löst nu? På lägret tränade vi in dubbelretningen också, med nya figgen framför och Andreas som fritagare. I början gick hon inte i, utan jag hade henne kopplad och vi skrämde bort Andreas. Sen fick hon gå i någon gång. Stackars Andreas hade inte ens västen på sig, utan fick sig en ordentlig smäll i revbenen...
Ikke lekte med trasa under lägerdagen. Han satsar ju verkligen den där lille... Han ligger på så hårt i selen när han sitter fast i stolpen, att han väser för att han inte får luft. Men det hindrar inte honom. Andas kan man ju göra en annan gång!?! Han tar i alla fall fina bett, har börjat skifta in bra, och gör suveränt fina inhopp! Ett inhopp han gjorde satsade han nog på att gå igenom hela Andreas. Han nöjde sig inte med att sikta på trasan som Andreas höll framför sig, utan nöp lite i Andreas också, som ju råkade befinna sig på andra sidan trasan... Det enda vi tjafsar om är att man inte ska börja tugga på trasan så fort man vunnit, utan man ska stå och hålla lugnt och fint. Det har han alls inte förstått.
När vi tränade skydd i tisdags, råkade vi ut för ett litet problem... Jag hade glömt Ikkes egen trasa hemma, så vi lånade en av Andreas. Den var ca 30 x 20 cm, i mjukt skinn, och indränkt i rapsolja för att vara riktigt hal. Ikke bet, vann, och SVALDE!!! Oooopsss... Det var bara att ringa Albano, slänga sig i bilen och köra i ilfart, för att hinna innan kl 22, då de stänger. Liten fick en kräkspruta, och i andra kräkningen kom trasan upp. Puh!!! Veterinären trodde inte att han skulle lyckas få upp den själv, utan de hade redan satt nål på honom och varskott narkosen, så att de var beredda att gå ner och fiska upp den. Men det slapp vi som tur var. Men OJ vad ynklig lilleman var under närmsta timmen... Kräktes nog 12-13 ggr, innan han började må lite bättre. När vi väl kom hem, var han dock hungrig igen, så det var nog inte så farligt med honom då. Enligt vet fick jag inte ge honom mat förrän dagen efter, men det var ju omöjligt att undanhålla den utsvultna krabaten mat. Så han fick lite köttfärs, som han åt med god aptit. Sen somnade han gott. Själv kunde jag inte låta bli att tänka lite på de 1900:- som numera låg hos Albano, istället för att finnas på mitt konto... Visst är det trevligt med valpar!
I söndags var det bevakningskurs som vanligt. Jag var ljudfigge ute i skogen i princip hela dagen. Körde Dex på två patrulleringar. Det fanns ett spår utlagt till mig, som jag inte skulle hinna ta med Dex. Då frågade Tomas ifall han skulle ta Ikke och gå spåret. Bra idé, tänkte jag, räckte över sele och lina, frågade om han hade handskar med sig. Närå, Tomas är ju karl, och karlar behöver minsann inte handskar när de spårar... När de kom tillbaka en bra stund senare, var Tomas högröd och svettblank i ansiktet. Ikke stretar som en bulldog i kopplet med tungan mellan frambenen. Tomas utbrister "Han är ju helt galen, den där hunden!!" och lämnar snabbt över kopplet till mig. Jag frågade lite försynt om han hade lyckats spåra, men jovisst, det hade gått bra. Men Tomas var inte sugen på att skaffa malle som nästa hund... Vet inte hur jag ska tolka det?? Ikke är ju en medfödd spårstjärna, vill han inte ha en sådan!?! Fast jag vet ju hur Ikke spårar, och det är ju faktiskt lite arbetsamt som förare att hänga med i svängarna. För här kan vi snacka drifter i den lilla hunden...
Ja, nu börjar det här inlägget bli så långt att jag kanske ska avrunda det, innan alla läsare tröttnar... Måste nog i alla fall fortsätta plugga nu, så jag klarar muntan imorgon.
Anna, jag håller tummarna varje dag för att det ska hända nåt! Så vi kan åka ut i skogen och träna igen... Med en liten publik och ivrig påhejare ;)
Mer träning
Nu är vi igång på allvar med träningen. Känns åter jättekul att packa ryggsäck och ge sig iväg! Konstigt att man bara kan tappa motivationen så där ibland. Men den brukar ju komma tillbaka. Så även denna gång!
I fredags träffade jag Elin och Texas från bevakningen. Vi körde lite patrullering med ljudfigurant. Båda min små rackare fick varsitt lydnadspass, och Ikke fick även en sökövning i form av vindfigurant. Allt gick bra, förutom lydnaden med Ikke. För första gången var det en massa andra hundar på planen. Det var sååååå spännande. Mattes godis tappade helt värde. Jag var på väg att ge upp, och gick tillbaka med honom till bilen, medan jag muttrade något väl valt... Men så ångrade jag mig, plockade ut bollen ur bilen, och gick tillbaka ut på plan. Och vips, kunde den lille parveln lyda igen! Duktig matte, kom ihåg att MOTIVERA din valp... Inte bara bråka med honom...
I lördags åkte vi ut i skogen. Jag började lägga ett spår som jag tänkt ut åt Ikke. Men vimsiga jag gick vilse, spåret blev runt 1,5 km, så jag gav det till Dex istället. Hon har ju i alla fall rutin på spår... TIll Ikke la jag ett spår på runt 1 km. Både hundarna arbetade jättefint i sina spår. Dex löste spårupptaget jättefint, men Ikke förstod inte så mycket. Ville ta bakspår, och när han inte fick med mig visste han inte vad han skulle göra. Till slut kom han på att spåret kunde gå åt andra hållet, och sen var vi iväg. De tappade varsin apport, resten kom med hem. Ikke hade fått en del spetsvinklar, eftersom han öser på så mycket, att han glömmer bort hjärnan ibland. Jag försökte medvetet lura honom. De första vinklarna gick han på mina luringar, men sen skärpte han sig. Sista vinklarna var bra. Både två var helt slut när de var färdiga. Jag likaså! Hade tagit med vatten till hundarna, men inte till mig själv. Korkat... En lugn eftermiddag blev det i alla fall, så jag fick plugga ett bra tag!
I söndags var det bevakning. Dex gick en 800 m patrullstig med två ljud och en vindfigurant. Gick jättebra! Sista 200 m gick längs en raststig, och då var löpfia lite okoncentrerad och kissade några gånger. Aja-baja... Men trött som hon var, ville jag inte bråka för mycket på henne. Hon tog ju faktiskt sista figgen som låg 30 m från slutet, så hon var ju inte så väldigt okoncentrerad... En fast bevakning blev det också. Även här glänste Dex! Hittade och markerade figgen. Höll i jättelänge! Blev lite pip när hon råkade få synretning på honom, endast 20 m bort, men så nära ska ju inte figgen vara på certprovet, så det är nog ingen fara. Damen har ju lite höga förväntningar på allt!
I måndags tränade vi lydnad på klubben. Ikke gjorde enormt bra ifrån sig! Det var öppen träning, och massa folk på planen, men han hade bara ögon för matte (och mattes boll...)! Vi tränade nog igenom alla momenten i lydnadsettan, och han är väldigt läraktig. Linförighet med vändningar och halter gick jättebra! Även vänster om börjar komma bra. Stadgan i sitt och ligg börjar sitta. Läggandena kommer bättre och bättre. Resten gick också som en dans. Sen tog fokuset plötsligt slut. Jag tittade på klockan och insåg att han varit helkoncentrerad i en halvtimme... Så då gjorde vi bara en lyckad övning till, sen fick lilleman gå till bilen och vila. Men härlig är han!
Dex körde lite blandade högre och elit moment. Nu börjar hon tycka att det är roligt igen, efter löpet, och vi kunde nöta lite detaljer i framåtsändande och kryp. Hon hittade till sist tillbaka till sitt kryp hon hade i höstas. Det har varit borta ett tag, men plötsligt fanns det bara igen. Nu ska vi bara försöka stabilisera positionen, för hon ligger gärna för långt fram. När vi sen tävlar i höst, då j-lar kommer hon vara vass i lydnaden...
I fredags träffade jag Elin och Texas från bevakningen. Vi körde lite patrullering med ljudfigurant. Båda min små rackare fick varsitt lydnadspass, och Ikke fick även en sökövning i form av vindfigurant. Allt gick bra, förutom lydnaden med Ikke. För första gången var det en massa andra hundar på planen. Det var sååååå spännande. Mattes godis tappade helt värde. Jag var på väg att ge upp, och gick tillbaka med honom till bilen, medan jag muttrade något väl valt... Men så ångrade jag mig, plockade ut bollen ur bilen, och gick tillbaka ut på plan. Och vips, kunde den lille parveln lyda igen! Duktig matte, kom ihåg att MOTIVERA din valp... Inte bara bråka med honom...
I lördags åkte vi ut i skogen. Jag började lägga ett spår som jag tänkt ut åt Ikke. Men vimsiga jag gick vilse, spåret blev runt 1,5 km, så jag gav det till Dex istället. Hon har ju i alla fall rutin på spår... TIll Ikke la jag ett spår på runt 1 km. Både hundarna arbetade jättefint i sina spår. Dex löste spårupptaget jättefint, men Ikke förstod inte så mycket. Ville ta bakspår, och när han inte fick med mig visste han inte vad han skulle göra. Till slut kom han på att spåret kunde gå åt andra hållet, och sen var vi iväg. De tappade varsin apport, resten kom med hem. Ikke hade fått en del spetsvinklar, eftersom han öser på så mycket, att han glömmer bort hjärnan ibland. Jag försökte medvetet lura honom. De första vinklarna gick han på mina luringar, men sen skärpte han sig. Sista vinklarna var bra. Både två var helt slut när de var färdiga. Jag likaså! Hade tagit med vatten till hundarna, men inte till mig själv. Korkat... En lugn eftermiddag blev det i alla fall, så jag fick plugga ett bra tag!
I söndags var det bevakning. Dex gick en 800 m patrullstig med två ljud och en vindfigurant. Gick jättebra! Sista 200 m gick längs en raststig, och då var löpfia lite okoncentrerad och kissade några gånger. Aja-baja... Men trött som hon var, ville jag inte bråka för mycket på henne. Hon tog ju faktiskt sista figgen som låg 30 m från slutet, så hon var ju inte så väldigt okoncentrerad... En fast bevakning blev det också. Även här glänste Dex! Hittade och markerade figgen. Höll i jättelänge! Blev lite pip när hon råkade få synretning på honom, endast 20 m bort, men så nära ska ju inte figgen vara på certprovet, så det är nog ingen fara. Damen har ju lite höga förväntningar på allt!
I måndags tränade vi lydnad på klubben. Ikke gjorde enormt bra ifrån sig! Det var öppen träning, och massa folk på planen, men han hade bara ögon för matte (och mattes boll...)! Vi tränade nog igenom alla momenten i lydnadsettan, och han är väldigt läraktig. Linförighet med vändningar och halter gick jättebra! Även vänster om börjar komma bra. Stadgan i sitt och ligg börjar sitta. Läggandena kommer bättre och bättre. Resten gick också som en dans. Sen tog fokuset plötsligt slut. Jag tittade på klockan och insåg att han varit helkoncentrerad i en halvtimme... Så då gjorde vi bara en lyckad övning till, sen fick lilleman gå till bilen och vila. Men härlig är han!
Dex körde lite blandade högre och elit moment. Nu börjar hon tycka att det är roligt igen, efter löpet, och vi kunde nöta lite detaljer i framåtsändande och kryp. Hon hittade till sist tillbaka till sitt kryp hon hade i höstas. Det har varit borta ett tag, men plötsligt fanns det bara igen. Nu ska vi bara försöka stabilisera positionen, för hon ligger gärna för långt fram. När vi sen tävlar i höst, då j-lar kommer hon vara vass i lydnaden...