dexi & ikke

Idag har vi haft en aktiv dag, hundarna och jag. Träffade bevakningsgänget i morse. La ut spår först. 500 m till Ikke, och ett 1000 m spår till Dex, som lades av en annan tjej i gruppen. Lagom till att vi började trampa ut spåren, så började snöslask vräka ner uppifrån... Mindre kul! Sen fixade vi till en patrullstig. Det blev nog 200-250 m, med 1 vindfigge och 1 ljudfigge. Dex gick som nr 2. Ganska markbunden, men gjorde två jättefina markeringar. Tog ljudet riktigt tidigt. Jag ville ju mest kolla hur hon låg i patrulleringen, eftersom vi inte tränat det sedan i september. Men det var en bra kontroll. Ikke fick en liten ljudmarkering, han också. Han hade inte riktigt tid att lyssna, utan hade fullt upp med att kolla alla spår på stigen. Men till sist registrerade han ljudet, och markerade fint. Ska ju inte vänta mig så mycket av honom, eftersom det här bara var den 4:e markeringen han fått under sin livstid... Och de 3 andra var när han var 3-7 månader gammal.

Spåren var svåra. Ikkes spår hade legat 3,5 timme i konstant regn och snöslask. Han hade lite svårt att fästa, men sen gick det bra. Men stackars hunden var tvungen att sänka tempot!!! Ikke-plågeri...

Dexis spår var över 4 timmar gammalt när jag släppte på henne. Hon tyckte också det var svårt, men jobbade kanonfint. Tyvärr tappade vi det under de sista 50 metrarna, när det gick i en jättetät granplantering. Dex försökte, men det hade flutit bort för mycket där. Så jag bara klappade om henne, och så gick till bilen. Duktig tjej ändå, under de förhållandena.

Väl hemma vilade vi ett tag, sen åkte cykeln fram, och vi tog en premiärtur. Första gången jag cyklade med båda hundarna på en gång. Det gick riktigt bra. Dex stretade och drog som vanligt, men Ikke travade vid min sida med slakt koppel. En liten lagom tur blev det. Skönt att komma igång och cykla igen! Efter denna dag är hundarna rätt nöjda. Det var länge sen...