dexi & ikke

Äntligen kom en liten inspiration till att skriva i bloggen. Bäst att ta chansen innan den försvinner igen...

Här har det hänt en hel del sen sist.

Tog examen i januari. Härligt att inte behöva läsa böcker annat än när man har lust, och då själv få välja litteraturen! Det har varit roligt att vara student igen, och jag kommer sakna den fria tiden, men det är skönt att slippa studentekonomin...

Har jobbat klart i Norrtälje. Avslutade min tid där med att vara dunderförkyld och stanna hemma de sista 2 dagarna. Lite trist att inte få säga hejdå till alla. Jag trivdes jättebra där, både med jobbet och all personal.

Har fått ett nytt jobb i Halmstad, på länssjukhuset, psykiatriska kliniken. Passade på att vara på en intervju när jag ändå var nere på besök, och det gick så bra att jag fick jobbet. Börjar där på måndag. Spännande, och lite nervöst, för det var ett tag sen jag friskade upp kunskaperna inom det området. Men det ska bli kul.

Den största förändringen är att jag flyttat till Halmstad (blir lite långt att pendla till jobbet annars...). Har hittat ett litet hus som jag flyttat in i. En lagom stor trädgård, som jag ska hägna in, så att hundarna kan springa fritt. Jag har under många år längtat efter att bo i hus, och nu gör jag äntligen det.

Jag har till och med börjat träna hund igen. Har varit i ett ridhus och tränat lydnad och varit ute i skogen och spårat 2 ggr under en och samma vecka. Snacka om att hundarna fick en chock... Men det har gått bra. Lite ringrostiga är de klart, men annars har inte arbetskapaciteten tagit skada. Ska iväg imorgon igen. Då blir det spår för båda två, och lite patrullering för Dex. Har till sist bestämt mig för att försöka certa henne, så nu får jag ligga i för att få upp henne i kondition igen. Har träffat ett bevakningsgäng här, som jag får träna med.

Annars har det varit rätt mycket att göra sen flytten. IKEA har tjänat en slant på mig... Det är mycket man behöver när man flyttar till större bostad. Och en del är ju kul att byta ut, trots att man egentligen inte behöver det... Jag har lite svårt att släppa på den ekonomiska svångremmen, när man är så van vid att snåla med studiemedel. Har inte vant mig vid att få lön ännu... Men jag kämpar tappert!!! Har köpt en massa böcker på bokrean, som jag hoppas få tid att läsa nån dag. Kanske i solen på altanen efter jobbet i sommar...

Jag tror att jag kommer bli en mer aktiv bloggare framöver, så det ska inte ta 4 månader innan den blir uppdaterad igen... Hoppas jag...

Har inte haft så stor lust att uppdatera bloggen på ett tag. Det är nog med annat i livet just nu. Men en kort sammanfattning kan jag bjuda på.

Ikke har gjort MH i slutet av oktober, med helt ok resultat. Det var mycket humör i lillkillen, och inte var han särskilt rädd för spöken inte... Balanserad, och med stort allvarspaket.

Jag har lyckats slutföra mina sista kurser, och skrev sista stora tentorna förra veckan. Nu har jag bara en distanskurs som går på halvfart kvar, och en veckas kortkurs efter nyår. Sen är jag examinerad läkare.

Började jobba på norrtälje sjukhus i måndags, så att jag har råd att bo kvar i lägenheten, och kan ha kvar hundarna. Underlig känsla att plötsligt axla en läkares ansvar, efter att ha haft nån som tittat över axeln i 5,5 år.

Har tyvärr inte så mycket roligt att berätta om vad hundarna gjort, för de har inte fått göra så mycket på sistone. Dexi har tränat lite skydd, och båda har fått spåra några gånger. Lite räddning nån gång, och ett sökpass. Det blir mer och mer vartefter tiden går, men vi är inte i nån högform direkt...

Sen har det inte hänt så mycket mer. Jag försöker så gott jag kan skrapa ihop resterna av mitt liv, och finna en ny framtidsplan. Den börjar ta form, och tids nog, kommer jag berätta vad jag har planerat.

Väntar varje dag på att det ska bli lättare att leva, men det verkar gå långsamt. Hade en ganska bra dag igår, men idag är det hemskt. Allt jag gör påminner mig om Mange. Allt handlar om tvåsamhet. Varje TV-program handlar om par. Alla har nån. Jag gillade vårt vi, nu är det bara jag. Är så arg på honom för att han tog mitt liv ifrån mig. För det var inte bara sitt eget liv han tog. Han tog mitt också. Jag tyckte om mitt liv. Tyckte om våra planer, vårt nya hus, våra fina hundar. Nu har jag tappat det. Vet inte vart jag ska ta vägen, hur allt ska lösa sig. Hur kan ens sammanhang i livet plötsligt försvinna? När ska allt sluta göra så ont...

Idag är det tungt att leva vidare.

Jag ville bara säga tack till alla er som hört av er via mail, telefon och via bloggen. Det känns skönt att veta att så många bryr sig. Det som har hänt börjar långsamt sjunka in i mitt medvetande, och jag har börjat inse att det bara är att vänja sig vid ett nytt liv. Det här var Manges val, och jag tror inte att jag hade kunnat hindra honom. Saknaden är fortfarande enorm, men hundarna gör att jag håller mig på benen. Ska försöka ta mig ut i livet igen snart, för ingenting blir bättre av att bara fundera över vad som har varit. Och tack igen, för allt stöd...

Jag vill bara berätta för alla som känner oss, att Magnus har valt att inte leva längre. Han försvann i tisdags eftermiddag, och hittades död i fredags. Allt är mycket tungt just, sorgen och saknaden är ofattbar. Jag hoppas alla förstår om jag håller mig undan en stund. Lusten att gå vidare finns inte just nu, men tids nog kommer jag säkert tillbaka.

Just nu är det mycket som händer i livet!

I korthet, så närmar jag mig med stormsteg en examen, och nu är det faktiskt dags att börja titta efter jobb.

Dexis stora examination närmar sig också, och snart ska det avgöras om hon får bli tjänstehund eller ej.

Magnus och jag har hittat ett hus, som vi faktiskt köpt. Livets största affär hittills!!! Häftig känsla, men än dröjer det några månader innan vi får tillträde.

Jag har fått operationstid för mina ben, så snart får jag återigen en påminnelse hur det känns att vara patient.

Och den sista stora händelsen, är att Pillis återigen har gjort inträde i vår flock. Tjejen som köpte henne ringde i lördags, och sa att de inte kunde ha henne kvar, så i söndags hämtade jag henne. Det var lite spännande att släppa ihop henne och Dex, och ännu mer spännande att låta Ikke träffa henne, med tanke på att hon löper... Det gick bättre än väntat med Dex, men Stikkan har det lite jobbigt. Så nu är man med Pillerilla igen. Samma hund, fast lite rundare och med sämre kondis... Lite mysigt att hon är hemma, men vi har ännu inte bestämt hennes framtid. Får se hur det funkar framöver.

I tisdags träffade jag Elin med Texas från bevakningskursen. Vi la upp en patrullstig på ca 500 m med ljud på slutet. Ljudet var ung 100 m ut, på mossa, så det var ganska lågt. Dex patrullerade jättefint. Lite het, men observant. Tog ljudet klockrent och ganska tidigt. Höll i bra, var tyst och koncentrerad, ändå tills Elin blev synlig, då började hon pipa. Har märkt det, att när hon får synintryck, så är hon inte tyst längre. Men vem behöver vara tyst och lyssna, när man ser...

Hon fick en kort patrull med vind också, där Elin låg ca 50 m ut. Vinden var rätt oberäknelig, men Dex markerade bra ändå.

Efter bevakningsträningen bar det iväg till Märsta och skyddsträning. Ikke var galen... Lite lätt okontrollerbar.

Dex fick träna fasttagningar. Andreas retade upp henne, och sen fick hon gå i. Blev rätt bra stötar både i rygg och bröst.

I onsdags var det räddningssök med Anna och Robban igen. Det var störtkul, och båda hundarna gjorde bra ifrån sig. Dex fortsatte i samma stil som förra veckan. Riktigt stark i miljön, vilket är jättekul att se, eftersom hon förut har varit berörd av rätt mycket. Hon fick 3 figgar i första omgången, 2 med miljö och en som var klurig vittringsmässigt, eftersom den var inne i ett tält. Jättenöjd med henne.

Ikke fick också 3 i första varvet. De 2 första var uttänkta för att han inte skulle kunna komma åt figgarna, utan komma i skall lätt. Det gick jätte bra, och han skällde snabbt, och intensivt. Den sista figgen låg uppe på ett lastbilsflak, och meningen var att Ikke skulle stå på marken och skälla. Men det tyckte lilleman var onödigt. Han hoppade upp på ett flak bredvid det som figgen låg på, fick syn på figgen, hoppade över mellanrummet mellan flaken, landade på figgens mage, började skälla... Och fick sin kampdut!!! Han höll på att trilla ner, och stod och svajade ett tag, men skällde det kunde han göra ändå. Jätteduktig lillplutt!!

I andra varvet fick Dex en uppe på en hög stenblock. Hon lokaliserade snabbt, och var rätt oberörd på vägen upp. Duktig tös.

Ikke fick några markeringsövningar på sittande figgar, eftersom jag inte kört sittande som han kan komma åt förut. Det tyckte han var kul.

Tyvärr märkte jag när vi kom hem att Ikke skurit sig rätt rejält i vä framtass, får han stämplade blod i hela lägenheten. Det var bara till att slå in tassen i bandage, för att inte få blod precis överallt... Hundar och deras tassar...

Idag har vi tränat sök. Ikke fick 8-9 fulldjupa skick, med skallmarkering på varje. Synintryck på ena sidan, som var knepig terrängmässigt, men dolt på andra sidan. Stående figgar på alla, och belöning relativt snabbt efter skallstarten. Efter dessa fick han 4 grundare skick med sittande figgar, eftersom jag ville se hur han gör där. Han var jätteduktig på samtliga markeringar, både sittande och stående. Kom i skall snabbt, även när han var trött, och skällde bra. Det är nog snart dags att börja med heldolda figgar. Han har jättefint drag ut, och verkar ha näsan med sig. Går nästan bättre utan synintryck. Har inga problem att gå ut på djupet, och stannar kvar bra hos figgarna. Tror att detta var hans 3:e organiserade sökpass någonsin, så jag kan inte vara annat än nöjd!

Dex fick 6 skick på fullt djup. Fick titta medan båda figgarna gick ut på första, men därefter dolt. Markering med fastrullen på varje, med lösa påvis. Hon var taggad, och sprang djupt och rakt på alla skicken. Hade funkat bra vid markeringarna, och var glad hos figgarna. Hoppas att jag kan träna sök lite mer regelbundet nu i höst, så att jag kan få ordning på hennes blindmarkeringar. Eller i alla fall göra ett försök.

Ikkes tass tyckte inte alls om att träna sök. Den hade börjat blöda igen, så i bilen fick jag lägga ett nytt bandage. Det andra var genomblött och blodigt. Så nu får nog Stikkan ta det lite lugnt några dagar, medan det läker. Passar ju bra att det är SM i helgen då...

I fredags hade vi lite annat att pyssla med, så då blev det tråkdag för hundarna. Det var tänkt att vi skulle tränat skydd, men det blev inställt.

I lördags var vi bjudna på kräftskiva till några jobbarkompisar till Mange, som bor på Ekerö. Vi åkte dit redan vid 14. Jättetrevlig eftermiddag och kväll. Härligt väder. Det fanns en liten jaktlabbe där, en tik som precis börjat löpa, så tyvärr kunde varken Ikke eller Dex vara med så mycket. Det blev en promenad, och en liten stund på gräsmattan för dem, annars spenderade de kvällen i bilen.

I söndags var det dags för återsamling med bevakningsgänget. Det är tänkt att vi alla ska "kvala" in till certprovet. Eftersom så många inte var klara innan sommaren, när det var planerat certprov, så vill instruktörerna nu se att vi är klara, innan de släpper upp oss på prov. Det blev både bastjänst, patrull med vind och ljud, patrull med spårupptag och spår. I basen satt Dex och pep lite. Hon hade tråkigt, och var full av förväntningar.

På patrullen var hon gasad, men gjorde inte något jättebra jobb. Tog ljudfiggen tidigt, men släppte snabbt. När hon väl markerade ordentligt, så var figgen ganska nära. Dex fick synintryck, vilket utlöste en massa pip, så det fick vi kritik för. Vindfiggen tyckte instruktörerna att hon hade missat, även om jag hade gjort tecken för vindmarkering. Det hade varit för tidigt, enligt dem. Men vem vet hur vinden slår???

Spårupptaget gick jättebra. Hon kontrollerade bakspåret, men valde framåt. Spårade bra fram till första apporten, men sen gick det åt pipsvängen... Jag skyller på vilt, som vanligt. Försökte ett tag att släppa på henne igen, men det gick inte, så vi bröt. Som tur är, om man får säga så, så gick det inte bra för någon hund på spåret. Inte en enda hade klarat spåret, och Dex var nog den enda, som hade tagit sig till första apporten. Så nåt lurt var det denna dag, om alla 7 hundarna hade misslyckats på spåret... Kanske bidrog att det regnade hela dagen, och att spåren var bortåt 2 timmar gamla? Instruktörerna var givetvis inte särskilt imponerade av oss, men vad ska man göra??

Igår drog stambytet igång hemma hos oss. De ska byta stam i både kök och badrum. Lagom kul... Hundarna var inte så glada när det kom hantverkare. Jag gick ner till källarförrådet och rotade fram våra avhängda innerdörrar, så att vi ska kunna stänga in oss och hundarna. På köpet slipper vi lite av allt damm som kommer bli. Men det känns ju sådär kul, att ha folk spingandes hemma i 2,5 månad. De börjar med köket hos oss, så än så länge har vi badrum. Igår kväll stod jag framstupa och diskade i badkaret, eftersom vi inte har vatten och avlopp i köket. Kul nästan jämt...

I torsdags träffade jag Anna & Robban för att träna räddning. Vi var på Skanska i Väsby. Jätteroligt område, där jag knappt kunde bestämma mig vilka legor jag skulle ha.

I första omgången fick Dexi 3 figgar inne i ett stort skjul. Samtliga var uttänkta för att ha lagom mycket miljö för den lilla fegisen... Första var uppe på en jättehög med ihoppressade kartonger. Dex hittade ganska snabbt, och hade inga problem att traska omkring uppe på högarna. Den andra var i en stor hög med ihoprullade slangar. Den var lite läskig att hoppa upp på, men hon löste den rätt snabbt. Den tredje var bland en massa maskindelar, där hon var tvungen att balansera uppe på rörliga saker. Hon hittade figgen snabbt, men hade problem att våga sig fram. Försökte hitta en framkomlig väg rätt länge, men hamnade hela tiden på samma punkt. Till slut tog hon mod till sig, och vågade upp. Jag förhöll mig passiv hela tiden, och på lagom avstånd, så hon löste allt själv. Jag är jättenöjd med detta pass, där hon visade att hon växt även i denna träningsform.

Ikke fick jobba på sina skallmarkeringar. Han fick halvhöga figgar, 3 st även han. Den första hade han svårt att lokalisera eftersom den var rätt öppen, och det blåste rejält. De andra två hittade han lättare. Han var snabb på att börja skälla, och har ett underbart skall. Jättefin intensitet. Jag hade bett om ganska snabba belöningar, för att han ska koppla att det är just skallet han blir belönad för. Alla figgar gick bra. Han kampade och hade roligt...

I det andra passet fick Dex bara en figge. Den låg bland en massa stenstaplar, där det inte fanns någon väg in, utan hunden var tvungen att hoppa upp, och ta det uppifrån. Plättlätt, sa Dex, som löste även denna helt sjäålv, utan stöd från mig. Duktig tös!

Ikke fick ett miljöpass utan figge som andra omgång. Jag tog in honom i skjulet där Dex hade sina första figgar, och lät honom traska omkring på alla konstiga saker. Han hade störtkul, och var jätteduktig.

Vi har bestämt att försöka träna räddning lite oftare än vad det har blivit hittills. Hundarna och jag tycker det kul, och det är nyttigt för dem med olika miljöer. Sökarbetet får man gratis, och det är ju rätt lätt sen att flytta söket ut i skogen, där de ska tävla så småningom.

Snacka om att man är inbiten hundnörd... Satt just och käkade lunch. Hade knäppt på TV´n och slötittade på OS. Friidrott, 1500 m herrar. Lyssnade med ett halvt öra, medan kommentatorerna pratade om en deltagare i vit-röda kläder, med en 3:a på höften. Ojdå, tänkte jag. Duktigt att vara med på OS med en 3:a på höften. Ögonblicket efter tanken formats, insåg hur malplacerad den var... Det var ju nummerlappen på höften de pratade om! Inte resultatet på höftledsröntgen... Vadå, miljöskadad???

Igår kväll tog jag mig i kragen och åkte ut till klubben och tränade lydnad. Har ju inte varit jätteflitig med lydnaden under våren och sommaren, men har väl insett att om det ska bli nåt tävlande till hösten, så måste jag nog träna lite...

Ikke fick gå först. Orkar inte höra honom tjuta i bilen medan Dex går lydnad, så han fick börja... Startade med lite apportering. Hade metallapporten för att den är minst tuggvänlig. Har ju ett stort problem i tugget med honom. Han fick börja med att springa och hämta efter att jag kastat ut den, och det går kalasbra. Sååååå fint ser det ut. Jobbade sedan med avlämnandet, där han får gå fot med apporten i munnen. Ibland lyckas han faktiskt sätta sig med den i munnen också, och då gäller det för mig att vara snabb... Fortsatte sedan med fritt följ, som också gick jättebra. Framförgående som börjar bli färdigt. Läggande under gång, inkallning, ställande under gång, mest för att han inte ska glömma bort det han redan lärt sig. Avslutade med en platsliggning, där han faktiskt låg stilla i 2 minuter, med mig på 15 m håll. Han var väl tacksam för pausen... Han är riktigt rolig att träna lydnad med, och kan gå jättefint med ganska minimala belöningar. Han har motorn alldeles av sig själv, och behöver inte särskilt mycket uppmuntran. Jättekul!!!

Dex fick en snabb genomgång i högre-lydnaden. Laddad som aldrig förr i fria följet. Nog lite avis att brorsan hade fått gå först... Sen inkallning, där jag testade att lägga in ett ställadne. Gick faktiskt över förväntan. Helt ok tempo, och ett bra ställande för att vara Dex. Framåtsändande sedan, där jag körde hela momentet innan belöning. Hon gick ganska bra. Lite lång första vändan, men bra i återgången. Krypet jobbade vi lite mer på. Hon var gasad, och tyckte att hon kunde krypa iväg långt före mig, men tji fick hon... Skallet var kanon. Satt alldeles stilla, skällde taktfast och bra. Sen var det mörkt, och jag var nöjd. Dex var jättepigg, och verkligen tillbaka i gammal god form. Skönt att det inte är så varmt längre, så att hundarna orkar träna mer!

Ikväll ska vi träna räddning med Anna och Robban. KUUUL!!!

I tisdags åkte jag iväg och la spår till båda hundarna. Dex fick återigen ett spår över 2 km. Det blev ganska mycket svårigheter, där jag försökte finta bort henne. Man hinner med rätt mycket kul när man går 2 km i skogen... Hittade en vandringsled, där vi tränade på att INTE gå över stigen... Så fort vi kommer till en större stig eller väg, förväntar sig Dex att spåret korsar, så om det istället går precis i kanten, då missar hon ofta. Och mycket riktigt, första gången hon kom fram till stigen, letade hon efter spåret på andra sidan. Efter det lärde hon sig, och höll i spåret bättre. Trots att det var riktigt varmt ute, orkade hon bra. Inte förrän efter 1300 m la hon sig och tog en kort flås-vila vid en apport. Vid slutapporten, ville hon vidare, och hade inte minsta lust att bära slutet till bilen. Hon spottade ut den flera gånger, och spårade vidare istället. Tok-fia...

Till Ikke hade jag visst inte tänkt klart, innan jag la spåret... Jag ville ha ett svårt spår, där han fick tänka till. La således 2 blindtarmar, och diverse spetsvinklar som kom ganska tätt. Hade även sprungit i cirklar några ggr. Allt detta var fint registrerat i GPS´n. Så långt var allt bra... Problemet kom ju när jag skulle ta spåret med lillfjant. Hade glömt att det inte går att hålla honom i linan med en hand, och kunde således inte följa spåret i GPS´n, så jag hade ingen aning om när han genade, spårade eller bara letade... Han var nämligen rätt het, och det var bara fullt ös som gällde, och då är det svårt att läsa honom. Han löste i och för sig spåret, men jag vet inte hur mycket han egentligen spårade... Men, men... En gång är ingen gång, eller hur är det. Nästa gång jag lägger ett tätt, svårt spår, blir det snitslar i alla vinklar och hörn!

På kvällen var det dags för skydd igen. Återigen ny plats. En ganska långhårig kohage, full med klöver. Dex gjorde bra ifrån sig den här gången också. Gjorde två fina fasttaganden, och en riktig dunderstöt i dubbeln. Hörde av gruppen att Andreas fick lägga sig en stund i gräset, när jag gick till bilen. Rätt i magen hade hon träffat. Fick också till några bra civilsändanden, där hon inte alls funderade på mig.

Ikke hade bestämt sig för att hämnas efter helgen... Han tyckte inte alls att han behövde lägga sig i bevakning i anskällningen, eller släppa för den delen heller... Korko-Borko... Ska han aldrig acceptera dessa moment??? Vi var ju tvungna att bryta igenom innan vi kunde avsluta, och det lyckades vi med också, men det satt långt inne. Han lyckades även få in en fullträff på Andreas oskyddade hand... Så nu har väl blodtörsten väckts??? Trots att Andreas använder väldigt lite retningar på honom, och inte alls drar upp honom nåt, så blir han bara mer och mer gasad. Var ska det sluta... Han gick även ett pass på Ulrica i anskällningar. Inte ett spår av tvekan för att det var ny figurant. Han är ju väldigt stabil, i alla fall!

I morse på morgonpromenaden passerade vi ett järnvägsbygge. Precis när vi gick förbi en grushög, kom en stor traktor med en gigantisk skopa framtill, och började skyffla in gruset. Det väsnades rätt bra, och Dexi trippade åt sidan, och tyckte det var ganska obehagligt. Ikke tittade inte ens på oväsendet... Jag har alltid tyckt att Dex är en nära på idealisk hund i olika "vardagsmiljöer", för hon brukar inte bry sig särskilt, men i jämförelse med Ikke är hon ett nervvrak... Jag hoppas att han fortsätter att vara så här cool i vardagen, för det är onekligen rätt behagligt!

I helgen var det dags för skyddsläger igen. Båda mallenutterna var med, och de gjorde båda bra ifrån sig. Dexi visade att hon har vuxit mycket som skyddshund under det senaste året. Hon var tidigare berörd av nya platser och nya figuranter, och gjorde alltid ganska medelmåttiga insatser de första passen under nya omständigheter. Men den här gången var det full sula från början, och även när hon skickades in på ett långt civilsändande som absolut första moment, så kunde hon bevaka utan att undra vart jag tagit vägen, och stöta helt ok med korgen.

Vi var i ett jättefint ridhus, och Andreas tog givetvis chansen att belasta henne rejält också, genom att använda den materiel som fanns där, såsom bommar, hinderstöd mm. Även detta klarade hon mycket bra, så jag är mycket nöjd med hennes framsteg. Vi tränade givetvis även på moment, och hann med en genomkörare i de flesta. Dubbelretningen börjar se ut som ett färdigt moment snart, och hon går i rejält. Även höga hoppen såg fina ut, för en gångs skull.

Hon gick även ett ärmpass på en av lägerdeltagarna, och där syntes det ingen tvekan, även om det var en ny figurant. Hon började då med ärmbevakning, där enda problemet var ett sent släppande, men det är ju ett "plusfel" när det gäller Dex... Det är ju bara bra om hon känner att hon kan grisa lite med nya figgar. Sen ärmtransport, där hon gjorde fina avvärjanden av överfallen. Till sist ett högt hopp, som blev kanon.

Ikke fick fortsätta med anskällningar, och lilleman fick efter mild (...) övertalning lära sig att det lönar sig att göra rätt. Till sist la han sig fint själv. Han har härlig intensitet i sina bevakningar! Och är så snabb i betten att figgarna knappt hinner presentera ärmen rätt... Kör ju honom i tyskärm fortfarande, så han måste få bitkilen rätt i mun. Men han verkar ju inte bry sig om det blir fel... Han biter lika gärna i "stupröret" på andra sidan kilen...

Han fick även bekanta sig med släppanden, och det var ju inte hans starka sida direkt... Inte för att jag blev förvånad... Men vi fick rätt bra snits på det också till sist. Han gick även ett pass på Ulrica, och inte brydde han sig om att det blev ny figurant inte... Försökte bara strunta i att släppa, men det hade han inte så mycket för... Sista vändan var han trött så ögonen gick i kors...

Båda hundarna fick även gå lydnadspass i ridhuset under lunchrasterna. Första dagen hade jag inte något godis med mig, så då blev laddningen för Dex alldeles fel. Hon var alldeles för högt varvad, så där la jag ner ganska snabbt, för att inte alldeles hamna i konflikt. Ikke skötte sig bättre. Andra dagen däremot kom jag ihåg köttbullarna, så då kunde jag köra bättre med dem båda. De behövde liksom övertygas om att det inte fanns någon skyddsfigurant i närheten, för att kunna gå med rätt energi...

Till sist, lite bilder på Dex ifrån helgen. Tack Patrik och Ingela!!!


Försöker du gömma dig??? Lycka till...



Rör dig nångång, då!!!



Ha!! Där fick du...



Jag vann!!!



Jaså?? Du tror du kan skydda dig med kon???



Det kan du glömma!! Jag tar dig ändå...



Fullbett ska det vara!



Försöker du skrapa av mot väggen???



Glöm det! Jag hänger kvar!!!




Ikke har jag inga bilder på i nuläget, men det kanske kommer några i maillådan snart???

Igår var jag ute och körde bil. Körde på en liten landsväg som går över åkrar och genom skog. När jag kommer runt en krök, ser jag en mötande bil, en svart saab. Den beter sig lite konstigt, kryper fram på vägen, med en mycket irriterad förare i en annan bil bakom sig, som ligger väldigt nära. Saaben blinkar dessutom med helljusen. Jag fattar absolut ingenting, utan kör vidare, och stirrar på saaben, för att försöka förstå vad han håller på med. Då ser jag i ögonvrån hur en siluett tar sig loss ur grönskan vid vägkanten. Lite för sent inser jag att det är en älg! Och den ska över vägen, och jag är bara 20 meter bort... Slänger mig på bromsen, hinner under tiden fundera på var någonstans på älgen jag kommer träffa, och hur mycket av kroppen som kommer hamna på min motorhuv. Hinner också tänka på mina stackars hundar där bak i bilen, som kommer bli påkörda av bilen som ligger bakom mig. Tankarna blir snabba av lite adrenalin... Som tur är missar jag älgen. Hade hela 2 meter tillgodo! Liten aning skakig fortsätter jag köra, och tackar i tanken föraren bakom, som hade det goda förståndet att hålla avstånd framåt, så att varken jag eller hundarna behövde ta en smäll. Ibland har man helt enkelt tur...

I tisdags var vi lite trötta allihop. Stackars husse fick åka och jobba, och vi andra satt mest inne och tittade på regnet mot fönsterrutorna... Trist! Men hundarna var helt nöjda med att kunna ligga och sova, så det gjorde inte så mycket.

På kvällen åkte vi i alla fall iväg och tränade skydd. Dex började med ett pass i korgen. Hon stöter fint, men fortfarande krånglar fasttagandena. Vi körde några på rätt långt avstånd, och hon blir lite berörd av att vara tvungen att vara så långt ifrån mig. Så nu ska vi träna på det. Jag släpper in henne på planen, sen sätter jag mig i publiken och tittar, så får hon klara biffen... Skämt åsido... Andra vändan körde vi transport i ärm. Mycket fokus på lydnaden, och jag tror nog att hon började lyssna mer på mig efter ett tag.

Ikke fortsatte med anskällningar. Han hade glömt allt, utom hur man biter... Han tjuvade, struntade i att lägga sig i bevakning, och var allmänt olydig... Tänk vad en veckas semester kan göra med en liten spelevink. Tyvärr var hans matte väldigt oresonlig, och krävde lydnad, ordning och reda, vilket inte lille Ikketikk uppskattade det minsta... Men med en sån hund, känns det viktigt att han inte får ta för sig hur mycket som helst! Andreas tycker att han gör framsteg, trots att han var så olydig. Betten blir bättre och bättre. Han var i alla fall inte det minsta berörd av sin stövel...

Igår la jag spår åt Dexi. Ikke fick vila, eftersom jag inte hittat nåt som kan skydda hans tass, och som faktiskt sitter kvar när han vräker sig fram i ett spår... Dexis spår blev 2020 m långt. Hon tog det efter 45 minuter. 10 apporter, och en hel del vinklar, terrängskiften och klurigheter. Spårade helt suveränt. Mycket motiverad genom hela spåret. Tog alla apporter felfritt. Missade en vinkel i mossan på ett berg, och kom av ca 15 m, men letade sig tillbaka helt utan min inverkan. Hon var inte särskilt trött när vi var klara, utan hade nog kunnat forsätta en bit till. Kul att hennes spårkondition har blivit så bra nu.

Tikkes tass har i alla fall börjat läka nu, och idag ser den ganska fin ut. Såret har slutat vätska så mycket ifrån sig, och har börjat sluta sig. Det ska nog hinna bli bra till helgen, när det är dags för skyddsläger!! Kul ska det bli!

Vi har varit i Halmstad hos mina föräldrar och hälsat på under förra veckan. Mycket trevligt, god mat och fint väder. Nästan för fint... Har inte orkat göra så mycket mer än att ligga i skuggan och dega. Hundarna har haft det skönt där de legat i gräset och filosoferat. Inte ens de har haft särskilt mycket energi på dagarna tack vare värmen. Men på kvällarna har vi varit desto mer energiska. Vi hittade ett hundbad, där vi var flitiga besökare. Vi passade på under kvällarna när de ordinarie besökarna hade åkt hem. Båda hundarna har simmat och lekt hur mycket som helst. Det var saltvatten där, så efter hemkomst fick de duscha under trädgårdsslangen, något Dex hatade och Ikke gillade. Ikke fixade även en tarmsköljning på sig själv... Sista kvällen hann han före Dex till bollen ett flertal gånger. Han ligger lite lägre än Dex i vattnet när han simmar, så med en boll i munnen, såg han ut som en bilfärja med öppet bogvisir... Det bara forsade in havsvatten i munnen, och han svalde antagligen en hel del. Jag såg på omkretsen runt bröstkorgen att den ökat en aning... När vi badat klart, och var på väg upp, fick Ikke plötsligt bråttom, och hann bara till vattenbrynet innan första diarrén kom... Någon minut senare, när vi nästan kommit upp till bilen, rapar han, och kräks samtidigt upp en halvliter vatten. När vi kommit hem och skulle kissa av hundarna innan duschen, så sätter han sig på gräset, och det står ytterligare en halvliter vatten ut som en kvast ur rumpan på honom. Sen var systemet ursköljt... Stackars liten, var eländig han såg ut! Sen väckte han mig under natten också, och var såååå kissnödig. Riktigt risig i magen några dagar, men i alla fall pigg redan dagen efter. Så går det när man försöker svälja ett hav!

Vi lyckades även sammanstråla med Marina som har Dexis brorsa Wolf. Jättekul att ses igen. Det blir ju tyvärr inte så ofta. Kul att se hur olika Dex och Woffe är. Man kan ju inte tro att de är syskon direkt...



En spårträning har vi orkat med också. Dexi fick ett på 1270 m, med massa små klurigheter, som hon löste jättefint. Knappt ens trött, trots värmen. Ikke fick spåra 800 m, men han blev helt färdig... Aldrig sett honom så trött. Fick riktigt dåligt samvete. Han visade ju inte hur påverkad han var utav värmen, förrän det slog över. Som tur var hade vi parkerat bilen bredvid en liten sjö, så vi kunde snabbt svalka ned honom.

Vi kom hem från Halmstad i lördags kväll, och redan på söndag förmiddag åkte vi iväg igen. Destination landet. Svärfar har sålt landet, så allt ska sorteras, slängas eller packas. Lagom kul jobb, med tanke på hur mycket som har hamnat där under åren. Tyvärr tyckte Igor, svärfars hund, att Ikke skulle tryckas till, något Ikke inte höll med om. Slagsmålet var ett faktum, och Ikke blev arg som en bålgeting... Igor lyckades bita Ikke i tassen, så nu är det återigen en hund med tassbandage i familjen... Såret var ca 1 cm långt, med 3 cm ficka under. Att det alltid ska hända nåt när vi är på landet... Lillkillen var i alla fall jätteduktig när jag skötte om såret, och han låter både bandage och strumpa vara ifred. Igor var sådär glad efteråt, och morrade och raggade så fort han fick chansen åt Ikke. Vi hade några utvecklingssamtal med honom, om att han skulle släppa in Ikke i huset och så... Han blev aldrig riktigt övertygad, dock.

Vi hade tänkt stanna på landet hela veckan, men husse var tvungen att åka in till jobbet idag. Med tanke på Ikkes tass, så följde jag med in till stan också, istället för att stanna kvar.

Ikväll ska vi träna skydd. Hoppas det slutat regna tills dess...

Hipp hipp hurra, för 4-åringen idag!

Poppanloppan fyller faktiskt 4 år idag. Tänka sig... Om 1 månad blir hon den äldsta hunden som jag haft, och hon är redan den hund som jag haft längst. Vilket rekord!

Hon firar sin stora dag på solkusten i Halmstad, liggandes på gräset med ett tuggben. Snart blir det tårta, och lite senare blir det en tur till stranden och en stunds vattenlekar.

Vi hälsar också och grattar alla syskonen, och hoppas att de har det lika bra på sina kalas.

Lyckades ju även ha med kameran till senaste räddningsträningen.

Här är området vi tränar på.


Ikke samlar sig...


för att ge sig ut och söka.


Var kan de ha gömt sig??


Någon som ser husse??


Ikke får kampa med matte i väntan på att figgen trasslar sig ut.


Dexi har hittat Anna under en traktor. Tjohooo...


Var kan nästa figge ha gömt sig, tro?? Dex letar...


Aha! Han var bakom ryggen!!


Husse hittad i containern.


Dex kampar med spenat i nyllet... Nån som ser henne??


Poppan och husse roar sig kungligt!

Har ju lovat bilder vid flera tillfällen. Här kommer några.


Först ut har vi "lilla" Ikke under en "Good-ear-day".


Fröken Dex gör sig söt...


För att sedan visa sitt rätta jag...


Vampyren Ikke i farten!

Hihi... Inatt jobbar jag sista natten för den här sommaren! Såååå skönt. Sen har jag semester fram till början av september. Måste ju njuta lite av sitt sista sommarlov. Tyvärr har jag haft lite för mycket utgifter i sommar, så för kassans skull hade det kanske varit bra att jobba mer... Men, man lever bara en gång!

Idag (eller tekniskt sett igår...) tränade hundarna lydnad igen. Ikke gjorde fortsatta framsteg med sin apportering. Kunde till och med använda plastapporten i stället för bara metallapporten, utan att den blev till flisor! Kanske finns hopp om den gossen, i alla fall... I övrigt så körde vi lite framförgående, hopp både ut och in, samt kryp. Han har verkligen en naturlig fallenhet för krypande. Fattade med en gång, vad jag ville. Bra position, bra teknik. Det som tagit Dexi 2,5 år att lära sig, och som fortfarande inte sitter till 100 %. Men å andra sidan lärde hon sig apportering under en eftermiddag...

Dex fick fritt följ, vinklar i kryp, fjärrdirigering och framåtsändande. Sen blev det även något hopp med apportering och sättande under gång. Har fått en konstig tanke om att försöka starta henne i trean nån gång... Hon var riktigt duktig idag. Tyvärr avbröts vår krypträning av en tant som plockade blommor i skogskanten bredvid planen. Dex blev så perplex att hon inte kom ihåg vad vi höll på med. Hon skulle bara ljudmarkera och berätta att det fanns en tant där... Bevakningsträningen har inte bara varit av godo! Nu har hon fantastiska förväntningar varje gång hon hör en människa i skogen.

Efter träningen hann vi med en promenad, innan det var dags att åka till jobbet. Hoppas i alla fall att träningen var till nytta, och att hundarna var lite snällare mot husse under kvällen... Det var ju huvudsyftet!

Imorgon (eller idag, tekniskt sett...) blir det spår för byrackorna. Kanske försöker klämma in en cykeltur för Dex också. Sen blir det premiär för våra nya leksaker... Ska nog ta med kameran, så ni kan få se vad vi har skaffat.