Spår och mer skydd
I tisdags åkte jag iväg och la spår till båda hundarna. Dex fick återigen ett spår över 2 km. Det blev ganska mycket svårigheter, där jag försökte finta bort henne. Man hinner med rätt mycket kul när man går 2 km i skogen... Hittade en vandringsled, där vi tränade på att INTE gå över stigen... Så fort vi kommer till en större stig eller väg, förväntar sig Dex att spåret korsar, så om det istället går precis i kanten, då missar hon ofta. Och mycket riktigt, första gången hon kom fram till stigen, letade hon efter spåret på andra sidan. Efter det lärde hon sig, och höll i spåret bättre. Trots att det var riktigt varmt ute, orkade hon bra. Inte förrän efter 1300 m la hon sig och tog en kort flås-vila vid en apport. Vid slutapporten, ville hon vidare, och hade inte minsta lust att bära slutet till bilen. Hon spottade ut den flera gånger, och spårade vidare istället. Tok-fia...
Till Ikke hade jag visst inte tänkt klart, innan jag la spåret... Jag ville ha ett svårt spår, där han fick tänka till. La således 2 blindtarmar, och diverse spetsvinklar som kom ganska tätt. Hade även sprungit i cirklar några ggr. Allt detta var fint registrerat i GPS´n. Så långt var allt bra... Problemet kom ju när jag skulle ta spåret med lillfjant. Hade glömt att det inte går att hålla honom i linan med en hand, och kunde således inte följa spåret i GPS´n, så jag hade ingen aning om när han genade, spårade eller bara letade... Han var nämligen rätt het, och det var bara fullt ös som gällde, och då är det svårt att läsa honom. Han löste i och för sig spåret, men jag vet inte hur mycket han egentligen spårade... Men, men... En gång är ingen gång, eller hur är det. Nästa gång jag lägger ett tätt, svårt spår, blir det snitslar i alla vinklar och hörn!
På kvällen var det dags för skydd igen. Återigen ny plats. En ganska långhårig kohage, full med klöver. Dex gjorde bra ifrån sig den här gången också. Gjorde två fina fasttaganden, och en riktig dunderstöt i dubbeln. Hörde av gruppen att Andreas fick lägga sig en stund i gräset, när jag gick till bilen. Rätt i magen hade hon träffat. Fick också till några bra civilsändanden, där hon inte alls funderade på mig.
Ikke hade bestämt sig för att hämnas efter helgen... Han tyckte inte alls att han behövde lägga sig i bevakning i anskällningen, eller släppa för den delen heller... Korko-Borko... Ska han aldrig acceptera dessa moment??? Vi var ju tvungna att bryta igenom innan vi kunde avsluta, och det lyckades vi med också, men det satt långt inne. Han lyckades även få in en fullträff på Andreas oskyddade hand... Så nu har väl blodtörsten väckts??? Trots att Andreas använder väldigt lite retningar på honom, och inte alls drar upp honom nåt, så blir han bara mer och mer gasad. Var ska det sluta... Han gick även ett pass på Ulrica i anskällningar. Inte ett spår av tvekan för att det var ny figurant. Han är ju väldigt stabil, i alla fall!
I morse på morgonpromenaden passerade vi ett järnvägsbygge. Precis när vi gick förbi en grushög, kom en stor traktor med en gigantisk skopa framtill, och började skyffla in gruset. Det väsnades rätt bra, och Dexi trippade åt sidan, och tyckte det var ganska obehagligt. Ikke tittade inte ens på oväsendet... Jag har alltid tyckt att Dex är en nära på idealisk hund i olika "vardagsmiljöer", för hon brukar inte bry sig särskilt, men i jämförelse med Ikke är hon ett nervvrak... Jag hoppas att han fortsätter att vara så här cool i vardagen, för det är onekligen rätt behagligt!
Till Ikke hade jag visst inte tänkt klart, innan jag la spåret... Jag ville ha ett svårt spår, där han fick tänka till. La således 2 blindtarmar, och diverse spetsvinklar som kom ganska tätt. Hade även sprungit i cirklar några ggr. Allt detta var fint registrerat i GPS´n. Så långt var allt bra... Problemet kom ju när jag skulle ta spåret med lillfjant. Hade glömt att det inte går att hålla honom i linan med en hand, och kunde således inte följa spåret i GPS´n, så jag hade ingen aning om när han genade, spårade eller bara letade... Han var nämligen rätt het, och det var bara fullt ös som gällde, och då är det svårt att läsa honom. Han löste i och för sig spåret, men jag vet inte hur mycket han egentligen spårade... Men, men... En gång är ingen gång, eller hur är det. Nästa gång jag lägger ett tätt, svårt spår, blir det snitslar i alla vinklar och hörn!
På kvällen var det dags för skydd igen. Återigen ny plats. En ganska långhårig kohage, full med klöver. Dex gjorde bra ifrån sig den här gången också. Gjorde två fina fasttaganden, och en riktig dunderstöt i dubbeln. Hörde av gruppen att Andreas fick lägga sig en stund i gräset, när jag gick till bilen. Rätt i magen hade hon träffat. Fick också till några bra civilsändanden, där hon inte alls funderade på mig.
Ikke hade bestämt sig för att hämnas efter helgen... Han tyckte inte alls att han behövde lägga sig i bevakning i anskällningen, eller släppa för den delen heller... Korko-Borko... Ska han aldrig acceptera dessa moment??? Vi var ju tvungna att bryta igenom innan vi kunde avsluta, och det lyckades vi med också, men det satt långt inne. Han lyckades även få in en fullträff på Andreas oskyddade hand... Så nu har väl blodtörsten väckts??? Trots att Andreas använder väldigt lite retningar på honom, och inte alls drar upp honom nåt, så blir han bara mer och mer gasad. Var ska det sluta... Han gick även ett pass på Ulrica i anskällningar. Inte ett spår av tvekan för att det var ny figurant. Han är ju väldigt stabil, i alla fall!
I morse på morgonpromenaden passerade vi ett järnvägsbygge. Precis när vi gick förbi en grushög, kom en stor traktor med en gigantisk skopa framtill, och började skyffla in gruset. Det väsnades rätt bra, och Dexi trippade åt sidan, och tyckte det var ganska obehagligt. Ikke tittade inte ens på oväsendet... Jag har alltid tyckt att Dex är en nära på idealisk hund i olika "vardagsmiljöer", för hon brukar inte bry sig särskilt, men i jämförelse med Ikke är hon ett nervvrak... Jag hoppas att han fortsätter att vara så här cool i vardagen, för det är onekligen rätt behagligt!
Kommentarer
Trackback