dexi & ikke

Jo, som sagt, dagen igår var lång. När klockan ringde 03.30 var jag, som vanligt, på väg att strunta i alltihop. Har alltid den känslan så tidigt en tävlingsmorgon... Men jag kravlade ur sängen, och satte igång. Efter en dusch och lite frukost kändes allt mycket roligare.

Körde de 16 milen till Skutskär, och längs vägen passerade jag Upplands-Väsby. Tror klockan var 05.15, när jag passerade en blond ung tjej, som kom vinglandes mot en busshållplats. Hon var alldeles ruffsig i håret, säkert hade det varit snyggt kvällen före. Blicken var lite vildsint bakis, och den lilla svarta, kortkorta satt lite på sned. Jag kunde inte låta bli att känna mig nöjd med mitt val av livsstil. Där satt jag, urtidigt en lördagmorgon, och var på väg mot en stimulerande dag i skogen med härliga djur, medan hon förmodligen skulle ligga hemma och må rätt risigt hela dagen... Nog för att människor runt omkring mig tycker att jag är både konstig och töntig med mitt stora hundintresse, men det kan de få tycka. Själv stortrivs jag!!

Tillbaka till tävlingen... Vi började med platsliggning, vilket gick bra. Sedan ut i skogen för spår. Jag lottade startnr 2. Något jag var nöjd med just då, men ångrade under spåret. Under de första 150 metrarna på spåret fick vi gå över 3 breda vattenfyllda diken, ett STORT område med fällda, vissna, risiga granar bara för att hitta första vinkeln i ett kärr. Någonstans mitt i all bråte missade vi första apporten, vilket jag inte alls belastar Dex för. Hon var jätteduktig som kunde leda ut oss genom allt det där. Jag gick och tänkte flera gånger att "Här kan de väl ändå inte ha lagt ett tävlingsspår", men jodå, så småningom kom vi till en apport, så vi var nog rätt hela tiden. Slutet hittade vi utan problem. Men vi tappade alltså lite poäng redan under spåret. Tillbaka vid bilen tittade jag ut över startnr 1´s spårmark. Hon hade fått underbar pelarskog med lite blåbärsris på marken. Orättvist...

En lång stund efter spåret var det dags för lydnad. Tävlar man lägre klass skydd består en stor del av dagen av väntan... Hon kändes hyffsad innan vi klev in på planen, men redan under linförigheten hade jag tappat henne. Hon släppte kontakten, gick och tittade på ena domaren, tittade på publiken och var allmänt olydig. Betygen blev ju därefter... Jag använde en hel del dubbelkommandon för att rädda betyg, och vi tog oss igenom lydnaden med uppflyttningspoäng i alla fall. Hon har ju annars en riktigt bra lydnad, men värmen och skendräktigheten tog ut sin rätt. Sen har jag ju faktiskt inte tränat lydnad sedan i höstas heller, så motivationen är väl inte på topp för det. Men det känns ju bra att veta att hon även i sin sämsta form, ändå får betyg med marginal för uppflyttning.

Efter ytterligare väntan kallar tävlingsledaren in oss för skyddet. Det visade sig att de hade glömt bort vår budföring, så vi fick påminna dem. Lite hastigt fixade de en mottagare och ena skyddsfiggen fick agera skytt. Ett lite annorlunda upplägg för budföring, där mottagaren stod på andra sidan planen, så vi fick gå över hela planen för att hälsa. Precis när man kom in på plan, där man är van att mottagaren står, stod istället domarna. Dex blev ju lycklig, för hon förstod ju att det var budföring, så hon var på väg för att hälsa på domarna, trodde väl att de var mottagare. Men det fick hon ju inte, utan vi sprang över planen bort till mottagaren. Väl tillbaka på vår anvisade plats, skickar jag henne och hon springer jättefint, sätter sig som hon ska, springer tillbaka på kommando. Längs vägen tillbaka inser jag att hon inte är på väg till mig... Hon tänkte ta tillfället i akt att hälsa på de där roliga domarna, som hon inte fick hälsa på tidigare... De stod ju precis bredvid mig. Fick alltså klämma till ett dubbelkommando där också, och då kom hon in till mig. Vi fick lite avdrag på budföringen också...

Till sist skyddet. Vi kom in som nr 2 på plan. Jag hade låtit henne sitta och titta på hunden innan oss, i hopp om att hon skulle förstå varför vi var där. Hon verkade dock helt ointresserad... Så när vi klev in på plan visste jag inte alls om vi skulle ta oss runt, eller vad hon hade tänkt. Började med transporten. Återigen olydnad. Jag gick och väste åt henne flera gånger, för hon tyckte helt klart att hon kunde fixa det där utan mig. Men jag fick henne hyffsat under kontroll, och överfallet gick bara bra. Inför fasttagandet försökte jag peppa henne ordentligt. Skickade henne, och hon gjorde en jättefin stöt. Höger höft tog hon. Glad var jag...  Skönt att hon har börjat gå lågt, och inte bara flaxar till. Ärmbevakningen sist. Figgen stod placerad så att jag fick lägga henne mot hans oskyddade arm. Vi har ju alla vissa rutiner hur vi placerar och lämnar hunden... Jag lägger henne och går sedan rakt bakom henne. När jag vände mig om vid min anvisade punkt, låg hon duktigt i en bevakning. Figgen gjorde en förflyttning, och Dex var snabb i bettet. Kampade som en galning, gjorde hon! Figgen fick lite svårt att stå still, och det utnyttjade Dex till att inte släppa. När han efter någon sekund lyckades få kontroll på fötterna släppte hon duktigt, och väntade på nästa förflyttning. Samma fina angrepp där, och lite bättre släppande. Hon var riktigt grisig i bettet... Sen var det över! Jag höll knappt på att få henne av planen, hon var på väg att klippa till ärmfiggen igen... Vi hade lyckats! De enda betygen jag var nöjd med under dagen var skyddet (förutom transporten...).

Transport      6,5 - 6,5
Överfall         7 - 9 (fick en sjua av domaren som stod sämst till, han tyckte att det såg klent ut)
Fasttagande    8,5 - 9
Ärmbevakning  9 - 9 (sent släppande)

Hon hade helt annan attityd mot figgarna nu än förra gången. Nu kändes hon precis som på träning. Inte alls bekommen av att det var ny plats och nya figgar. Jättekul, och känns lovande för framtiden. Slutpoängen blev 492,25. Inget höjdarresultat, men jag får nog vara nöjd ändå. Brukar ju aldrig tävla annars när det är så varmt, för jag vet hur seg hon blir. Men uppflyttningen var med god marginal, och kändes ändå säker. Förstaplatsen knep vi som en ren bonus... Så nu blir det till att fortsätta med dubbelretningen, så kanske vi kan starta högre snart.

Nu är hon alltså uppflyttad ur tre lägre-klasser, sök, spår och skydd. Bara lägre klass bevakning och rapport kvar då... För det är ju kul att tävla!! Undrar hur mycket man egentligen kan lära en hund??