dexi & ikke

Igår var jag på tryckmätning av ett muskelfack som sitter på framsidan av underbenen. Vi misstänkte att detta muskelfack är för trångt på mig, för jag får orimligt mycket smärta i musklerna när jag går raskt, eller springer. En muskel sväller ju när den arbetar, och är hinnan som omger muskeln för trång, då blir trycket i muskeln för högt, blodcirkulationen stryps, och det blir syrebrist i muskeln, med smärta som följd. Så igår gjordes alltså en tryckmätning, som gick till så att de stack in 6-7 cm tunn slang i muskeln på vardera benet, varpå mina fötter blev fastspända i väggen, medan jag låg på rygg på en brits. Sen fick jag periodvis spänna upp fötterna mot kroppen, för att kunna mäta trycket under belastning. Efter ungefär 2 minuters arbete skrek mina stackars muskler att de inte fick något syre. Då var det bara 8 minuter kvar av testet... Jag riktigt kände hur sura musklerna var av all mjölksyra. Efter 5 minuter gjorde det så ont som något kan göra, men jag var ju tvungen att fortsätta. Till slut var det klart, och resultatet av undersökningen var att muskelfacken var för trånga, precis som jag trodde. Trycket i musklerna blev sjukligt högt. Så nu ska jag opereras för att korrigera det hela. Måste säga att jag ser fram emot detta, för sen kan jag komma igång och springa igen! Har inte kunnat göra det på säkert 7-8 år pga smärta. Tryckmätningen gav mig även en helt ny förståelse för vilken smärta folk med hjärtinfarkt har! Det är ju samma syrebrist i hjärtmuskeln under en infarkt, som det var i mina ben, och det gjorde verkligen sjukt ont!!! Tanterna som utförde mätningen sa till mig att jag skulle ta det lugnt resten av dagen, eftersom man ändå stuckit in något såpass långt in i muskeln. Jaja, sa jag, men en promenad med hundarna kan väl inte vara några problem. Nja, tyckte tanterna, men till sist gav de upp, och gav mig "tillåtelse" att promenera hundar. Men när jag gick bort till bilen efter mätningen, var jag inte så kaxig längre. Det gick ju knappt att gå på benen... Så det var faktiskt soffläge som gällde. Ända tills kvällen...

...för skyddsträningen kunde jag ju inte hoppa över!!! Dex tyckte att jag gick lite konstigt, och testade om hon kanske kunde strunta i vad jag sa, men tji fick hon... Hon packades allt ihop i samma lilla box av lydnad som vanligt, och hon skötte sig, precis som vanligt, alldeles utmärkt. Faktiskt så bra att jag började fundera på att anmäla till ett lägre skydd... Får se om modet kvarstår några dagar till, så kanske jag slår till!

Ikke hade gasat upp sig lite extra sedan i tisdags. Han var helt okontaktbar när jag kom fram till Andreas med honom. Men liten kille var allt tvungen att sitta stilla och tyst vid min sida ändå, innan han fick startkommando. Det var nog det absolut svåraste han någonsin gjort... Han är alldeles för bytesfixerad. Han försökte frenetiskt skälla liv i trasan som låg på marken, och såg inte alls Andreas. Då gick A fram till honom och nöp honom i ljumsken. Första gången blev det ingen reaktion, men andra gången resulterade det i att Ikke bet A i benet istället... Kanske ska satsa på Mondioring?!? Han är tyvärr lika envis som Dex; när han får ett dåligt bett i trasan, gör han allt för att få behålla bettet, istället för att skifta in till ett bättre bett när möjligheten ges. Känns som om han skulle behöva lugna sig lite, och inte bara använda musklerna. Men som sagt, eftertänksamhet är inte Ikkes grej...

Idag har vi börjat dagen med en lång promenad. Hundarna sprang lösa en lång stund och lekte. Skönt att Dex löp börjar ta slut, så man vågar ha dem lösa tillsammans igen. Ikke visade ju sig vara lite brådmogen, och hade mer än gärna satt på redan nu, vid 6 månaders ålder... Han börjar ju bli rätt stor nu. Har passerat 25 kg, och är nästan lika hög som Dex. Lyfter på benet gör han ibland också... Snart ska vi ut och träna. Spår och lydnad blir det nog idag. Kanske lite patrullering också. Får se hur långt vi kommer i planeringen!