Bra helg, korkad valp...
Den här helgen har varit en bra hundhelg (om man bortser från vädret under lördagen, men vem kommer ihåg sådana petitesser?). Igår träffade jag Monika och Monica (förvirrande,jag vet, men praktiskt!). Monica hade lagt ett LÅÅÅNGT spår åt oss, som vi tog som konkurransspår med alla 3 hundarna. De spårade ungefär 300 m i taget, sen fick nästa ta över, och så gick man bakom nästföljande 600 m. 4 gånger fick varje hund spåra, så med lite snabb huvudräkning, måste spåret varit bortåt 3 km. Störtkul, och ett jättefint spår. Roligt att se hur hundarna delar på ansvaret. När en hund gick först, så var det bara spåret i huvudet, till och med för de båda hanarna, trots Dexis goda löpdofter. Som hund nr 2 i ledet, hade de lite halvkoll på spåret, men som hund nr 3 släppte de helt spåret, och hade tid med annat. Tänk om det varit lika lätt för oss människor att fördela arbetsuppgifter!?!
Dexi spårade jättefint, god intensitet och stort fokus. Hon gick som första hund, och fick alltså spårupptaget, vilket hon gjorde jättefint. Analyserade bakspåret, och valde framspår. En enda liten dumhet gjorde hon, då hon stannade och nosade på en doftfläck, men då var hon nära slutet, och TRÖTT!! Annars inga problem, trots att vildsvinen hade bökat upp jorden ordentligt. Någon som också var trött var matte. Att gå och bromsa en traktor i nästan 3 km i obruten terräng, det tar rätt bra i händer och armar. Känner av det en liten aning så här en dag senare...
Monika la sen ett spår till Ikke. Tror nog det var bortåt 500-600 m långt. Helt utan snitslar... (duktigt matte! Lita på sin valp!) 6 föremål av varierande material. Både Monika och Monica gick bakom. Han spårade som vanligt kalasfint. Ett litet trassel, där jag tror att han genade i en vinkel, och missade var spåret fortsatte, men han löste det fint på egen hand. Han lyfte näsan från marken en gång, i en halv sekund, men det var allt. Snacka om naturbegåvning! Kul, kul!
Alla hundarna (utom Ikketikk) fick varsin liten ljudmarkering också,
Idag var det bevakning som vanligt. En lång patrullstig, förmodligen över 500 m, la vi upp. Trevlig terräng. Jag beställde en vindgubbe i början, och en ljudgubbe på slutet. Dex patrullerade jättefint, otroligt duktig. Faktiskt helt enligt min målbild för hur jag vill ha henne. Vindgubben var klockren, trots en djup figge och omärklig vind. Hon stod fint och sög på den en stund innan jag lät henne gå ut. Inga tendenser till att släppa idag. Patrullerade sedan vidare, och var omväxlande hög och låg med näsan, långt ut på varje sida, lyssnade aktivt, ut på nästa sida, lyssnade, sniffade, kollade spåret... Jätteduktig, brydde sig inte alls om vad de andra hundarna före henne gjort, utan letade bara i terrängen med alla sina sinnen. Ljudgubben tog hon jättetidigt, men släppte efter en kort markering. Jag var lite elak mot henne, och ville bli övertygad, så jag stannade inte för hennes korta markering. Efter några meter stannade hon till och markerade ordentligt, och som belöning fick hon gå ut och hälsa.
Det var den bra helgen, således över till den korkade valpen...
I torsdags kväll spydde liten valpuschling upp något snuskigt. Snabb som attan hann han käka upp det igen innan jag hann fram. Men jag såg att det var nåt som små valpar inte ska äta (förmodligen bitar av Dexis bilpläd, en halv strumpa etc). Tidigt fredag morgon var det dags igen. Jag hann ur sängen och fram till hans bur lagom för att se honom slicka upp resterna av spyan. Mutter... Ringde veterinären och ville ha kräkmedel till honom, så att han kunde kräkas upp det där när jag var lite mer beredd. Givetvis fanns bara akuttider kvar, och att betala över 1000 kr bara för att se honom kräkas, njae... Vi hoppades på att det skulle komma upp i alla fall, och i överenskommelse med veterinärstationen fick han behålla det goda i magen en stund till. Sedan ville han inte kräkas igen förrän lördag kväll. Då kom det inget alls. Sen försökte han igen i söndags morse, utan resultat. Sen började han kräkas nu på eftermiddagen, och fick upp massa geggigt slem. Men ingen pläd, och ingen strumpa... Får se hur det här utvecklas. Jag är inte särskilt orolig, för han äter bra, och bajsar som han ska, så det verkar inte vara stopp nånstans.
Uppdatering!
Nu är den ute. En stor läskig sak kom precis upp. Att man kan bli så lycklig över att valpen kräks!! 12:e och förhoppningsvis sista försöket. Han verkar i alla fall lycklig nu, och började genast tugga på ett tomt märgben...
Dexi spårade jättefint, god intensitet och stort fokus. Hon gick som första hund, och fick alltså spårupptaget, vilket hon gjorde jättefint. Analyserade bakspåret, och valde framspår. En enda liten dumhet gjorde hon, då hon stannade och nosade på en doftfläck, men då var hon nära slutet, och TRÖTT!! Annars inga problem, trots att vildsvinen hade bökat upp jorden ordentligt. Någon som också var trött var matte. Att gå och bromsa en traktor i nästan 3 km i obruten terräng, det tar rätt bra i händer och armar. Känner av det en liten aning så här en dag senare...
Monika la sen ett spår till Ikke. Tror nog det var bortåt 500-600 m långt. Helt utan snitslar... (duktigt matte! Lita på sin valp!) 6 föremål av varierande material. Både Monika och Monica gick bakom. Han spårade som vanligt kalasfint. Ett litet trassel, där jag tror att han genade i en vinkel, och missade var spåret fortsatte, men han löste det fint på egen hand. Han lyfte näsan från marken en gång, i en halv sekund, men det var allt. Snacka om naturbegåvning! Kul, kul!
Alla hundarna (utom Ikketikk) fick varsin liten ljudmarkering också,
Idag var det bevakning som vanligt. En lång patrullstig, förmodligen över 500 m, la vi upp. Trevlig terräng. Jag beställde en vindgubbe i början, och en ljudgubbe på slutet. Dex patrullerade jättefint, otroligt duktig. Faktiskt helt enligt min målbild för hur jag vill ha henne. Vindgubben var klockren, trots en djup figge och omärklig vind. Hon stod fint och sög på den en stund innan jag lät henne gå ut. Inga tendenser till att släppa idag. Patrullerade sedan vidare, och var omväxlande hög och låg med näsan, långt ut på varje sida, lyssnade aktivt, ut på nästa sida, lyssnade, sniffade, kollade spåret... Jätteduktig, brydde sig inte alls om vad de andra hundarna före henne gjort, utan letade bara i terrängen med alla sina sinnen. Ljudgubben tog hon jättetidigt, men släppte efter en kort markering. Jag var lite elak mot henne, och ville bli övertygad, så jag stannade inte för hennes korta markering. Efter några meter stannade hon till och markerade ordentligt, och som belöning fick hon gå ut och hälsa.
Det var den bra helgen, således över till den korkade valpen...
I torsdags kväll spydde liten valpuschling upp något snuskigt. Snabb som attan hann han käka upp det igen innan jag hann fram. Men jag såg att det var nåt som små valpar inte ska äta (förmodligen bitar av Dexis bilpläd, en halv strumpa etc). Tidigt fredag morgon var det dags igen. Jag hann ur sängen och fram till hans bur lagom för att se honom slicka upp resterna av spyan. Mutter... Ringde veterinären och ville ha kräkmedel till honom, så att han kunde kräkas upp det där när jag var lite mer beredd. Givetvis fanns bara akuttider kvar, och att betala över 1000 kr bara för att se honom kräkas, njae... Vi hoppades på att det skulle komma upp i alla fall, och i överenskommelse med veterinärstationen fick han behålla det goda i magen en stund till. Sedan ville han inte kräkas igen förrän lördag kväll. Då kom det inget alls. Sen försökte han igen i söndags morse, utan resultat. Sen började han kräkas nu på eftermiddagen, och fick upp massa geggigt slem. Men ingen pläd, och ingen strumpa... Får se hur det här utvecklas. Jag är inte särskilt orolig, för han äter bra, och bajsar som han ska, så det verkar inte vara stopp nånstans.
Uppdatering!
Nu är den ute. En stor läskig sak kom precis upp. Att man kan bli så lycklig över att valpen kräks!! 12:e och förhoppningsvis sista försöket. Han verkar i alla fall lycklig nu, och började genast tugga på ett tomt märgben...
Kommentarer
Trackback