dexi & ikke

Till sist kom vi ut och spårade i förrgår. Jag la ut 4 st spår. Dexi fick ett spår på 500 m utan några egentliga konstigheter. Lite berg och några spetsvinklar. Inga svårigheter för SuperPoppan! Ikke fick 300 m som gick i och omkring ett endurospår. Han fick fästa på gruset/sanden i endurospåret, och var först inte helt övertygad om att det var rätt spår, utan han letade runt lite i grönskan omkring honom utan att hitta något annat. När han till sist började följa mitt spår i gruset, kom första apporten rätt snabbt, och efter det köpte han idén direkt. Löste alla skiftena mellan gruset och skogen utan problem. Tog även spetsvinkeln jättefint, samt slutapporetn 3 m efter spetsen. Jack fick 2 spår om ca 100 m vardera med slutapport. Han gick på bra, tog upp spåret vid första kontakten, och följde intresserat. Stannade och pausade några gånger, men återgick till spåret varje gång. Hittade slutet, och duttade lite med näsan på det. När jag började berömma honom blev han hur mallig som helst, och tyckte att han varit jätteduktig. Jag höll givetvis med... Det andra spåret gick också bra. Han gick med lite mer övertygelse i starten, men var nog rätt trött i huvudet mot slutet. Men han löste det, och blev lika mallig vid slutet... Igår åkte vi ut till Märsta BK innan skyddet. Jack fick ett kort spår igen, och det gick bra då med. Dexi fick träna saktagående, temposkiften i framåtsändandet, kryp och skall. Ikke fick gå linförighet. Båda var duktiga! I skyddet sen tränade Dexi vidare på dubbelretningen, där hon börjar gå rätt bra nu. Vi försökte även med höga hopp, men hon ville inte hoppa... Fixade det första jättebra, men sen tyckte hon att det var upp till Andreas att sänka ärmen... Ikke fick springa anskällningar för första gången. Han är ju inte särskilt lättpåverkad, lillkillen... Men när han väl började förstå vad som gav utdelning, så gick det lättare. Jack var med i gruppen och tittade på några hundar. För första gången fick jag en negativ reaktion hos honom. Han blev jätterädd för Andreas pisk, faktiskt så rädd att han tömde analsäckarna. Vi gick utom synhåll, men fortfarande så att han hörde, och där tränade vi kontakt, busade lite, och åt köttbullar. Där verkade han inte berörd längre. Vem vet vad han har för erfarneheter??