dexi & ikke

Åh, vad det var roligt att träna sök igår!! Har verkligen saknat det. Dex var laddad som få när det var hennes tur. Det var en rolig bana, med ett stort, djupt dike på ena sidan, brant uppförsbacke på den andra. Eftersom det var så länge sen Dex sökte, fick hon en synretning på första skicket över diket, för att hon skulle komma över ordentligt. Resten var utan syn, men en fick hon ett ljud på. Hon hade roligt, men blev trött fort i den jobbiga banan. Kondisen är inte var den brukar vara... Ska nog öka på synretningar och dra upp henne lite mer närmsta träningarna. Ikke fick också vara med och träna. Han fick synretningar på de 4 första skicken, och det gick precis som det har gjort förut, när vi har gett honom synretning... Han bara sprang, och glömde näsan kvar på stigen... Men han hittade till sist alla figgarna, och jag tror att han hittade de flesta med hjälp av näsan, och inte synen. Det 5:e och sista skicket provade jag att skicka utan retning, och han gick spikrakt och djupt ut i banan, och hittade snabbt husse i skogen. Nöjd matte! Till sist fick Jack göra lite vindövningar med husse som figurant. Han började med att försvara matte mot ett konstigt knak och brak inifrån skogen (husse som la sig tillrätta...). Vilket morr!!! Men han var lätt att bryta, och sen var det inte mer med det. Men man behöver nog inte vara rädd för busar när man är ute med honom... Vindövningarna gick jättebra. Han blev överlycklig när han fick vittringen i näsan, och nu var det inga tveksamheter, utan han följde intresserat upp var den kom ifrån. Kul att han så snabbt förstod hur man gör med vind! Han har även ett fint spårintresse, märkte jag, för han försökte spåra husse hela tiden. Hade tänkt spåra idag, men just nu ligger det tre sovande hundar vid mina fötter, och jag har inte hjärta att störa dem än... De har ju inte direkt vilat hemma sen Jack kom, för det är ju sååååå kul att busa med varandra! Men omen liten stund ska vi nog åka iväg i alla fall. Hittills idag har vi varit på Stockholms-avdelningens BK. Jack fick hälsa på en massa människor, vara med och titta en massa, och träna ett kort lydnadspass. Efter 5 minuters koncentration var den lilla ovana hundhjärnan faktiskt JÄTTEtrött... Men han tyckte det var roligt. Han fick värsta frispelet på planen, när jag drog upp honom med lite lek. Dexi fick en kort patrull med ljudmarkering, eftersom även Monica var på klubben. När vi vallade stigen var det inte en kotte i närheten. Perfekt tänkte vi, men när jag sen släppte på Dex, mötte vi två personer och en hund på den korta sträckan (60 m?) Hon fick redan i starten ett ljud på högersidan, som hon nästan släpade ut mig till, och det jobbade hon sedan med hela tiden, och missade nästan Monica på vänstersidan. Men när hon väl tog det, ställde hon sig som en känguru på bakbenen, och det gick inte att hålla emot längre... Hon var lycklig när hon fick bollen! Nä, nu är det nog dags att väcka byrackorna, om det ska bli nåt spårat idag...