Skyddsträning
Tisdag betyder skyddsträning! Även de dagar jag jobbar. Har ungefär en timme på mig i Märsta, att riva av båda hundarna.
Dexi fick ett pass i munkorg, som hon skötte alldeles ypperligt. Började med ett civilsändande, som var mycket bra. Härlig attityd hos lillskrutt, och inte störd över att jag anslöt. Därifrån transport, med överfall. I transporten var hon lite för laddad, och gick och slängde med huvudet. Jag tog henne lite för hårt för det, vilket ledde till att hon sökte min kontakt, och inte fokuserade lika fint på figgen som vanligt, men hon var ändå med i överfallet. Därefter några dubbelstötar mitt i bröstet, som hon också gjorde utan tvekan, bara saftade rätt på. Till sist två fasttaganden. Det första på kort avstånd, med Andreas på snedden framför. Där satt hon i hans axel. Det andra tävlingsmässigt på 10 m. Då satsade hon rätt i häcken på honom. Strålande!! Vill hellre ha henne lågt i rumpan, än flaxandes uppe kring axlarna. Mycket mindre skaderisk...
Ikke gick två pass, tätt inpå varandra. Det första med anskällningar och inhopp. Det blir bara bättre och bättre med anskällningarna. De första är han lite för laddad, och vill lite mycket, men har han bara fått göra några stycken, så ligger han riktigt fint sen. Det är lite roligt att Dex och han är så olika. Dex har alltid haft naturliga bevakningar, ända sen hennes första skyddspass, 11 veckor gammal. Hon går in i bevakning, så fort figgen blir passiv, och ligger fint i analys. Ikke däremot, saknar helt naturlig bevakning. Han kör mer med raka rör, pang på... Hade vi inte haft lina på honom, hade han nog kladdat rätt fint på figgen... Men han är ju som tur är inte helt obildbar, utan det har ju gått att lära honom bevakningar. Inhoppen gjorde han också mycket bra. Han slänger sig handlöst in i Andreas, med hela sin tyngd. Varför bromsa själv, när man har en så utmärkt bromskloss framför sig?? Fast jag vill ju heller inte att han ska bromsa upp, så jag är rätt nöjd...
Det andra passet fick Ikke börja med släppanden. Jag har ju fasat lite inför detta moment... Men det gick faktiskt över förväntan. Han förstod ganska snabbt vad som gällde, efter lite påtryckningar från Andreas sida. Hoppas bara att han inte glömmer bort det sen, när han vuxit på sig lite mer... Hans bett har blivit bättre på senare tid också. Nu tar han fullbett, och behåller det. Förut var han snabb med att skifta ut någon cm när han tagit fullbett, men inte nu längre. Han växlar också bättre mellan byte och figurant nu. Inte lika fixerad vid det döda bytet längre. Nästa moment att fasa för är helt klart transporterna... Fixar han det, då finns det inga hinder i vägen för honom över huvud taget...
Jag blir inte riktigt klok på Dex. För någon vecka sen var hon så seg och låg att jag tänkte starta veterinärutredning på henne. Men den senaste veckan har hon varit helt otroligt på. Trots värmen, som hon annars brukar bli så påverkad av. Idag var hon jättegasad, och höll lätt ihop hela passet. Inget annat att göra än att flyta med henne, och hoppas att det håller i sig, för nu är hon riktigt fin att jobba med!
Dexi fick ett pass i munkorg, som hon skötte alldeles ypperligt. Började med ett civilsändande, som var mycket bra. Härlig attityd hos lillskrutt, och inte störd över att jag anslöt. Därifrån transport, med överfall. I transporten var hon lite för laddad, och gick och slängde med huvudet. Jag tog henne lite för hårt för det, vilket ledde till att hon sökte min kontakt, och inte fokuserade lika fint på figgen som vanligt, men hon var ändå med i överfallet. Därefter några dubbelstötar mitt i bröstet, som hon också gjorde utan tvekan, bara saftade rätt på. Till sist två fasttaganden. Det första på kort avstånd, med Andreas på snedden framför. Där satt hon i hans axel. Det andra tävlingsmässigt på 10 m. Då satsade hon rätt i häcken på honom. Strålande!! Vill hellre ha henne lågt i rumpan, än flaxandes uppe kring axlarna. Mycket mindre skaderisk...
Ikke gick två pass, tätt inpå varandra. Det första med anskällningar och inhopp. Det blir bara bättre och bättre med anskällningarna. De första är han lite för laddad, och vill lite mycket, men har han bara fått göra några stycken, så ligger han riktigt fint sen. Det är lite roligt att Dex och han är så olika. Dex har alltid haft naturliga bevakningar, ända sen hennes första skyddspass, 11 veckor gammal. Hon går in i bevakning, så fort figgen blir passiv, och ligger fint i analys. Ikke däremot, saknar helt naturlig bevakning. Han kör mer med raka rör, pang på... Hade vi inte haft lina på honom, hade han nog kladdat rätt fint på figgen... Men han är ju som tur är inte helt obildbar, utan det har ju gått att lära honom bevakningar. Inhoppen gjorde han också mycket bra. Han slänger sig handlöst in i Andreas, med hela sin tyngd. Varför bromsa själv, när man har en så utmärkt bromskloss framför sig?? Fast jag vill ju heller inte att han ska bromsa upp, så jag är rätt nöjd...
Det andra passet fick Ikke börja med släppanden. Jag har ju fasat lite inför detta moment... Men det gick faktiskt över förväntan. Han förstod ganska snabbt vad som gällde, efter lite påtryckningar från Andreas sida. Hoppas bara att han inte glömmer bort det sen, när han vuxit på sig lite mer... Hans bett har blivit bättre på senare tid också. Nu tar han fullbett, och behåller det. Förut var han snabb med att skifta ut någon cm när han tagit fullbett, men inte nu längre. Han växlar också bättre mellan byte och figurant nu. Inte lika fixerad vid det döda bytet längre. Nästa moment att fasa för är helt klart transporterna... Fixar han det, då finns det inga hinder i vägen för honom över huvud taget...
Jag blir inte riktigt klok på Dex. För någon vecka sen var hon så seg och låg att jag tänkte starta veterinärutredning på henne. Men den senaste veckan har hon varit helt otroligt på. Trots värmen, som hon annars brukar bli så påverkad av. Idag var hon jättegasad, och höll lätt ihop hela passet. Inget annat att göra än att flyta med henne, och hoppas att det håller i sig, för nu är hon riktigt fin att jobba med!
Kommentarer
Trackback