dexi & ikke

I tisdags åkte jag direkt från plugget till Löwenströmska sjukhuset i Väsby. Tänkte att jag skulle lägga spår till hundarna där, innan vi åkte vidare till skyddsträningen. Löwet har ganska roliga gräsmattor runt sjukhusområdet, som till viss del är belysta, så det funkar rätt bra i vintermörkret.

Dexi fick ett 300 m långt spår över gräs, grus och asfalt. Tyvärr funkade de hårda underlagen ganska dåligt. Till viss del berodde nog detta på att det blåste kraftigt, så hon kunde vinda in var fortsättningen gick, och varför spåra då?? Jag borde kanske ha planerat lite bättre... med facit i hand!

Ikke fick också ett spår på 300 m, men bara på kortklippt gräs. Jag hade varit lite elak och dragit spåret runt sjukhusbyggnaden, bredvid gång- och cykelbanor, och förbi en läskig liten staty. Det enda som berörde honom var statyn. Där lyfte han näsan i 0,5 sekunder och kikade snabbt på den. Gångtrafikanter, cyklister och barnvagnar hade han INTE tid med. I blåsten märker man att han inte är någon rutinerad spårhund, för han hade ca 1,5 m avdrift från spårkärnan på öppna ytor. Dexi drev ju avsevärt mindre, trots att hennes spår var mycket färskare när hon släpptes på. Men så är ju hon rätt genomarbetad i spåret vid det här laget... Ikke hade i alla fall roligt, och han var inte nöjd när vi kom till slutet. Fick släpa bort honom, under ljudlig protest!

Dex fick ju sen köra skydd också. Vi försöker kämpa på med fasttagandet i korgen. Ena dagen känns det som om vi kommit på lösningen på hennes problem, men det går snabbt över... Sen står vi på noll och stampar igen. Konstigt för hon stöter ju stenhårt i bevakningen. Varför funkar inte fasttagandet??? Vi dammade av transport i korg också, och det gick över förväntan. Hon gick faktiskt inte ur hand en enda gång. Tog i rejält i överfallen, gjorde hon också. Mattes tös...

Ikväll ska vi ut och köra mörkerbevakning igen. Undrar vad som överfaller oss idag??