Nu har han gjort det IGEN...
...imponerat på mig, vill säga! Efter bevakningskursen i söndags stannade en tjej som heter Monica och jag kvar för att spåra lite till. Hon ville ha lagt några korta spår åt sin hund, och jag ville att Ikke skulle få spåra. Sagt och gjort, Monica knatade ut 300 m spår åt lillkillen. 4 apporter och en ganska snårig terräng. Trots att han bara är 4,5 månad, trots att det var första gången någon annan la spåret åt honom, trots att det var första gången han hade med sig någon annan bakom när han spårade, trots att han suttit i bilen hela dagen, så gjorde han ett SÅÅÅÅ kalasbra jobb! Okoncentrerad i starten medan jag kopplade om till selen, men så fort jag riktade ut honom mot skogen, så existerade inget annat än spåret. Låg näsa, världens drag i linan, valde noga vilken sida om varje träd spåret gick, tog alla apporterna, klockrena vinklar. Jag kan inte låta bli att skryta om denna lille kille! Hans spårkondition har verkligen förbättrats också, för nu tog han lätt 300 m, utan en enda paus. Kan nog börja dra ut på längden ännu mer. Han fick ett spår i lördags också. Medan vi var ute på promenad, lämnade jag husse och hundarna en liten stund, och la ett spår på 250 m. Sen gick vi en långpromenad på nästan en timme, innan vi var tillbaka och tog spåret. Även där visade han hur störningstålig han är, för Dexi stod ju och skrek ut orättvisan i världen, när hon fick stanna hos husse, medan han spårade. Men han lyfte inte ens näsan från marken...
Även Dexi har givetvis fått jobba. I lördags tränade vi sök med gänget. Vi vallade duktigt, och Dexi fick börja medan vallningen var färsk, eftersom hon har problem med den. Jag beställde synretningar och en massa bus på varje figge. Hon tyckte det var hur kul som helst, och for som en gasell genom skogen. Vallningen hade hon inte tid att bry sig om.
I söndags var det ju bevakningsträning som vanligt. Patrulleringen handlade om vindmarkering, för första gången. Det var ju inte direkt några problem för Poppan, som har jobbat i vind sedan 12 veckors ålder... Hon tog vind tydligt på stigen, och jag följde med henne ut till figgen. Stackars Stefan blev våldtagen på malle-vis... Han undrade om det ingick handduk, men tyvärr... Ett spår fick hon också. Eftersom det blev lite fel förra gången någon annan la spår till henne, så hade jag bett om att spårläggaren skulle följa med mig ut. Ungefär 600 m spår, med 3 apporter. En blindgång hade det råkat bli också. En markering på viltspår, som jag såg med en gång hon satte näsan i det. Ett nej ifrån mig, och sen spårade hon rätt igen. Det börjar bli lättare och lättare att bryta när hon hittar äldre viltdofter i alla fall. Nu måste jag bara få koll på de färska också... Kanske ska skaffa ett tamt rådjur, så jag kan arrangera situationer? Rådjuren är ju lite svåra att beställa fram annars... Hon spårade i alla fall jätteduktigt denna gång, hittade allt, klarade blindgången, och matte blev så nöjd! En stillasittande bevakning hann vi med också. Vi hade vinden i ryggen, en ganska stark sådan. Dex satt och vred sig bakåt hela tiden, för att läsa av vinden. Men hon hann ändå att markera ljuden som kom framifrån också. Jag blev lite konfunderad, för hon hade så korta markeringar. Hon brukar annars hålla i dem jättefint. Ett fåtal långa, tydliga, men annars många korta. Förklaringen kom vid genomgången. Figgen hade kastat saker omkring sig... Svårt som förare att förstärka rätt saker, när man inte vet vad som händer ute i skogen!
Även Dexi har givetvis fått jobba. I lördags tränade vi sök med gänget. Vi vallade duktigt, och Dexi fick börja medan vallningen var färsk, eftersom hon har problem med den. Jag beställde synretningar och en massa bus på varje figge. Hon tyckte det var hur kul som helst, och for som en gasell genom skogen. Vallningen hade hon inte tid att bry sig om.
I söndags var det ju bevakningsträning som vanligt. Patrulleringen handlade om vindmarkering, för första gången. Det var ju inte direkt några problem för Poppan, som har jobbat i vind sedan 12 veckors ålder... Hon tog vind tydligt på stigen, och jag följde med henne ut till figgen. Stackars Stefan blev våldtagen på malle-vis... Han undrade om det ingick handduk, men tyvärr... Ett spår fick hon också. Eftersom det blev lite fel förra gången någon annan la spår till henne, så hade jag bett om att spårläggaren skulle följa med mig ut. Ungefär 600 m spår, med 3 apporter. En blindgång hade det råkat bli också. En markering på viltspår, som jag såg med en gång hon satte näsan i det. Ett nej ifrån mig, och sen spårade hon rätt igen. Det börjar bli lättare och lättare att bryta när hon hittar äldre viltdofter i alla fall. Nu måste jag bara få koll på de färska också... Kanske ska skaffa ett tamt rådjur, så jag kan arrangera situationer? Rådjuren är ju lite svåra att beställa fram annars... Hon spårade i alla fall jätteduktigt denna gång, hittade allt, klarade blindgången, och matte blev så nöjd! En stillasittande bevakning hann vi med också. Vi hade vinden i ryggen, en ganska stark sådan. Dex satt och vred sig bakåt hela tiden, för att läsa av vinden. Men hon hann ändå att markera ljuden som kom framifrån också. Jag blev lite konfunderad, för hon hade så korta markeringar. Hon brukar annars hålla i dem jättefint. Ett fåtal långa, tydliga, men annars många korta. Förklaringen kom vid genomgången. Figgen hade kastat saker omkring sig... Svårt som förare att förstärka rätt saker, när man inte vet vad som händer ute i skogen!
Kommentarer
Trackback