Busar i mörka skogen...
Igår hade vi bevakningsträning i mörker. Patrullering och fast bevakning. Intressant upplevelse att patrullera i en nattsvart skog! Tur att man hade hunden som spårade vart vi skulle, för instruktörernas stigmarkering var allt annat än lätt att upptäcka! Den bestod av små (2x2 cm) bitar av lysväv, som knappt lös... Placerad med 2 m lucka. Svårt att hålla koll på om hunden markerar, samtidigt som man måste hålla koll på lysväven, skogen, träden, och sist men inte minst, SINA EGNA FÖTTER!!! Halt och stenigt var det, men jag gick bara omkull 3 ggr...
Uppgiften vi hade fått var att i lag om 2 människor + 1 hund markera och stöta bort okänt antal busar i skogen. När hunden markerat, skulle person nr 2 skrika halt, och då skulle busen försvinna bort från oss med språng. Dexi fick en markering på ljud tidigt på stigen, men det syntes att den var långt bort. Efter halva fick hon en ljudmarkering till, som jag inte riktigt kunde tolka. Hon markerade tydligt, men sen avtog hennes intensitet ganska snabbt, och hon satte sig ner, vilket hon aldrig gör annars (förklaringen var att busen hade rullat ned ett däck från en slänt, så det tystnade ju ganska snabbt). På slutet fick hon en riktig överraskning, när figgen plötsligt hoppar fram på stigen 10 m framför oss. Dexi blev en liten aning arg... Busen blev ordentligt utskälld, och jag är glad att jag höll i kopplet ordentligt! När han sedan flydde ifrån oss, var det en hund som mer än gärna hade jagat efter. Jag blev lite bekymrad, för jag trodde att hon missat att markera honom medan han gjorde förflyttning till sin utgångspunkt, men det visade sig att han legat där hela tiden, orörlig. Då blev jag nöjd med hennes insats igen. Det är ju inte likt henne att missa nåt som händer i skogen! Men det hade hon alltså inte gjort. Kul att göra nåt annorlunda, med lite mer verklighetskänsla. Igår var vi verkligen tvungna att lita på hunden. Vi är ju annars lite bortskämda med att ha ett facit i form av instruktör med oss i släpet. Det var också nyttigt för matte att lära sig att bara för att man upptäckt figgen en gång, och kört bort honom, så betyder inte det att han slutar smyga på oss... Våra figgar brukar ju vara väldigt "väldresserade" annars, och sluta röra sig när vi upptäckt dem.
Fasta bevakningen gjorde hon bra. Klantiga jag råkade sätta mig på hennes svans, det första jag gjorde, så då blev hon lite upprörd, men jag fick tyst på henne snabbt. Hon markerade bra i alla fall. Inga problem att sitta av de 25 minuter som det blev. Men man kanske ska lägga ner lite mer krut på detta moment. Snart ska hon kunna sitta i flera timmar... Men vi vill ju att det ska hända saker!! Vill ju inte bara sitta och titta på träd... Får ta med en bok ut. Öppenvårdsgynekologi, kanske?? Någon som känner sig sugen?
Uppgiften vi hade fått var att i lag om 2 människor + 1 hund markera och stöta bort okänt antal busar i skogen. När hunden markerat, skulle person nr 2 skrika halt, och då skulle busen försvinna bort från oss med språng. Dexi fick en markering på ljud tidigt på stigen, men det syntes att den var långt bort. Efter halva fick hon en ljudmarkering till, som jag inte riktigt kunde tolka. Hon markerade tydligt, men sen avtog hennes intensitet ganska snabbt, och hon satte sig ner, vilket hon aldrig gör annars (förklaringen var att busen hade rullat ned ett däck från en slänt, så det tystnade ju ganska snabbt). På slutet fick hon en riktig överraskning, när figgen plötsligt hoppar fram på stigen 10 m framför oss. Dexi blev en liten aning arg... Busen blev ordentligt utskälld, och jag är glad att jag höll i kopplet ordentligt! När han sedan flydde ifrån oss, var det en hund som mer än gärna hade jagat efter. Jag blev lite bekymrad, för jag trodde att hon missat att markera honom medan han gjorde förflyttning till sin utgångspunkt, men det visade sig att han legat där hela tiden, orörlig. Då blev jag nöjd med hennes insats igen. Det är ju inte likt henne att missa nåt som händer i skogen! Men det hade hon alltså inte gjort. Kul att göra nåt annorlunda, med lite mer verklighetskänsla. Igår var vi verkligen tvungna att lita på hunden. Vi är ju annars lite bortskämda med att ha ett facit i form av instruktör med oss i släpet. Det var också nyttigt för matte att lära sig att bara för att man upptäckt figgen en gång, och kört bort honom, så betyder inte det att han slutar smyga på oss... Våra figgar brukar ju vara väldigt "väldresserade" annars, och sluta röra sig när vi upptäckt dem.
Fasta bevakningen gjorde hon bra. Klantiga jag råkade sätta mig på hennes svans, det första jag gjorde, så då blev hon lite upprörd, men jag fick tyst på henne snabbt. Hon markerade bra i alla fall. Inga problem att sitta av de 25 minuter som det blev. Men man kanske ska lägga ner lite mer krut på detta moment. Snart ska hon kunna sitta i flera timmar... Men vi vill ju att det ska hända saker!! Vill ju inte bara sitta och titta på träd... Får ta med en bok ut. Öppenvårdsgynekologi, kanske?? Någon som känner sig sugen?
Kommentarer
Postat av: Anna
Hej!
Sitta i skogen i flera timmar utan att det händer nåt... Suck... Inget för mig o tjejerna heller!
Jag tycker du kan ta en snabbkurs i barnmorskeri, förlossningslära eller nåt sånt! Då har jag ju en expert att fråga sen. ;)
Men gynelkologi är inte helt fel det heller. *fniss*
Kram
Anna & rackartygen
Trackback