Länge sen sist...
Ja, ja!!! Jag ska!!! Efter ALLVARLIGA påtryckningar (tack Anna) får jag väl ta mig i skinnet och uppdatera lite.
Fast det är ju inte så mycket att berätta om. Träningen fortskrider som vanligt. Skolan är som vanligt. Livet i övrigt är som vanligt. Jag är trött som vanligt. Tycker som vanligt att det är för tidigt att gå upp 5.30...
Gynekologikursen är äntligen slut. Ytterligare en specialitet jag med bestämdhet kan säga att jag inte kommer ägna mig åt! Nu går jag på förlossningen i 3 veckor, och igår var jag med och förlöste första barnet. En ganska omtumlande upplevelse faktiskt.
Jag har blivit lite fundersam efter att ha mött en instruktör med en annorlunda pedagogik. Istället för att ge instruktioner inför en övning, så ger vederbörande kritik i efterhand. Och det är ingen konstruktiv kritik direkt, utan man känner sig 2 år gammal när instruktören är klar. Trist när man blir beroende av sådana människor. Fast jag kanske har för höga förväntningar. När man har pluggat så länge som jag, så blir man kanske för kritisk?
Hundträningen står fortfarande lite stilla. Jag har ännu inte hittat någon riktig motivation till att träna. Tänkte att jag skulle anmäla lillkillen till kurs nu, bara för att få tummen ur lite lättare. Om jag ändå är på klubben, så kan jag ju lika gärna träna Dex också, eller hur?? Vi har bara kört skogsjobb sedan Ikke kom i princip. Idag var vi t ex ute och spårade. Dexi fick ett LÅNGT spår. Närmare 2 km tror jag. Jag var helt slut när jag lagt det, och det bar emot lite att ta hunden och gå en gång till. För en gång skull höll jag inte tillbaka henne så mycket, utan kutade efter i stället. Det var lättare än att gå och bromsa... Så en liten joggingtur genom skog och gran blev det allt. Fick springa på rätt bra för att hinna med henne. Men OJ vad kul hon tyckte det var! Ska nog faktiskt fortsätta göra så ett tag, för hon hade inte tid med en enda dumhet i spåret! Ingen rådjursskit, inga harpluttar, ingen viltdoft, inga avsteg. Hon var fortfarande noggrann, och jag testade henne lite i vinklarna, men hon bromsade upp så fint själv, och gick inte över vinklarna mer än vanligt. Tog alla apporter utom en. Hon är ju lite av en bråttom-hund, så det kanske passar henne att springa bakom, istället för att gå med full bromsskärm. Ikke fick 400 m spår, som han löste helt utan anmärkningar. Han har också jättefint drag i spåret. Tidvis i full galopp i selen... Kul om ett halvår! Jag hade snitslat ganska sparsamt i hans spår, för att börja träna på att lita på honom i spåret. Det var inga problem, med det fina spårarbetet!
Nästa helg ska vi förhoppningsvis på kurs. Det kommer bli jättekul, tror jag!
Fast det är ju inte så mycket att berätta om. Träningen fortskrider som vanligt. Skolan är som vanligt. Livet i övrigt är som vanligt. Jag är trött som vanligt. Tycker som vanligt att det är för tidigt att gå upp 5.30...
Gynekologikursen är äntligen slut. Ytterligare en specialitet jag med bestämdhet kan säga att jag inte kommer ägna mig åt! Nu går jag på förlossningen i 3 veckor, och igår var jag med och förlöste första barnet. En ganska omtumlande upplevelse faktiskt.
Jag har blivit lite fundersam efter att ha mött en instruktör med en annorlunda pedagogik. Istället för att ge instruktioner inför en övning, så ger vederbörande kritik i efterhand. Och det är ingen konstruktiv kritik direkt, utan man känner sig 2 år gammal när instruktören är klar. Trist när man blir beroende av sådana människor. Fast jag kanske har för höga förväntningar. När man har pluggat så länge som jag, så blir man kanske för kritisk?
Hundträningen står fortfarande lite stilla. Jag har ännu inte hittat någon riktig motivation till att träna. Tänkte att jag skulle anmäla lillkillen till kurs nu, bara för att få tummen ur lite lättare. Om jag ändå är på klubben, så kan jag ju lika gärna träna Dex också, eller hur?? Vi har bara kört skogsjobb sedan Ikke kom i princip. Idag var vi t ex ute och spårade. Dexi fick ett LÅNGT spår. Närmare 2 km tror jag. Jag var helt slut när jag lagt det, och det bar emot lite att ta hunden och gå en gång till. För en gång skull höll jag inte tillbaka henne så mycket, utan kutade efter i stället. Det var lättare än att gå och bromsa... Så en liten joggingtur genom skog och gran blev det allt. Fick springa på rätt bra för att hinna med henne. Men OJ vad kul hon tyckte det var! Ska nog faktiskt fortsätta göra så ett tag, för hon hade inte tid med en enda dumhet i spåret! Ingen rådjursskit, inga harpluttar, ingen viltdoft, inga avsteg. Hon var fortfarande noggrann, och jag testade henne lite i vinklarna, men hon bromsade upp så fint själv, och gick inte över vinklarna mer än vanligt. Tog alla apporter utom en. Hon är ju lite av en bråttom-hund, så det kanske passar henne att springa bakom, istället för att gå med full bromsskärm. Ikke fick 400 m spår, som han löste helt utan anmärkningar. Han har också jättefint drag i spåret. Tidvis i full galopp i selen... Kul om ett halvår! Jag hade snitslat ganska sparsamt i hans spår, för att börja träna på att lita på honom i spåret. Det var inga problem, med det fina spårarbetet!
Nästa helg ska vi förhoppningsvis på kurs. Det kommer bli jättekul, tror jag!
Kommentarer
Postat av: Anna
Hahaha, tack för uppdateringen! :)
Hmmm... Hur var förlossningen då? Eller... Jag vet inte om jag vill veta förresten... Jag ses gärna och tränar om du har lust att ta dig ut till Lidingö nån dag! :) Har inte så mkt inbokat nästa vecka, kanske kan ses nåt då?
Kram
Anna & busarna
Postat av: Marina
Jag vet allt om hur det är att sakna motivation! Här är det mest skit m sjuk hund osv. Hoppas att allt flyter på m lillkillen. Jag hoppas på att träffa er snart!
Kram Marina
Trackback