dexi & ikke

Jag erkänner! Jag är skyldig... Jag har tränat så mycket att jag nedprioriterat bloggandet... Men var lugna, jag ska uppdatera er en aning i alla fall!

För det första vill jag bara berätta att jag är på riktigt dåligt humör just nu, så att ni vet, ifall det skulle lysa igenom i det jag skriver. Kursledningen på Karolinska har idag bestämt att jag ska ha en muntlig tenta imorgon, på ett sjukhus, jag vet ännu inte vilket!?! Vi har tentavecka, inläsning fram till fredag, då vi ska skriva tentan. Muntan var enligt alla uppgifter borttagen ur examinationen, ända tills idag. Kan ju säga att jag inte riktigt har förberett mig färdigt för att kunna ställas till svars redan imorgon. Men som vanligt när man har med KI att göra, så har man inte ett SKIT att säga till om, utan det är bara att inställa sig i lokal C1:01 på, tydligen, valfritt sjukhus...

Nåja, tillbaks till träningen, för det är det som denna blogg egentligen handlar om, eller hur!

Vi har, precis som vissa misstänkt, tränat vidare. Det har varit enorma mängder bevakningsträning, eftersom certprovet närmar sig snabbt nu. Dexi har börjat bli säker i sina patrulleringar. Nu är hon riktigt taggad även på ljudfiggarna som ligger 100 m och mer ut på djupet. Det känns bra. Nu ska vi bara öka längden på tompatrulleringen innan det händer nåt ute i skogen också. Vi har också kört en hel del långa patrulleringar med spårupptag. Lite kul, när jag tränade spårupptag inför högre spår tävlandet, så tyckte jag att 50 m upptagsruta med spår i bakkant var enormt långt borta. Nu ligger spåret 200-300 m ut, från där jag släpper på henne. Hon har hittills inte missat ett spår, eller tagit något bakspår, utan gått jättebra där också. Vi har försökt utmana henne med vilt i spåren också, men rådjuren har inte riktigt samarbetat. Men de dofter hon fått av viltet, har varit lägre prio för henne än spåret, så hon har självmant valt bort viltet. Matte har jublat!!!

För någon vecka sedan var vi på ett halvt skyddsläger för Andreas. Jag deltog med båda busarna. Dexi körde korg nästan hela dagen, med stor framgång. Hon fick även gå en del på en alldeles ny figurant under utbildning, som ville lära sig mer. När han väl hade lärt sig att slå överfall i transporterna (något som ser lättare ut än vad det är!!), så gick hon i bra på honom också. Hon har ju haft svårt att gå i ordentligt på andra figgar förut. Hon har även gått en del på Andreas sambo Ulrica, och även där gått bra. Så figurantproblemet kanske är löst nu? På lägret tränade vi in dubbelretningen också, med nya figgen framför och Andreas som fritagare. I början gick hon inte i, utan jag hade henne kopplad och vi skrämde bort Andreas. Sen fick hon gå i någon gång. Stackars Andreas hade inte ens västen på sig, utan fick sig en ordentlig smäll i revbenen...

Ikke lekte med trasa under lägerdagen. Han satsar ju verkligen den där lille... Han ligger på så hårt i selen när han sitter fast i stolpen, att han väser för att han inte får luft. Men det hindrar inte honom. Andas kan man ju göra en annan gång!?! Han tar i alla fall fina bett, har börjat skifta in bra, och gör suveränt fina inhopp! Ett inhopp han gjorde satsade han nog på att gå igenom hela Andreas. Han nöjde sig inte med att sikta på trasan som Andreas höll framför sig, utan nöp lite i Andreas också, som ju råkade befinna sig på andra sidan trasan... Det enda vi tjafsar om är att man inte ska börja tugga på trasan så fort man vunnit, utan man ska stå och hålla lugnt och fint. Det har han alls inte förstått.

När vi tränade skydd i tisdags, råkade vi ut för ett litet problem... Jag hade glömt Ikkes egen trasa hemma, så vi lånade en av Andreas. Den var ca 30 x 20 cm, i mjukt skinn, och indränkt i rapsolja för att vara riktigt hal. Ikke bet, vann, och SVALDE!!! Oooopsss... Det var bara att ringa Albano, slänga sig i bilen och köra i ilfart, för att hinna innan kl 22, då de stänger. Liten fick en kräkspruta, och i andra kräkningen kom trasan upp. Puh!!! Veterinären trodde inte att han skulle lyckas få upp den själv, utan de hade redan satt nål på honom och varskott narkosen, så att de var beredda att gå ner och fiska upp den. Men det slapp vi som tur var. Men OJ vad ynklig lilleman var under närmsta timmen... Kräktes nog 12-13 ggr, innan han började må lite bättre. När vi väl kom hem, var han dock hungrig igen, så det var nog inte så farligt med honom då. Enligt vet fick jag inte ge honom mat förrän dagen efter, men det var ju omöjligt att undanhålla den utsvultna krabaten mat. Så han fick lite köttfärs, som han åt med god aptit. Sen somnade han gott. Själv kunde jag inte låta bli att tänka lite på de 1900:- som numera låg hos Albano, istället för att finnas på mitt konto... Visst är det trevligt med valpar!

I söndags var det bevakningskurs som vanligt. Jag var ljudfigge ute i skogen i princip hela dagen. Körde Dex på två patrulleringar. Det fanns ett spår utlagt till mig, som jag inte skulle hinna ta med Dex. Då frågade Tomas ifall han skulle ta Ikke och gå spåret. Bra idé, tänkte jag, räckte över sele och lina, frågade om han hade handskar med sig. Närå, Tomas är ju karl, och karlar behöver minsann inte handskar när de spårar... När de kom tillbaka en bra stund senare, var Tomas högröd och svettblank i ansiktet. Ikke stretar som en bulldog i kopplet med tungan mellan frambenen. Tomas utbrister "Han är ju helt galen, den där hunden!!" och lämnar snabbt över kopplet till mig. Jag frågade lite försynt om han hade lyckats spåra, men jovisst, det hade gått bra. Men Tomas var inte sugen på att skaffa malle som nästa hund... Vet inte hur jag ska tolka det?? Ikke är ju en medfödd spårstjärna, vill han inte ha en sådan!?! Fast jag vet ju hur Ikke spårar, och det är ju faktiskt lite arbetsamt som förare att hänga med i svängarna. För här kan vi snacka drifter i den lilla hunden...

Ja, nu börjar det här inlägget bli så långt att jag kanske ska avrunda det, innan alla läsare tröttnar... Måste nog i alla fall fortsätta plugga nu, så jag klarar muntan imorgon.

Anna, jag håller tummarna varje dag för att det ska hända nåt! Så vi kan åka ut i skogen och träna igen... Med en liten publik och ivrig påhejare ;)