dexi & ikke

Vill börja med att gratta Anna och Robban, som fick en liten dotter i onsdags! Hoppas att ni mår bra allihop!


Jag skrev tenta i fredags. Tveksamt hur det gick, det var en konstig tenta... Meddetsamma efter tentan bar det ut i skogen. Vet inte vem som saknat den mest, jag eller hundarna. Typiskt att man ska sitta instängd och tentaplugga när det varit så underbart väder. Men allt har ett slut, och så även tentaveckor!

I fredags träffade vi Tomas och tränade lite bevakning. På väg ut i skogen såg vi ett rådjur som gick och strosade på en äng. Jag släppte genast av husse, som fick lägga ett spår till Dexi-viltspåraren över rådjurets spår. Parkerade bilen, och sen gick vi och tog spåret på en gång. Hon vimsade lite i första viltkorsningen, men gick ändå relativt lätt att få in på rätt spår igen. Den andra viltkorsningen märkte jag knappt. Helt ok resultat tycker jag. Känns ändå som om viltproblemet har blivit lite mindre med tiden.

Sen rekade vi ut en patrullstig. Det blev en vindmarkering på en tröja, och en ljudfigge. Jag visste inte alls när Tomas skulle börja agera för Dex, så när hon markerade mycket tidigare än jag trott, var jag tvungen att fråga Tomas över radion om det var han som lät. Vill ju inte släppa henne på ett rådjur... Men jodå, det var han som rörde sig, och Dex hade gjort ett strålande jobb! Hon hade tagit honom på första rörelsen. Och då låg han ändå 150 m ut i skogen, långsamt ålandes på mage i gräset. Starkt jobbat, stumpan!! Vindmarkeringen var inga som helst problem. Vinden motarbetade oss en del, så hon fick vittringen bakifrån, men det gick lika bra det!

Medan vi patrullerade hade husse lagt ett spår åt lilleman. Många vinklar... och massa apporter! Vi försöker få ner tempot på den lille galningen. Han gjorde också ett bra jobb, och fick med sig alla vinklar. Tog till och med någon apport i vinkel, vilket han brukar ha svårt för. Jag vet inte om tempot har blivit så mycket lägre av denna träning, men han har i alla fall näsan med sig hela tiden nu.

I lördags var vi iväg till Stockholms-avdelningens BK och tränade skott och lydnad. Dexi fick en tävlingsmässig budföring med skott. Det var säkert ett år sedan vi körde det senast, men det satt som en smäck! Platsliggningen gick som den brukar, inte ens ett öronvift vid skotten. Lydnaden gick faktiskt också riktigt bra, och det som gladde mig mest, var att krypet kändes ovanligt fint! Ikke fick också träna lydnad, och även han var jätteduktig. Vi tränade linförighet, framförgående, läggande och ställande under gång och hopp. Han börjar bli rolig att träna lydnad med nu. Han är fortfarande splittrad ibland, men när han väl koncentrerar sig, då är han jättebra! Han fick lyssna på skotten också. Det första skottet tittade han till mot skytten. Resten hörde han inte ens. Han fick en liten 30 s platsliggning med ett skott, och han vek inte ens örat bakåt. Kommer nog inte att bli några problem med skotten på honom, hoppas jag!

Senare under lördagen åkte vi ut och spårade, hundarna och jag. Dexi fick ca 600 m, vilket hon löste lätt som en plätt. Ikke fick tusen vinklar igen... Han börjar bli riktigt duktig på att ta vinklar nu. Inte ens spetsvinklarna är något problem. Hans spår var nog 300 m, gott och väl.

På kvällen i lördags var det dramatik hemma. Jag hade stängt in Ikke i hans bur av kompostgaller, för han var jättetrött, och jättepestig. Jag ville ha lite lugn och ro medan jag åt. Plötsligt kommer husse hem från jobbet, och Dexi springer ut i hallen för att hälsa. Ikke vill ju också ut, och tar ett hopp upp mot burdörren. Lyckas klämma ut halva sig, och springer genom vardagsrummet, med buren runt baken. Sedan får han ut ena baktassen, men fastnar i gallret med den andra. Han får panik, börjar skrika och blir rädd. Jag skyndar fram och försöker få honom lugn, så att han inte ska skada sig, och försöker samtidigt få loss tassen. Då blir han sjövild, och hugger omkring sig, och får tag i min hand några gånger. Husse lyckas sen hålla honom stilla medan jag springer och hämtar en avbitartång, och får klippa upp gallret för att få loss honom. Jag är givetvis rädd för att han ska ha gjort sig ordentligt illa, men så fort han kommer loss, springer han med glad svans fram till husse, för det var ju hälsa han var på väg att göra förut. Sen kommer han på att nånting hade hänt i vardagsrummet, så då springer han fram till kompostburen, fortfarande med glad svans, för att kolla om allt var som det skulle. Oavsett vad obehagligt som händer den där lille killen, så verkar det inte bekomma honom det minsta! Skönt, i såna här situationer. Har inte märkt minsta lilla kvarstående hos honom, någonsin. Så det var bara till att fixa till buren igen, plåstra om mina händer, och sen var allt som vanligt igen. Förutom att vi numera bara skjuter till dörren om hans bur, så att han lätt kan ta sig ut om han vill...

I söndags åkte vi till bevakningen som vanligt. Dexi fick en patrullstig med 2 ljudfiggar, och en bonus... Båda figgarna låg rejält djupt, mer än 100 m. Den första tog det ett tag innan hon plockade, men sen var det inga tveksamheter om att hon hade hittat nån. Den andra tog hon mycket snabbare. Det märks att hon är skendräktig, för hon är loj, och väldigt doftintresserad. Känns lite nonchalant i arbetet. Likadant var det i spåret. Hon tog sig tid att kolla av lite annat, när hon ändå var ute i skogen... Matte blir ju så där lagom glad då, men vad ska man göra?? Spårupptaget gjorde hon i alla fall bra. Markerade tidigt att det fanns ett spår, tog först bakspår, vilket jag kände i kopplet, analyserade 5 m, sen vände hon självmant, och då gick det inte att tveka om att hon var rätt. Hoppas hon hinner ur skendräktigheten innan certprovet, så slipper vi i alla fall det bekymret...