Livet går vidare
Först och främst, tack för alla grattisar. Det värmer!
Här har livet gått vidare. Inte mycket ändras bara för att man har fått en elithund i hemmet... Jag är givetvis fylld av stolthet, eftersom jag aldrig förr tävlat högre än appellklass med någon hund. Dexi har haft lite vilovecka, eftersom jag haft många långa dagar i plugget under veckan. I torsdags följde hon och Pillis med husse till landet över dagen. Givetvis hann de med att slåss, så det var en trasig Dex som kom hem... Dumma Pillis! Bita mattes lilla hund... Därmed blev det några vilodagar till.
Idag var det bevakningskurs igen. Husse var ledig, så han följde med ut i skogen tillsammans med Pillis. Pillis fick vara med och lägga spår till Dex, och satt i basen resten av dagen. Hon såg ut att trivas vid sitt träd.
Dex fick två spår. Det ena hade en kursdeltagare lagt till henne, det andra skulle bli ett färskt spår efter husse och Pillis. Tyvärr missförstod husse och jag varandra när han blev dirigerad till ett område, så det vart alldeles fel. Precis där jag sa att det inte skulle gå, där började det... Jag hittade en snitsel en bit bort, där jag trodde att jag skulle släppa på henne, men det visade sig att jag släppt henne på ett bakspår... Hon spårade ca 100 m, hittade en apport, men sen gick det inte längre. Jag förstod ingenting. Inte Dex heller. Vi bröt det spåret, och gick vidare till det andra som legat ca 90 minuter. Där spårade hon okoncentrerat och slarvigt, men löste det i alla fall till slut, men det var ju inte den duktiga spårhund jag är van vid. Undrar om hon inte är på väg in i skendräktighetens dimma i alla fall...
Efter spåren var det fast bevakning. Dex satt så att hon hela tiden fick vind av husse och Pillis i basen, men hon markerade fint ett par gånger i alla fall.
När vi var klara gick husse och jag för att samla ihop spåret som Dex bröt. Jisses, vad mycket fel jag hade antagit... Ska aldrig mer försöka ta ett spår utan att veta hur det börjar. Inte smart att komma in på mitten, och åt fel håll...
Här har livet gått vidare. Inte mycket ändras bara för att man har fått en elithund i hemmet... Jag är givetvis fylld av stolthet, eftersom jag aldrig förr tävlat högre än appellklass med någon hund. Dexi har haft lite vilovecka, eftersom jag haft många långa dagar i plugget under veckan. I torsdags följde hon och Pillis med husse till landet över dagen. Givetvis hann de med att slåss, så det var en trasig Dex som kom hem... Dumma Pillis! Bita mattes lilla hund... Därmed blev det några vilodagar till.
Idag var det bevakningskurs igen. Husse var ledig, så han följde med ut i skogen tillsammans med Pillis. Pillis fick vara med och lägga spår till Dex, och satt i basen resten av dagen. Hon såg ut att trivas vid sitt träd.
Dex fick två spår. Det ena hade en kursdeltagare lagt till henne, det andra skulle bli ett färskt spår efter husse och Pillis. Tyvärr missförstod husse och jag varandra när han blev dirigerad till ett område, så det vart alldeles fel. Precis där jag sa att det inte skulle gå, där började det... Jag hittade en snitsel en bit bort, där jag trodde att jag skulle släppa på henne, men det visade sig att jag släppt henne på ett bakspår... Hon spårade ca 100 m, hittade en apport, men sen gick det inte längre. Jag förstod ingenting. Inte Dex heller. Vi bröt det spåret, och gick vidare till det andra som legat ca 90 minuter. Där spårade hon okoncentrerat och slarvigt, men löste det i alla fall till slut, men det var ju inte den duktiga spårhund jag är van vid. Undrar om hon inte är på väg in i skendräktighetens dimma i alla fall...
Efter spåren var det fast bevakning. Dex satt så att hon hela tiden fick vind av husse och Pillis i basen, men hon markerade fint ett par gånger i alla fall.
När vi var klara gick husse och jag för att samla ihop spåret som Dex bröt. Jisses, vad mycket fel jag hade antagit... Ska aldrig mer försöka ta ett spår utan att veta hur det börjar. Inte smart att komma in på mitten, och åt fel håll...
Kommentarer
Trackback