Bevakningshunden...
Idag var det bevakningskurs igen. Vi skulle träna spår och fast bevakning. Dexi var i den första gruppen som skulle spåra. Hon fick ett otroligt jobbigt spår i skog på hela 120 meter... Va, är vi redan klara, tyckte Dex när jag selade av henne, vi har ju precis börjat!! Nivån är lite olika i gruppen, och nu har alla fått börja om från början. Men hon fick ju ett spår på 2 km igår att bita i, så hon borde vara nöjd med helgen. Annars gick mesta tiden på kursen åt till att träna bas, vilket i princip innebär att hon sitter uppbunden vid ett träd, och jag sitter någon annanstans och fikar... Det går över förväntan för min lilla nippertippa, som jag trodde skulle leva rövare vid sitt träd, men hon sitter som ett tänt ljus. Jag hoppas dock att hon lär sig att man även kan leka släckt ljus, för nu kopplar hon inte direkt av vid trädet...
Sen testade vi en fast bevakning i 20 minuter. Vi satt där, alla 13 ekipagen, och tittade ut i skogen, och varken Dexi eller jag förstod riktigt vad vi gjorde. Hon trodde att det var pajastävling, så hon pussades, ville upp i knät eller lägga sig och klia ryggen mot gräset. Men hon får säkert grepp om det där också, så småningom.
Annars har vi varit flitiga med spåret under veckan. Det har gått bra för det mesta. Hon har lite svårt att gå från mjuka underlag till hårda, så det jobbar vi på. Enbart hårt spår går bra, men just bytet är svårt, av någon anledning.
Tjejjerna har äntligen löpt klart för den här gången, och jag lovar mig själv ännu en gång att Pillis inte ska löpa mer, utan kastreras. Det sa jag för ett halvår sedan också, så vi får se hur det blir den här gången... Hon blir enormt jobbig under löpen. Riktigt porrig. Men en kastration kostar ju en del, om det inte är för medicinska skäl, vilket det ju inte är i hennes fall. CSN kanske kan sponsra det hela??? Inte troligt, kanske...
Sen testade vi en fast bevakning i 20 minuter. Vi satt där, alla 13 ekipagen, och tittade ut i skogen, och varken Dexi eller jag förstod riktigt vad vi gjorde. Hon trodde att det var pajastävling, så hon pussades, ville upp i knät eller lägga sig och klia ryggen mot gräset. Men hon får säkert grepp om det där också, så småningom.
Annars har vi varit flitiga med spåret under veckan. Det har gått bra för det mesta. Hon har lite svårt att gå från mjuka underlag till hårda, så det jobbar vi på. Enbart hårt spår går bra, men just bytet är svårt, av någon anledning.
Tjejjerna har äntligen löpt klart för den här gången, och jag lovar mig själv ännu en gång att Pillis inte ska löpa mer, utan kastreras. Det sa jag för ett halvår sedan också, så vi får se hur det blir den här gången... Hon blir enormt jobbig under löpen. Riktigt porrig. Men en kastration kostar ju en del, om det inte är för medicinska skäl, vilket det ju inte är i hennes fall. CSN kanske kan sponsra det hela??? Inte troligt, kanske...
Kommentarer
Trackback