dexi & ikke

Eftersom Dexi har en dålig tass fortfarande har vi valt lite "lugnare" aktiviteter under veckan. Därför har det blivit en del spår, i stället för allt sök, rapport och skydd som vi normalt kör. Idag ville Magnus följa med ut i skogen, och han anmälde sig frivilligt att lägga ut Poppans spår. Med en del förhållningsorder och några önskemål släpptes han så iväg. Lite orolig var jag, för han har ju pratat en del om att det vore kul att försöka lura hunden i spåret... Det var just det förhållningsorderna handlade om! Nåväl, efter en stund kom han tillbaka, varm och svettig och med granbarr i mössan. Hmmmmm... Medan Dexis spår låg till sig, spårade vi med Igor (svärfars hund). Det var hans tredje spår någonsin. Han har naturlig spårnäsa, men är lite splittrad. Det blir många tankepauser. Men med lite synretning, blev det mycket bättre! Även Pillis fick ett litet spår. Vad gör den hunden inte för lite köttbullar!! Faktiskt riktig duktig spårgris! Så var det bara Poppilopp kvar. Laddad till tänderna som vanligt. Att hon spårade så sent som igår, gjorde inte direkt laddningen mindre. Redan när jag sa åt henne att gå och kissa, började hon leta i vinden. Fint och noggrannt spårade hon i alla fall. Lugnt ska jag väl inte påstå, men det är ju mattes jobb att hålla tempot nere... Omkring en kilometer, sick-sack, över stock och berg, genom gransnår (därav barren i Manges mössa), genom ett träsk, och slutligen ut på en väg. Alla 9 pryttlarna i spåret fick hon med sig (och nästan alla snitslar... Får tydligen sluta snitsla apporterna... Dessa doftintresserade hundar!) Tyvärr trampade hon av sig stöveln på den onda tassen, så den började givetvis blöda igen. Men vi kan inte vara annat än nöjda med arbetsinsatsen. Nu ligger båda hundarna och mumsar ben förnöjt i varsin ände av rummet. Gräset är alltid grönare på andra sidan...