Nöjd... Supernöjd!
Vilka duktiga hundar jag har! De slutar aldrig imponera på mig!
Igår tränade Anna, Robban och jag räddning. Alla hundar skötte sig jättebra. Vi höll på mellan 10-14, så vi hann med en hel del. Dexi fick köra två omgångar, med 2 figgar i varje omgång. 3 hitteövningar och en markering. Vi hittade en massa roliga och svåra legor, så det var nästan svårt att bestämma sig vilka man skulle välja... Den första figgen kom hon fram till ganska lätt, men den andra var SVÅÅÅR!! Hon fick figgen (Robban) i näsan, och hade full koll på var han låg, men miljön var så läskig att hon inte riktigt vågade jobba sig fram till honom. Jag hade nog inte gissat på att det skulle vara riktigt så svårt, med tanke på att lillbrorsan utan problem hade klättrat där fram och tillbaka medan vi rekade... Jag fick backa upp henne och stötta henne hela vägen fram, men till slut så var hon faktiskt där. Bra slut. I den andra omgången fick hon en ny svår, fast svår av en annan anledning. Robban låg i slutet av ett långt (15 m?) rör. Där han låg fanns en öppning, men den var för hög för henne, utan hon var tvungen att gå in i andra änden. Vad vi inte visste när vi planerade den legan, var att vinden förmodligen blåste genom röret som en skorsten, så det fanns ingen vittring där Dexi skulle gå in, utan all vittring låg i Robbans ände. Hon försökte och försökte, men hittade ingen väg in till honom. Till slut ställde jag mig på ett strategiskt valt ställe, så att jag erbjöd henne öppningen som möjlig väg. Hon fick springa genom det kolsvarta mörkret i röret, som svajade och rörde sig. Inte en jättekaxig hund som kom fram, men OJ vad glad hon blev när hon fick kontakt med Robban. Sen var hon tvungen att springa genom röret 20 ggr till, i sann malleanda, bara för att det blev så där skojigt läskigt. Sista figgen var en ganska hög, som hon inte kunde komma åt. Där testade jag en markering med fastrullen, och för första gången i Dexis karriär som räddningshund, så lyckades hon markera en hög figge! Mycket nöjd matte som skickade på påvis.
Sen var det lilleman. Han fick 4 figgar. Två rena bebisövningar, där han fick vinda in figgen på 4-5 meters håll. Ingen miljö att övervinna, utan lättåtkomliga figgar, om än väl dolda. Det gick strålande! 3:e figgen var med lite svårigheter att komma över på vägen, och det är faktiskt inte så lätt när man har så där låg markfrigång... Men han kämpade jättebra, och kom över hindret. 4:e figgen var en riktig utmaning. Jag ville testa honom lite, så Robban fick lägga sig 6-7 meter in i bråten. Det fanns en väg in, som visserligen var svår men inte omöjlig för en liten valpskrutt. Ikke plockade som vanligt vittringen med stor övertygelse. Tyvärr fick han inte vinden vid den planerade vägen, utan bredvid, där det inte gick att ta sig fram. Så liten fick leta sig runt efter en väg också. Men han jobbade tappert, och vips så hade han faktiskt letat sig runt. Jag var så oerhört imponerad! Trodde ett tag att jag tagit i för mycket när jag placerade Robban, men små mallar kan faktiskt också! Han är totalt orädd i miljön, och trillar han ner, så försöker han bara igen. Har han fått en vittring i näsan, så ger han sig inte ett dugg, bara för att det blir lite svårframkomligt.
Två nöjda hundar som kom hem!
Idag har vi varit och spårat (note to self: åk iväg och lägg spår INNAN det blir mörkt...). Dexi fick ett svårt spår med mycket klurigheter. Trodde jag... Ett spårupptag som hon vindade in från 80 m. Plockade det åt rätt håll. efter bara 10 m så gick det ut på en grusväg, där jag sedermera lagt en spetsvinkel, som inte heller var svår. Nästan direkt efter vägen på andra sidan, hade jag vallat av ett område på 10 x 10 m ungefär, där jag sprungit kors och tvärs, och sen försökte jag gömma utgången ur rutan, och fortsättningen av spåret. Hon blev lite förbryllad av vallningen, men beslöt sig snabbt för att följa ytterkanten, och det tog ju inte många sekunder för henne att hitta spåret igen. Efter bara 20 m "vanligt" spår, gick jag ner i en liten rund sänka, som jag följde runt kanten lite mer än ett varv, och sedan klättrade upp ur. Hon hittade min utgång med en gång, och funderade inte ens... Sedan drog jag det genom krånglig risig terräng, och gick lite sicksack, mycket spetsvinklar, och en hel del stigar. Inga problem för spårexperten Dex... Lyckades således inte lura henne idag heller. Dock blev hon så taggad av alla svårigheter att hon struntade i 2 apporter. Men jag kan ju inte vara annat än nöjd ändå, med tanke på spårarbetet!
Ikke fick givetvis också spåra. Även han fick klurigheter. Hans påsläpp låg på en stig, som jag hade följt 20 m. Sedan in i skogen, och så småningom ut på grusvägen. Till sist slutet i skogen. Ca 150 m idag igen, 3 apporter, och 3 räta vinklar. Han är ju rolig, för han plockar apporterna jättefint, men har inte riktigt tid att få belöning för dem. Han är fullt nöjd med att plocka upp dem i munnen, och spåra vidare. Men det får inte plats så många apporter i en så liten mun... Grusvägen tyckte han var svår, och han försökte verkligen hitta spåret någon annan stans, men till slut var han tvungen att köpa att spåret faktiskt låg i gruset. När det beslutet väl var fattat, så spårade han lika fint på grus. När vi hittat slutet och jag försökte gå tillbaka till bilen, så satte han sig på tvären och pep. Han var faktiskt inte klar med spåret! Ännu ett imponerande arbete av en liten, liten valp!
Kul att ha fått en valp med så mycket fokus i sitt nosarbete. Det gör ju att jag i ett tidigt stadium kan utmana honom, och han köper snällt utmaningarna, och försöker lösa dem, utan att tappa motivation. Hade aldrig drömt om att spåra grus 4:e gången man lägger spår till en så liten valp, men varför inte? Han har ju faktiskt inga som helst krav på sig, så blir det för svårt, händer ju inte så mycket mer än att jag får bromsa mig lite och göra det lättare för honom. Hittills har han ju klarat allt jag ställt honom inför med bravur. Duktig liten kille!
Igår tränade Anna, Robban och jag räddning. Alla hundar skötte sig jättebra. Vi höll på mellan 10-14, så vi hann med en hel del. Dexi fick köra två omgångar, med 2 figgar i varje omgång. 3 hitteövningar och en markering. Vi hittade en massa roliga och svåra legor, så det var nästan svårt att bestämma sig vilka man skulle välja... Den första figgen kom hon fram till ganska lätt, men den andra var SVÅÅÅR!! Hon fick figgen (Robban) i näsan, och hade full koll på var han låg, men miljön var så läskig att hon inte riktigt vågade jobba sig fram till honom. Jag hade nog inte gissat på att det skulle vara riktigt så svårt, med tanke på att lillbrorsan utan problem hade klättrat där fram och tillbaka medan vi rekade... Jag fick backa upp henne och stötta henne hela vägen fram, men till slut så var hon faktiskt där. Bra slut. I den andra omgången fick hon en ny svår, fast svår av en annan anledning. Robban låg i slutet av ett långt (15 m?) rör. Där han låg fanns en öppning, men den var för hög för henne, utan hon var tvungen att gå in i andra änden. Vad vi inte visste när vi planerade den legan, var att vinden förmodligen blåste genom röret som en skorsten, så det fanns ingen vittring där Dexi skulle gå in, utan all vittring låg i Robbans ände. Hon försökte och försökte, men hittade ingen väg in till honom. Till slut ställde jag mig på ett strategiskt valt ställe, så att jag erbjöd henne öppningen som möjlig väg. Hon fick springa genom det kolsvarta mörkret i röret, som svajade och rörde sig. Inte en jättekaxig hund som kom fram, men OJ vad glad hon blev när hon fick kontakt med Robban. Sen var hon tvungen att springa genom röret 20 ggr till, i sann malleanda, bara för att det blev så där skojigt läskigt. Sista figgen var en ganska hög, som hon inte kunde komma åt. Där testade jag en markering med fastrullen, och för första gången i Dexis karriär som räddningshund, så lyckades hon markera en hög figge! Mycket nöjd matte som skickade på påvis.
Sen var det lilleman. Han fick 4 figgar. Två rena bebisövningar, där han fick vinda in figgen på 4-5 meters håll. Ingen miljö att övervinna, utan lättåtkomliga figgar, om än väl dolda. Det gick strålande! 3:e figgen var med lite svårigheter att komma över på vägen, och det är faktiskt inte så lätt när man har så där låg markfrigång... Men han kämpade jättebra, och kom över hindret. 4:e figgen var en riktig utmaning. Jag ville testa honom lite, så Robban fick lägga sig 6-7 meter in i bråten. Det fanns en väg in, som visserligen var svår men inte omöjlig för en liten valpskrutt. Ikke plockade som vanligt vittringen med stor övertygelse. Tyvärr fick han inte vinden vid den planerade vägen, utan bredvid, där det inte gick att ta sig fram. Så liten fick leta sig runt efter en väg också. Men han jobbade tappert, och vips så hade han faktiskt letat sig runt. Jag var så oerhört imponerad! Trodde ett tag att jag tagit i för mycket när jag placerade Robban, men små mallar kan faktiskt också! Han är totalt orädd i miljön, och trillar han ner, så försöker han bara igen. Har han fått en vittring i näsan, så ger han sig inte ett dugg, bara för att det blir lite svårframkomligt.
Två nöjda hundar som kom hem!
Idag har vi varit och spårat (note to self: åk iväg och lägg spår INNAN det blir mörkt...). Dexi fick ett svårt spår med mycket klurigheter. Trodde jag... Ett spårupptag som hon vindade in från 80 m. Plockade det åt rätt håll. efter bara 10 m så gick det ut på en grusväg, där jag sedermera lagt en spetsvinkel, som inte heller var svår. Nästan direkt efter vägen på andra sidan, hade jag vallat av ett område på 10 x 10 m ungefär, där jag sprungit kors och tvärs, och sen försökte jag gömma utgången ur rutan, och fortsättningen av spåret. Hon blev lite förbryllad av vallningen, men beslöt sig snabbt för att följa ytterkanten, och det tog ju inte många sekunder för henne att hitta spåret igen. Efter bara 20 m "vanligt" spår, gick jag ner i en liten rund sänka, som jag följde runt kanten lite mer än ett varv, och sedan klättrade upp ur. Hon hittade min utgång med en gång, och funderade inte ens... Sedan drog jag det genom krånglig risig terräng, och gick lite sicksack, mycket spetsvinklar, och en hel del stigar. Inga problem för spårexperten Dex... Lyckades således inte lura henne idag heller. Dock blev hon så taggad av alla svårigheter att hon struntade i 2 apporter. Men jag kan ju inte vara annat än nöjd ändå, med tanke på spårarbetet!
Ikke fick givetvis också spåra. Även han fick klurigheter. Hans påsläpp låg på en stig, som jag hade följt 20 m. Sedan in i skogen, och så småningom ut på grusvägen. Till sist slutet i skogen. Ca 150 m idag igen, 3 apporter, och 3 räta vinklar. Han är ju rolig, för han plockar apporterna jättefint, men har inte riktigt tid att få belöning för dem. Han är fullt nöjd med att plocka upp dem i munnen, och spåra vidare. Men det får inte plats så många apporter i en så liten mun... Grusvägen tyckte han var svår, och han försökte verkligen hitta spåret någon annan stans, men till slut var han tvungen att köpa att spåret faktiskt låg i gruset. När det beslutet väl var fattat, så spårade han lika fint på grus. När vi hittat slutet och jag försökte gå tillbaka till bilen, så satte han sig på tvären och pep. Han var faktiskt inte klar med spåret! Ännu ett imponerande arbete av en liten, liten valp!
Kul att ha fått en valp med så mycket fokus i sitt nosarbete. Det gör ju att jag i ett tidigt stadium kan utmana honom, och han köper snällt utmaningarna, och försöker lösa dem, utan att tappa motivation. Hade aldrig drömt om att spåra grus 4:e gången man lägger spår till en så liten valp, men varför inte? Han har ju faktiskt inga som helst krav på sig, så blir det för svårt, händer ju inte så mycket mer än att jag får bromsa mig lite och göra det lättare för honom. Hittills har han ju klarat allt jag ställt honom inför med bravur. Duktig liten kille!
Kommentarer
Postat av: Marina
Alltid lika kul att läsa om era bravader! Kul att Dexi är lika duktig som brorsan wolf på att spåra! Jag tror jag får hänga på där vid tillfälle i sthlm. Men det verkar som att Ikke kommer att bli tuff konkurrent till syskonen, när han visar sådana här manér redan!
Vi hörs och ses snart!
Kram Marina
Postat av: Anna
Tycker absolut du ska vara supernöjd, de var kanon båda två!
Har lite kort jag mailar över vid tillfälle alt. lägger ut på min hemsida som du kan ta om du vill ha. Har redan lagt ut några från den 15 (suddiga lekbilder mest). :)
Kram
Anna & tjejerna
Postat av: Marina
Ledsen att jag inte hann med att träffa er i halmstad, men jag har jobbat alla dagarna mellan jul och nyår! Jag hoppas att vi kan ses när jag dyker upp i sthlm i mars.
Gott nytt år på er!
Kram Marina
Trackback