dexi & ikke

I helgen har vi roat oss igen. Mer räddningssök stod på schemat i lördags. Höll på i nästan 5 timmar... Dex fick kluriga legor med mycket miljö att övervinna. Det märks att hon börjar förstå principen, för nu kan hon släppa vittringen tillfälligt för att försöka hitta en väg fram. I början var hon så låst, och kunde inte söka sig runt för att hitta en väg, men det börjar lossna. Jag är som vanligt strålande nöjd med hennes prestation. Testade en markering också, på en figge hon inte kunde komma fram till, och det fungerade jättebra.

Ikke vallade området med Axxa igen. Han är ju rolig den där lille filuren. Tultade fram där, och var inte rädd för nånting. Varken halka, prassel, trängsel eller konstiga föremål. Han fick sina första vindövningar på husse också. Den första var rolig att se, för han gick som vanligt och letade spår, men så fick han vinden i näsan, och man såg hur hela hunden sög in vittringen. Jätteglad blev han över att hitta husse, bland all bråte! Nästa skick var han med från början, och letade aktivt med hög näsa. Gick (galopperade...) i kopplet så länge han hade vittringen i näsan, och tvärstannade när han gått förbi. Sedan visste han inte hur han skulle göra riktigt för att komma tillbaka in i vittringen. Tyvärr fick han syn på husse innan han hunnit fundera färdigt. Tredje övningen gjorde han jättebra, och den löste han enbart med näsans hjälp. Vilken liten kille... Men hjärnan är inte riktigt redo för detta med vindvittringar ännu. Han tar vittring jättefint, men vet inte vad han ska göra med den.

I söndags var vi ute och spårade, och Ikke fick även några bebis-uppletande. Dexis spår var återigen ett tjänstehundsspår. Stigar, asfalt, grus och lite skog. Ca 600 m blev det nog. Tre viltövergångar markerade hon, men jag kunde lätt styra bort henne därifrån. Har slutat hoppas på att hon inte ska intressera sig för viltspår. Nu går jag in för att alltid kunna svara på vad hon spårar istället, så får jag styra bort henne när det blir fel. Tråkigt, men så är det med en viltidiot. Hon var i alla fall jätteduktig i spåret, som vanligt. Jag lyckades inte lura henne denna gången heller...

Ikkes spår var ca 150 m långt, med 2 st 90-graders vinklar och 3 apporter. Ett stort hopp från det vi spårat tidigare, men jag gillar ju att testa mina hundar. Han gick på jättefint, hittade det själv. Spårade koncentrerat och jobbade sig igenom hela spåret, och tog alla apporter. Några korta pauser tog han, så det var nog jobbigt för honom. Stod och tittade en liten stund, och sen ner med näsan igen och fortsatte. Känner ju igen det beteendet från Dexi, som också gör så när spåret blir svårt. Idag hade vi t o m lite drag i linan, så han tycker nog att det är kul. Men man blir SÅÅÅÅ trött efteråt... Ikke fick även lite uppletandeövningar, men det förstod han inte mycket av. Roligt att de är så olika. Med Dexi har jag ju haft söket och uppletandet gratis. Hon har ju alltid gett sig den på att hitta med hög näsa. Men hon förstod ju inte spår förrän hon var närmare året. Ikke däremot är en naturbegåvning i spår, men har svårt för sök och uppletande. Men med tanke på vilken duktig spårhund Dexi är idag, så ska jag nog inte ge upp vindgrenarna med Ikke än...

Annars märks det nu att Ikke har börjat acklimatisera sig. Numera är han en jättetrevlig valp, och han har släppt mycket av sina dominansbeteenden. Han har bara kissat inne två gånger hittintills, sedan han flyttade in. Han sover tyst och snällt hela natten, om han bara får en skål med frukost strax före kl 6. Sedan sover han oftast till 8-tiden. Väldigt skönt, när man har en annan liten terrorist i färskt minne. Där skulle det bara sovas 2-3 timmar i sträck, sedan var det TRÅKIGT!!! Tur att de finns i olika modeller...