dexi & ikke

Tänka sig, redan 3 år. Igår var det i och för sig, men matte är lite seg på att uppdatera bloggen så här på semestern. Hon firade i alla fall med ett riktigt härligt skyddspass på kvällen. Oj, vad fint hon börjar gå nu. Stenhårda fokuserade stötar i korgen, och höga fina upphopp utan tvekan. Husse var med och filmade, så vi har bevisen...

Annars har vi det mest skönt här på landet. Kör enduro så mycket vi orkar (eller så mycket jag orkar, enduromusklerna är inte så vältränade i år). Vi har spårat lite, och sprungit på tomten massor... Dexi skäller på grannarnas skrikiga ungar som envisas med att köra med skramliga plasttraktorer precis utanför vårt staket (duktig hund...) Pillis och Poppan slåss minst varannan dag, dock utan allvarligare skador än så länge. Ska de aldrig sluta? Det verkar som om de över huvudtaget inte förstår varandras språk.

Dexis tass har börjat läka på allvar. Nu är det bara små sår kvar. 1x4 mm och 4x4 mm. Det ni, vi började på 3 cm, så nu är det inte mycket kvar! Den 3 veckor långa antibiotikakuren är äntligen slut, och Dex är pigg och glad igen. Haltar inte längre heller, inte ens när hon har sprungit en hel dag.

Nu ska jag ut i solen...