Dumma datorer...
Dumma elektronik som inte fungerar som den ska. Är trött på att inte ha internet hemma längre. Ena datorn startar inte över huvud taget, och den andra har ett kraschat Windows. Och jag är student, och har inte råd att få dem fixade... Hmmm, får övertala CSN att höja mitt studiemedel, tror jag.
Mycket träning har det blivit för Dexi i alla fall, sedan jag skrev senast. Jag tentade ju i onsdags i förra veckan, och sedan dess har det blivit nåt pass varje dag i stort sett. Både rapport, spår, lydnad, sök och skydd. I rapporten testade vi att låta henne springa i obanad terräng första sträckan. Två rejält långa förlängningar fick hon till C och D stationen. Gick överlag väldigt bra. Hon sprang målmedvetet, och börjar lugna sig på stationerna. Inte lika mycket pip och gnissel längre. Lydnaden dammade jag av efter ett några veckor långt uppehåll. Skönt med en hund som inte glömmer. Det var som om vi hade tränat senast kvällen innan. I söket i helgen var matte inte helt vaken, efter att ha jobbat några nätter. Men Dexi gjorde ju hela jobbet. Våra riktningsövningar har gett resultat. Spikraka skick. Vi jobbade på kopplade påvis, något vi hade problem med senast vi körde under tävlingsmässiga former. Lilla damen har lärt sig under våra tävlingar, att det inte blir belöning när kopplet är på. Har visst glömt träna detta, och bara kört lösa påvis annars. Men nu förstod hon att det kan bli roligt även när kopplet är på. I skyddet har vi fortsatt med belastningar. Hon har fått ta Andreas i alla möjliga konstiga situationer. Det kan vara lite läskigt när Andreas har kommit på en ny idé, men hon kommer över det väldigt fint. Varje övning gör henne starkare, vilket hon börjat testa när det är mörkt ute. Möter hon någon ute som tittar på oss, så stirrar hon tillbaka, och fortsätter de att komma närmre, då spännar hon ut bröstet, och svansen står rätt upp. Hon gör inte mer än så, men utmaningen lyser i luften.
I går kväll la jag ett asfaltspår på parkeringen till Danderyds sjukhus. Först 40 m på kortklippt gräs, sedan 150 m asfalt med två vinklar, 20 m grus, 50 m kort gräs, 30 m asfalt och sist 20 m gräs igen. Svårt, tyckte Dex. Både bilar och personer hade korsat. Korsningar och övergångarna mellan olika underlag var ingen konst, utan svårast var att få upp spåret igen efter ett föremål på asfalten. Men går det i 180 knyck, så springer man fort över det lilla spår som fastnat i asflaten. Hon fick jobba duktigt, men redde givetvis ut det till slut. Kul, det där med hårda spår. Väldigt bekvämt för matte också, som slipper plaska runt i leriga skogen...
Mycket träning har det blivit för Dexi i alla fall, sedan jag skrev senast. Jag tentade ju i onsdags i förra veckan, och sedan dess har det blivit nåt pass varje dag i stort sett. Både rapport, spår, lydnad, sök och skydd. I rapporten testade vi att låta henne springa i obanad terräng första sträckan. Två rejält långa förlängningar fick hon till C och D stationen. Gick överlag väldigt bra. Hon sprang målmedvetet, och börjar lugna sig på stationerna. Inte lika mycket pip och gnissel längre. Lydnaden dammade jag av efter ett några veckor långt uppehåll. Skönt med en hund som inte glömmer. Det var som om vi hade tränat senast kvällen innan. I söket i helgen var matte inte helt vaken, efter att ha jobbat några nätter. Men Dexi gjorde ju hela jobbet. Våra riktningsövningar har gett resultat. Spikraka skick. Vi jobbade på kopplade påvis, något vi hade problem med senast vi körde under tävlingsmässiga former. Lilla damen har lärt sig under våra tävlingar, att det inte blir belöning när kopplet är på. Har visst glömt träna detta, och bara kört lösa påvis annars. Men nu förstod hon att det kan bli roligt även när kopplet är på. I skyddet har vi fortsatt med belastningar. Hon har fått ta Andreas i alla möjliga konstiga situationer. Det kan vara lite läskigt när Andreas har kommit på en ny idé, men hon kommer över det väldigt fint. Varje övning gör henne starkare, vilket hon börjat testa när det är mörkt ute. Möter hon någon ute som tittar på oss, så stirrar hon tillbaka, och fortsätter de att komma närmre, då spännar hon ut bröstet, och svansen står rätt upp. Hon gör inte mer än så, men utmaningen lyser i luften.
I går kväll la jag ett asfaltspår på parkeringen till Danderyds sjukhus. Först 40 m på kortklippt gräs, sedan 150 m asfalt med två vinklar, 20 m grus, 50 m kort gräs, 30 m asfalt och sist 20 m gräs igen. Svårt, tyckte Dex. Både bilar och personer hade korsat. Korsningar och övergångarna mellan olika underlag var ingen konst, utan svårast var att få upp spåret igen efter ett föremål på asfalten. Men går det i 180 knyck, så springer man fort över det lilla spår som fastnat i asflaten. Hon fick jobba duktigt, men redde givetvis ut det till slut. Kul, det där med hårda spår. Väldigt bekvämt för matte också, som slipper plaska runt i leriga skogen...
Kommentarer
Trackback