11 oktober 2009
Hej igen.
Har haft en ganska bra dag idag. Kunde jobba lite med skolarbetet som jag missade i förra veckan. Har lämnat in alla uppgifter på strålkursen, och skrivit en uppgift till psykologikursen. Den blev inte så bra, men jag orkade inte jobba vidare med den. Har svårt att koncentrera mig.
Ikväll blev det plötsligt jättejobbigt. Konstigt att det kan komma och gå sådär. Ibland känner jag mig stark, och tänker att jag kan klara det här utan dig. Ibland vill jag bara inte fortsätta längre. Men så tittar jag på hundarna. Deras fina ansikten och snälla ögon. Och så vet jag att jag inte kan svika dem. Inte nu i alla fall. Måste försöka ett tag till.
Åt faktiskt grönsaker till middagen ikväll. Tänkte att nu borde Magnus vara stolt över mig. Men du bryr dig ju inte längre. Hade du brytt dig, hade du inte gjort så här. Lämnat mig ensam. Förstår fortfarande inte.
Erik och Madde hörde av sig under kvällen. Undrade om jag ville dricka te med dem. Men jag orkade inte. Skyllde på att jag pluggade, men det var bara halva sanningen.
Drar mig för att gå och lägga mig ikväll. Vill inte drömma som jag gjorde igår. Det gör för ont att vakna, och inse att du fortfarande är borta. Vill bara gråta och skrika... Vill bara ha dig tillbaka...
Puss, älsklingen min.
Har haft en ganska bra dag idag. Kunde jobba lite med skolarbetet som jag missade i förra veckan. Har lämnat in alla uppgifter på strålkursen, och skrivit en uppgift till psykologikursen. Den blev inte så bra, men jag orkade inte jobba vidare med den. Har svårt att koncentrera mig.
Ikväll blev det plötsligt jättejobbigt. Konstigt att det kan komma och gå sådär. Ibland känner jag mig stark, och tänker att jag kan klara det här utan dig. Ibland vill jag bara inte fortsätta längre. Men så tittar jag på hundarna. Deras fina ansikten och snälla ögon. Och så vet jag att jag inte kan svika dem. Inte nu i alla fall. Måste försöka ett tag till.
Åt faktiskt grönsaker till middagen ikväll. Tänkte att nu borde Magnus vara stolt över mig. Men du bryr dig ju inte längre. Hade du brytt dig, hade du inte gjort så här. Lämnat mig ensam. Förstår fortfarande inte.
Erik och Madde hörde av sig under kvällen. Undrade om jag ville dricka te med dem. Men jag orkade inte. Skyllde på att jag pluggade, men det var bara halva sanningen.
Drar mig för att gå och lägga mig ikväll. Vill inte drömma som jag gjorde igår. Det gör för ont att vakna, och inse att du fortfarande är borta. Vill bara gråta och skrika... Vill bara ha dig tillbaka...
Puss, älsklingen min.
11 oktober 2009
God morgon gubben.
Har precis kommit in från en långpromenad med hundarna. Tänkte att dagen skulle försvinna lite fortare om jag var ute länge. Jag glömde ta fram hundmat igår, så de fick bara torrfoder till frukost. Men de gillar ju det också, så de tackade inte nej.
Jag drömde om dig inatt. Vi låg i sängen. Du höll om mig, och jag låg och tittade in i dina ögon. Rörde vid ditt ansikte. Jag kände mig varm och trygg. Hörde mig själv säga "Jag saknar dig så. Varför var du tvungen att dö?" Men du svarade med tystnad. Sen vaknade jag. Insikten kom som ett slag i magen. Det var en dröm. Vände mig om i sängen. Din plats var kall och tom. Precis som den varit sen du försvann. Det gjorde så ont. Varför kan jag inte få stanna i drömmen, där vi kan vara tillsammans igen?
Varför är du inte här nu när jag behöver dig som bäst...
Älskar dig!
Puss, älskling.
Har precis kommit in från en långpromenad med hundarna. Tänkte att dagen skulle försvinna lite fortare om jag var ute länge. Jag glömde ta fram hundmat igår, så de fick bara torrfoder till frukost. Men de gillar ju det också, så de tackade inte nej.
Jag drömde om dig inatt. Vi låg i sängen. Du höll om mig, och jag låg och tittade in i dina ögon. Rörde vid ditt ansikte. Jag kände mig varm och trygg. Hörde mig själv säga "Jag saknar dig så. Varför var du tvungen att dö?" Men du svarade med tystnad. Sen vaknade jag. Insikten kom som ett slag i magen. Det var en dröm. Vände mig om i sängen. Din plats var kall och tom. Precis som den varit sen du försvann. Det gjorde så ont. Varför kan jag inte få stanna i drömmen, där vi kan vara tillsammans igen?
Varför är du inte här nu när jag behöver dig som bäst...
Älskar dig!
Puss, älskling.
10 oktober 2009
Hej min älskling.
Jag vet att det är fånigt att skriva till någon som inte finns till längre, men mina tankar gör mig galen. Måste göra av med dem nånstans.
Idag är det en vecka sen polisen var här och berättade att de funnit dig. Jag känner fortfarande hur hjärtat slutade slå i bröstet. Jag hade bara en timme tidigare sett att du flyttat över alla dina pengar till mitt konto, och jag visste redan. Visste att du var borta för alltid.
Men vad jag inte vet är hur jag ska kunna fortsätta utan dig. Varför var du tvungen att göra så här? Kunde vi inte bara ha pratat om det? Varför sa du aldrig nåt? Frågorna är så många, och svaren så få. Jag kommer aldrig få veta. Kommer aldrig få veta hur lyckliga vi hade blivit i vårt nya hus. Hur glada hundarna hade varit varje dag de sprang runt på tomten. Den stora tomten, som du absolut skulle ha.
Varför gjorde du så många konstiga saker sista tiden, om du ändå inte skulle leva längre? Varför köpte du en stor burk surkål sista veckan. Vad ska jag med den till?? Och alla nya verktyg? Jag kan ju inte snickra... Din dators nyinstallerade säkerhetsprogram frågar hela tiden hur jag vill göra, men det vet ju bara du. Jag har ingen aning...
Varför måste jag fortsätta leva, när du slipper?? Varför är livet så orättvist? Varför får aldrig jag vara lycklig? Varför kan du inte bara komma hem igen...
Många av våra vänner har hört av sig. De är chockade. Lika chockade som jag. De säger att jag ska höra av mig om jag vill prata, men hur delar man med av sina mörkaste stunder? Jag vill ju inte förstöra deras liv med min sorg... Vissa stunder önskar jag att jag kunde gå samma väg som du.
Träffade Anna & Robban igår. Vi tränade räddning på Skanska. Det var tungt. Jag tänkte på dig hela tiden, och tårarna brände i ögonen. Hur kunde du lämna allt som du tyckte om? Hur kunde du lämna mig till att vakna ensam varje morgon? Jag kommer aldrig förstå.
Jag älskar dig så mycket, och saknaden gör så ont. Hur ska jag orka?
Puss älskling.
Jag vet att det är fånigt att skriva till någon som inte finns till längre, men mina tankar gör mig galen. Måste göra av med dem nånstans.
Idag är det en vecka sen polisen var här och berättade att de funnit dig. Jag känner fortfarande hur hjärtat slutade slå i bröstet. Jag hade bara en timme tidigare sett att du flyttat över alla dina pengar till mitt konto, och jag visste redan. Visste att du var borta för alltid.
Men vad jag inte vet är hur jag ska kunna fortsätta utan dig. Varför var du tvungen att göra så här? Kunde vi inte bara ha pratat om det? Varför sa du aldrig nåt? Frågorna är så många, och svaren så få. Jag kommer aldrig få veta. Kommer aldrig få veta hur lyckliga vi hade blivit i vårt nya hus. Hur glada hundarna hade varit varje dag de sprang runt på tomten. Den stora tomten, som du absolut skulle ha.
Varför gjorde du så många konstiga saker sista tiden, om du ändå inte skulle leva längre? Varför köpte du en stor burk surkål sista veckan. Vad ska jag med den till?? Och alla nya verktyg? Jag kan ju inte snickra... Din dators nyinstallerade säkerhetsprogram frågar hela tiden hur jag vill göra, men det vet ju bara du. Jag har ingen aning...
Varför måste jag fortsätta leva, när du slipper?? Varför är livet så orättvist? Varför får aldrig jag vara lycklig? Varför kan du inte bara komma hem igen...
Många av våra vänner har hört av sig. De är chockade. Lika chockade som jag. De säger att jag ska höra av mig om jag vill prata, men hur delar man med av sina mörkaste stunder? Jag vill ju inte förstöra deras liv med min sorg... Vissa stunder önskar jag att jag kunde gå samma väg som du.
Träffade Anna & Robban igår. Vi tränade räddning på Skanska. Det var tungt. Jag tänkte på dig hela tiden, och tårarna brände i ögonen. Hur kunde du lämna allt som du tyckte om? Hur kunde du lämna mig till att vakna ensam varje morgon? Jag kommer aldrig förstå.
Jag älskar dig så mycket, och saknaden gör så ont. Hur ska jag orka?
Puss älskling.
