dexi & ikke

Haha... Lata Pilleriller har fått förtjäna sitt uppehälle. Hennes första dagsverk någonsin. En bekants bekant till svärfar arbetar med kognitiv beteendeterapi. En patient med hundfobi hade nu kommit så långt i sin terapi att respektive börjat träffa livs levande hundar. Och vad kan vara bättre än en farlig mördargris! Pillis hade skött sig exemplariskt, och inte ens dragit i kopplet medan patienten tog en liten promenad med henne. Är detta måhända hennes rätta roll här i livet??

Pillis har ju provat några olika yrken hittills i sin karriär. Som lydnadshund var hon ju lite av ett fiasko, eftersom hon enbart ville åt köttbullarna, och mer än gärna tuggade i sig några fingrar för att få dem. Som sökhund var hon inte heller så lämplig, eftersom hon inte var särskilt intresserad av att hitta någon; jo, så länge de hade köttbullar kanske, men sen har ju en så upptagen hund som Pillis inte tid att stanna längre... Hon förstod heller aldrig varför man bara ska leta upp en gubbe i taget. Kan man inte hitta alla efter varandra utan att behöva springa tillbaka till matte hela tiden?? Som spårhund har hon rönt vissa framgångar, att leta godisburkar är helt klart hennes melodi. Tyvärr finns det ju en hel del annat godis i naturen som går precis lika bra som mattes i förväg placerade godbitar... Inte ens den kravlösa tillvaron som goshund har varit någon riktig succé. Pillis tycker nämligen inte om att bli kladdad på. Att ligga bredvid någon i soffan går väl an, men försök inte klappa... Då går hon ner och lägger sig i en av sina prinsessan-på-ärten sängar.

Men nu verkar det ju äntligen som om hon hittat rätt. Terapihund... Det låter det!!