dexi & ikke

Nu är vi inne på del 4 i tasshistorien.

Svampen verkar vara mycket bättre, och tassen kliar inte alls som den gjorde innan. Nu får man ta i den utan att hon börjar sparka bakut, vilket man inte fick för några dagar sedan. Så min svampbehandling verkar ju ha funkat. Numera har vi istället problem med två sår som hon lyckades slicka upp medan svampinfektionen var färsk och kliande. Tyvärr har de blivit riktigt infekterade och variga, så nu blir det veterinär i alla fall. Kanske var fel beslut av mig att bara jobba halva sommaren i år... Jag tänkte ju ta min första semester på 4 år, men med dessa veterinärkostnaderna kanska det blir lite knapert under semestern då?? Tur i oturen att det inte är badväder i alla fall. Men det är mängder med fint hundträningsväder som gått till spillo...

Dexi är som en sprängfärdig ballong. Det behövs inte mycket för att hon ska slå över nu. Mange började buffa och skojbråka med henne inne, och det tog två sekunder innan hon inte bet särskilt löst och kontrollerat längre... Hon som brukar vara så säker annars. Morrade och lät konstigt gjorde den oxå... Ute tar hon alla chanser hon får att antingen flyga på Pillis och försöka få igång henne (i kopplet) eller att börja kampa med sitt eget koppel. Och då tar vi i för kung och fosterland... Så går det med en arbetsmaskin som inte nöjer sig med små enkla aktiveringsövningar i lugn och ro. Men nu går hon så pass bra på tassen att vi kan sätta igång med lite träning, så fort matte bara blir ledig. Såvida inte veterinären har tänkt sig någon omfattande sårrevision förstås. Den som (över)lever får se... Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Det gör ont att ha en malle...